Att vara mamma....
Tänk att vi i ungefär 14 år längtade SÅ efter att bli föräldrar. I mitt huvud hade jag en ganska god uppfattning om hur det var att vara mamma. Jag tänkte oxå att jag och maken som varit med om allt inte skulle ha något problem med att hantera några barn också. Herregud vad jag var ute och cyklade. Jag lovar att det här var bland det svåraste jag någonsin gjort! Denna oro, glädje, magsår, sömnproblem, kärlek och alla situationer man inte har en aning om hur man ska lösa, eller vad man ska säga/svara, hur man ska agera. Det känns väldigt ofta som jag är ute på djupt vatten och simmar. Det borde finnas en handbok för föräldrar, ett facit eller åtminstone en fadder man kan ta till när det krisar. Jag tänker ofta att jag kommer förstöra mina barn, ge dem men för livet och när de växer upp kommer de avsky mig. Jag funderar ofta över hur min egen mamma klarade av det här, hon som är lågbegåvad med förmodad diagnos. Eller ja, hon klarade ju inte av det och vi flyttade till fosterhem. Men d