Bebiskarusellen

I dag är det 4 månader sen vi miste Isak, ibland känns det som i går och ibland känns det som väldigt länge sen. Jag tänker på honom varje dag men inte med stor sorg längre utan mer med kärlek blandat med lite andra känslor. Jag försöker gå en gång i veckan och tända ljus för honom, jag cyklar ju förbi honom varje dag på vägen hem.  Däremot tänker jag om det är samma sak med groddarna i magen som med Isak tänker jag inte låta det gå så långt som förra gången. Aldrig i livet jag vill gå igenom samma sak igen, aldrig. Så jo, mycket av tankarna snurrar ju kring det förstås. Älskade Isak, du var så stark och så skör på samma gång. Jag hoppas du förstår hur mkt du betyder för oss.  **** I går var vi och åt på vietnamesisk restaurang och det var så fantastiskt gott. Men jag blev så mätt att jag inte ens kunde äta mina 12 godisar till filmen sen på kvällen. Så konstigt! Det har nog aldrig hänt förut.  Jag blir panikhungrig men också väldigt mätt fort. ...

Varken i går eller i dag har jag några gravidsymptom alls, det gillar jag inte. Hellre må dåligt än att sväva i ovisshet. I dag ska jag ringa någon bra ultraljudsklinik och boka in ultraljud tills nästa vecka. Jag vill liksom veta.  Jag var ju och lämnade blodprover igår, vad är det med alla labb egentligen? Inte kunde hon ta på mig, efter ha stuckit sönder mig så gjorde hon hål i fingret och mjölkade ur blod till ett provrör. Jag mådde jättebra. Not. I morgon är det dags för prov nr 2. Däremot tycker jag magen blivit lite större, men om det är julmat eller mediciner eller bebisar är svårt att veta. Jag har oxå bokat av ridningen idag, men ska åka och fika i det gamla stallet med mina gamla ridkompisar. Jag får skylla på ryggen eller nåt ifall de undrar varför jag inte rider idag. **** Jag funderade så mkt i går att jag fick huvudvärk. Sen pratade jag med kompisarna på jobbet, läste era kommentarer och till slut kom jag fram till att det är bara det jag tycker och känner...

Herregud! Jag fick jobbet! Det började med att hon sms att de fortfarande är intresserad, då skrev jag tillbaka att det är jag med, men jag kommer hinna arbeta mars/april-juni/juli om vi har tur och då vara höggravid med allt var det innebar. Hon sa då att hon gärna vill prata med arbetsgruppen och återkomma. Sen ringde hon och då argumenterade jag emot och hon för, jag sa att jag inte vill ställa till det och att jag inte kommer hinna jobba så mkt. Jag undrade oxå hur det blir efter föräldraledigheten. Jag undrade om de verkligen visste vad de gav sig in på :) Men hon sa att "vi vill ha dig" och så är ju livet, vi löser saker eftersom. Hon funderade om hon kunde skriva vikariatet på tex februari nästa år om jag och maken ska dela på föräldraledigheten osv. Hon var inte orolig att jag inte skulle få jobb efteråt och de trodde jag skulle passa in i deras arbetsgrupp. Jag ska att jag ska först prata med maken och sen min chef. I den ordningen och återkomma i dag. ...

Jag började denna morgon med att först hålla på att tuppa av på köksgolvet för att sen rusa i full panik och kräkas. Klockan 06.00 på morgonen när jag knappt är vaken, det är verkligen inget vidare schysst. Nu har jag i alla fall målat mig, ätit lite yoghurt och fönat håret. Nu känns det lite bättre i alla fall, men att börja med att kräkas är verkligen ingen vana jag vill fortsätta med. Nu ska jag snart prova att cykla till jobbet, intressant och se om jag pallar backarna eller om jag måste kliva av och gå. I går satt jag i soffan HELA dan, utan undantag, jag var upp och hängde lite tvätt och lekte lite med katterna men övrig tid var jag helt utslagen. Jag är verkligen ingen viking jag inte, till slut fick jag nog och gick och la mig vid nio och en halv lergigan senare har jag sovit som en stock till 5-tiden då jag var vansinnigt kissnödig. Jag måste säga att jag tycker magen blivit större, men om det är julmat eller bebisar är svårt att säga. Jag fick i alla fall sätta i extr...

Jag är helt körd i dag. Morgonen började med den sedvanliga blödningen, lite mer än vanligt kanske vilket gör att min första tanke alltid är; "Är det kört nu? Nu är det över" Sen ältar jag missfall och MA halva förmiddagen. Sen slog illamåendet och sjukdomskänslan till vilket gjorde att jag känner mig helt körd, nästan som när man är bakfull och inte riktigt vet vad som är fel eller hur man ska göra för att må bättre. Det är dessutom så att jag nyss lovade mig själv att aldrig mer dricka tills jag kom på vad det egentliga orsaken är till mitt mående. Samtidigt är jag oerhört tacksam för mitt dåliga mående, det betyder att något händer i kroppen och hormonerna härjar. Bring it on, säger jag bara. Hur jag ska kunna vara en vettig människa på jobbet i morgon är en gåta, eller så kanske jag har så mkt att göra att jag inte hinner känna efter. Jag ska bunkra med kakor och russin och frukt. Intressant att åka till jobbet i alla fall efter all denna underbara ledighet. Det b...

Jag mår alltid så konstigt på morgonen, lite yr och nästan som när man håller på bli sjuk. Jag mår fortfarande ganska bra övrig tid och har bara haft lite illamående från och till vilken gör mig orolig att symptomen håller på att försvinna. Jag testade i går och har fortfarande ett starkt streck och jämförde det minutiöst med de andra stickorna. I viss vinkel var det kanske lite svagare? Man blir ju dum i huvudet av det här. Hedersord. Kanske jag ska gå och ta de där HCG-proven nästa vecka i alla fall? Som sagt, helt knasig blir man. **** I går var jag och red uteritt, jag brukar älska att rida ute och njuta av natur och hästar. Jag fick den lugnaste hästen i hela stallet, lite äldre och min ridlärares gamla häst. Hon sa att han är "som en bandmaskin". Jag kände mig helt trygg men var ändå ganska spänd. De känner ju direkt om man spänner sig och spänner sig de med. Så kom en traktor och hästen framför mig blev rädd och började studsa, bocka och sparka bakut. Så då ...

Jag tänker också att vi får tvillingar som en sorts kompensation, jag tycker det är en fin tanke. Jag vågar dock inte hoppas för mycket för jag vet att det är svårt att behålla båda tvillingarna, jag läste nån siffra på det men det har jag glömt bort nu. Det känns förstås fortfarande overkligt och det är miljoner veckor kvar till 12-veckors gränsen. Illamåendet kommer och går, efter ha ätit i går när vi var och shoppade släppte det helt och än så länge har det inte kommit tillbaka. Det är jag oerhört tacksam för. Däremot blöder jag lite till och från, mest på förmiddagen och sen slutar det helt tvärt. Jag har nu bunkrat med kex, rån, skorpor och russin. Nu ska jag väl ändå klara mig, ingefära och rå potatis lät verkligen inget gott så det avstår jag nog i från. I natt  (03.30) vaknade jag av katten Robban som skrek som en gasell, jag körde upp maken som fick gå ut och natta om honom, men sen kunde jag fasiken inte somna om. Jag tror inte jag somnade förrän efter 5 och sen var...

Jag har lovat för mig själv att om jag blir gravid så ska jag inte bli ett sånt där gnällig gravidmonster. mmm.... Det har gått 3 dagar med illamående och jag är redan värre än värst. Jag är även övertygad om att jag kommer dö på kuppen. Jag är desperat behov av hur man ska dämpa illamående, tips och förslag tack. I går värkte tuttarna så jag höll på bli galen, det var som om nån stoppat in meloner i tuttarna och sen försökte de spränga sig ut. Jag kommer på mig själv att sitta och hålla i dem i tron att det ska bli bättre, det är inte så smart att göra i offentliga miljöer. Folk tittar så konstigt och jag  måste sluta med det. Genast! Det känns så annorlunda i kroppen denna gång, allt känns annorlunda. Svårt att sätta fingret på vad det är, men jag känner mig positiv och detta måste nu gå vägen. (gör det inte det så har min hjärna redan planerat vad som ska göras) I natt vaknade jag kl 02.00 och kunde inte somna om, jag låg och funderade och snurrade och jag tror inte jag ...

Fortfarande symtomfri, känner mig väldigt ogravid. Men snart är det måndag, hoppas verkligen på ett VUL då. Annars har jag privatgynen på fredag i stället. Jag har verkligen tablettkris, hoppas privatgynen kan skriva ut på fredag, i stället för de konstiga tabletterna hon skrev ut sist. Jag mailade henne men hon har inte svarat. Annars får jag be kliniken i Riga skicka, men det lär ju kosta massor av pengar. **** I går var vi ute hela dagen, för en cykeltur på lite över två mil och sen kattpromenader runt området 100 varv. Hedersord att jag kan varenda maskros i vår trädgård nu. Nackdelen med kattpromenader är att Robban tjatar ihjäl oss sen, han vill ut hela tiden och tjoar som en besatt. MJAUUUUUUU. Låter det var 4:e minut. Nu är det dags för kattartikel igen, det känns som jag skrivit om allting som går att skriva om. Åh, vilken skrivkramp jag har :( **** Fredag i dag, överleva dagen och sen fredagsmys. I morgon ska vi på Restaurang AG  maken är alldeles till si...

Minsann. Ännu än dag. Fortfarande utan symptom, inte ens tuttarna behagar värka. Jag börjar tvivla, finns det verkligen ett knytte eller drömmer jag bara?  Nästa vecka är i alla fall en vecka fylld med Gyn besök. På måndag är det inskrivning på mvc och på fredag är det gynbesök hos privatgyn (med nya ultraljudet) Skräcken är ett ma eller ett mf nu i helgen, jag har så svårt att tro för vi har aldrig haft en gnutta tur under alla dessa år.  Tankarna snurrar som elvisp- runt runt.  Jag har oxå sagt upp min plats på ridskolan, helst hade jag velat vänta men det är uppsägningstid och jag vill inte betala massa pengar på sånt jag inte kan nyttja.  Det känns väldigt ledsamt och det gör så ont i mitt hjärta. Hästarna har varit mitt allt men nu börjar en en annan resa för mig. Jag vet att man kan rida under graviditeten men inte en chans att jag testar efter 12 års slit och tårar. Det här är liksom sista chansen.  Har fortfarande så in i helv* ont i ryggen. Nu har jag h...

Fantastisk bra text som Miss Mary hittade. Läs GENAST! För dig som vill bli gravid

I stockholm får vi en tidning som heter vårdguiden, den handlar om sjukdomar och vård. I går var det en artikel om missfall, att det är vanligt, att de ofta sker innan vecka 12 och att man kan gå omkring och tro att man är lyckligt gravid men och att magen växte men det var inget hjärta. Det hette missed abortion eller nåt sånt. Varför läste jag det nu då? Det känns ju inte alls bra. Lever nåt i min mage men ändå inte? Jag vill bara veta. Dessutom var det nån som sa att man ofta inte gör VUL på inskrivningssamtalet på MVC. Meh? Vad är då meningen liksom? Knäppt. Nu på morgonen kände jag nog en liten tendens till  lite illamående. Yoghurten smakade konstigt och smakade inte alls som vanligt. Mackan var lika svår att få ner den, men vattnet smakade helt fantastiskt. Knasigt. **** Min lilla spion i stallet berättade att hon hade hört mina ridkompisar prata om mig i går, de undrade hur jag mådde och varför jag inte var där. Sen skickade alla både sms och FB-meddela...

Nä, usch hur det är på jobbet just nu. En till sa upp sig nu och hon har 1 månads uppsägningstid och tills dess hinner vi inte få in någon. Det är verkligen turbulent, mycket missnöje och jag bara väntar på att fler ska sluta. Det är oxå en märklig arbetsplats där folk inte stannar kvar och försöker få det bättre utan alla flyr i stället. På mina gamla arbetsplatser har vi kämpat i motgångar tillsammans. Men inte här. Jag har kollat efter jobb men i mitt yrke finns det typ 4 st i hela stockholm. Så jag får snällt blir kvar i röran. Jag hittade ett roligt jobb i går tills jag såg att det var skiftarbete, där går min gräns. Hela min tankeverksamhet går till arbetet just nu. Nån som har ett roligt jobb över? **** I övrigt känner jag ingenting, känner mig hemskt ogravid. Någonting borde man ju känna? Nånstans? Dagarna går alldeles för sakta, jag vill att det ska vara måndag nu!

Ännu en dag har gått. Tacksam för varje dag, det är lite av tortyr det här, att inte veta hur utgången kommer bli. Jag är så trött på tabletterna och progesteronet, men det verkar inte vara nedtrappning förrän om väldigt många veckor. Så det är bara att härda ut. Jag börjar få brist på alla möjliga tabletter nu, jag har fått erbjudande från några av er som har Lutinus tabletter kvar, som ska vara samma sak som mina kladd progesteron. (har inte hunnit googla) Men i går såg jag att både folsyran och progynonen börjar ta slut. Det var då själva f*an, jag ska ju liksom äta det i 7 veckor till. Kanske bättre att jaga på nån gyn istället? *suckar* Jag sover lite bättre med makens madrass, vaknar inte på nätterna, men däremot har jag sjukt ont i ryggen. Fan. Kan det inte vara bra nån gång? Nu är det förövrigt bara 7 dagar kvar till MVC! Hur häftigt är inte det? **** I dag börjar jag med dagjouren, det betyder att vad som helst kan hända, vem som helst kan ringa om vad som hel...

Sicken värme! Vi har över 25 grader och stekhett, jag har glömt bort hur det är när det är varmt! Det är nästan så det känns som det är åska eller nåt på gång. Det är väldigt mycket mygg och jag har säkert fått  20 myggbett nu på förmiddagen. Dagen har tillbringats i trädgården och så har vi skurat altanen. Jag svettas som en gris, är rödblommig och varm, håret har gett upp och jag ser pottklippt ut. Det är ingen vacker syn kan jag säga. Men jag har i alla fall kört epilatorn på mina alvedonvita ben, så de ser i alla fall okey ut. Det gör SÅ sjukt ont, men det är mkt bättre än att hålla på med rakhyvel var och varannan dag. **** Jävlar i min själ vad mina tuttar värkte i går. Det är ju nästan otäckt. Det gick över nu på morgonen (tack gode gud) Men jag tror de har växt en storlek större bara över natten. Annars inga symptom förutom mensvärken. Och ryggskott då. I går skiftade jag och maken madrasser, men det blev lite bättre men inte helt bra. Jag håller på att surfa ihj...

Whoho! Veckobyte! Det känns SÅ stort. Känns väldigt omtumlande, stort, lite läskigt och tankarna far runt runt. Det är ju en värld jag aldrig haft tillträde i, inte kan något om och aldrig tagit reda på nåt om. I mitt huvet blandas barnvagnar, möblering, missfall och knyttets tillstånd i ett. En salig röra. Jag förmodar att det är så det är. På nåt sätt börjar det sjunka in lite grann men jag vågar ändå inte hoppas fullt ut. Den 10 juni ska vi på MVC så då hoppas jag de kollar läget i magen. I går fick jag berätta för ridläraren eftersom hon undrade hur vi vill göra i höst. Vår grupp ska ju splittras eftersom vi är så få.  Hon berättade att hon fått sitt första barn när hon var 40 och sitt andra när hon var 43- det kändes så himla skönt för min hjärna har fastnat vid min ålder av nån outgrundlig anledning.  Och henne ser jag inte som gammal. Äsch, ni fattar vad jag menar... Lustigt oxå att mina ridlärare och chef vet före min anhöriga. Båda mina ridlärare re...

Åhh, jag såg ett litet, litet, litet knytte på världens sämsta ultraljudsapparat. Inget hjärta eftersom den kassa apparaten inte tillät sånt.. Den var 11 mm och hade en fin liten säck runt om sig. Hon kunde inte se om det var två men tyckte inte det såg ut så. Nånting finns ju uppenbarligen där inne. Nu längtar jag efter att få veta om ett litet hjärta finns där inne. Hon är ju rolig min ryska Gyn, hon pratar oavbrutet och mitt i ultraljudet sa hon; håll i, jag måste springa och kolla i boken. Så där låg jag med benen i vädret med gynapparaten inuti mig och höll i den själv. Hahah;) Hon ordinerade provera istället för progestoron vaggisar och nån stoppande tablett för blödningarna när de kommer. Hon frågade om hon skulle sjukskriva mig 1 vecka men jag sa nej. Det hjälper ju liksom inte.  Jag pratade med min chef i går som blev väldigt glad för min skull och lovade att göra allt för att minska stressen för mig,nu har ju min teamkollga blivit sjukskriven i 2 veckor f...