Till minne av vår son Isak
I dag är det allhelgona och tiden då man ska minnas sina nära och kära. Jag tänker väldigt mycket på Isak och hur han skulle blivit, sett ut och varit för liten kille. Han hade varit över 1 år nu om han hade fått leva tillsammans med oss. Jag minns än i dag varenda detalj av den mardrömmen , det var en bedrövlig resa och år. Jag minns faktiskt inget annat än Isak från förra året. Jag försöker att sonas med vad som hände och vissa dagar går det bra och andra inte. Jag kan fortfarande inte läsa inlägget om förlossningen , det gör så ont då att det känns som jag ska gå sönder. I dag ska vi gå till minnelunden och tända ett ljus för honom och makens föräldrar för även dem är saknade oerhört. **** De här dagarna som varit har varit fantastiska här hemma, i går var jag och lunchade med kompisar och det var så trevligt, barnen har sovit och vi båda har hämtat krafter genom sömnen. I går när jag gav Alfred mat innan sovdags, så låg han och tittade på mig i min famn. Jollrade sådär urg...