Bebiskarusellen

Då har vi avverkat vår första jul i nya huset. Jag är så tacksam varje dag att vi bor så fint. Det är helt enkelt underbart! Julafton försvann i ett natt med rätt så glada barn och föräldrar.  Jag har varit så duktig och sprungit nästan varje kväll, pushat mig lite varje gång. Det är fortfarande en nära döden upplevelse men jag kämpar på. Men så häromdagen när jag sprang var det som ett gummisnöre gick sönder i vaden. Sen kunde jag inte springa ett steg till. Jag har, efter lite Google, nog fått en muskelbristning i vaden. Vafan. Jag som var på g. Nu får jag halta fram som en idiot. Hoppas jag klarar att rida i övermorgon!  I morgon kommer Klaras bästa kompis från gamla förskolan och hälsar på. Det ska bli roligt!

I morgon är sista dagen på jobbet inför julledigheten, jag är åter på arbetet 9 januari. Det känns väldigt länge men ska å andra sidan bli skönt med lite ledighet. Nu vet jag inte om ledighet kan räknas med tvillingar på 3,5 en halt katt och en hjärtsjuk katt. :-) Men jag ska försöka njuta av familjen och tillvaron. Jag har lite planer på vad vi ska hitta på under ledigheten, tex  naturhistoriska, bad, lekland, mulle meck och så ska Klaras bästa kompis från gamla dagiset komma och leka. Möjligen ska jag åka upp en sväng till mamma då hon fyller år dan innan julafton, möjligen tar jag med ett av barnen på den resan. I övrigt blir det nog utelek och vardagen som kommer ta över. En av mellandagarna ska jag på dressyrkurs i stallet, det ser jag framemot! **** Under en längre tid men främst hela förra veckan så hade barnen, framförallt Alfred svårt att somna. Det härjades, lektes, väckte Klara och var allmänt kaos. På morgonen var Alfred såklart medvetslös. Eftersom båda av oss är

Helgen har minst sagt varit intensiv. I går trillade katten Greta ner från övervåningen ca 4 meter och föll rätt in i nedersta trappsteget. Hon haltade illa så maken åkte med henne akut, 5000 kr och 6 timmar senare så konstaterades det att hon har fraktur på tassen. Detta läker förhoppningsvis av sig självt men återbesök på torsdag för att se om det måste opereras in stift. Tur i oturen i alla fall. Barnen var så ledsna och jag var själv hela dan då maken på morgonen var i väg på ett annat ärendet. I natt sov jag illa och Alfred ville aldrig somna (som de senaste veckorna) trots han var supertrött. Jag är rätt sliten i dag faktiskt. Mitt största fel är dessutom att jag tröstäter vid stress. Har fasiken ätit hela helgen :( ångest! ***** Nu är det i alla fall sista veckan innan "ledighet" jag tycker ju jobbet är mitt ställe för återhämtning och vila, så inte få jobba på två veckor känns konstigt. Hemma är jag mer som en teamleder som försöker lösa allt mer eller min

Jag tycker det är väldigt roligt att syster och syskonbarn vill komma och hälsa på oss. Barnen blir så glada och älskar sin kusin av hela sina hjärtan. Men jag blir alltid lite uppstressad, vill att alla ska vara nöjda och ha det bra.Jag försöker få allt så smidigt som möjligt, planerar och fixar. Jag vill att de ska tycka om oss, att vi är normala och okey, jag vet att det är konstigt men har alltid strävat efter andras bekräftelse. Vi träffas ju inte så ofta heller, vi är väldigt olika varandra så jag försöker och försöker. Viktångesten är enorm då min syster är pinnsmal och tränar som en tok. De åkte vid 11 i går och vid 11.30 kom min morsa på oväntat besök, henne träffar vi aldrig. Barnen brukar säga att hon är konstig, och de har ju rätt, hon är konstig. Men vi fixade helgen och i dag på jobbet är jag trött, mest på mig själv förstås. **** Vi bestämde oss för en riktig gran i år, och i lördags så klädde vi den. Den är sned som fasiken, julgransfoten håller på ge upp, den

Alfred och jag var i går till barnmottagningen, han var helt fantastisk. Han charmade alla, gapade och sa Ahhh, vägde och mätte sig glatt (19 kg 106 lång), lät henne titta i öronen och var så gullig. Mitt mammahjärta svämmade över av stolthet och en förundran hur väl han kan sköta sig när vi är borta och den sidan ser vi väldigt sällan hemma. Dagis sa samma sak; vi har väldigt trevliga och väluppfostrade barn, det är bara det att de aldrig är det hemma ;:) I alla fall fick vi miniderm till huden, singularis till natten för hostan och en remiss till öron, näsa hals. Öronen är åter fulla av vaxproppar och de behöver se över hans andning och öron. Vi fick även nässpray till natten. Doktorn var ung men noggrann och trevlig. Om två veckor är det Klaras tur, hon däremot är inte lika medgörlig. **** I helgen kommer syster och barnens kusin på besök. De har inte varit till vårt nya hus ännu, ska bli kul att höra vad de säger och tycker om vårt nya boende. Inte för att det spelar nån r

Jag vet inte vad som hänt med mig för hetsätningen verkar jag omöjligt kunna hejda, jag är fortfarande med i viktväktarna men kan inte hitta gnistan som jag hade förut. Så då har jag försökt tänka om för det som det handlar om är in och uttag. Så på kvällen har jag börjat promenera/springa och det är otroligt hur mkt jag faktiskt orkar jogga. Det går inte så fort och kanske inte är så snyggt men i mörkret hos oss är det ingen som ser. Vi har perfekt slinga nere vid sjön, inga hus men inte heller mkt till belysning. Tänkte försöka ge mig ut så ofta det går. Det enda jag skulle behöva är bättre kläder. Först är det svinkallt och sen blir jag överkokt som en kräfta. Vi får se om det gör något med vikten, jag försöker verkligen tänka på maten hela tiden. Men så fort mina ögon får syn på något onyttigt så kastar jag mig över det. Jag har noll karaktär. Allt började med de antidepressiva förra året. Som jag inte heller kan sluta med. Så 7 kg sen september förra året har jag gått upp, j