Bebiskarusellen

Arbetsdag i dag, det känns som måndag men det är tisdag. Jag har massor att göra på jobbet, jag har ju fortfarande samma arbetsbörda som jag hade när jag jobbade 100%, ingenting har ju tagits bort från mig. Men jag har en ganska hög arbetskapacitet och blir inte särskilt stressad av det.  Jag gör det jag hinner, mer kan jag inte göra. **** Jag tyckte det var så roligt att vara i stallet i går, jag längtar verkligen efter hästar och att få rida.  Men det är tyvärr väldigt många månader (år) tills jag får göra såna saker igen. Maken var däremot inte ett dugg imponerad, han tyckte det luktade illa, alla bara red runt runt och hoppade lite. Men jag tror vi var båda överens om att det var spännande att se bästa ridkompisen hoppa. Det var otroligt jobbigt att sitta på hårda läktare med magen, de är verkligen inte gravidanpassade alls. Vi har ätit väldigt mkt godis i helgen, usch så dåligt samvete jag får. Det är så onödigt att stoppa i sig sånt när jag har så svårt att äta ...

Ny vecka igen, för mig i alla fall. I dag är det dags att åka till arbetet igen. Tyvärr har min lösenord på jobbdatorn däckat så det första jag får göra är att ringa och jaga någon på IT som kan hjälpa mig. Nu när jag har varit ledig sen förra veckan känns det väldigt konstigt att börja jobba igen, jag blir nästan lite socialt- och arbetsskygg. I går sms en kollega att de ska ha afterwork hemma hos mig i mitten av maj och sen fortsätta ut på kvällen, vi har pratat lite löst om det men nu blev det så verkligt att min sociala fobi slog till med full kraft. Och GAD. Samtidigt. Fast jag tycker det ska bli roligt men.... Så nu har jag drömt mardrömmar om det hela natten, blandat med drömmar om en fest och min bloggkompis Nenne (Jenny). Allt i en märklig röra. Jag som tyckte jag var på bättringsvägen och Inte har oroat mig så mycket som jag brukar. Mmm. eller hur?! **** I går var jag på KBT igen, resan dit var inte kul. Jag hade sammandragningar hela resan dit och trängas på centr...

Halvvägs (nästan, appen säger 47,5%)! Det känns stort och väldigt häftigt! Tänk att efter alla dessa år är vi äntligen här!? Jag vågar fortfarande knappt tro det är sant. Jag känner fortfarande inte lillgumsan, men lillkillen killar mig fortfarande i skrevet..Inga buffar eller sparkar, bara killekill :) Snart börjar vi närma oss dagen då Isak föddes, jag tror han kom i 20+4 om jag minns rätt. Älskade Isak, du saknas oss. Dagen till ära ska jag åka i väg på KBT för att förhoppningsvis bli bättre i min Gad och sociala fobi. Jag tycker det är så lätt att hamna tillbaka till gamla tankesätt och hjulspår och att vända tankarna till annat är lättare sagt än gjort. Men om vi ska gå tillbaka till lite graviditetskrämpor så har jag inte så många längre men de jag har är hemska. Hemska! För i natt 01.30 vaknade jag återigen med hela luftrören, matstrupen, näsan och munnen full av magsaft/kräk. Jag vaknar hostandes i panik och gråter och hostar om vart annat. Efter vatten, novalucol, flyt...

Som jag har sovit i natt, jag tror inte jag vaknat en enda gång förrän 04.48. Det måste ju vara nåt rekord. Sen har jag och katten Robban legat och myst till för ungefär en timme sen. Sen blev jag dumpad för solen, Robban är helt solfixerad och steker sig hela dagarna. Går solen i moln skäller han på den och är väldigt upprörd. Är solen borta länge kommer han och skäller på mig :-) Jag jobbar kväll i dag så då börjar jag senare, väldigt skönt med en lugn morgon, känns lite lyxigt. **** Jag är väldigt glad att jag går på mammaledighet nu, för ännu en har sagt upp sig. En underbar tjej som är en av de få som kom innan jag började. När hon slutar är det bara 1 kvar av typ 15 som började innan mig för 1,5 år sen. Galet! Jag tror det blir att försöka söka jobb under mammaledigheten, om det går. För när jag kommer tillbaka lär det ju inte vara en enda kvar som jag känner. **** I morgon är jag ledig men då ska jag åka in till stan på KBT, jag kan inte rå för att bli lite stressad ...

Ända sen i helgen har jag haft väldig oro över graviditeten igen, mest över sammandragningarna som kommit från ingenstans. Jag råkade nämligen googla (vilket misstag) och det gjorde att min oro gick i gång igen. Sen läser jag att andra tvillinggravida får gå på spec mödravården och göra VUL varannan vecka. Men inte jag? Jag måste fråga min BM nästa gång varför. Jag oroar mig även för RUL, tänk om allt inte är som det ska? Vad gör jag då? Just nu känns RUL stort och väldigt jobbigt. Jag får såna flashback tillbaka från Isak. Snart är det 7 månader sen Isak kom till världen, något som gjorde att hela vårt liv förändrades både på gott och ont. **** KBT i går var helt okey, vi gick igenom läxan från förra gången, pratade om positiv inställning till oro och jag fick nya hemläxor. Jag vet inte om min oro blivit mindre men jag är mer medveten om mig och mitt beteende i alla fall. Det är svårt att låta bli att oroa mig när jag gjort det i hela mitt liv, det är liksom automatiserat. ...

Vilket misstag jag gjorde i går, eller ja, det skulle ju fram ändå. Jag beslutade mig för att ringa pappa och berätta att vi ska ha barn. För om vi ska dit nästa helg så är det svårt att dölja magen. Det tog nästan hela samtalet innan jag tordes säga något. Då hade jag dessutom hjärtklappning. Jag tror han blev chockad och svamlade en massa konstiga saker att det var synd om oss, varför skulle vi ha barn? Han undrade om jag skulle bli tjock och jag måste akta mig för det, det hakade han upp sig på. Han blev och lät inte glad för vår skull. Han fick mig att ångra mig att jag berättat något och samtalet lämnade en sur eftersmak hela dagen sen. Sen sms min syster att pappa ringt dit och skrikit, han hade frågat henne en massa frågor hon inte kunde svara på men de baserades tydligen på hur, vad och varför. Hans fru hade suttit och ylat i bakgrunden. Varför ringde han inte mig i stället? Jag vet att han inte har alla indianer i kanoten och dessutom har han säkerligen tappat årorna...

Denna vecka är inget vidare på jobbet, jag har nämligen jourvecka vilket innebär att jag ska ta allt akut som kommer. Det kan vara vilka katastrofer som helst och det betyder att jag ska släppa allt i mina händer och försöka lösa det på bästa sätt. Ofta är det kvinnofrid eller olika myndigheter som ringer och som brukar både vara sorgligt och mycket roddigt att lösa. Det är väldigt stressande och släpa runt på den och vänta att en annalkande katastrof ska ringa. I bland brukar det ringa mycket och i bland lite. (ofta har man ingen aning hur man ska lösa saker och ting) Men i morgon är det en tur till barnmorskan, jag måste skriva en lista på allt jag har att fråga och berätta för henne. I går hade jag väldiga spänningar/ont i magen på eftermiddagen. Jag gissar att det kanske är simningen eller något annat som magen inte uppskattade. I dag verkar det lite bättre. Dessutom har jag märkligt nog extremt ont i mina vader, värsta träningsvärken! Av alla ställen på kroppen. Jag känner...

Hurraa på min födelsedag! Dagen till ära har jag och katten Robban myst extra länge i sängen, intagit en långfrukost och nu har jag städat lite inför kalaset i kväll. Jag ska ha pizzakalas, kan det bli bättre? Med onyttig glass till efterrätt. Tänker jag på hur gammal jag blir är det inte alls lika roligt längre. **** I går var verkligen en blandad dag. Jag blev väldigt upprörd på jobbet så jag lyckades ge 3 st inom 10 min en avhyvling, sen fick jag dåligt samvete fast jag vet att jag har rätt.  Sen var det KBT där psykologen var sådär, hon satt och gäspade och verkade okoncentrerad. Men veckans hemläxa är att göra experiment, dvs att utmana mig själv. Att inte göra såna saker som gör att jag känner mig säker för stunden. (tex byta sida om man möter en hund om man är hundrädd) Inte den lättaste saken tycker jag i alla fall. Det gäller ju då att få syn på saker man gör. Sen var jag till stallet och träffade mina ridkompisar. Jätteroligt och så mysigt.. Jag saknar dem ...

Har ni sett vad ljust det är på morgonen nu? I dag vaknade vi dessutom med en massa minusgrader och dimma. Dessutom har jag förärats med huvudvärk, som vanligt faktiskt. Det och ryggonten verkar vara konstanta. Jag är väldigt trött i dag, nu har jag börjat vaknat flera gånger på nätterna igen och har sen svårt att somna om. När jag väl somnar drömmer jag så mycket konstiga saker. Nu är jag nere i två utrogets om dagen så snart är jag tablettfri! Hurra! Min gyn svarade att hon ska flytta sin klinik till Nacka, så hon hade trots allt en baktanke med mailet. Tråkigt då det varit ganska lätt att ta sig till henne och nu ligger det wayyyyy bortom mig. **** I dag tänkte jag åka och träffa min ridkompisar från gamla stallet, många av dem vet ju inte om mitt tillstånd så det ska bli kul att överraska dem lite. Man kan ju inte undgå att se att jag är gravid i alla fall :) Det var länge sen jag såg dem så det ser jag fram emot men även få pussa lite på hästarna och titta på när de rid...

Hurrraaaa! Vecka 15! Magiskt! Det betyder enligt min app att jag är i trimester 2. Det säger mig inte så mycket men det är säkert jättebra. ***** Vaknade med huvudvärk i dag igen, nu har jag haft huvudvärk från och till i nästan en vecka. Jag brukar aldrig ha huvudvärk annars. Jag kan ju inte låta bli att bli lite hypokondrisk och fundera på om blodtrycket kanske är lite högt. Denna veckas gravidkrämpor  under vecka 14 kan annars sammanfattas med: -Sura uppstötningar -Flåsandes (som en bulldog ungefär) -Huvudvärk -Hjärtklappning -kvällströtthet -Lite ilsk -Växande mage -Nysningar (kraftiga så hjärnan följer med en bit varje gång) -törst **** Jag är superskitdålig att skriva min orosdagbok, det mesta av oron kretsar bara kring tvillingarna och vår framtid. Det är som jag är i en lite bubbla där världen fortsätter kring mig men jag är inte alls med. Jag fyller tom med år nästa vecka och brukar vilja ha massor av presenter och kalas, då var dessutom tanken att vi sk...

Usch vilken natt, jag vaknade 02.00 och kunde inte somna om. Jag gissar dock att jag sovit lite då jag drömt de mest konstigaste drömmar om trasiga byxor, dagisbarn och annat knasigt. Efter sådana här nätter är det inte kul att kliva upp då jag är mer död än levande just nu, med ett solskenshumör på köpet. Not. **** Jag är väldigt upprörd över bästisen som har sportlov denna vecka, sen kryper det fram att hon vabbar istället för att ta semester. Hennes resonemang var att han kan ju inte vara hemma själv (han är 11 år), (har massor av släkt som kan ställa upp). (han är INTE sjuk) Hon sviker ju inte bara sig själv, vårt sjuksystem som ska vara ett skyddnät men även dem vi jobbar emot och oss kollegor på jobbet. Denna vecka är den mest stressiga vecka på jobbet och även bästa gravidkompisen är ju sjukskriven. Skittaskigt. Sånt där kan jag fasiken inte med. Dessutom är det inte första gången. *svär och mutter* ***** Jag har ju fått i uppdrag av psykologen att skriva en orosdagb...

Klockan 04.30 vaknade jag av att jag trodde det var krig i huset. Någon skrek som en stucken gris och försökte bryta sig i i sovrummet. Det var katten Stiina (13 år) som uppenbarligen fått nog av vårt sovande och när jag klev höll hon på välta mig och sprang runt och tutade. Sen gick hon och la sig (!). Ja, det var ju ett mysigt uppvaknade, katten Robban blev ju såklart glad och kröp ner under täcket hos mig och trängdes där tills det var dags att kliva upp. Men jag har faktiskt sovit 5,5 timme på raken utan att vakna en endaste gång. Jag tror det är nytt rekord! **** I går var jag på KBT nr 2, jag tycker det är spännande och bra men hon är lite väl långsökt ibland och jag tycker inte jag riktigt får fram det jag vill. I går pratade vi om hur beteende, tankar och handling hänger i hop. Hur kommer det sig att man oroar  sig för vissa saker och vad gör jag i dem situationerna. Jag fick ta en typisik situation som gör att jag oroar mig mycket och så gjorde vi ett flödesschema...

I dag är det första gången jag ska på KBT, det ska bli väldigt spännande och lite overkligt. Jag har läst på lite (såklart) så jag vet vad som väntar mig, på ett ungefär i alla fall. Hoppas det är en bra psykolog! Det jag ser mest framemot är att jag kanske får bukt med sömnproblemen (vaknade 3 i natt) och den eviga oron såklart. Tyvärr ligger det rätt avigt till så halva min jobbförmiddag kommer gå åt till det, sen får jag nog offra mina underbara fredagar så länge. **** Igår hade jag sån mensvärk hela dagen, jag vet inte om det är för att jag har slutat med (nästan) progynonen eller om det är för att nåt växer eller för att det är nåt fel. För jag kan fortfarande inte låta bli att tänka på MA. Det är så jobbigt att inte har nåt sorts bevis på att tvillingarna har det bra. Att allt är okey med dem. Jag antar att jag inte får svar förrän nästa vecka på KUB-testet. Jag har inte heller fått svar på alla mina prover jag lämnade förra veckan, men jag förmodar att allt borde vara...