Bebiskarusellen

Inte fick jag sova i natt heller, jag tror jag tittade på klockan varannan timme. Men nu minns jag inte riktigt vad jag drömde, det var nåt om..jobbet? Men i morgon har vi planeringsdag så då kan jag ligga och dra mig lite extra då vi börjar senare, skönt! Varje eftermiddag nu har det pirrat i magen, väldigt mycket. Svårt att veta om det är bebisar eller om det är en nerv som kommit i kläm, för det är precis så det känns. Lite durrande känsla. Magen växer och är nu enorm, jag ska be min syster ta kort i helgen, hon är nog bättre på ta kort än maken. Hoppas jag :) Jag såg att det var lakritsfestival i helgen, hoppas syster med familj vill gå på den för jag älskar den festivalen! Åh, så mkt gott det finns! Annars vet jag inte alls vad de har för planer, det vet man aldrig med dem. Eller hur många de är som kommer, det brukar visa sig. **** Jag ska sträcka ut lite frågetecken här om UVI, jag slutade med antibiotikan i söndags, sen ska jag tillbaka dit efter några dagar för at...

I går tittade jag på ryttareliten på SVT, ett utmärkt program, men det gjorde att jag drömt om hästar precis hela natten. Så nu känns det som jag inte sovit alls, jag vet inte hur många gånger jag tittat på klockan. Nu har jag sovit bedrövligt flera nätter på raken, vilket gör att jag är helt död på dagarna. Jag måste nog inköpa någon bra kudde jag kan ha och luta mig emot på nätterna, tillsammans med mammatrosor. För nu har jag bara två par som sitter bra (trosor alltså), de andra sitter åt, så nu lider jag mig igenom dagarna. Hoppas det kommer något shoppingtillfälle i helgen för i veckan hinner jag inte. I dag ska jag ringa MVC (man kan ju inte ringa direkt till sin BM korkat nog) och prata med någon BM som förhoppningsvis är bra, det brukar ju vara lite si så där i kundtjänst, och fråga om sammandragningar. I går tyckte jag det var en ok dag och i dag har det också känts bättre, jag undrar om det inte har med min fd Uvi att göra?! Jag ska ju lämna nytt prov på måndag för att...

Ända sen i helgen har jag haft väldig oro över graviditeten igen, mest över sammandragningarna som kommit från ingenstans. Jag råkade nämligen googla (vilket misstag) och det gjorde att min oro gick i gång igen. Sen läser jag att andra tvillinggravida får gå på spec mödravården och göra VUL varannan vecka. Men inte jag? Jag måste fråga min BM nästa gång varför. Jag oroar mig även för RUL, tänk om allt inte är som det ska? Vad gör jag då? Just nu känns RUL stort och väldigt jobbigt. Jag får såna flashback tillbaka från Isak. Snart är det 7 månader sen Isak kom till världen, något som gjorde att hela vårt liv förändrades både på gott och ont. **** KBT i går var helt okey, vi gick igenom läxan från förra gången, pratade om positiv inställning till oro och jag fick nya hemläxor. Jag vet inte om min oro blivit mindre men jag är mer medveten om mig och mitt beteende i alla fall. Det är svårt att låta bli att oroa mig när jag gjort det i hela mitt liv, det är liksom automatiserat. ...

Vilket misstag jag gjorde i går, eller ja, det skulle ju fram ändå. Jag beslutade mig för att ringa pappa och berätta att vi ska ha barn. För om vi ska dit nästa helg så är det svårt att dölja magen. Det tog nästan hela samtalet innan jag tordes säga något. Då hade jag dessutom hjärtklappning. Jag tror han blev chockad och svamlade en massa konstiga saker att det var synd om oss, varför skulle vi ha barn? Han undrade om jag skulle bli tjock och jag måste akta mig för det, det hakade han upp sig på. Han blev och lät inte glad för vår skull. Han fick mig att ångra mig att jag berättat något och samtalet lämnade en sur eftersmak hela dagen sen. Sen sms min syster att pappa ringt dit och skrikit, han hade frågat henne en massa frågor hon inte kunde svara på men de baserades tydligen på hur, vad och varför. Hans fru hade suttit och ylat i bakgrunden. Varför ringde han inte mig i stället? Jag vet att han inte har alla indianer i kanoten och dessutom har han säkerligen tappat årorna...

Slöa härliga helger, precis som det ska vara. Jag har ju inte alls samma energi så maken brukar få börja att ut och gå så möts vi på halva vägen. Jag flåsar, pustar och hinner inte alls med hans snabba steg. Jag brukar få sammandragningar när vi är ute och promenerar, magen blir alldeles hård. Jag skulle vilja börja på vattengympa, men jag hittar inget här i norrort, allt ligger i stan och det passar inte alls. Är det nån som vet var vattengympa för gravida finns utan att jag behöver resa 3 h? Det skulle passa perfekt, röra på mig i varmt vatten och få lite motion. Vi var och storhandla också, och jag hade på mig mina hemska stödstrumpor både på promenaden och vid handlingen *stolt* Men de är inte mindre bekväma för det, de sticks, är varma och sitter åt. Jag kanske vänjer mig. **** Jag har faktiskt strykit en sak från förberedelselistan här ovan, och det är en sovkorg med hjul som bästisen har. Min syster med familj kommer i helgen och hon skulle också ha med sig en massa s...

Vaknade vid 05.00 med värsta huvudvärken, som vanligt, måste jag tillägga. Bedrövlig huvudvärk och jag vill verkligen undvika alvedon in i det sista. Men den här huvudvärken verkar inte vilja ge med sig. I går var jag hos tandläkaren för den årliga undersökningen, de valde att inte röntga p g a bebisarna men gick noggrant igenom alla tänderna, de verkade vara i gott skick i alla fall. Vi bokade även en ny tid till tandhygienisten till slutet av april för sen lär jag väl knappast hinna dit. Sen bar det i väg till frisören och jag börjar äntligen få till den frisyr jag kämpat för i över ett år nu, jag tyckte det blev bra men luggen blev lite för kort. Äventyret (?) avslutades med en smörgås och en god juice på waynes coffee. Jag är helt beroende av deras goda juicer och smoothisar. Så smarriga! Sen var det lek med katter och soffmys resten av dagen. Det är så otroligt lyxigt att få vara ledig och ha en egen lyxdag i veckan. ***** Nästa helg kommer syster med familj, hon har sk...

I går var en märklig och stor dag i många hänseenden.  Jag har känt de första rörelserna från bebisarna (tror jag), det har jag gjort i några dagar men inte kopplat. Jag trodde först att nån nerv fastnat i kläm av den stora magen, det var lite så det kändes, långt ner nästan vid blygdbenet. Det är på samma ställe och det liksom pirrar. Till slut fick jag lov att fråga på jobbet och jo, minsann! Det är ju så det ska kännas. Så märkligt, så hade jag aldrig kunna tänka mig att det skulle kännas så. Så häftigt! Så märkligt! (för att upprepa mig själv) Det andra märkliga var att när jag kom hem så låg det ett läkarintyg från MVC, daterat i tisdags när jag träffade BM. Jag träffade ju inte läkaren, men hon har sjukskrivit mig på heltid tills den 13/5. Meh? Öh? Tack? De måste verkligen tagit mina krämpor på allvar. Skönt iof för nu slipper jag vara stressad över det och kan gå ner till 50% när det är dags för det. Jag var in på FK hemsida och skrev att jag blivit heltidsjukskriv...

Fortfarande en mardröm. Rörigt i mitt huvud och inlägget blir likaså. Gårdagen tillbringade jag mest att läsa om änglamammor, förlossningar i veckan 19 och 20 och spädbarnsfonder. Och så grät jag. Hela dan. Men sen på kvällen kändes det lite bättre även om jag legat vaken i natt och det inte blivit så mycket sova. Det far omkring mycket tankar i mitt huvud, och det som jag tänker mest på är att jag tycker det är oerhört jobbigt att vara gravid nu, att magen växer och att Isak finns där. För är han så sjuk vill jag avsluta det här nu, jag orkar inte vänta veckor medan han växer och blir större. Om de visste att det skulle bli så här illa redan vecka 12, varför låter läkarna graviditeten fortlöpa? Jag funderar oxå mkt över att föda när man är i vecka 20, hur kommer det vara? Vad kommer hända och hur kommer vi reagera? Vem ska ta hand om katterna? Jag funderar oxå över vad jag ska säga till alla som inte vet. Ska jag strunta i det eller ska jag säga nåt? Och vad ska ...

Fortfarande en mardröm. Det är som att leva i en bubbla, ett stort vaccum medan världen pågår runt omkring mig. Vi måste ändå jobba, laga mat, leka med katterna och betala räkningar. Medan alla runt omkring lever helt ovetandes och de som vet orkar jag inte ens bemöta. Medlidande klarar jag verkligen inte av just nu. Hur jag ska klara av och träffa alla undrande i morgon på jobbet vet jag inte. Kan inte någon bara komma och rädda mig? Jag önskar så att jag trodde på gud så jag hade någon sorts förtröstan, för jag förstår verkligen inte meningen med det här. Jag har legat och gråtit i natt och varje gång jag tänker på gårdagen så bryter jag ihop. **** Jag ska försöka sammanfatta det jag kommer i håg från i går. Undersökningen pågick nästan 1 timme, hon var ytterst noggrann, printade ut en massa bilder, mätte och berättade. (vi fick tyvärr ingen bild med oss) Det var fantastiskt att se honom, han var så otroligt fin och man kunde se varenda litet finger hos honom. Jag tyck...

Fast det vet ni ju redan, tack för era stöttande kommentarer. En tumme och en bön från er vore toppen idag.  På förmiddagen ska vi träffa samma läkare som förra gången och på em ska vi träffa vår riktiga barnmorska som vi inte fick träffa förra gången. Däremellan blir det nog lite lunch och shopping då både jag och maken tagit ledigt idag. Ärligt talat vill jag inte åka. Jag vill inte veta. Jag tror inte jag klarar av ett negativt besked, alla dessa veckor sen kub-testet har jag levt som i en bubbla. Jag vill ju bara njuta, stråla och tänka glada tankar. På nåt sätt har det blivit tvärtom. Nu ångrar jag så att jag berättat för alla, för då måste jag även berätta om det inte går bra. Jag önskar så att knyttet ska må bra, för nu vill jag ringa mamma och pappa och chocka dem med beskedet. Jag vill åka till babyproffsen och frossa i alla bebisaker. Jag vill göra ett barnrum och köpa en svindyr barnvagn. Mest av allt vill jag att knyttet ska må bra och komma ut som en fullt ...

Jag vaknade 04.00! FYRA på morgonen och kunde inte somna om. Sen vaknade katten Robban 04.40 och då var det definitivt kört. Det kommer bli en lång dag i dag. **** I går var städerskorna här och storstädade, huset glänser och är otroligt fint. Varenda skrymsle verkar blivit skurat. Vi ska tydligen få en manlig städerska, lite ovanligt måste jag säga. Hoppas han är bra med katter och hus. Det är det viktigaste. Jag sms min gamla städfirma, men hon har inte svarat. Lite oroande då jag vill ha mina nycklar och inte en massa strul. Jag får väl ringa om hon inte svarar. **** I söndags dammade vi av min gamla luftpistol, jag har glömt bort hur roligt det är även om jag inte träffar så bra. Nu måste jag verkligen få tummen ur och anmäla oss till pistolskyttet som jag fick som avgångspresent från mitt gamla jobb. Jag vet inte var dagarna tar vägen, jag tänker jag ska hinna så mycket men så blir det ingenting. Vi har i alla fall beställt ny kyl och frys som kommer om tre veckor....

3 dagar kvar. Konstigt så fort det går, men ändå så långsamt. Jag såg en annan bloggkompis börjar skaffa bebisaker, men jag vågar inte ännu. Jag känner mig inte alls redo för det, fast jag skulle gärna vilja. För det är ju massor ska ska köpa och göras. Jag gillar att vara förberedd, att planera och vara redo. Det ger i alla fall en liten känsla av kontroll. Magen måste ha växt, för nu börjar jag få verklig klädkris. Men jag tänker hela tiden efter onsdag- om allt är väl- då ska vi.. Så sa jag vid vecka 12 och KUB oxå :/ Jag tänkte beställa belly belt eller vad den heter, så man kan fortsätta använda sina vanliga byxor ett tag till. Det är ju smart. För byxor är väldigt svårt att få tag i. Det finns inga som verkar passa mig. De flesta är jeans och jag är ingen jeansmänniska. **** Snart kommer städfirman, oklart om de börjar kl 7 i dag eller om hon bara ska hämta nycklarna och kommer sen. De ska tydligen ha nån sorts storstädning för att kunna hålla lättare efter sen. Det...

Alla tycker det är så mysigt och grilla. Jag tycker mest det är omständigt och just nu har jag så svårt att äta kött. (jag menar att maken står ute och grillar och dricker en öl medans jag härjar runt här inne med alla tillbehör) Men det blev lyckat (men jag åt inget kött) och jag provade att göra potatisifrittata som var riktigt god. Inte som bästa ridkompisens men den var god. Sen däckade vi i soffan efter alla hade gått och tittade på House of cards , som är en väldigt beroendeframkallande serie. Sen har jag naturligtvis drömt om den hela natten. Och sovit som en kratta. Och vaknat med huvudvärk. Men en tanke slog mig i morse och det var att mitt humör kom med att jag slutade med progesteronet. Om ni kommer ihåg så sa ju min ryska gyn att progestron framkallar lyckokänslor (och en massa annat). Kanske hon faktiskt hade rätt? Det tar så energi att vara så sur hela tiden. *pustar* Nu har jag i alla fall härjat i trädgården på morgonen och fått ur mig lite mer energi, jag t...

Vecka 17! SÅ häftigt och lika overkligt som vecka 7. Nu är det inte många dagar kvar till ultraljudet och det är inte med glädje jag ser fram emot det. Men jag vill absolut veta vilket kön knyttet har är så jag hoppas det går att se. Fortfarande så är vissa dagar bra och jag funderar över namn, möbler och allt som hör till. Vissa dagar är jag bara ledsen. Gravidvecka 16 kan vi sammanfatta med; halsbränna, inte få plats i byxor alls och ilska samt trötthet och framförallt ett väldans känna efter fosterörelser. **** Nu ska vi melodikryssa och sen blir det väl den sedvanliga storhandlingen. För en kompis med familj har bjudit in sig på grillning i kväll. Både roligt och lite tröttsamt, min favoritsysselsättning just nu är ju att vara utslagen i soffan. Nu måste jag ju vara trevlig :-) Har förövrigt fått Dumb ways to die i huvudet. Redan efter första lyssningen. Varning! (reklam från tåg Metro)