Helt värdelös, ångest och kärlek till maken

Jag måste erkänna att tiden inte räcker till. På dagarna går allt i 180, det är lite som att ha fotbollshuliganer hemma, hela supporterligan. De röjer och har sönder lika mycket. Mycket av mitt språk på dagarna består av Nej, ajaj, inte göra si/så och en massa andra nyttiga uttryck. Det gör att mina jobbdagar blir lite problematiska för jag har glömt hur man pratar på ett korrekt sätt :) Sätta samman meningar tex är inte det lättaste. Denna vecka har även katten Robban varit överaktiv, han får jag rädda 100 ggr i minuten från barnens framfart. Låter jag honom vara så blir det gråt och tårar från alla håll, det är bara att konstatera att han inte har vett nog att hålla sig borta.. I övrigt har det mest varit bajs och sår, stackars Alfred bajsar oavbrutet och området runt om har blivit bättre, men det är några fläckar som ser riktigt otäcka ut. Jag har på ett kilo med inotyol och varvar med weledas. Men åh, så synd det är om honom. Hela hans dagar går i övrigt åt att stå...