Bebiskarusellen

Denna underbara ledighet, det är som balsam i själ och hjärta. I dag ska vi åka och shoppa och sen ska vi till bästisen och grilla. Dagarna går väldigt fort när man har släkten på besök. Snart åker jag i väg till Riga, det känns lite pirrigt men det känns ändå inte som jag fattat det. Det känns avlägset, som om det inte gällde mig. Det kommer bli en extremt lång dag, jag åker redan 7.35 från Arlanda och är hemma 21 på kvällen. Tyvärr kan jag inte ta ledigt på fredagen eftersom vi har en speciell myndighet på besök.  Men det blir ändå en ok vecka, endast 2 dagar på jobbet. Nästa vecka är det samma för då ska jag på utbildning.

I går var vi på Gröna Lund hela dan. I 8 timmar! Vi åt onyttig mat, åkte karuseller och köade. För det var så otroligt mkt folk så det var kö till allt! Jag åkte fritt fall som var en nära döden upplevelse, och snurrgungor, kvastar och andra karuseller. Eftersom det var premiär så var alla kändisar inbjudna och fick åka allt gratis, så jag köade med Rickard Olsson, Pernilla Wahlgren, dk Alban, Ulf Elving, Christer Sandelin, Börje Salming, Christer ulfsbåge, Maria Lindeskog, Kjell Bergkvist, Tommy Körberg och typ 100 andra kändisar. Jag har aldrig sett så snygg och uppklädda människor förut. De är som en annan dimension med sina 10 000 kr kläder och väskor. Så nu har man frotterats med kändiskapet:-) Det var en otroligt trevlig dag och dessutom vann jag 2 kg choklad. Häftigt! Idag blir det cykeltur, handling och grillning.

Alla släktingar kom i går kväll och efter lite diskussioner kom vi fram till att vi åker bil till grönan och de andra gänget som ska med åker tåg. Solen skiner Vaknade kl 5 och funderade jobb, funderar fortfarande. Jag kan verkligen inte släppa det. Jag sa till maken att det här försöket kommer gå åt skogen eftersom jag är så stressad. Jag grät innan jag somnade och jag grät när jag vaknade. Jag kan liksom inte släppa jobbet, fast jag försöker tänka på annat. Sen fick jag mail av ena kollegan att hon måste tänka på sig och hon tänker inte ställa upp. Hon ska ändå gå på mammaledighet och vill inte ha bråk. Men då tänker jag vaddå bråk, det är ingen som bråkar. Vi samtalar med facket om hur vi har det. Oxå tänker jag att de ser att jag och kollegan är på väg in i väggen och så säger hon: "lycka till. Bara jag har det bra så." Kanske hon har rätt? Kanske jag överdriver? Det kanske blir bättre till sommaren Så vad är mina alternativ? Stå ut begära omplacering säga

Oerhört stressig dag, men vi kom faktiskt i väg på mötet. Vi sa att vi skulle på adminmöte. Hon var oerhört konkret och bra och vi berättade allt som har hänt och händer just nu. Det var så skönt att ösa ur sig allt och känna att det vi känner och så vi har det inte är okey på en arbetsplats. Planen är att vi ska prata med de 3 andra arbetskamraterna (det är ju dessutom bara jag som e med i facket) och höra om de vill gå en högre upp med detta. Den chefen ovanför är vettig och bra och vi känner henne sen tidigare. Tyvärr är de bästistar de cheferna. Vi pratade med 2 av dem och den ena han skärmar av sig och tycker det är hemskt men var tveksam, den andra sa ok men hon går på mammaledighet snart. Den tredje har vi inte pratat med. Jag kan förstå dem för de är lika rädda för chefen som vi. Sen ska jag försöka få tag i företagshälsovården och få stöd.

och dagarna går... I natt kunde jag inte somna som vanligt, så jag låg och snurrade och tänkte på jobbet. Ni vet när allt bara ältas runt runt runt.. Som en jäkla karusell.. Låg och läste fortsättningen på hungerspelen. Jag tycker faktiskt de är bra. Lättlästa och lite spännande. Somnade vid 00.00 och vaknade vid ett ryck vid 05.00 och trodde jag försovit mig. Släppte in katterna och myste med dem tills det var dags att gå upp. Ännu en natt med halvkass sömn alltså. I kväll kommer syster med syskonbarn, måste åka och handla efter jobbet och hem och röja lite innan de kommer. I morgon är det Grönan som gäller, vi har diskussioner om vi ska ta bil eller åka kommunalt. Åka kommunalt kommer att gå på 520 kr för oss. Helt sinnessjukt. Det kan man parkera på värsta lyxparkeringen för. Men köra i stan och fickparkera? OMG. Maken muttrade om att han ska stanna kvar hemma. Jag trodde inte ens man hade ett val. Vaddå hemma? Om jag ska vara där och "lida" gäller inte samma för

Vilken fucking dag. Allt var suveränt till kl 10 då helvetet bröt loss på jobbet. Allt havererade och chefen tjoade, eleverna mailbomba oss. Personalen ylade och sen har datahaveri av värsta graden fortsatt hela eftermiddagen. Jag börja tycka att det inte funkar att gå hem tidigare, jag kan inte slappna av och är väldigt stressad när jag springer hem. Jag hinner ingenting nånstans och de enda som tycker det är suveränt är katterna och maken för nu hinner jag med en massa markservice innan maten står på bordet.  Och i morgon kommer syster och syskonbarn som oxå vill ha full service, åka och titta överallt, göra massa saker och det ska shoppas, gås på grönan, handlas, lagas mat,  promeneras och cyklas 5 mil. Ja, ni fattar. Det går inte att säga nej till henne för på nåt konstigt sätt får hon en att få extremt dåligt samvete och skuld och jag tror hon inte riktigt förstår sig på vår situation utan tycker vi har det lugnt och skönt, för det är ju bara jag och maken. Medans jag blir str

Vaknade smått irriterad över maken. Bara att han andas just nu gör mig irriterad. Jag tycker han är en lat soffpotatis som bara gör det som gynnar honom. Grrr. I morgon ska vi faktiskt träffa facket jag och kollegan. För att berätta och för att höra vad vi har för alternativ. Känns lite läskigt men ändå skönt. Vi får se hur vi går vidare sen. Har träningsvärk så in i norden, jag som inte brukar ha det. Men nu har jag både i lår och mage. Funderar i alla fall på om jag ska rida eller inte efter FET. Och hur jag ska få tag i HCG remisser. Och hur det ska gå i helgen. I dag börjar jag med kortisonet, prednisolon. 1 tablett om dan. Är nu uppe i 6 tabletter om dan. Minsann. Pappa ringde för en gång skull i går. Men inte för att höra hur vi mår och inte för att han ville träffa oss alla i helgen eller tom följa till grönan utan för att hans internet har dött och vill att vi ska fixa det. Naturligtvis. För det finns ju ingen annan än han. Grrrrrr. Ska ringa gyn i dag i alla fall. O

Häftigt! Tänk vad dagarna går. Om en vecka bär det i väg till ett annat land för FET. När jag tänker på det så känns det konstigt. Vem kunde tro det när vi gjorde alla IVF på Linnekliniken? Att jag skulle bli av med både äggledare och äggstockar? Att vi skulle vara på väg mot vår tionde insättning och det i ett annat land än Sverige? Jag funderar lite över blodproverna, man ska ju ta 2 HCG men jag har inga remisser. Kan man ta sånt direkt på tex sopihahemmet? Utan labbpapper? Annars måste jag ringa båda mina gyn. Den ena vill nog inte skriva sånt och den andra väntar på att jag ska komma med operationsjournalerna som jag ännu inte fått tag i. Solsken idag! Missarna sitter redan på altanen och myser i solen? Kanske våren som är på väg?

Det var väldigt roligt idag, jag fick den snälla goa hästen jag inte haft på väldigt länge. Först fick vi rida ute ett varv runt hagarna. Sen var det skritt och trav i volter och få hästen böjd. Vad det nu heter. Inte skänkelvikning utan man ska få hästen sned..böjd...eller nåt. Det här var sista ridningen på två veckor, nästa vecka är det röd dag och veckan därpå är det teorivecka. Jag funderar mycket på om jag ska rida eller inte under ruvningen, jag har ju avstått varje gång och alla experter säger att det inte spelar nån roll. Man kan rida ända in i nionde månaden.

Min man har en startsträcka på typ 1 år. Jag hinner bli arg 20 ggr innan han får tummen ur. Som till helgen när syster och barn kommer vill jag att han ska lösa ytterdörrsfrågan. Tror ni han har gjort ett endast handtag? Nejdå. Inte ett dugg, han sitter där i sitt soffhörn hela kvällarna och grejar med datorn. Grrrrr. Ibland tycker jag det märks att han blivit äldre, han är ju trots allt 9 år äldre än mig. Nu börjar det märkas. I mina ögon är han dock alltid 25 år. Dessutom börjar han bli lite rund, få lite mage. Från att varit smärt. Hm. En soffpotatis?! Jag är sån som gör saker på en gång så är det gjort. Oftast innan nån ens hunnit tänka på det. Men om jag inte gör det så går jag och tänker på det hela tiden. I dag ska maken i alla fall växla pengar och ta ut pengar för försöket från vår fond, förra gången tog vi ut ca 15 000 så vi gör väl samma sak nu med. Om lite mer än en vecka åker jag! Just nu känns det som jag oroar mig för allt. Min syster som ska komma..Vi känne

Jag och bästa kollegan pratade om hur vi har det på jobbet och jag blev så ledsen att jag började gråta, allt blev för mycket och hon bekräftade mina känslor. Hon sitter ju i samma sits som mig, allt läggs på oss. Vi ska lösa allt. Så vi kom fram till att vi ska prata med chefen, och så mailade jag facket att vi vill att de är med. För det här håller inte. Jag kan inte dra hela lasset själv tillsammans med henne. Sen kändes allt plötsligt bättre. Det lättade. Jag var rödblommig och rödgråten men ingen sa nåt. De märkte kanske inte. Nu ska jag göra hemmagjord pizza, men först måste jag leka med katterna.

Otroligt hur fort det går. Nu börjar det bli pirrigt, många tankar som snurrar. Jag tycker det är läskigt att resa dit alldeles själv, jag hade verkligen uppskattat sällskap. Även om jag hittar därborta bra så känns det ändå olustigt att resa själv. Dessutom hade det varit skönt att dela upplevelserna med någon. Måndag i dag. Hoppas på en vanlig dag som försvinner ut i etern, inget bråk och ingen stress. Tänkte försöka hinna med ett spinningpass på lunchen. Hur tråkigt det än är så hoppas jag det gör nån nytta. För trots jag tränar 3 dgr i veckan syns det varken på vikten eller kroppen. Märkligt nog. Jag är ju vidskeplig av mig, även om jag aldrig skulle erkänna det officiellt. Men ibland brukar jag tänka att det ligger nån förbannelse över mig. Att precis när jag känner mig glad och harmonisk och kanske tom lite lycklig så händer det något. Alltid något otrevligt som sätter mitt liv på ända. Dödsfall,  chefsbyte, sjukdomar osv. Jag kan peka ut otaliga tillfällen där jag står rakry

Vare sig vi vill eller inte så är det motion ett par timmar utomhus i dag. Det är nämligen städdag med villaföreningen. Men tror ni det är sol? Nejdå. Kallt och ruggigt och regnet ligger i luften. Typiskt. Helgerna går så fort, jag tycker inte jag hinner nånting. Dagarna bara rusar fram. Tänk när man sitter där som gammal och tänker på alla saker man inte hunnit. Det borde vara helg hela veckan. Jobbet förstås. Väldigt trist. Jag gnäller om det varje dag i bloggen. Men det är så trist för från att jag fullkomligen älskade mitt jobb, var glad att gå dit varje dag så är det som en fucking mardröm. Efter mitt och Robbans maratonmys på morgonen var det dags att gå upp i det kalla huset. Jag hade velat ligger kvar många timmar till. Mina nya glasögon skaver och ger mig skavsår. Jag får aldrig sitta i fred och blogga, det är alltid nån som kommer och lägger sig på tangentbordet eller springer runt och tjoar. Efter detta upplyftande inlägg är det väl bäst jag går och snyggar till

Som ni förstår går det åt mycket tankeverksamhet åt vårt kommande försök. Vad kan vi göra annorlunda, vad ska jag tänka på, hur ska det gå, vad kan gå fel? Nu är i alla fall biljetterna beställda, 4500 kr gick det på. Sen tillkommer alla mediciner och kostnaden för försöket som kommer gå på ca 15000kr. Vår pengar börjar sina, glasögon, bilrutor, plåtskador, kattsjukdomar, sjukskrivning, gå ner i tid, renoveringar osv har börjat göra stora hål i vår ekonomi. Märkligt att allting kommer på en gång. Mycket är ju tyvärr kopplat till jobbet och stressen där, jag fattar inte hur jag ska kunna låta bli att stressa? Jag kan inte heller lämna min arbetskamrater mitt i röran. **** Mina glasögon har kommit, tycker de är lite läskiga. Allt bli väldigt skarp och jag blir lite yr. Det är lite som att linser på sig som snurrar. **** Vi har haft värsta morgonmyset, Robban har legat och myst på min arm med nosen mot min kind och sitt huvud på kudden. Så har vi myst från 5.40 till ca 8.30. M

Det var en mardröm att köra dit, de håller på bygga om hela stan och jag hamnade på villovägar, men med hjälp av Gps Waze i min iphone och så fick jag springa som en gnu så hann jag precis i tid. Helt uppstressad och gråtfärdig men i tid. Undersökningen tog 1 sekund och min slemhinna var 10 mm och helt perfekt. Jag hade inga cystor och det var nog första gången på 10 år. Jag mailade direkt till Riga som svarade att de tinar min ägg till den 3 maj..Jag ska börja ta kortison nästa vecka, sen progesteron från den 30/5. Jag ska även på akupunktur 30 min innan insättningen. Jag tror inte på sånt men det är värt att försöka. De sa även att de ska tina övriga ägg och odla dem till blastocyter för att frysa dem igen. Detta för att de ska må bättre. Nu sitter vi och kollar billiga flygbiljetter..Eller ja, de kostar ju nästan 4000 för bara mig. Appråpå jobb så tog jag mod till mig och sa ifrån på mötet att jag inte klarar det här själv. Att jag kan inte dra hela lasset och det kan in

Då var det dags att åka och mäta slemhinnan, och framförallt om jag har någon efter operationen och om den sköter sig. Läkaren ringde i går så nu måste jag åka på förmiddagen och fick möblera om hela min förmiddags möten på jobbet. Men jag måste ju åka. Dessutom är det klass ett varning här gör snö och blåst. Härligt! Det är så stressigt på jobbet och när jag rusar hem vid 14.30 så kan jag inte koppla av och tänkte på jobbet hela kvällen till 01.30 i natt. Så här har det varit hela veckan.  I dag ska jag säga ifrån. 1 person kan inte hålla i hela detta jätteprojekt som är på väg att sjunka. Det går inte. Jag håller på att gå under. Nån som har ett ledigt jobb till mig? Vad som helst? Nån?

I går kom filerna och min kollega som var den enda som kunde detta var naturligtvis sjuk, så jag satt i 7 timmar på raken och la in 4000 filer. Sen när jag skulle gå hem kände jag mig alldeles konstig. I dag känner jag mig både trött, har musaxel och musarm och inte är jag klar, ca 2000 filer kvar och finjusteringar. Jag fattar inte varför jag ska göra det, jag är inte utbildad. Jag tycker inte det är kul. Bara för att jag är den enda av oss som kan, känns ju inte som ett bra argument. Men så är det. Sorgligt men sant. Snart är det gjort i alla fall. I dag hoppas jag att få glasögonen, hoppas det blev bra. Att det blev rätt. Tänk om jag inte tycker om dem? Att det blir som med de där dumma linserna (hatar dem) I kväll är det årsmöte i villaföreningen, men maken får faktiskt gå. Jag har suttit i styrelsen i 12 år, nu är det hans tur. De klarar sig utan mig. 1 dag kvar till VUL.  Är allt ok är det dags att börja kika på flygbiljetter. Jag flyger alldeles själv denna gång med. F

Så minsann. Då har vi överlevt halva veckan, det är ju för skönt. Eller snarare så kanske det är mitt i veckans först i kväll? För jag har ju inte överlevt dagen idag? Oroar för jobbet varje dag. Nu har jag tipsat maken om dörrar och grindar. Han har startsträcka på ca 1 år. Det händer ingenting. Mycket tröttsamt. Oroar mig hur det ska gå med vårt besök under Valborg. Mer jag oroar mig för att nu är det -7 grader. Allvarligt. Vad är det här för jäkla vår? På fredag ska dessutom bli snökaos, preciiiiis när jag ska köra hela den läskiga vägen till gyn. Oroar mig lite för gyn. Och att jag måste gå tidigare från jobbet då. Mitt i ett möte. Mycket att oroa sig inför fredag. Jag oroar mig för pengar, dyra flygbiljetter, att det inte ska gå vägen den här gången heller. Jag oroar mig att vi ska byta tillbaka till den ordinarie maten Eukanuba efter vi kört hills I/D för Robbans sjukdom. Greta gillar Eukanuban för mkt och äter slut hela tiden. Oroar mig att vi har fel mat. Googlar därför

Humöret börjar bättras på lite i alla fall. Inte mycket, men man får vara glad för det lilla.  Däremot så kan jag fortfarande inte sova. Jag vaknade 2.14 och kunde inte somna om, men det är ju ursvårt att veta om man sover däremellan eller inte. Dessutom har jag fortfarande rodnande ansikte vilket verkligen är skitjobbigt, att lysa som en tomat i tid och otid är ingen höjdare. Jag har dessutom klippt mig, jag klippte faktiskt av allt och är korthårig nu. Blandade känslor men det är i alla fall lättskött, de nya glasögonen kommer i morgon och vikten..ja..jävlaskitvikt. Jag tränar 3 ggr i veckan. Tror ni jag är smalare? Nejdå. Inte då. Till valborg kommer syster med ena sonen (8år), de vill gå på grönan (suckar tungt). Men min hjärna har hakat upp sig med katterna och ytterdörren. Han är en utekille och vill ut och cykla och springer in och ut. Mina katter sitter gärna klistrade vid dörren. Ja, ni fattar problemet? Just nu har vi ett kompostgaller stående där. Men det är inte sär

Nu är det bara 4 dagar kvar till VUL, spännande och se om livmodern svarar på progynonen efter operationen. Även om det känns så så måste den ju vara över 9 mm. Allt hänger på VUL på fredag och man har ju hört värsta skräckhistorierna om slemhinnan som inte finns, som lossnar för tidigt osv. Måtte min kropp samarbeta. Apropå skräck 1 så har vi hittat en väldigt bra serie som heter American horror Story, ni som gillar thriller ge den en chans. Verkligen jättebra! Appropå skräck 2 så är det en hel arbetsvecka denna vecka. Det känns inget vidare men ljuspunkten är att få sluta vid 14.30. Jag känner mig inte ens stressad till jobbet nu, jag hinner få ihop flexen ändå. Appropå skräck 3 så är det vårt lilla håriga monster som nog fick en knäpp i går efter vi var ute på promenad med sele. Efteråt så klättra han på nätet, grinden, tjoade, ylade och joggade runt. Jag tror det betyder att han vill ut igen? Men lustigt nog är han inte så värst imponerad när vi väl är ute, då verkar han me

Nu börjar det verkligen närma sig FET, på fredag ska jag på VUL och hoppas verkligen att slemhinnan vuxit till sig! From måndag går jag dessutom ner i tid, det känns som en stor lättnad och jag hoppas livet kommer kännas lite bättre och mer kvalite. Nåt fel är det i kroppen, eller så är det alla mediciner. Från 20 i går till 22 så halvsov jag i soffan, sen var det  sängen direkt och sen har jag sovit, vaknat om vartannat och vaknade vid 8 alldeles yr i huvudet. Jag är mest arg och sur hela tiden och tycker allt är tråkigt och jobbigt. När jag läser fass så stämmer det in på progynonen. I dag lyser i alla fall solen och vi ska åka och köpa golvbrädet och fönsterbrädor. Skönt att komma hemifrån för i 2 dagar har Robban varit ett monster på 4 ben. Pip, gnäll ynk. Vill inte leka eller gosa. Bara springa omkring och yla. Muckat med alla katter.

För dig är de bara katter men för mig är det håriga barn som går på alla fyra och inte kan prata rent **** Katter är som chokladpraliner det räcker sällan med en Hittat på  Hjärtetassen

Massor av snö!

Det snöar utav bara den här, vi har säkert 1 dm och det fortsätter. Meh? Vad hände? Våren? Hallå? I går när jag var och tränade på lunchen tänkte jag "det har inte varit en sån tokig vecka ändå, inget tjafs på jobbet" Mmm. Eller hur. På vårt möte på eftermiddagen så slog vår chef till igen. Nu har hon dödat varje uns av arbetsglädje jag har och hon verkligen lyckades kränka oss alla. Fick oss att känna som en skock boskap. Fick mig att kännas mig att jag är värdelös, opålitlig, dum och inkompetent. Hon särskiljer dessutom oss, så den ena gruppen har massor av resurser och personal och den andra får slita livet ur sig. Hon har väldigt fel, väldigt, väldigt fel och jag såg hur vi alla dog i går. Ingen vågar heller säga nåt. Hon har förvandlat oss till Robotar. Vi får faktiskt inte ens prata med varandra. Eller fika. Så återigen har hon fått mig att gråta när jag kom hem och jag har en fruktansvärd jobbångest, jag har ont i magen när hon är på jobbet och hon skapar otr

Idag får vi huset städat och det finns inget härligare än att komma hem till nystädat. Dessutom så kommer det en och tittar på borde och en på vårt vitrinskåp. Hoppas vi får dem sålda. På eftermiddagen så måste jag ju till optikern, mina glasögon har gått sönder så det är lika bra att beställa nya. Mina är ju 7 år gamla så det är nog dags att förnya sig. Då ska jag även passa på att klaga på de eländiga linserna som jämt fastnar. De senaste gånger har jag ridit med glasögon för jag tycker det är så obehagligt att inte få ur linserna. Jobbet då? Vi har fortfarande inte fått allt i ordning och i går krashade sidan jag ska jobba med så nu börjar det brinna i knutarna. Stressande att bara gå att vänta. Frustrerande. Men det finns ingenting jag kan göra. Allt skulle varit klart i onsdags, men nu är det framskjutet tills måndag. Men hur det ska gå till vet jag inte. Jag hade dessutom en tid med facket på måndag men det måste jag skjuta upp. Progynonen åker ner utan problem, likaså fo

Jämt när Stiina leker så fångar hon alltid snöret och gungar med huvudet. Det ser så ofantligt roligt ut. Här får ni en liten film på gunget..

Jag trodde det var fredag i morse när jag vaknade och blev så lycklig. Men det var bara en sketen torsdag. Dag två med alla tabletter och ännu känns det ok, lite magvärk och flytningar är det enda som förnimmer tablettmissbruket. Jag slarvar lite med tabletterna (redan liksom) har så svårt att komma i håg dem trots medicinappen i telefonen som larmar när jag ska ta den. Det bådar inte gott. Undra om Robbans bädd slutat fungera igen, han har inte sovit i den alls utan i min morgonrock. Det bådar inte heller gott. Dagens måsten (förutom att jobba då) är att ringa och beställa tid på gyn och att ringa optikern. Mina glasögon har gott sönder och nu är det dags för nya. Trist, för jag gillar mina gamla

Robban är friskförklarad! Alla proverna såg perfekta ut och vi kan nu börja blanda specialmaten med deras vanliga mat. Mattes hjärtaplutt! Nu får det vara nog med sjukdomar! (förutom gretas läckage i baken då:) Så här glad blir man om man heter Greta och har hittat våra målarsaker (rollern). 

Hurra! De första tabletterna tagna..Eller det blev lite fel så här på morgonen så jag råkade ta eftermiddagens dos oxå. Jag som skröt om den veteran jag var alldeles nyss.. Skönt att det äntligen händer. Det jag väntat på så länge. Måtte bara kroppen sköta sig. I dag ska jag ringa och boka tid till gyn till den 20/4 Maken har huvudvärk och ligger helt utslagen i sängen, det händer inte ofta kan jag säga. Han är en sån som åker till jobbet i ur och skur. **** Robban hade ylat hela vägen i går till veterinären. Väl hos veterinären så hade maken tipsat om att han ska sitta på axlarna när han lämnar blodprover (vi gör ju så vid nageklippning) och det hade funkat väldigt bra. Han hade bara gnytt till, och både sköterskan och veterinären var alldeles imponerade av den nya metoden de aldrig sett förut. Sen yla han hela vägen hem igen, väl hemma hade han letat efter mig och ylat ända tills jag kom hem. Sen var det bra. <3 Svar kommer i dag.

Herregud vilket pass, jag tror jag förbrände 3000 kalorier idag. Vi gjorde markarbete vilket innebar att vi fick rida i bana över bommar i förberedelse inför nästa veckas hoppning. Allt i trav och galopp! Mitt i passet så låste sig min höft så jag fick försöka häva den, och ålade mig runt på hästen. Alla undrade vad jag höll på med. Samma sak hände i söndags. Märkligt Jag var helt genomsvettig och slut när vi var klara. Efteråt så filade vi dom vanligt

Kirurgen ringde och undrade hur jag mådde, hur det var med mig. Hur jag tyckte jag mått efter operationen. Hon lät väldigt intresserad och var väldigt trevlig. Jag sa att jag mår mycket bra förutom med sömnproblemen och jag är på G mot FET. Jag satt i bilen och urkass att prata samtidigt som jag kör..Men hon skriver faktiskt ut väldigt svaga sömntabletter åt mig som jag ska ta vid behov. Jag sa att nu har jag ju vant mig, men tack. Det känns tryggt att ha dem hemma utifall. Vi pratade en stund om smärt och så vidare. Hon ville jag skulle ringa och berätta hur det går. När vi lagt på slog det mig att jag glömt säga om deltidsjuksrivning. Tänk att jag har så svårt att fråga om det. Som om jag skäms. Nästa vecka gå jag ner i tid. I alla fall. Känns skönt. Mötte maken och Robban i dörren. Åhhh..Mattes lilla bebis. Hur ska det gå?? Gosesnutten. Lämna prover och allt. Nu ska jag till stallet.

Den stora dagen i dag i många bemärkelser. Robban ska på återbesök och lämna blodprover för att se om han kan friskförklaras och äta sin vanliga mat igen, maken åker själv eftersom jag ska åka till stallet. I dag är dagen jag ska greja med projektet själv och försöka få in allt i databasen, förstå vad jag gör och det ska vara klart i morgon. Samtidigt som jag ska ha full verksamhet med besökare eftersom alla kollegor har semester. I dag känns oxå extra tungt eftersom man varit ledig så många dagar. Jobbångest på hög nivå alltså. I morgon är det dags att börja inför FET 2. Medcindags. Läskigt och spännande. Ni minns väl dramat från förra gången? Kära nån. Hoppas ni får en bra och solig dag!

Dags att börja räkna ner! Har förberett dosetten och fram till någon dag före återföringsdagen ska följande ner i magen: Progynon 3ggr/dag (för att bygga upp slemhinnan) Folsyra (för ev foster, förbygger bla ryggmärgsskador) ev. E-vitamin Nu är det exakt 2 dagar kvar till jag börjar knapra tabletter. Och det är exakt 24 dagar kvar till FET. **** Nu på morgonen så kommer en tjej och köper modcaten, skänken blev ju såld i går och vi hade en spekulant på bordet men han avböjde. Nu ska vi lägga ut det vägghängda vitrinskåpet. **** Så fort hon har hämtat modcaten så ska vi åka en sväng till köpcentrumet för att handla lite som kan tänkas behövas.

Vi fick rida ute i hagen i dag, det var fantastiskt. Det blåste lite så man blev snabbt kall när man inte var i gång men solen lyst och värmde. Hon var helt suverän ridläraren och vi fick rida en bana med trav, skritt och galopp. Rolig och jag lärde mig massor! Förövrigt är skänken redan såld, 15 min efter den var inlagd så hörde en herre av sig och nu är den hämtad.

Säljer vår Modcat då Robban inte använder den så mycket. Säljer även vår skänk och köksbord.

Åh, vilken väldigt trevlig dag i går! Det var otroligt trevligt att träffa Ahns med familj, deras lilla solstråle som var otroligt duktig med katterna. Och katterna skötte sig exemplariskt trots de aldrig träffat nån så liten förut. Däremot så torkade jag av vårt fina ekbord efter vi fikat och det blev värsta ränderna, nu har vi oljat den två gånger och man ser ränderna i alla fall. Eller som flammor kanske det är. WTF?! Man skulle ha oljat in det innan, men nog måste väl ett bord palla en avtorkning? Maken läste att man ska slipa lite med slippapper för att få ner oljan, men ränderna då? Nu kommer man ju inte våga använda bordet då minsta lilla droppe kommer synas.. I dag blir det nog en lugn dag, jag ska åka och rida på eftermiddagen eftersom jag inte red i tisdags. Spännande och få en ny ridlärare..Undra var jag får för häst?

Hjärtligt välkommen Allting går...Min andra följare. Och såklart du följare på bloglovin! Roligt!

Kartonger är alltid spännande och med katter i huset blir allt som ett 15 spel, först till altanen, stänga kattluckan, in med möblerna varteftersom. De var mer än tunga så en granne kom till undsättning. Greta gillade utsikten Torkelson Allegro heter bordet och har även två iläggskivor. Buffe koster heter skänken och var svindyr. Så här blev de tillsammans. Nu fattas vit fönsterbräda och golvsocklar.

Vet inte om ni läste Expressen igår? (vi har ju fortfarande den lilla pojken som kommer och säljer den) Men där stod det om singeladoption och med bl a Carola i spetsen. Alla var långt över 40 år och hade påbörjat adoptionsprocessen vid 40. Jag blir väldigt förvånad för om ni minns för 2 år sen så var jag nyss fyllda 37 och gjorde en förfrågan om adoption men fick ett absolut nej för att vi och framförallt min man var för gamla och vi fick inte ens lämna in en ansökan elelr komma på intervju. Ingenting. Då kunde jag dessutom tänka mig äldre barn. Men nej! Så läser man att 47 åringar adopterar. Men? Då fattar jag inget.

En dyr och väldigt fin skål fattigare. Det är ju inte svårt att se vem som är oskyldig?

Våra möbler har äntligen kommit!! Så i morgon var den enda dagen de har öppet. Nu är det inte det enklaste att hämta dem precis, eftersom vi inte har dragkrok. Dessutom får vi finbesök så vi måste åka det första vi gör på morgonen. Så efter lite forskande så måste vi hyra en större transportbil a 1000 kr i en annan kommun, åka 6 mil, packa in möblerna, åka hem med dem, åka 2 mil och lämna bilen och sen hem och packa upp dem! Bilder kommer omedelbart när de är ihopskruvade. :-)

Gissa vems ägg som är mitt och vilket som är makens

Vi har försökt så många gånger nu att jag inte vågar hoppas längre, någonstans så tror jag faktiskt att vi aldrig kommer lyckas, ni vet när man har en känsla.... Så som förut kommer jag göra allt för att inte hoppas. Möjligen önska, men inte hoppas. Nu har vi sex ägg att försöka med om alla överlever upptiningen. Jag tänker att vi tar två/gång vi har alltså 3 försök på oss. Sen måste jag besluta vad vi ska göra efter det. Förutsatt att min kropp hajar att bygga upp en livmoderslemhinna efter operationen dvs. Denna gång tänker jag inte säga något till någon anhörig, jag orkar inte med deras medlidande och sorgsna ögon. De har dessutom inte fått nån länk till nya bloggen. På nåt sätt är sorgen lättare att bära själv. Ni ser förövrigt schemat här på sidan. Redan den 11/4 börjar jag med progynontabletterna. I dag blir det städning, handla och ev åka och shoppa lite. För i morgon får vi finbesök av bloggläsaren/kommentatorn Ahns med familj.

Härligt, för er uppmärksamma så ser ni att jag fått en behandlingsplan. I maj far jag i väg för ett nytt FET igen! Så härligt! Jag kör på min gamla gyn, nu har jag fått nog av krångel och väntan. Lycka! (håll nu tummar och tår för guds skull)

Ni vet när man kastar sig in i tåget i sista sekunden och tänker; "vilken jävla tur, jag hann med ett tidigare tåg" Och sen "meh, det är ju Henrik Schyffert jag står och trängs med..cooolt" Sen tvärstannar tåget och blir totalt strömlöst och vi står som packade sillar... I hela 55 minuter! Med barn skrikandes, varmt och utan lyse. Då är det svårt att inte få panikångest men jag passade på att lyssna av Adam live som podcast. Rekommenderas varmt och gjorde att jag istället stod och flinade som ett fån. I alla fall kom jag 35 minuter försent, maken hade ringt och förvarnat dem så de visste jag var sen som tur var. Jag berättade om operation för läkaren och hur jag mådde. Hon ville att jag skulle begära ut läkarjournaler så hon kunde ge en bra behandling. Sen skulle jag komma med den så skulle vi göra en plan. Sen började hon prata om surrogat och tycker vi ska kontakta en klinik hon känner till (en rysk naturligtvis, för hon är ryska), hon tycker det är vå

Då var det dags igen, kliniken vill ju kolla att allt är ok en extra gång och att min kropp är redo. Förhoppningsvis så kan vi börja igen efter dagens besök. I bland undrar jag om kliniken försöker dra ut på det hela, de tänker "ha, nu ska hon minsann få väääänta". Jag ska även passa på att prata med henne om biverkningarna som bla sömnlöshet och fråga om deltidssjukskrivning och mediciner. Nu har ju inte kliniken mailat behandlingsschema som de lovade men min gyn har nog koll i alla fall på mediciner, för det blir nog en del kortison även denna gång. Vaknade förövrigt kl 4 och låg och snurrade och funderade på jobbet. Och gyn..och kommande försök. Man får i alla fall en massa avhandlat på natten. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kan köra i stan, för jag tycker det är astråkigt att åka pendeltåg, i dag är det dessutom ingen trängselavgift. Men nej. Inte en chans jag beger mig ända dit med bil. Men idag ska jag lyxa till det och åka bil till tåget i alla fall.

Men fy fan vad stressad jag är på jobbet efter igår. Här gick jag och trodde att teknikern skulle göra det tekniska. Nejdå. JAG! Jag som inte fattar! Så nu ska jag gå igenom 26 filer fyllda med data som jag inte riktigt förstår (en del av dem dessutom felaktiga), ladda upp dem i vårt system, en och en, Konfiguera nya webben, lägga in allt där, fixa nya användar id till 2000 personer. Jag förstår inte vad jag gör, hur jag ska göra och varför. Detta ska göras tis-onsdag nästa vecka då det bara jag och en kollega där, det kommer vara färdiga elever som ska söka till en ny nivå (ca 50 st) och sista ansökningsdagen till universitet och....Ja, ni fattar. Låg och funderade på detta i natt såklart. Så mycket sömn blev det inte. OMG! Dessutom var Robban på extra goshumör i morse, så släppte han värsta fisen under täcket så det stank..Jag trodde jag skulle kvävas. God morgon Matte! I morgon hade jag tänkt vara ledig, men undra om jag åker till läkaren och sen till jobbet? Så jag kanske

Verkligen, -7,4 grader och svinkallt i huset. Robban vaknade redan vid 5, men det gjorde inget för jag var oxå vaken. Lite morgongos säger jag inte nej till. Jag har fått en enkät via nätet från sjukhuset, men den funkar inte. Jösses vilka klåpare. Särskilt lättbegriplig är den inte heller. Men det fick mig att fundera hur allt funkade, för det är ju snart 8 veckor sen jag opererades. (herreminje vad tiden går) Men jag tycker allt funkade bra, det enda var nog maten. Förskräcklig. Men det får de aldrig veta eftersom enkäten inte funkar. Usch, nu fick jag väntskräck och åldernoja. Jag gör absolut inget annat än väntar. Sen oktober har jag väntat nu. För varje dag så tvivlar jag mer och mer och jag har en stark känsla att vi kommer förbli barnlösa. Vi har ju liksom inget val förutom Äggdonation Kanske det är dags att fundera över fosterhem? I dag är det konferens HELA dan och sen ska jag jobba till 18. Så i dag bli ingen ridning. Trist. Jag saknar dem redan. Fast det är bra, jag

Det känns bra att gå ner i tid, allt släppte lite. Jag kan andas när jag har nåt att se fram emot. Tyvärr gör ju det där 80% inte så jättemkt jag slutar typ 15 istället för 16.30 (16.45) Jag meddelade de andra kollegorna idag samt löneassistenten. Fast jag har inte sagt varför till nån. Alla sa "vad skönt för dig", men så säger man nog bara om man inte vet nåt. Någon försökte fiska efter mer information men ur mig kommer minsann inget längre. Bara till er andra här i cyberrymden :-) Ett stort grattis till "längtan efter sammanghang"! Efter alla år som hon slitit med barnlösheten så är det fantastiskt när det äntligen händer. (nej, jag har fortfarande inte ringt ridläraren, jag törs inte)

Nu känns det ju inget vidare att ha sommardäck på bilen, det är -5 grader och snö ute. Ser dessutom lite isigt ut. Vad hände med våren? Jag har plockat fram utemöbler, vårjackor och hängt tvätt ute. Då kan det ju itne bli snö? Eller som i går hagel stora som hundvalpar. I mrogon är det ingen ridning utan jag måste jobba istället. På torsdag är det läkarbesök och få mitt behandlingsschema gissningsvis blir det FET om ca 7 veckor. Sen är det middag hos bästisen på kvällen. På lördag kommer en av mina bästa läsare till oss och fikar med sin familj. Spännande! På söndag är det ridning. Då får jag prova en ny ridlärare, roligt att rida på en helg! Min gamla ridlärare hörde av sig och undrade om jag ville jobba i stallet (ideellt) eftersom jag frågade förra gången. Ska försöka ta mod och ringa henne idag. (hon är ju lite läskig) Jag har dessutom bestämt mig att jobba mindre varje dag. Då känns det som jag har mer liv över. Jag ska prova i alla fall, men inte förrän efter påsk.

Är det nån som spelar draw something? Vi började spela i går och det är ganska kul, mitt användarnamn är samma som på WF. 5.17 började Stiina gala och krafsa. Hon protesterade allra högljuddast emot att jag glömt fylla på hårdisarna tillräckligt och de var nu slut. När jag väl masat mig upp och fyllt på så vaknade såklart alla så det var lika bra att ge de lite våtfoder. Sen studsade Robban upp och ner i sängen varje kvart, när jag väl lyckats somna till så var han uppe som ett popcorn igen. Sen började Greta leka med sin råtta och då gav jag upp. Och när jag väl var uppe så gick alla och la sig. Hedersord, det var en kattkupp. I går blev vi färdiga med tapetseringen, jag har målat elementet och bakom elementet första gången och taklisterna är nästan på plats. Fönsterbrädan och gardinerna är beställda..Allt tar väldigt lång tid när man har Robban eftersom jag måste bära honom hel tiden, antingen i famnen eller så ligger han som en krage runt nacken. Bästa bästisen kom förbi, ho