Bebiskarusellen

Vad tiden går! Tyckte nyss jag var gravid och vaggade runt med ont i rygg och lever. Det är väldigt skönt att vara smärtfri, lite stelhet i ryggen och huvudvärk är ingenting emot att ha halsbränna, lever ont och allt annat som korsade min väg i 8 månader. Dagarna går så fort, jag kan inte längre hålla reda på vilken dag det är, om jag vattnat blommorna, när jag åt sist eller om jag svarat på mail eller sms. Jag har verkligen ingen koll, allt kretsar kring tvillingarna och deras mående och katterna förstås. Som är helt underbara och väldigt snälla. Våra fina katter <3 Vi tragglar med Klaras mat fortfarande, efter halva ätningen så slutar hon äta oavsett om hon är vaken eller inte. Sen börjar minst 20 min att försöka få i henne så mkt som möjligt, det är asjobbigt och vi blir oroliga att hon inte ska få i sig tillräckligt. Nu har vi klarat dagsmängden varenda dag, men det är verkligen en utmaning. Jag saknar sonden för det var ju alltid en backup. I dag har de badat, det gillar ...

I går var en underbar dag på många sätt, men det som var mest underbart var att jag var helt smärtfri! HELT. Fatta! Ingenstans gjorde det ont! Så fantastiskt! Så jag passade på att greja runt här hemma och det var så skönt! Ridkompisen och hans dotter  kom över och hade med sig jordgubbar och glass, härligt med fika och mycket trevligt sällskap. Jag hade även en hungrig dag så jag åt en del också, vilket är väldigt bra för varje urinprov jag lämnat visar nu på svår svält :/ Alla som inte sett mig på ett tag säger att jag blivit så smal, så jag gissar att bebisarna tar en del. Men å andra sidan ser man ju bara magen så allt annat blir så litet i jämförelse. Katterna var också pigga i går och vi lekte, busade och myste tillsammans. Min lilla familj, jag får så dåligt samvete för de har ju inte valt det här. Jag hoppas de kommer ta det bra och tycka om våra nya familjemedlemmar, de har ju haft sin beskärda del av misärhem och katthem och jag har lovat dem att de ska få det så br...

Nu har jag varit och lämnat blodprover, fastandes. Hur kan man bli så hungrig? Det känns som jag ska svälta ihjäl trots jag har mackor med mig i bilen hemåt. Är värdena katastrof så ringer dem, annars får jag svar i morgon på läkarbesöket. I morgon blir det en del resande, först odenplan på ultraljud och sen till bb-stockholm och träffa läkare och sen hem. Jag känner mig faktiskt orolig, för allt just nu som rör bebisarna, kattvakter och logistiken. Så i natt har min hjärna bearbetat det med att väcka mig varje timme med mardrömmar om fosterdöd, prematur födsel och neo. Det verkar nämligen som vi inte har en enda kattvakt, alla är bortresta och har semester. Så vi får nog kanske lösa det så att maken får vara hemma på natten och komma och vara hos oss på dagarna. Sen får vi fråga hur det fungerar med hemsjukvård när vi är redo för det. **** o nu till megagnället. Jag saknar bästa dalakompisen massor, det är tomt här hemma även om hon plågat oss med att vilja se en massa roma...

Ny vecka! Äntligen! Tänk att veckorna går såååå sakta! Varje vecka är en seger! Usch vilken natt det varit, jag vaknade vid 02.30 av att ha ont i magen. Nån blandning mellan magknip och sammandragningar. Det var omöjligt att veta om det var tarmar eller gravidrelaterat. Ont gjorde det i alla fall. Sen låg jag och snurrade och försökte somna om, då ringde makens jourtelefon. Då gick jag upp och tog proviva och alvedon i hopp om att något av dem skulle göra att det släppte.. Jag kan ju tillägga att det inte är lätt att somna om med ont i magen och vara så trött man ser stjärnor. Men efter nån timme somnade jag och när jag vaknade så moler det lite i magen. Jag var hungrig när jag vaknade så jag gissar att det är nåt gravidrelaterat som värker, men vad? Tillsammans med lever- och ryggont är det verkligen extra gnälligt här hemma i dag :-) Tänk om denna oro kunde släppa, det hade varit så mkt bättre. Men sen blödningen i onsdags så är jag om möjligt ännu mer nojig och att få ont m...

I går var det varmt och utan AC i bilen och leta parkering i en kvart gjorde att jag fick svettningar innan jag ens kommit in på avdelningen. Vi fick sitta och vänta i 20 minuter efter bokad tid, visst är det märkligt att läkare aldrig kan passa tiden? Avdelningen var väldigt fin och hade inte mkt till sjukhus över sig, läkaren verkade trevlig men gjorde mig skitirriterad. Hon började med lite frågor kring min hälsa, mina operationer, min endometrios och frågade lite allmänna frågor. Sen drog hon i gång i säkert 20 minuter om hur farligt det var med snitt, att barnen kan få gluten, allergier, andningssvårigheter osv och att jag kunde få blodproppar, vara en dålig mamma i början för jag inte kunde röra mig osv. Jag svarade att jag vet, jag är påläst, jag har diskuterat både med min läkare och barnmorska och står fast vid mitt beslut. Men hon fortsatte och framhärda att vaginal förlossning var det vi skulle välja. Sen drog hon i gång hur viktigt det var med amning och att jag var...

Först vill jag att vi skänker en tanke till de som mist sina barn nyligen, det är en mardröm och jag önskar att ingen skulle få uppleva det. Fina Fru84 som kämpat med en massa försök miste sin son nu i vecka 17, vattnet gick och deras son gick inte att rädda. Fina Skade som också kämpat miste sitt barn i vecka 23 då barnet dog i magen. Bedrövligt är ordet och jag lider med er. Alla tankar och känslor som jag upplevde med Isak kommer tillbaka. Det var en riktig mardröm som det kändes som man aldrig kom ur. **** I dag är det dags för MVC, skönt för jag känner mig alldeles nojig efter alla tråkiga besked och förlossningskursen.  Jag ska ta upp: -Allergi -Det onda nedanför naveln -Svårt att kissa I går var bebisarna helt lugna i magen men i natt när jag vaknade med halsbränna/spyor så sparkade dem i alla fall. Det känns som jag håller på att noja ihjäl mig just nu över att de kanske inte lever eller att vattnet ska gå eller att nåt är fel. Det är säker...

Usch, vilka mardrömmar jag haft i natt. Jag tänker ju mkt på bebisarna, hur de mår och om de lever, om växer de som de ska. Det är liksom för bra för att vara sant, min tidigare erfarenheter av Isak och livet gör ju att jag fortfarande inte vågar tro. Jag förmodar att det nu visar sig i mina drömmar, grejen är att drömmarna är så verkliga. Nästan som på film. Jag vaknade med ett ryck vid 3.30 då jag drömt att jag var hos barnmorskan och hon inte kunde höra hjärtljudet på den ena tvillingen. Den var död. Och jag skulle föda en död och en levande bebis. Sen slumrade jag till och var plötsligt på ultraljudet där det visade sig att båda bebisarna hade dött för flera veckor sen. Fy, jag blev så ledsen och morgonen har nu präglats av oro och smärre ångest. Jag har så svårt att släppa skräcken och rädslan jag kände i natt. Nu är det i alla fall kort tid kvar både till BM och ultraljud. Då får jag veta hur det står till i magen. **** I går åkte jag till lekermers butik, jag strosa...

Vilket bakslag jag hade i natt, GAD med ångest och oro. Det var så länge sen jag hade att jag glömt bort hur hemskt det är. Jag försökte alla tips och knep jag lärt mig från KBT men det funkade inte alls. Jag vaknade 02.30 och slumrade till en stund vid 4.30 sen var det kört igen. Nu är jag så trött så det snurrar i huvet, jag blev t o m irriterad på stackars katten Stiina som ville gosa med mig. (Nu skrek jag på maken också) I går var en rörig och stressig dag på jobbet, jag känner mig också stressad över allt jag ska avsluta och göra i ordning innan jag slutar. Men det som nog utlöste det är att vi ska möblera om och byta rum med varandra. (det betyder att jag inte hinner jobba alls) Nu är det så att vi sitter 2 och 2 och jag sitter med bästa kompisen. Nu ska jag flytta till den elakaste kollegan i hela bygget. Hon har suttit själv och intagit hela rummet som sitt så jag har typ ett litet skrivbord och om jag har tur en lampa. Hon är negativ, elak och väldigt självisk. Minsta l...

Usch vilken dag det var i går. Jag hade sammandragningar hela dagen i går, väldigt otrevligt. Dessutom gör det ont i nedre delan av magen. Vilket kanske kan vara UVI igen? Eller är det livmodern? Jag tänkte jag skulle åka till gynakuten men då sms maken att vi måste åka och skriva på lånen på banken så vi kan betala bilen. Sen när vi kom hem lugnade sig magen och i natt har jag sovit bra (eller nåja, för att vara mig då) och inte haft ont alls (nästan), nu på morgonen känns det lite men inte så farligt. Så jag har bestämt att jag åker till jobbet och blir det likadant som igår så åker jag till akuten. För den här oron tar ju knäcken på mig, jag är livrädd att få dem för tidigt, att tappen ska ha öppnat sig eller att nåt är fel. Dessutom har lilltjejen nog hittat tillbaka till min lever för den värker igen. Det är märkligt vilken gravidbubbla jag är i, jag är helt fokuserad på graviditeten och registrerar endast det som försegår omkring mig men inte så mkt mer. Jag tycker det ...

Vilket misstag jag gjorde i går, eller ja, det skulle ju fram ändå. Jag beslutade mig för att ringa pappa och berätta att vi ska ha barn. För om vi ska dit nästa helg så är det svårt att dölja magen. Det tog nästan hela samtalet innan jag tordes säga något. Då hade jag dessutom hjärtklappning. Jag tror han blev chockad och svamlade en massa konstiga saker att det var synd om oss, varför skulle vi ha barn? Han undrade om jag skulle bli tjock och jag måste akta mig för det, det hakade han upp sig på. Han blev och lät inte glad för vår skull. Han fick mig att ångra mig att jag berättat något och samtalet lämnade en sur eftersmak hela dagen sen. Sen sms min syster att pappa ringt dit och skrikit, han hade frågat henne en massa frågor hon inte kunde svara på men de baserades tydligen på hur, vad och varför. Hans fru hade suttit och ylat i bakgrunden. Varför ringde han inte mig i stället? Jag vet att han inte har alla indianer i kanoten och dessutom har han säkerligen tappat årorna...

Jag har lyckats sova på mitt öra i natt, så det är alldeles ömt och rött. Mycket märkligt. En annan märklig sak är att jag har nåt sorts sendrag i rumpan varje morgon. Jag nyser typ 1000 gånger om dagen just nu, också märkligt Jag förstår inte vad alla konstiga saker kommer i från? Jag skulle behöva åka in på en helkroppsrenovering, spa eller en heldag med en naprapat eller massage eller nåt sånt härligt! Jag har fortfarande inte hittat någon gravidyoga i norrort, tänkte jag skulle smyga in på den lokala MVC för att se om de har nån anslagstavla med reklam på. Är inte riktigt säker på var den ligger och pinsamt om jag träffar nån jag känner. Vad ska jag skylla på då? Kanske ska skicka nån arbetskamrat? M eller N? Vill ni smyga i väg på lunchen med mig? ***** Nu är det bara i dag kvar, sen är jag ledig i morgon, det ska bli så fantastiskt och skönt. Jag är helt slut och på kvällarna bara väntar jag tills jag får gå o lägga mig. I morgon ska nog ridkompisen och hans dotter komma...

Helgerna går så vansinnigt fort, jag hinner liksom aldrig med. Jag tänker att jag ska göra så mycket men segar jag i hop i alla fall i soffan. I dag blir det i alla fall en promenad, jag hoppas solen tittar fram så vi får lite ljusterapi. Jag tycker inte jag sett solen på evigheter. Sen har jag planer på att göra en ny maträtt som jag hittade i coops senaste tidning, det var texmex mat med kyckling och diverse tillbehör. Det lär ta halva eftermiddagen men jag tycker det är lite mysigt att göra söndagsmiddagarna tillsammans med maken. Hoppas bara det blir gott, lite skeptisk är jag dock :-) I går var bästa kollegan här hela eftermiddagen, hon har köpt vår gamla dator så hon blev väldigt glad och nöjd över den och vi blev glada att få in lite pengar då det fortfarande ekar tomt i sparkontot. **** Jag funderar fortfarande så mycket över groddarna, hur vårt liv kommer bli, vad jag har att vänta mig.  Kommer jag klara av det? Kommer jag bli en bra mamma? Jag får sån ångest at...

Tunga dagar nu, jag tycker jag går omkring i en arg dimma, med sömnsvårigheter magkatarr och ångest. Nu börjar det bli jobbigt att jobba å andra sidan så är det jobbet som räddar mig från att bli galen. Jag försöker klappa magen mycket och prata med Isak så han ska känna hur mkt jag älskar honom. Jag tror känslorna som virvlar runt gentemot honom är värst, jag kan faktiskt inte riktigt sätta ord på dem för det är inget jag känner igen. Inte ens när mina nära anhöriga dog för något år sen så kände jag så här. Jag skulle bara vilja fly, resa till ett varmt land, en stuga i bergen och bara vara. Alldeles själv. Bara gömma mig till allt det hemska är över. Och jo. Vi ska träffa kuratorn i morgon. Självklart. Vi får säkert träffa nån präst oxå. Det får man alltid göra i såna här situationer, det är ju dem som hjälper en med allt det praktiska som socialstyrelsen och sätta ord på vad som händer. Obama åker ju hem i morgon, så vi ska försöka säkra upp nån väg dit så vi hinner i tid....

Naturligtvis var jag sinnessjukt tidig och fick parkering nästan på en gång. Så jag fick fika hur länge som helst och kände mig hemskt malplacerad på barnsjukhuset. Det var typ 500 skrikande barn och jag. Naturligtvis var de sena så jag fick sitta på de stenhårda stolarna till förbannelse, men till slut blev det min tur. Av med alla kläder och smycken och upp på den stenhårda britsen, denna brits var lite annorlunda. Jag låg på något plasteskelett som var runt bål och höfter, den lindade hon om mig så jag inte kunde röra en fena. En liten handduk runt benen och in i röret som var mycket trängre än det på förra sjukhuset. Sen började knackandet vilket inte var så farligt, men sen kom nåt hemskt sirenljud som gjorde att hela magen vibrerade i takt och det blev varmt i röret. Det upprepades ca var 5 minut i pulsvågor om ca 30 st i ca 35 minuter. Då började jag gråta, för jag kände hur orolig Isak blev och jag fick så dåligt samvete vad vi utsätter honom för. Han förstår ju inte ut...

I morgon är det dags :-( En tumme eller två skulle vara bra. Jag har en otrolig ångest för i morgon och vad som ev komma ska. Jag får nästan panikångest av bara tanken. Så andaaaaaas vi. **** Dag 2 med att leta saker till köket. Nu har vi hittat ugn, Micron och golv. Kaklet däremot blir vi himla osäkra på, jag tror vi vet vad vi vill ha men hittar det inte. Det är roligt om än tröttsamt att åka på köksäventyr, vi skulle även storhandlat men nu sms den ev kattvakten att hon skulle komma över.  Jag fick hungerpanik så det fick tyvärr bli McDonalds, en qp-meny ger 44% av dagsbehovet på mat. Bra där. Nu fick jag matångest och matkoma Ska se till att det blir en promenad till kvällen även om jag inte förbränner alla hemska kalorier.  ***** Jag är så sinnesjukt trött och hängig, håller jag på bli sjuk? Kan man genomgå en förlossning med förkylning eller vad det nu är som är antågande? Såklart man kan, det borde ju bara bli ännu jobbigare? **** Så här k...

Så annorlunda kvällen i gå blev. Vi hade precis ätit middag och diskat undan och skulle parkera våra rumpor i soffan då telefonen ringde. Det var köksmannen som sa att han var på Ikea och om vi kunde komma om 30 minuter och börja rita på köket. Det var snabbt må jag säga. Så vi tillbringade hela kvällen där och var hemma efter kl 20 igen, svenskan gick oväntat bra. Det är ju inte så himla lätt att välja allting, hur vet man om luckorna blir bra eller inte? Om man valt rätt handtag? om man... Nu måste vi leta kakel fläkt golv Bygga kattdörr blandare Ta lån Vi tänkte köpa diskhon och ugn/micro och induktionshäll på ikea, har ni åsikter? Bra eller anus? Jag sa till honom att jag förmodligen måste operera mig nästa vecka om vi kunde skjuta upp det en vecka. Men vi vill inte skjuta upp det för mkt för vi har ju väntat på honom sen april. Han får väl bygga kök och jag får väl ligga i soffan och gråta. (tänkte boka ridpass och tapetsera om lilla rummet- aktiv terapi) Hoppas ...

Det känns så dumt att skriva veckorna fortfarande. Det är ju liksom över snart och veckor räknar man ju för att ha något att se fram emot. Jag förstår inte hur jag ska komma ur det här med förståndet i behåll, hur jag och maken ska kunna se på varandra normalt efter det här. Jag förstår inte det. Jag är fullkomligt livrädd för vad som komma skall, både för förlossningen men oxå för hur vi kommer reagera. Jag funderar mkt på hur jag ska förbereda mig, vad vi ska packa ner, vad vi ska ha med oss till Isak och vad som behövs här hemma. I helgen är vi bjudna på 10-års kalas, jag vet ärligt talat inte om jag orkar gå. Kalas i alla ära med det sociala? Vilket jävla skit det här är. **** I går åkte jag med Robban till Veterinären. Resan dit gick okey men när de skulle börja ta blodprover på honom började jag svettas och höll på att svimma. Så hon fick hämta en till sköterska så fick jag gå ut. Jag är verkligen inte mkt att hålla i handen. Resan hem var inte heller kul då han sk...

Fortfarande en mardröm. Kan ingen väcka mig? Att byta vecka brukar jag se fram emot och det första jag gör är att läsa gravidappen, men i dag var det annorlunda. Jag vill inte veta mer, jag vill inte läsa. Jag vill bara att allt det här ska försvinna. Jag tycker det är så jobbigt att magen blivit så stor och jag försöker dölja den i stället. Jag är ju i 5 månaden nu och magen är därefter. Jag har även haft hjärtklappning (läste att det var väldigt vanligt under graviditeten) och i morse kände jag de första rörelserna av Isak i magen. I stället för att bli lycklig så grät jag. Hur ska vi kunna ta livet av denna lilla kille? Det var väldigt skönt att jobba i går, jag berättade endast lite och sa att jag vill att allt ska vara som vanligt. Alla förstod och jag lyckades tom skratta lite under dagen. Jag fick massor tårdrypande mail av bästa kompisen, det är nästan värst att handskas med andras sorg. Jag orkar liksom inte med den, jag har så fullt upp med mig och hur jag ska överlev...

Fortfarande en mardröm. Det är som att leva i en bubbla, ett stort vaccum medan världen pågår runt omkring mig. Vi måste ändå jobba, laga mat, leka med katterna och betala räkningar. Medan alla runt omkring lever helt ovetandes och de som vet orkar jag inte ens bemöta. Medlidande klarar jag verkligen inte av just nu. Hur jag ska klara av och träffa alla undrande i morgon på jobbet vet jag inte. Kan inte någon bara komma och rädda mig? Jag önskar så att jag trodde på gud så jag hade någon sorts förtröstan, för jag förstår verkligen inte meningen med det här. Jag har legat och gråtit i natt och varje gång jag tänker på gårdagen så bryter jag ihop. **** Jag ska försöka sammanfatta det jag kommer i håg från i går. Undersökningen pågick nästan 1 timme, hon var ytterst noggrann, printade ut en massa bilder, mätte och berättade. (vi fick tyvärr ingen bild med oss) Det var fantastiskt att se honom, han var så otroligt fin och man kunde se varenda litet finger hos honom. Jag tyck...

Äntligen torsdag, det var mig en lång vecka. Den tar liksom aldrig slut. På jobbet är det så himla mycket akuta saker att vi liksom inte hinner med något annat. Det är helt otroligt. Sen kommer jag hem och lagar mat och däckar i soffan, jag orkar inte ut och gå, påta i trädgården eller njuta av kvällssolen. Tråkigt:( Sen funderar jag SÅ mycket hela tiden, i går lyckades jag dessutom läsa på en blogg om någon som var på UL vecka 17 och bebisen hade dött i vecka 13. Gode gud. Sånt ska jag inte läsa, det drar i gång min hjärna direkt och jag liiider verkligen med det paret. Jag känner mig så spänd inför nästa vecka, det känns jobbigt, för än så länge har vi inte haft medvind  alls så då har vi nog inte det då heller. I gr berättade jag för en annan kollega, hon blev så glad att hon grät. Goa hon. Jag berättar relativt öppet om allt och jag tycker min omgivning som innan varit ovetandes tar allt mycket bra. Det är roligt och lite förvånande. **** I dag är det att rusa hem ...