Inlägg

Corona

 Märkligt det här med Corona. Barnen fick Corona, en liten förkylning som snabbt gick över, men inte vi vuxna. Trots vi blivit nysta och hostade på.  Runt om oss insjuknar en efter en, så det är väl inte en fråga om utan när vi får.  Vi har fortfarande varannan dags schema på jobbet, vilket underlättar min vardag enormt. Jag kan köra en tvättmaskin, förbereda middag och krama hunden. Det känns lite som jag fått livet tillbaka.   Mina vallningar kom och försvann. Inte haft en vallning på två veckor! Eller mens sen januari. Märkligt det oxå.  Jag har numer två små hörapparater och hör numer både fåglarna och ridläraren. Fantastiskt! 

Vallningar & hörselmottagningen

 Förra gången det var synkontroll på BVC såg inte Klara alla bokstäver. Vi fick remiss till ögonläkare där en något burdus kvinna tyckte Klara såg okey. Dvs Klara var så blyg så hon kunde knappt svara på frågorna. Så vi hade lite olika åsikter där minst sagt.  På skolans kontroll såg Klara denna gång inte heller bokstäverna och ny remiss skickades till ögonläkaren. Där konstaterade läkaren att Klara varit där förut, jag påpekade då det opedagogiska sättet mot ett blygt barn och läkaren konstaterade att det var hon själv som genomfört undersökningen. Ridå! Läkaren blev plötligt trevlig och undersökningen påvisade -3,75 och efter ett besök hos optikern har nu Klara glasögon. (Rosa hello Kitty). Som hon inte vill använda mer än hemma. För tänk om någon ser henne! Men hennes lärare har en deal med Klara, att i skolan ska hon ha de på lektionerna men inte på rasterna. Och jag har sagt att hon ska ha dem här hemma åtminstone   Inte är det lätt att vara sex år inte.  ***** Denna vecka har de

Besök hos gynekologen, endometrios vs klimakteriet

Bild
 De senaste året har jag varit rena försökskaninen, jag har provat alla dess hormoner och piller som existerar. Den ena biverkningen har varit värre än den andra av alla tabletter.   Den stora anledningen är min endometrios, jag har den svåra varianten med bl.a. sammanväxningar, cystor, rikliga blödningar och smärta till och från. Jag är opererad flertalet gånger, äggledare och 1 äggstock är bortopererad, tarmarna är uttagna och instoppade för sanering av sammanväxningarna   Den behöver behandlas så den inte växer på sig ännu mer, jag har inte medicinerat mot den sen innan barnen.  Dessutom är jag på väg in i klimakteriet. Lite vallningar, dåligt humör (har jag nog konstant ändå) rikliga blödningar och mycket torra slemhinnor är bara en del som attackerat mig. Jag skyller dessutom numer den ständigt tröga magen på klimakteriet, med det har min hemorrojder exploderat och är allmänt otrevlig.  I somras fick jag nog o slutade med alla piller, när biverkningarna är värre än själva huvudpro

Kompisar

 Alfred har alltid haft det svårt med kompisar, han dras till de som är lite stökiga. Och stökar då gärna själv, han snappar upp det dåliga beteendet och glömmer helt bort det bra.  Ofta blir det missuppfattningar, han blir ledsen, hamnar i trubbel, stök  och hittar inte en bästis som han önskar mest av allt.  Ofta har han svårt att förklara vad som hänt men uttrycker väldigt ofta att Klara har en bästis och massor av vänner men inte han. Ibland är det han säger långt bort från det som verkligen hänt   Jag försöker läsa böcker om vänskap, prata om saker som händer, vägleda och stötta. Det gör SÅ fruktansvärt ont i hjärtat att se sin kille ledsen och ensam. Fritids säger att han alltid leker med någon och hans fröken försöker tota i hop han med de bra killarna som har lite överseende.  Nyss var han och lekte med en kompis och kom hem och var jätteledsen. Kompisen hade kallat honom feg för han inte vågat åka någon pulkabacke och sen skrattat åt honom. Huruvida det är sant eller inte vet

Liten uppdatering

Förra året var onekligen ett annorlunda år, på både gott och ont.  Maken har jobbat hemma sedan februari förra året, vilket var bra för hunden Zoe som inte behövde dagmatte eller hunddagis. Det mindre bra är den karantänfetma maken har lagt på sig- med för små kläder och massiva snarkningar som följd. Jag har jobbat varannan dag hemma vilket verkligen varit en räddning, ingen restid de dagarna, vilket gör 2 timmars extratid. Jag hinner förbereda middag, tvätta och allt som hör hemmet till, vilket genererar en gladare mamma.  **** För Klara fungerar skola och fritids toppen, hon stortrivs och blommar ut med en ny självkänsla och inte lika blyg längre. Fast det där med kontrollen hos skolsköterskan- där gick verkligen gränsen och blygheten slog till. Så Klara fick en ny tid där jag ska få följa med, för Klara behöver kontrollera synen då vi misstänker att hon behöver glasögon.  Vi väntar fortfarande på återkoppling från elevhälsoteamet för Alfred. Han trivs fortfarande inte, har svårt me

Hemorrojder och annat skit

 Jag vet inte om det är ett tecken på att jag börjar bli gammal. Men sjukdomarna börjar rada upp sig och listan börjar bli lång.  I bland tycker jag att jag inte gör något annat än att läsa om symptom, sjukdomar och framförallt läser på om barnuppfostran.. Jag besitter en del kunskap och suktar alltid efter mer trots jag har slutat jobba inom vården sedan många år. Jag älskar allt med sjukdomar och mediciner och tycker det är superintressant och suger åt mig som en svamp. Jag kan inte få nog med kunskap! Men efter några års studier och många år inom vården orkade jag inte längre, så jag läste några år till på universitetet och utbildade om mig. Men intresset finns kvar.  Jag tror jag nu är inne på 5 yrket och har massor av studieskulder, men längtar ändå tillbaka till skolbänken för att utbilda mig till nåt nytt yrke.  Nåja, tillbaka till min något spontana sjukdomslista/symptomlista: -Klimakteriet- som dock ångrade sig och mensen återkom med pms deluxe -Jag äter fortfarande venlafaxin

Att vara mamma....

 Tänk att vi i ungefär 14 år längtade SÅ efter att bli föräldrar. I mitt huvud hade jag en ganska god uppfattning om hur det var att vara mamma. Jag tänkte oxå att jag och maken som varit med om allt inte skulle ha något problem med att hantera några barn också. Herregud vad jag var ute och cyklade. Jag lovar att det här var bland det svåraste jag någonsin gjort! Denna oro, glädje, magsår, sömnproblem, kärlek och alla situationer man inte har en aning om hur man ska lösa, eller vad man ska säga/svara, hur man ska agera.  Det känns väldigt ofta som jag är ute på djupt vatten och simmar. Det borde finnas en handbok för föräldrar, ett facit eller åtminstone en fadder man kan ta till när det krisar.  Jag tänker ofta att jag kommer förstöra mina barn, ge dem men för livet och när de växer upp kommer de avsky mig. Jag funderar ofta över hur min egen mamma klarade av det här, hon som är lågbegåvad med förmodad diagnos. Eller ja, hon klarade ju inte av det och vi flyttade till fosterhem. Men d