Bebiskarusellen

Det blev verkligen fullt upp i går. Maken till vårdcentralen, jag åkte till en tjej som skulle sälja sin enkelvagn billigt och sen vaccin för Alfred. Vagnen är tänkt att användas när vi har varsin tvilling, vilket är oftare än man tror. Det var en acto graco för någon hundralapp. Det verkade ha varit med lite men i fin form och duger bra som andra vagn.  Vi får den nästanästa vecka (då får hon sin nya vagn) Så nu är vi en familj med tre vagnar :) Vaccinet hade gått mkt bra för Alfred och han var precis som vanligt hela kvällen igår, vi märkte ingenting på honom. Alfred har börjat äta mer mat nu och han är överlycklig, idag ska vi prova lite annan mat med kyckling i. Ska bli spännande och se vad de tycker. De får alltid nåt att gnaga på så vi övar lite halvt BLW. Klara tycker ofta det är äckligt medans Alfred är glad. Vi har provat rån, morötter, broccoli och gurka för dem att hålla i. I morgon fyller de 6 månader, det ska vi fira med tårta och några kompisar ska komma över....

Maken var så sjysst att han stannade hemma hela dan i går när jag skulle i väg till doktorn. Jag gillar min vårdcentral, de är alltid trevliga och bra och jag är så himla tacksam att jag bytte vårdcentral. Jag hade en kraftig UVI så nu ska jag äta antibiotika och så hoppas jag att det blir bättre, det känns faktiskt bättre redan i dag. Sen köpte jag på mig lite mat åt Alfred och lite barnmatsburkar, jag ska försöka göra det mesta själv men det är skönt att ha hemma. Jag gjorde förresten spagetti och köttfärssås till oss häromdagen men jag hade ju ingen aning om att det skulle vara så svårt att mixa och sen att allt skulle bli grynigt. Men nu vet jag, och jag kan säga att det inte heller blev nån succé.. Kort och gott hade vi en fin dag i går med barnen. **** I dag ska maken i väg och spola öronen, äntligen! Han har hört dåligt en längre tid och fick äntligen tummen ur och ska i väg. Sen ska Alfred vaccineras, men det blir maken som åker med honom. Usch, stackars Alfred. **...

I går var verkligen ingen bra dag. Verkligen inte. Fast de bara är 6 månader (snart) kan de verkligen driva en till vansinne, dessutom är de i maskopi med varandra. Såklart krånglade maten, Alfred ska absolut göra pruttljud när han har hela munnen full av gröt och katrinplommon. Gulligt tänker ni kanske, men neeej. Inte när du försöker få i Klara mat som gallskriker allt vad hon kan för att sen kaskadkräkas. Det vore suveränt bra om de kunde sitta i matstolarna, Klara fixar det men Alfred är som en hängbjörk med sitt stora huvud. Det är som det vore blytyngder i hans huvud och det spelar ingen roll hur mkt kuddar man stöttar med. Så tillbaka till maten...Pruttljud, kräkningar, slå på flaskan, spruta mat, skrika över halva sig, babysittern och köket. Och mig.  Sen lite matvägran på det nästa matning och gråt och tandgnisslan emellan. Vi tog en långpromenad  på em i halkan i går, tur man har vagnen som fungerar som en rullator. Efter det så piggade barnen på sig m...

Jobbet ringde i går och undrade om jag ville börja jobba lite smått igen. Tillfälligt och på mina villkor förstås, de behöver hjälp att handlägga då det är manfall (nu 2 av 15 kvar) och behöver nån som kan. Jag behöver då (förhoppningsvis) inga ärenden. Inte vet jag. Vi pratade lite här hemma och det skulle ju passa att jag tex jobbade torsdagar och maken är hemma. Men tråkigt då jag vill vara hemma med barnen och jobbigt att binda upp sig. Plus är några kronor extra i kassan. Jobbigt att vara trevlig på jobbet när man sovit dåligt och barnen stökat på natten.. Inte vet jag. Men det lutar åt ett ja. Jag passade på att berätta att barnen ska börja förskola först 2016, om inget annat händer och barnen är extremt aktiva och behöver det förstås. Men då är tvillingarna 1,5 år och det är ganska lagom. Då tänkte jag inte heller jobba heltid, eller maken eller hur vi ska göra. **** I natt vaknade Klara kl 04.00, maken somnade gott om sen men jag.. Nä.. Tror jag har UVI så jag måste ...

Det var snökaos i går, jösses så det snöade. Sen kom regnet och nu är det halka. Jag är glad att jag inte ska ut och köra idag. Det gick bra på föräldragruppen i går, det var lite erfarenhetsutbyte, vi fick prata om säkerhet och olyckor och förgiftningar. Sen var det dags för vaccinering. En spruta i vardera lår på lilla Klara. Hon grät och jag började gråta. Jag blev nog mer ledsen än hon. Usch så jobbigt det var. Sen var hon ledsen hela vägen hem och någon timme hemma. Sen slog tröttheten till och hon somnade en halvtimme tidigare än vanligt. Men det är skönt att det är gjort och på fredag är det Alfreds tur, då får maken gå. Jag kan nog tycka det var bra att inte vaccinera dem samtidigt. Det underlättar för oss alla, kanske man skulle haft BVC besök för var och en oxå, då får de sin tid. Lite mer spring men det är kanske värt det? **** I dag hoppas jag tvillingmamman kommer och köper våra åkpåsar (som Alfred växt ur) och lite kläder, sen kommer städaren och då ska vi passa ...

Då var det vardag igen, eller nästan i alla fall. Maken har halvdag i dag för jag ska på föräldragruppen och efter det ska Klara vaccineras. Med Alfred är det oklart när han ska vaccineras. Så himla snurrigt. Jag får nog en nutid i dag. Men å andra sidan är det skönt med en ledsen bebis när jag är hemma själv i stället för två. I morgon fm får jag besök av en annan tvillingmamma som ska köpa lite saker av mig och så är det städning på eftermiddagen. Hoppas Klara inte mår alltför dåligt av sprutan både för besökarnas skull och min. ( o Alfred) o Klaras förstås. **** I går var jag och red i stallet, jag fick den där ferarrihästen igen. Jag blir så stressad, får hålla på bromsa hela tiden, man måste vara ledigt försiktig med skänkarna annars sparkar hon bakut. Sen var övningarna rakriktingar (tror jag det heter) och hästen skulle böjas åt alla håll och kanter. Jag kan ju varken höger eller vänster eller innern eller ytter så jag blir så förvirrad :) Svinkallt i ridhuset så jag förf...

I går hade vi en urmysig dag, allt blir så mkt lättare när vi har några extra händer. Dagarna flyter på ett annat sätt, smidigare och mindre stress. Klara var inte rädd för henne när hon kom alls, lustigt. Tom med min syster grät ju Klara för. Men dalakompisen får handskas med henne precis som oss. Jag önskar dalakompisen kunde vara här jämt. Synd att vi bor så långt bort i från varandra. Så kom snön i går, vi fick säkert 1 dm på någon timme. Jag var ute och skottade men det var lika mycket igen. Jag tycker det är mysigt i alla fall, idag ska vi nog ut och dra lite pulka. Klara är pigg och vaken, hon vaknade nästan en timme tidigare än hon brukar. Inte vill hon somna om heller, trots hon ligger och myser med pappa just nu. Vi fick en massa bra leksaker av Malin. Tack! Massa smarta och bra bitleksaker som tuggas på mest hela tiden. För det tuggas på allt just nu, och dreglas. I mängder. Vi gör nog av med 3 dregglisar om dan/barn. Alfred har ju både dubbelhakor och dreglar vilket...

I går träffade jag inte vår vanliga BVC tant utan en yngre tjej och läkaren. Som vanligt så var det vägning och mätning och så kontroll av lungor och hjärta. Alfred har gått upp nästan 1 kg på 2 månader, vuxit 4 cm och är nu 71 lång och väger 8,6. De sa att han var torr i huden och jag måste smörja honom. Jag är själv väldig allergisk mot body lotion osv så jag vet inte vad jag ska göra med barnen. De badar redan i olja. Är de här barnlotionen verkligen bra? Han behöver även träna mer att ligga på mage, de tycker han är för svag i nacken så en remiss är skickad. Jag tycker dock inte det, han är jätteduktig och det kommer ju mer och mer. Men visst. Om de tror det kommer bli bra. Jag frågade om hon hörde hans blåsljud men hon sa att hon inte gjorde det. Klara har gått upp ca 500 g och väger numer 6,23 och är 64,5 lång. Hon sa att alla prickarna var torrhetsprickar och hon ska smörjas. Tungbandet ska ju klippas om någon vecka och det tyckte hon var bra. Hon hörde däremot ett blå...

Igår ringde BVC-tanten och sa att läkaren hade så fullt att det inte skulle bli vaccination idag. Så efter föräldragruppen nästa vecka ska en av tvillingarna eventuellt bli vaccinerad och nästa nån annan gång. Och om det blir 6 månaders kontroll eller inte i dag är oxå det oklart. Och läkaren hade fullt flera veckor framöver för hon är där bara 1 gång i veckan. Men vi skulle komma i alla fall. Men vad vi ska göra där vet jag inte. Seriöst. Vad är det för BVC vi har? Jag ville ju prata om Klaras utslag, hon har lite på kroppen men ett stort märke i ansiktet som inte går bort. Även om hennes andning vill jag fråga. Men då lär vi ju inte träffa nån läkare idag. **** I dag så kommer i alla fall dalakompisen och ska bo hos oss i helgen! Å vad mysigt och jag har saknat henne, det ska bli så roligt! Hon är väl oxå glad för hon var ju här förra gången de vaccinerades, så då slipper hon det i alla fall :) **** Gårdagen gick bra även om de är supergnälliga och jag har försökt att k...

Asch, dagarna är så intensiva att jag knappt hinner med bloggen. Nu har de ändrat sömnschema så den lilla stunden på morgonen finns inte längre. Jag hinner duscha och thats it. Alfred har vaknat varje natt nu och ätit, frågan är om det är en fas eller om det är att han är hungrig? Vi ska pröva att öka på flaskan och även börja öka maten på honom. Problemet är att han är galen i mat, skriker som en stucken gris om han inte får mer och blir asförbannad om maten tar slut. Han har inget stopp. Klara är precis tvärtom. Här ska inte ätas äcklig mat eller gröt. Vilket dåligt påfund, hälsar hon. Båda är väldigt gnälliga just nu, har ingen feber, verkar inte ha tänder på gång utan är bara sura och griniga. Så dagarna går mest till att underhålla dem, ge dem mat, försöka få dem att sova och traska runt med vagnen i bygden. Nåt annat nytt de börjat med är att inte vakna skrikandes utan ligga och prata lite med huvudet uppåt som en liten ubåt. Väldigt mkt trevligare måste jag säga :-) Inge...

Så, efter några skakiga dagar så tar vi nya tag igen. I dag är jag ensam hela dagen, det var länge sen sist. Jag är fortfarande så förundrad över hur småbarnslivet är och hur lite jag förstått. Har alla föräldrar haft det så här? Jag vet inte riktigt vad jag tänkt med alla mina kompisar som har barn, men jag tycker alla varit så coola och barnen som små änglar. Eller så är det bara det jag kommit i håg. Men å andra sidan kände jag inte en människa som har tvillingar, för hur det än är så tror jag det är annorlunda. Jag skulle säkert tänkt att det var samma om jag bara haft en men jag vet faktiskt inte. En bara Klara eller Alfred skulle ju varit rätt smidigt. Men tänk att inte få uppleva lyckan att få se två barn växa upp, som sen får en lekkamrat hela tiden. Det är få förunnat. Nu har vi haft några stöknätter ett tag, det är Alfred som har svårt att somna och vaknar på natten. Det tär en del på oss, men han verkar ju pigg och glad :) Han har även börjat vaknat hiskeligt tidigt ...

Det är verkligen inte min tid just nu. I går var verkligen ingen bra dag, redan kl 09 började jag och gråta och tänkte att nu går jag och kommer inte hem igen. Barnen var på sitt absolut värsta humör och allt som kunde gå på tok gjorde det. Ens tålamod är inte långt nuförtiden och jag blir alldeles slut av allt skrik och gnäll. Sen var det dags för stalljobb och även där gick saker på tok och efter en sån dag längtar jag bara efter att få gå och lägga mig på kvällen och koppla bort hjärnan. Naturligtvis började katten skrika nåt vansinnesskrik i natt så jag vaknade och inte kunde somna om, maken och jag rök ihop i morse och fan..... Fan vad jobbigt det är ibland. Jävla skitdagar. Just nu känns det som nån karusell, det slutar aldrig, blir aldrig bättre utan det är fullt ös hela tiden utan andrum. **** Söta är de i alla fall..Mina små godingar.

Sådärja, då har vi klarat av magsjuka, besök och de flesta röda helgerna. Känns skönt att allt blir som vanligt även om det varit väldigt bra att ha familjen här. I dag är det första gången jag är ensam med tvillingarna sen före jul. Helgen har varit så bra, barnen har hela tiden haft en famn att vara i, leka med och någon som pysslar med dem. Vi har fått mycket avlastning och även om det är kaos när alla är här har det varit riktigt bra. Det enda tråkiga är att jag blev sjuk, så himla typiskt och än så länge är det fortfarande bara jag som varit sjuk. Tvillingarna har riktigt strålat mot alla medlemmar och myst i alla famnar, det är roligt och se vad de trivs med andra människor. Eller ja, Klara måste ju ha lite invänjningstid först men annars går det bra. Jag saknar verkligen att ha en familj nära mig, tänk vad fantastiskt det hade varit. Pappa bor ju bara någon mil härifrån men han...är som han är.. **** Jag mår ju bra sen i lördags med lite lätt illamående när jag ätit, vå...

Vilket ös det var här i går, syster med 2 barn, morsan och hennes väninna och vi 4. Och tre katter på det. Morsan är ju...rätt stimmig kan man milt sagt säga och syster och barn är nog som folk är mest. Men alla dessa människor gjorde att både Klara och Alfred blev lite ledsna och rädda. Mest Klara då som just nu är rädd för alla människor. Båda barnen gillade yngsta sonen, det är som de känner igen barn. De blir direkt glada och charmar på som bara attans. När lugnet sen lagt sig så var jag helt slut (när mamma åkt dvs), efter att jagat barn, katter, lagat mat och försökt vara trevlig. Sen bäddade vi sängar och nattade barn. Eftersom vi har så få rum hamnade syster med barn i vardagsrummet men det blev rätt bra och jag hoppas katterna inte väckt dem i natt. I dag är jag själv med syster och barn, maken har åkt och jobbat. Det är ju svårt att de vill hjälpa till men när de inte får bära, jag trodde sån separationsångest skulle komma om först några månader. Det har ju alltid gåt...

För det är väl så det blev? 2014? Våra tvillingars år? Vi pratade här hemma och vi mindes båda ingenting från början på året utan från typ...maj någon gång. Vårt liv är så mycket rikare, våran kärlek fylld till bredden och vi är otroligt lyckligt lottade. Tänk om jag vetat allt det jag vet nu när vi klev in i graviditetens värld. Jag ångrar ingenting utom att jag önskar jag vågat njuta mer. Lätt att säga nu men då var det svårt. Allt förra året handlade om graviditeten vilket speglas i bloggen. Januari : Redan den 2 januari var vi i väg på vårt första ultraljud och det konstaterades att det var två små knoddar där inne. Redan i vecka 6 så kom varenda graviditetssymptom man bara kunde ha. Jag tror jag aldrig mått så dåligt i hela mitt liv som under graviditeten. Jag påbörjade även min KBT behandling. Februari: Graviditeten fortskrider och magen växer, vi gör KUB-test som går utmärkt och vi pustar ut lite. Mars : Vi åker i väg till Hasseludden och myser. Det börjar bli tätare b...

I dag får vi städat, tack och lov. Det hinner gro igen rejält på två veckor när alla är hemma. Jag damsugar nog nästan varje dag men det hjälper liksom inte. Sen har det kommit en massa snö i natt och jag tänkte vi skulle prova vår babypulka vi ärvt. Vi har bara en men den räcker gott och väl. Jag vet inte alls om de kan sitt i den men det ska bli kul att prova. Sen ska jag röja lite för i morgon kommer mamma och hennes märkliga vännina i några timmar, det är första gången morsan är här och träffar barnen. Min mamma är ju redigt speciell med några diagnoser så hon kommer vara alldeles stirrig i morgon om jag känner henne rätt. Sen på em kommer syster med 2 av barnen och ska bo här tills på söndag, vi har så litet hus så nu får de sova i vardagsrummet. De är dock vana att sova överallt då de åker mkt på orienteringsläger osv så det är ju bra. (till skillnad mot mig som är så himla känslig) Barnen är så himla känsliga för tillfället när vi har främmande och har varit borta, sen s...

Tänk att alltid när man ska i väg så kör det ihop sig precis innan, som tur var skulle vi iväg nära oss men det slår aldrig fel. Precis innan vi skulle på lunch så gjorde Alfred nr 2. Överallt och hela sig. Sanering och sen mat tog sin lilla tid, men jag tror faktiskt vi ändå lyckades komma i tid. Han blöjor har dessutom börja läcka trots vi har en stor storlek på sig, nu ska jag köpa den från 11 kg och prova att byta märke. För i går lyckades han nämligen kissa på grannen. Man har ju aldrig tråkigt med småbarn i alla fall, den saken är säker. **** Jullunchen var helt fantastisk, de är så goa och mysiga människor och jag ville aldrig gå hem. Jag är alldeles varm i hjärtat och älskar dem om möjligt mer. Tänk att vi har äran att få känna så fantastiska människor och jag önskar jag oxå är så pigg när jag är +70 år. Fast de har himla varmt, kamin och extra element gjorde att vi höll på svettas i hjäl. Vi är ju vana vid vårt kalla hus:-) **** Jag har även beställt 4 olika tygb...

Kvällarna är verkligen en utmaning just nu, Klara är så trött att hon inte orkar någonting och är allmänt olycklig och Alfred är inte mkt bättre han heller. Men lägger vi dem tidigare så vaknar de oxå tidigare så nu får vi verkligen vara kreativa för att hålla alla något sånär den sista timmen. I går em hade Klara ett meltdown igen, vet faktiskt inte vad det beror på. Inte hungrig och inte trött men skriker så vi får tinnitus. Det är verkligen upp och ner i barnens humör under dagarna, Alfred har dock varit lite gladare några dagar nu. Så himla skönt, men däremot verkar ju Klara vara mindre nöjd.- skifte i humörsfabriken. I dag ska vi på lunch hos våra mysiga grannar, det blev typ julmatsrester sa hon. Det låter bra det och maken älskar ju allt vad mat heter. Tvillingträffen har vi skjutit på tills självaste nyårsafton, inbjudningarna när man är tvillingförälder duggar ju inte precis tätt till nyårsafton. Det ser jag fram emot! Ska bli roligt att träffa dem igen och få lite tips ...

Inte vet jag vad det tog åt alla barnen i går men livat här hemma var det i alla fall. Dagen började bra med mys och sen promenad till Isak för att tända ett ljus. Sen slog det till, skrik och gråt i nästan två timmar. Ingenting var bra, sen var det som bortblåst och vi var helt svettiga. Då var det dags att börja med maten till gästerna och själva kvällen gick superbra! Alla var nöjda och glada och barnen lekte med tvillingarna. Sen vaknade Alfred i natt kl 03 och skrek som aldrig förr, efter mat och blöja så sov han igen för att dra i gång vid 5, kl 05.30 började Klara och skrika. Dessutom verkar det varit något slags slagsmål i duschkabinen (!) mellan katterna, katttussar överallt. Kära nån. De verkar inte kunna med så mkt intryck, det brukar ju vara samma när vi varit på öf. Undrar hur det går när syster med hela familjen kommer nästa vecka då. De är rätt stimmiga av sig. ***** I dag skulle vi iväg till en tvillingfamilj men de är fortfarande sjuka så vi avstår nog någo...

Kärlek till barnen finns det i detta hus, de blir pussade på, kramade och jag talar om varje dag att jag älskar dem. Samma med Robban då såklart. Greta och maken får mest skäll, Greta för hon gör så mycket sattyg och maken för att..han just är maken :) Stiina börjar tyvärr tackla av lite, hon har lite svårare att röra sig, stelare men verkar må bra ändå. Hon är ju snart 15 år, och på veterinärkollen så fick hon godkänt. **** Kanske Alfred börjar vända sig lite? Eller så var det bara en lutande mattkant :) Klara reagerade mot andra människor för första gången i veckan, grannen skulle mysa med henne men då började Klara gråta. Jag trodde separationsfasen var först vi 8 månader, men heja Klara som vet vem som är mamma och pappa redan :-) De sover oftast hela nätterna fortfarande, Klara har vaknat någon natt och båda sover till 7-8 på morgonen. Oftast i alla fall. För är det nåt vi har kärt oss på vägen så är det att det ändrar sig hela tiden, när man väl kommit på hur det är så änd...