Vecka 17 (16+5) :(

Fortfarande en mardröm.

Det är som att leva i en bubbla, ett stort vaccum medan världen pågår runt omkring mig. Vi måste ändå jobba, laga mat, leka med katterna och betala räkningar. Medan alla runt omkring lever helt ovetandes och de som vet orkar jag inte ens bemöta. Medlidande klarar jag verkligen inte av just nu.

Hur jag ska klara av och träffa alla undrande i morgon på jobbet vet jag inte.

Kan inte någon bara komma och rädda mig? Jag önskar så att jag trodde på gud så jag hade någon sorts förtröstan, för jag förstår verkligen inte meningen med det här.

Jag har legat och gråtit i natt och varje gång jag tänker på gårdagen så bryter jag ihop.

****
Jag ska försöka sammanfatta det jag kommer i håg från i går.

Undersökningen pågick nästan 1 timme, hon var ytterst noggrann, printade ut en massa bilder, mätte och berättade. (vi fick tyvärr ingen bild med oss)

Det var fantastiskt att se honom, han var så otroligt fin och man kunde se varenda litet finger hos honom. Jag tyckte han såg helt perfekt ut när han låg där och vinkade och har väldigt svårt att förstå att han är så pass sjuk.

Min mage är inte genomsläpplig för ultraljud och det tillsammans att knyttet är litet fortfarande gör det svårt att se saker till 100%. Och de vill alltid kunna vara stensäkra innan de ger prognoser, förutspår framtid och vad det egentligen är det de ser.

Därför heter termerna ej bedömningsbart och suspekt samt UA. Hon knappade in alla mätvärden i datorn och berättade vad hon fram till. Det kändes som hon visste precis vad hon pratade om och att hon nog visste prognosen men inte ville säga det till oss. Hon var mkt proffsig.

-Det är en liten pojke.

-Hjärnan har fortfarande ett hålrum som är ganska stort och huvudet ser inte riktigt normalt ut utan är lite konstig form på. Ofta ser man det tillsammans med ryggmärgsbråck men det har han inte. Detta gör att hon misstänker att hjärnan inte är utvecklad som den ska utan det är nån missbildning. Detta är suspekt.

-Vätskan i hjärnan ser ut att täcka lillhjärnan, det ser inte ut att finnas någon alls. Men detta är svårt att se så därför är detta ej bedömningsbart.

-Eftersom hjärnans form inte är normal så vill hon kunna se ansiktsformen, men detta var svårt att se tyvärr eftersom det skulle kunna ge en bra ledtråd på hur det egentligen är.

-Lårbenet var lite kort, varför detta var viktigt har jag ingen aning om.

-Hon sa att allt detta tillsammans inte ser bra ut. Det gjorde henne orolig eftersom det tyder på missbildning i hjärnan

Sen sa hon en massa annat oxå, men jag har ingen aning om vad, jag tror jag slutade lyssna vid missbildning. Hon skickade remiss till KS för ett specialistultraljud och för en second opinion. Det tillsammans med fostervattensprovet kommer att ge oss ett bra underlag att fatta rätt beslut. När ks ringde nyss var de överens med den andra läkaren att vi måste vänta på att Isak ska växa till sig lite. Så att det inte blir som igår.

****
När vi åkte hem så bröt jag i hop totalt, jag skrek och grät i bilen så jag nästan tappade kontrollen över mig själv. Det var hemskt otäckt, det kändes som jag höll på att få ett sammanbrott.

Sen grät jag mig igenom bloggningen. Men det är SÅ skönt att skriva ner allting.

Efter nån timme var det dags att åka till MVC, men det var meningslöst. För hon var så mjuk och mysig att jag började gråta hysteriskt igen och fick inte ur mig ett ord förutom att allt är som en mardröm. Så grät jag oavbrutet där men vi kom ändå fram till att jag skulle gå till deras läkare nästa vecka. För hon kanske kan förklara och se hur jag mår.

De har ingen samtalshjälp på vår MVC men hon tyckte jag skulle fråga KS eller ringa vårdcentralen. Det kommer inte och hända. Vår värdelösa VC och dess kurator. Nej tack.

Jag är inte mkt för kuratorer, men en bra psykolog kan jag kanske tänka mig. Å andra sidan tror jag inte jag behöver det. Jag har klarat mig förr, tack vare denna blogg och allt ert stöd.

Vi har oxå nästan bestämt namn, det känns viktigt, jag tror det kommer bli Isak. Vi har även bestämt att sprida honom i minneslund om det behövs. Jag tror att jag nog kommer vara i gravid veckan 19 eller 20 om/när jag föder honom/gör sen abort.

Däremot vill jag gärna göra en minnesbok, men de på nätet tycker jag inte alls om. Förslag? (har redan tittat på spädbarnsfonden men ha i A4 papper känns trist)


****
Nu på morgonen gjorde jag fostervattensprov, jag var så nervös att jag nästan hyperventilerade. Men läkaren var fantastisk, han var så mjuk och mysig och väldigt empatisk. Det gjorde inte alls ont utan kändes lite. Missfallsrisken är dock 1 på 100 men å andra sidan måste vi veta vad som felas.

Mitt i röran i går messade kompisen och sa att köksmannen hade tid för oss. Först tänkte jag ställa in men jag tror det är skönt att fokusera på annat. Jag brukar funka bäst då.


Nu har jag gråtit mig igenom hela denna bloggning oxå, det är inte nån vanlig stilla gråt utan någon djup och läskig gråt som jag aldrig upplevt förut.. Det är väldigt jobbigt just nu, det går inte ens och beskriva den sorg, förtvivlan, ilska, oro som jag har.


Kommentarer

  1. Kära du!

    En vän till mig var med om ungefär samma sak för några månader sedan, men tidigare i graviditeten. Hon och hennes kille blev ivägskickade samma eftermiddag till ultraljudsspecialist på Huddinge sjukhus! Det är ju fruktansvärt att ni skall behöva vänta så länge som 10 dagar när ni redan fått vänta på att få göra ultraljudet igår. Förstår om du inte har ork och kraft, det du är med om nu är omänskligt, men försök att strida för att få komma tidigare till specialist.

    Förstår gott och väl att medlidande är jobbigt just nu men jag skickar ändå styrkekramar och hoppas att mardrömmen får ett slut, att specialisten bara ser bra saker och att den lille Isak kanske bara är lite liten för sin ålder. Det är vad lårbenet betyder, de mäter det för att bestämma vilken vecka man är i.

    Stor kram och tänker på dig, fastän vi aldrig träffats berör du mig oerhört!

    Petra

    SvaraRadera
  2. Styrkekramar!

    Anna

    SvaraRadera
  3. Jag hoppas nu att om detta inte går vägen, att din kropp låter dig bli gravid på nytt med ett fulländat foster som blir Isaks lillasyster eller lillebror!
    Har själv varit med om tragiska förluster i livet och kan bara säga att det blir bättre, hur klyschigt det än låter.

    Stor kram till dig!

    SvaraRadera
  4. Vi har aldrig träffats men tänker på dig-er .....många kramar från Titti

    SvaraRadera
  5. Och jag gråter mig igenom hela ditt blogginlägg, så fruktansvärt, så oerhört jävla fruktansvärt orättvist. Kan inte förstå att ni ska behöva gå igenom detta, med hela er bakgrund och situation. Har inget vettigt alls att säga mer än att jag lider med er. Förstår hur du tänker om att tro på Gud. Och jag håller helt med dig, gå till en psykolog, de flesta kuratorer jag gått till suger ärligt talat.
    Stor stor varm kram och kärlek!

    SvaraRadera
  6. Jag sitter här och läser och tårana rinner, och jag stor-gråter!!! Det här känns faktiskt helt in i märgen. Och då kan jag bara delvis tänka mig hur hemskt det måste vara för dig.
    Jag hoppas att det sker ett mirakel så att lilla Isak växer till sig. <3
    Om det bara fanns något vi andra kunde göra för dig, för att hjälpa. Tror de flesta av oss skulle sträcka oss långt!
    Enda positiva i detta är att du nu fått bevis på att din kropp faktiskt kan bli gravid. Vet inte om du orkar att tänka så, men det är ju jättestort bara det. Om detta skulle gå illa, så har du stora möjligheter att få ett syskon till lilla Isak. Om du orkar (och det hoppas jag du gör)

    Skickar så många styrkekramar och massa hopp

    Ahm66

    SvaraRadera
  7. många kramar <3

    SvaraRadera
  8. Det är så gräsligt detta så det är nästan inte sant...

    Cecilia, du måste ju bestämma det själv men ska du verkligen jobba nu?! Om du vill kan du sjukskriva dug en vecka själv o därefter kommer du att kunna få en läkare att sjukskriva dig. FK kommer art godkänna utan problem vid ett sånt här fall. Gå INTE till jobbet av pliktkänsla.

    Du måste vara rädd om dig så du inte går i sönder helt och du har nog nog med att bara komma ihåg att andas just nu.

    SvaraRadera
  9. Fan vad livet är orättvist! Att gå och prata med någon är en stor rekommendation. Isak är jättevackert. Mina tårar rinner för din skull.

    SvaraRadera
  10. Kära kära Cecilia!!
    Det gör så ont i mig. Du berör verkligen.
    Så hjärtslitande. Tillåt dig gråta. Du behöver någon att prata med. Jag var också mycket skeptisk till samtal men har ändrat mig efter jag prövat det när det krisade sig för mig.
    Tänk om jag kunde få ta lite av din smärta! Hade så gärna gjort det för du har haft tillräckligt.
    Isak är ett vackert namn<3
    Stora varma kramar
    Kvickan

    SvaraRadera
  11. Åh vad ledsamt. Jag har läst sedan du fick plusset och kan inte föreställa mig hur du mår, det finns inga ord för att beskriva den här situationen. Stor kram från Anna!

    SvaraRadera
  12. Känner igen känslan när omvärlden rullar på som vanligt men man själv är ett vrak. Fick dåliga nyheter på kub och de gav oss inhet hopp alls, men det visade sig vara ingenting sen efter fvp. Har ännu inte fött så till 100% vet man inte hur det står till med lillen men allt har sett normalt ut nu. Måste vara många gånger värre för dig som gått så långt och kämpat så hårt! En massa styrkekramar till dig!

    SvaraRadera
  13. Jag vet att Fertilitetscentrum i STHLM samarbetar med en psykolog (har tyvärr inte kvar numret), även Linné kliniken i Uppsala har samarbete. Kanske kan du kontakta dem och få kontakt med psykolog?

    Kanske finns det någon i detta avlånga land som har ett nummer till en psykolog?

    Kram

    SvaraRadera
  14. Älskade, finaste, underbaraste du! Jag saknar ord. Du finns i mina tankar och böner. Önskar jag kunde göra något.

    Många varma kramar!

    SvaraRadera
  15. Gråter mig igenom din blogg idag igen.
    Tänker så på er och önskar att det
    gick att göra nånting..
    All världens kramar.

    Lena och missarna

    SvaraRadera
  16. Jag önskar också jag kunde göra något. Jag vill inte att ni ska gå igenom detta hemska.

    Många kramar.

    SvaraRadera
  17. Elisabeth /MissB på MinBebis15 augusti 2013 kl. 19:14

    Hejsan.
    Jag skrev igår och måste skriva idag igen. Jag har tänkt så på dig och lider verkligen med dig/er. Vilket helvete ni ska behöva gå igenom, finns ingen rim och reson i det hela.
    En blogg jag följt är http://langtantillbarn.blogspot.se/ . De har varit med om samma sak, de fick avbryta graviditeten pga. hjärnskador på deras lilla son. Det kanske kan vara en liten tröst eller ett ljus i mörkret att få prata med eller bara läsa om någon annan som varit med om samma sak.
    Många styrkekramar till dig/er.

    SvaraRadera
  18. Namnet Isak ligger mig varmt om hjärtat <3
    stor styrke kram till dig!
    jag tycker inte heller att du ska skynda dig till jobbet. Fk hade större förståelse än vad jag trodde. Jag har bara bra erfarenheter av fk i min sorgeprocess.
    Men jag kan ändå inte låta bli att hoppas att de ska ha fel. Stor kram ännu en gång!

    SvaraRadera
  19. Isak är ett mycket, mycket vackert namn på din och din mans vackra perfekta bebis. För det är just vad han är, han är er fantastiska son. Oavsett hur detta slutar. Kram

    SvaraRadera
  20. Avgrundsgråt. Gråten som är så stor och svart att all annan gråt känns som en promenad i parken.

    Jag har inte ord för hur mycket jag känner med er och hur mycket jag hoppas att ni ska få goda nyheter trots allt.

    Mina varmaste kramar.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering