Bebiskarusellen

 De senaste året har jag varit rena försökskaninen, jag har provat alla dess hormoner och piller som existerar. Den ena biverkningen har varit värre än den andra av alla tabletter.   Den stora anledningen är min endometrios, jag har den svåra varianten med bl.a. sammanväxningar, cystor, rikliga blödningar och smärta till och från. Jag är opererad flertalet gånger, äggledare och 1 äggstock är bortopererad, tarmarna är uttagna och instoppade för sanering av sammanväxningarna   Den behöver behandlas så den inte växer på sig ännu mer, jag har inte medicinerat mot den sen innan barnen.  Dessutom är jag på väg in i klimakteriet. Lite vallningar, dåligt humör (har jag nog konstant ändå) rikliga blödningar och mycket torra slemhinnor är bara en del som attackerat mig. Jag skyller dessutom numer den ständigt tröga magen på klimakteriet, med det har min hemorrojder exploderat och är allmänt otrevlig.  I somras fick jag nog o slutade med alla piller, när biverkningarna är värre än själva huvudpro

 Alfred har alltid haft det svårt med kompisar, han dras till de som är lite stökiga. Och stökar då gärna själv, han snappar upp det dåliga beteendet och glömmer helt bort det bra.  Ofta blir det missuppfattningar, han blir ledsen, hamnar i trubbel, stök  och hittar inte en bästis som han önskar mest av allt.  Ofta har han svårt att förklara vad som hänt men uttrycker väldigt ofta att Klara har en bästis och massor av vänner men inte han. Ibland är det han säger långt bort från det som verkligen hänt   Jag försöker läsa böcker om vänskap, prata om saker som händer, vägleda och stötta. Det gör SÅ fruktansvärt ont i hjärtat att se sin kille ledsen och ensam. Fritids säger att han alltid leker med någon och hans fröken försöker tota i hop han med de bra killarna som har lite överseende.  Nyss var han och lekte med en kompis och kom hem och var jätteledsen. Kompisen hade kallat honom feg för han inte vågat åka någon pulkabacke och sen skrattat åt honom. Huruvida det är sant eller inte vet