Bebiskarusellen

Just nu känns det som om jag inte gör något annat än att tillbringa min tid med att göra undersökningar. I går var det först UL med tappmätning, tappen var ca 3 cm och sluten och fin. Det var förresten samma läkare som gjorde KUB och konstaterade att Isak inte hade en okey hjärna. Hon var likadan i går, lite barsk och slarvig kändes det som. Lilla klara väger ca 2 kg och ligger på ca -15%, hon är väldigt svårmätt så vi vet inte riktigt hur mkt hon väger. Alfred väger ca 2,3 kg och ligger på +16%. Båda ligger nu med huvudena neråt. Det verkar vara väldigt olika vem som mäter måste jag säga, från den ena veckan till den andra skiljer det otroligt mycket. Båda barnen följer dock sina kurvor fint. Sen var det urinprov och CTG och då kom den nya läkaren in och pratade med mig. Gallsyrorna hade inte kommit ännu men de hade beslutat att de inte vågar vänta längre. Man vet ju inte riktigt effekterna av hepatos och hur det påverkar barnen och på fredag är jag i vecka 34. Så på fredag bl...

Nu har jag varit och lämnat blodprover, ringt mottagningen för att höra vilken tid de bokat TUL idag och nu intas frukost. Jag hinner i alla fall vara hemma en liten stund innan det är dags att åka. I dag ska jag nog träffa den nya läkaren också, som jag helt glömt bort vad hon heter. Hoppas hon är bra. Undra hur denna dag kommer sluta, 3 är verkligen mitt oturstal och i dag kan det liksom inte bli mer treor än så här.. Jag försökte jobba bort mina fobier för vissa saker på KBT men vid treorna hann vi inte så mkt. Tråkigt, för jag blir så irriterad på mig själv för jag vet att det inte är logiskt. **** Gårdagen spenderas med lite shopping men mest hemma, ryggen tar livet av mig och att åka bil gör att jag har ont i timmar efteråt. Jag shoppade i alla fall plastad frotté och lakan till vagnen och en skötbädd. Nu är det tvättade och jag ska efter frukosten bädda vagnen. I går skruvade vi även i hop babysitters som vi fått av Ahm66 och jag kan säga att Robban älskade dem, helst n...

Jag tror det var världens längsta dag i går, den tog liksom aldrig slut. Att åka kommunalt med den här onda ryggen är helt bedrövligt, men jag knölade i hop kavajen i ryggsidan så gick det bättre. Såg förmodligen inte klokt ut men jag måste ju överleva resan på nåt sätt. En gott och blandatpåse gjorde saken mycket bättre :) Sen var det dags för ultraljud. Alfred ligger med huvudet nere i mitt bäcken och fötterna i mina lungor/revben, han har ryggen ut mot vänster sida. Han väger ca 2,1 kg och ligger på +11% Klara ligger som en banan med ben och fötter så högt upp man kan komma vid mina bröst och ryggen till höger så långt ut på min högra sida som det går, i mina lungor/lever och andra stackars inälvor. Hon är mer svårmätt så hon uppskattats att väga mer än datorerna säger. Hon väger ca 1,7/8 kg och ca -11% (tror jag de sa) Hon hade dessutom hicka under hela undersökningen <3 Alla flöden var perfekta. Sen bar det iväg till sjukhuset där vi fick sitta i nästan 45 minuter f...

Idag är det ultraljud och läkarbesök för att följa upp prover, CTG och TUL. Maken tar ledig under em och följer med till läkaren så slipper jag åka kommunalt emellan sjukhusen. Däremot blir det kommunalt till TUL. Jag ska be läkaren kolla min tapp för jag tycker att det trycker neråt och så har jag en del förvärkar/sammandragningar. Det var ett tag sen det gjordes så hoppas hon vill göra det. Jag ska även fråga alla miljoner frågor jag har i huvudet. Även om jag fick massor besvarat av den fantastiska tvillinggruppen i går om för tidig födsel och neo. Sen hoppas jag på mirakel att proverna är bättre i dag. För oavsett hur jag mår så är det viktigaste att tvillingarna mår bra och att de kan stanna i magen så länge som möjligt. Mina fina bebisar, så efterlängtade och älskade.  Som nu har namn :) Klara och Alfred. Appråpå magen så har den inte sjunkit utan tvärtom, den har aldrig varit så här högt upp. Jag kan snart balansera ett cirkustält på den. **** Gårdagen tillbri...

I går var vi på ultraljud och för en gång skull gick resan bra med kommunala medel. Jag tog ett tidigare tåg för säkerhetens skull. Barnmorskan mätte huvud, mage och lårben. Däremot mätte hon inte fostervattnet som de gjort de andra gångerna. Hon lyckades dessutom blanda i hop vem som var vem så jag hoppas verkligen att siffrorna stämmer. Alfred vägde kring 1300 gr och låg på +8% och flickan låg på ca 1200 och hade -8%, det betyder att vi inte behöver gå på ultraljud förrän i Juli eftersom allt såg bra ut. Alfred satt i säte och flickan låg som en banan på höger sida. Alfred blev skitsur på BM och sparkade efter henne, vilket temperament han har! Vi fick med oss en väldigt fin bild på Alfreds ansikte och ett mindre bra på flickans, jag tror hon har handen i vägen dessutom. De blir alltid lite irriterade när jag ber om bilder för de tycker det är svårt att få till när barnen är så stora. Sist sa hon att vi ändå kommer se de snart. Men jag tycker om bilderna, det gör det hela mer...

I dag är det dags för ultraljud igen, tillväxtultraljudet för att se om de vuxit på sig någonting och att de mår bra. Efter det ska vi luncha lite och sen ska jag åka till MVC, måste fråga om sf-måttet för jag är väldigt nyfiken. Synd att man inte har en liten bok man fyller i och får med sig. Så hade man väl det förr? Saker att ta upp med MVC idag: -Klådan -ryggen -ont i nedre delen av magen Det var i alla fall första gången på länge jag fick lov att sätta klockan, naturligtvis vaknade jag ju vid 5 i alla fall. Hoppas tågen går i tid och att jag får en parkering så det inte slutar som förra gången. **** Nu är det inte långt kvar till att jag inte kan böja mig ner alls, jag gör tappra försök att raka benen och fila fötterna men ärligt talat går det inget vidare. Benen är dessutom bleka som alvedon och det blir klänning och strumpbyxor i dag med. De där strumpbyxorna med kompression hatar jag, jag får knappt på mig dem och när jag väl överlevt den fighten så kan jag inte and...

Jag förstår inte vad det är med mig och kommunala medel, försöker någon säga mig något? Jag fyllde på min reskassa med 500 kr innan jag lämnade stationen, när jag klivit av och skulle byta till bussen var den borta. Jag blev så ledsen, jag är ingen sån som tappar bort saker utan är väldigt ordentlig med mina saker. Jag kan inte förstå vad det tog vägen?! Så jag fick köpa ett nytt kort för 40 kr och fyllde på det med 200. Så resan till ultraljudet kostade mig alltså 700 kr. Pengar vi verkligen behöver till annat. Resan blev inte bättre av att jag hade panikont i lever och rygg och försökte sitta och sträcka ut mig hela tiden. Till slut fick jag ställa mig upp i panik. Jag såg nog ut som en idiot. I alla fall. Ultraljudet gick bra, det var en noggrann och duktig barnmorska som kollade igenom båda bebisarna. Huvud, mage och lårben mättes, hjärta och organ kollades samt mängden fostervatten. Dessutom dubbelkollade hon könen som stämmer. Pojkbebis har mkt riktigt flyttat sig från ...

I går var det varmt och utan AC i bilen och leta parkering i en kvart gjorde att jag fick svettningar innan jag ens kommit in på avdelningen. Vi fick sitta och vänta i 20 minuter efter bokad tid, visst är det märkligt att läkare aldrig kan passa tiden? Avdelningen var väldigt fin och hade inte mkt till sjukhus över sig, läkaren verkade trevlig men gjorde mig skitirriterad. Hon började med lite frågor kring min hälsa, mina operationer, min endometrios och frågade lite allmänna frågor. Sen drog hon i gång i säkert 20 minuter om hur farligt det var med snitt, att barnen kan få gluten, allergier, andningssvårigheter osv och att jag kunde få blodproppar, vara en dålig mamma i början för jag inte kunde röra mig osv. Jag svarade att jag vet, jag är påläst, jag har diskuterat både med min läkare och barnmorska och står fast vid mitt beslut. Men hon fortsatte och framhärda att vaginal förlossning var det vi skulle välja. Sen drog hon i gång hur viktigt det var med amning och att jag var...

Vilken mardrömsförmiddag det blev i går på väg till ultraljudet, jag blev så frustrerad, stressad, ledsen och väldigt arg. Nu löste sig ju saker och ting men det hjälpte ju inte just då. Jag tog i alla fall ett tidigare tåg så jag kunde skrota runt i affärer, vänta på maken och ta det lugnt. Men inte ens halvvägs så gick tåget sönder. Helt och hållet och ingen sa något i högtalarna. Det gick 20 minuter, 30 minuter och så smsbombade jag maken att jag inte hinner komma i tid. Han var redan på kliniken och väntade på mig. Personalen på kliniken sa att det är lugnt, men det hjälpte ju inte mig för om tåget hade gått i gång så hade jag ju ändå 30 minuters resa framför mig. Personalen på tåget gick igenom alla vagnar och berättade att det var fel på bromsarna och att det inte gick att ropa i högtalarna. Så om vi tog oss fram till stationen så skulle vi få lov att ta nästa tåg. Då började jag nästan gråta. Vi stod i över en timme på ett varm pendeltåg och jag det enda jag tänkte på ...