Inlägg

Visar inlägg med etiketten Hepatos

33+4 (vecka 34)

Just nu känns det som om jag inte gör något annat än att tillbringa min tid med att göra undersökningar. I går var det först UL med tappmätning, tappen var ca 3 cm och sluten och fin. Det var förresten samma läkare som gjorde KUB och konstaterade att Isak inte hade en okey hjärna. Hon var likadan i går, lite barsk och slarvig kändes det som. Lilla klara väger ca 2 kg och ligger på ca -15%, hon är väldigt svårmätt så vi vet inte riktigt hur mkt hon väger. Alfred väger ca 2,3 kg och ligger på +16%. Båda ligger nu med huvudena neråt. Det verkar vara väldigt olika vem som mäter måste jag säga, från den ena veckan till den andra skiljer det otroligt mycket. Båda barnen följer dock sina kurvor fint. Sen var det urinprov och CTG och då kom den nya läkaren in och pratade med mig. Gallsyrorna hade inte kommit ännu men de hade beslutat att de inte vågar vänta längre. Man vet ju inte riktigt effekterna av hepatos och hur det påverkar barnen och på fredag är jag i vecka 34. Så på fredag bl...

33+3 (Vecka 34)

Bild
Nu har jag varit och lämnat blodprover, ringt mottagningen för att höra vilken tid de bokat TUL idag och nu intas frukost. Jag hinner i alla fall vara hemma en liten stund innan det är dags att åka. I dag ska jag nog träffa den nya läkaren också, som jag helt glömt bort vad hon heter. Hoppas hon är bra. Undra hur denna dag kommer sluta, 3 är verkligen mitt oturstal och i dag kan det liksom inte bli mer treor än så här.. Jag försökte jobba bort mina fobier för vissa saker på KBT men vid treorna hann vi inte så mkt. Tråkigt, för jag blir så irriterad på mig själv för jag vet att det inte är logiskt. **** Gårdagen spenderas med lite shopping men mest hemma, ryggen tar livet av mig och att åka bil gör att jag har ont i timmar efteråt. Jag shoppade i alla fall plastad frotté och lakan till vagnen och en skötbädd. Nu är det tvättade och jag ska efter frukosten bädda vagnen. I går skruvade vi även i hop babysitters som vi fått av Ahm66 och jag kan säga att Robban älskade dem, helst n...

33+1 (Vecka 34)

Nu vänder jag på rubriken för det enda som räknas nu är dagarna de kan få vara kvar i magen och det är även så läkarna räknar. I går skulle jag göra så mkt här hemma men jag tog det lugnt istället, pussa katter, njöt av solen och mitt hem. Det känns så viktigt att ta tillvara på den tid jag har kvar innan ett nytt kapitel i mitt liv börjar. Vi åkte till förlossningen och det visade sig att jag fått en rumskamrat, hon hade både tagit min filt och mina kuddar och handdukar. Hon borde ju förstått att det var nån sån bodde där eftersom jag hade en del av mina saker där och kuddar osv var ju använda. Dela rum och toalett är verkligen inte min grej, även om det är en yttepyttevägg emellan. Fast det tycker nog ingen. Å andra sidan när jag låg på Huddinge hade vi bara ett draperi emellan och tjejen bredvid var supertrevlig. Jag minns att då fick vi ta klyx själva (i sängen) och fick göra ett schema vem som skulle få springa på toaletten först, mycket märkligt situation :) I alla fall.....

Vecka 34 (33+0)

Bild
Då vart jag inlagd på sjukhuset :( Men vi tar det från början; Jag ringde ju i går till förlossningen och fick komma in lite tidigare och fick träffa min läkare och göra CTG. Allt såg bra ut och det levrade blodet kom från tappen (typ) och var ingen fara med. Hon berättade att mina gallsyror stigit till 52 och det tillsammans med lite blodslem gör att hon vill börja dra åt säcken. (jag hörde dock snaran) Hon skrev in mig på förlossningen för nu tyckte hon det var dags.. Nu visade sig ju alla andra värden och blodtryck vara toppen, så efter att ha berättat om min sjukhusskräck och lite annat skulle hon betänka permission efter vad UL sa. Hon anser att det viktigaste är att jag mår bra, och stressen att vara inlagd är inte bra. (bara av ordet inlagd fick jag tårar och svettingar) Sen vart det dötid till ultraljudet så jag gick och åt lunch (bedrövlig) och satt och läste. När det sen äntligen var dags för UL där det bara gjordes flödesmätning av navelsträng och koll av tapp (2,6) o...

Vecka 33 (32+5)

Då har jag varit och lämnat blodprover, jag fick sommarvikarien som jag oroat mig att få och så klarar hon det vid första försöket. Vilken lycka! Resan dit gick bra men hem slog det onda ryggontet till så jag visste inte hur jag skulle sitta till slut, det är så jag får panik. Hem till fåtölj och säng och då är det okey igen men korta stunder, värker gör det när jag är uppe och traskar omkring. Jag tycker mig fått mer klåda nu i några dagar så jag har inga förhoppningar om att syrorna sjunkit. Magen har också piggat på sig, svårt att säga vad som funkar men jag tror det är lactulosen, som jag har i filen med physalisfrön och katrinplommon. Kisseriet är däremot mkt värre, jag kan knappt kissa och från och till gör det ont. Ska klaga på ryggen och kisset i morgon och be om mer gallsyretabletter. **** Jag avbokade ju MVC i går, det kändes dumt att åka dit när jag ändå ska till sjukhuset och dessutom åka kommunalt i 34 graders värme är inget jag ville utsätta mig för. Då ringde ...

Vecka 33 (32+0)

Jag tror det var världens längsta dag i går, den tog liksom aldrig slut. Att åka kommunalt med den här onda ryggen är helt bedrövligt, men jag knölade i hop kavajen i ryggsidan så gick det bättre. Såg förmodligen inte klokt ut men jag måste ju överleva resan på nåt sätt. En gott och blandatpåse gjorde saken mycket bättre :) Sen var det dags för ultraljud. Alfred ligger med huvudet nere i mitt bäcken och fötterna i mina lungor/revben, han har ryggen ut mot vänster sida. Han väger ca 2,1 kg och ligger på +11% Klara ligger som en banan med ben och fötter så högt upp man kan komma vid mina bröst och ryggen till höger så långt ut på min högra sida som det går, i mina lungor/lever och andra stackars inälvor. Hon är mer svårmätt så hon uppskattats att väga mer än datorerna säger. Hon väger ca 1,7/8 kg och ca -11% (tror jag de sa) Hon hade dessutom hicka under hela undersökningen <3 Alla flöden var perfekta. Sen bar det iväg till sjukhuset där vi fick sitta i nästan 45 minuter f...

Vecka 32 (31+1)

Bild
Det gick både bra och dåligt hos läkaren i går. Det började med att hon ringde vid 10-tiden och sa att de ville jag skulle göra ultraljud först och undrade hur fort jag kunde komma. Så det var bara att kasta på sig kläderna och åka. Sen visade det sig att ultragyn var väldigt försenade så jag fick vänta nästan 40 minuter. Alla flöden såg helt perfekta ut. Alfred väger nästan 2 kg och Signe/klara väger 1,5 kg. Alfred har vänt sig med huvudet neråt och Signe/Klara ligger på samma ställe i min lever. Sen var det dags att lämna urinprov, ta CTG och blodtryck som låg på 120/70. Urinprovet skickar de i väg på odling så de ser att bakterierna är borta. Efter en del väntan så var det min tur att träffa läkaren, det är verkligen min favoritläkare, hon är otroligt trevlig och empatisk. Vi började med att kolla min urinblåsa eftersom jag knappt kan kissa. Det hon kunde se var att den inte var överfylld med däremot hopknölad av Alfred som har parkerat sig på den. Så det är därför jag inte ...

Vecka 32 (31+0) Magbild

Bild
Dags för CTG och koll av leverprover och träffa läkare i dag. Hoppas verkligen mina gallsyror sjunkit, lite orolig känner jag mig dock. Jag ska passa på att fråga om mitt icke kissande (svårt att kissa) och streptokockerna. Jag skulle vilja att hon kollade min tapp också, sen ska jag klaga på mitt sovande för nu har det varit bedrövligt. 1 stackars natt har jag lyckats sova bra av 100. I morse var det dock katten Robbans fel att jag inte fick sova, han är helt fixerad vid babyskydden, han ska komma åt tyget och slicka på den. Helt borta är han när han sitter där, det måste smaka extra gott det där tyget?! Jag har vänt skyddet upp och ner, täckt det med saker och täcken men han hittar ändå in. Lilla monsterkisse. Jag ska också fråga om de har hemsjukvård om det blir så att vi hamnar på neo. **** Äntligen en ny vecka! Det är så stressande att veta att veckorna går så långsamt och min lever motarbetar mig, jag vill att tvillingarna ska må bra och stanna länge i magen. Dumma hepat...

Vecka 31 (30+6)

Nu på morgonen har jag varit och lämnat blodprover, jag hade sån tur att jag inte fick den lilla vikarien som började för en vecka sen utan en kille som har jobbat där ett tag. Det är ju sällan de sticker mig i armvecket utan denna gång blev det i underarmen, det gör ont med huvudsaken det kommer blod. Det jag såg skulle tas var leucucyter, pk, alat, asat, hb, gallsyror och typ 10 saker till. Skönt att de screenar av mig och inte bara tar leverprover. Proverna ska ju tas fastande så nu har jag hetsätit lite yoghurt och smörgås, ohyggligt hungrig man kan bli på så kort stund. I morgon är det läkarbesök och CTG för att kolla provsvar och framtida planering. Om det inte är katastrof för då ringer de väl redan idag. **** Kommer ni ihåg när jag pep häromdagen att ingen ville komma. Nu verkar alla vilja/inte vilja komma. Bästa dalakompisen kommer på söndag och stannar några dar (roligt!!) Morsan ringde i går mitt i middagen och slängde ut sig nåt kryptiskt att om min syster kommer n...

Vecka 31 (30+2)

I går gjorde vi ett riktigt ryck i trädgården och klippte vår häck på baksidan, det brukar alltid vara jag som gör det men denna gång fick maken vara klippare och jag assistent. Vi har en väldigt hög spireahäck som inte är särskilt klippvänlig. Men det tog ungefär totalt 3,5 timme med lite lunch emellan, sen var både jag och maken alldeles slut. Det blev inte nåt vidare rakt och fint men det funkar och vi slipper bry oss till nästa år. Nu är det bara framsidan kvar. Vid 15-tiden kom bästa killkompisen och ville fika..Eller ja..Hans frukost snarare som då bestod av vår tårta. Hans mat och sovtider är inte som oss andras, eller hans diet. Sen kom en granne och småpratade och så var det plötsligt kväll. Dagarna går så ohyggligt fort, det känns som jag inte riktigt hinner med. Sen hade jag en liten klådattack på kvällen men i natt var det lugnt, jag har dock lyckats klia sönder ett födelsemärke i går kväll. Däremot fick jag en fruktansvärd halsbränna precis när jag skulle till att ...

Vecka 30 (29+6)

Bild
Oj, vilket regnväder jag vakande upp till! Ganska skönt måste jag säga, katterna sover och jag skrotar runt här hemma. Jag blir alltid så slut efter alla läkar- och sjukhusbesök, även om jag tycker det är toppen att slippa åka kommunalt så tror jag att jag spänner mig och oroar mig vad det ska hitta. Det var rörigt när jag kom till förlossningsmottagningen i går, alla sprang omkring som yra höns och efter ca 15 minuter så kom det en BM och frågade om jag visste vad jag skulle göra i dag. Men vilken konstig fråga, det är väl de som ska ha koll på vad som ska göras? Inte jag. I alla fall så kopplades jag upp på CTG som i mina ögon såg väldigt bra ut. Sen tog det blodtryck som var 105/70, lämna urinprov (lite protein i urinen) och sen fick jag sitta o vänta på läkaren. Efter en stund fick jag träffa läkaren som var samma som jag träffade när jag var där för blödningarna. Hon berättade om gallsyror, att ursofalk tar 7-10 dagar innan det gör nytta och att barnen kommer förmodligen p...

Vecka 30 (29+5)

Dags att åka till förlossningen i dag igen, jag vet att de ska kolla CTG i alla fall, sen får jag hoppas jag inte ska lämna prover för jag är helt blå på armar och händer. Det finns liksom inga vener kvar att sticka i. I natt har det kliat på handflator och fotflator, gud så det kliat! Det är nästan som när man bränt sig, det gör ont och kliar samtidigt. Jag tycker även att jag är lättblödande, både vid blodproverna och hos tandhygienisten blödde jag i nästan 2 timmar efteråt. Det måste jag fråga om idag. Appråpå tandhygienisten var hon lite väl öppenhjärtig i går, hon började med att fråga om tvillingar och om vi gjort IVF. För okända brukar jag inte svara på frågan utan säga mer "mmm" för jag tycker inte de har med det att göra. Sen drog hon hela sin IVF historia, frågade om vilka kliniker jag rekommenderade och jag tror hon pratade i 50 minuter. Det är ju inte heller det lättaste att svara med massa med saker i munnen. Jag hämtade ut medicinen för hepatos, och passad...

Vecka 30 (29+4)

Bild
Men vilken dag det var i går, jag tror jag var på varenda sjukhus som finns i Sthlm. Men vi tar det från början. På förmiddagen hade jag tid hos vårdcentralen där jag fick träffa samma underbara läkare som jag gjorde med astman. Mitt urinprov visade bland annat höga värden på röda och vita blodkroppar samt ketoner. Ketoner får man om man svälter, så hon frågade hur jag åt egentligen. Jag äter ju bra men jag tror tvillingarna tar allt jag lyckas få ner. Jag fick selexid utskrivet och mitt prov skickas på odling. Sen åkte jag hem och vilade (efter en jättestor god smoothie gjord på bär från Waynes) lagade mat till oss och så ringde de från förlossningen. De berättade att jag hade höga gallsyror, dvs hetpatos , mitt gallsyrevärde låg på 42 och man ska ha mindre än 10. Över 40 räknas som risk. Jag fick först ligga i CTG för att kolla om bebisarna mådde bra och inte var stressade, (man ligger så fruktansvärt obekvämt och så vågar man knappt röra sig) och sen fick vi vänta på läkaren. ...

Förlossningen ringde....

Mina leverprover hade kommit så jag måste åka in omgående för jag har för höga gallsyror. Jag skulle även ta med en övernattningsväska. Så maken får skjutsa in mig så får jag hoppas jag kommer hem i kväll. För åka kommunalt från förlossningen i morgon är verkligen ingen höjdare. Om jag får åka hem dvs... Gråter en skvätt.