Bebiskarusellen

Dagarna bara swishar förbi! Äntligen fredag tänker jag, och plötsligt sitter jag här på måndag morgon. Barnen är så intensiva just nu, mycket lek men också mycket bråk. Klara har helt fastnat för Frost Anna och Elsa, vilket är mycket märkligt då vi inte sett filmen. Jag vet att de äldre barnen på förskolan är Frostbarn men ändå. Så Klara vill leka Anna och Elsa och säger till Alfred "Du är Elsa" och så pratar hon med och och till Elsa hela tiden tills Alfred skriker "jag heter ALFRED" hahahaha:-) De leker mest rollspel och inte så mkt med sina leksaker längre. Deras favoritsysselsättningar som de alltid vill göra är -simhallen -leklandet (det lilla och lokala) -Mulle meck -Bamsegympa De pratar, resonerar, argumenterar och "vill inte" är nog den mest slitna frasen hemma. Förutom det så har de ofta knäck i lurarna såklart. I helgen passade vi på att pa till simhallen, de älskar rutschkanan och plaska såklart. Jag tänker att vi kanske ska åka näst

Två dagar i veckan jobbar jag till 17, de dagarna hämtar maken och fixar med mat. När jag kommer hem är oftast barnen "arga" eller bestraffande..Ungefär som om jag har övergett dem. Dessutom är de ofta trötta efter dagis, jag blir ledsen då jag saknat dem och barnen ignorerar mig. Så i måndags var Klara på ett uselt humör, arg på mig och gjorde bara dumma saker. Bråket slutade i alla fall med att både hon och jag satt och kramades på golvet, storgråtandes. Jag med dåligt samvete och ångest och hon olycklig. Det där har följt mig hela veckan, jag vaknade häromnatten 4.15 och låg och grubblade. Att vara förälder är utan tvekan det svåraste och underbaraste jag varit med om, de tar verkligen fram ens bästa och värsta sidor. Jag trodde inte jag skulle vara en mutande och hotande förälder. Jag hade höga förhoppningar och höga krav på mig, men jag har fått sänka ribban. Jag försöker tänka att jag gör så gott jag kan. Men det dåliga samvetet.... ***** Jag försöker dessuto

Min bil är 10 år, ingen ålder iof, men den börjar få lite skavanker och småfel. Dessutom sen vi flyttade pendlar jag många mil varje dag.  Förra veckan såg jag en bil som varit en demobil på bilfirman. Maken åkte dit i fredags och kikade på den och jag i lördags (alldeles själv), efter jag förhandlat lite med säljaren, värderat min gamla bil så slog jag till. Jag har köpt en ny bil (eller ja begagnad)! Spännande roligt och så häftigt! Jag kommer förmodligen få den till helgen! ***** I går var jag till stallet, -15 grader och jag höll på frysa ihjäl. Vi skulle ha ett WE -pass och jag hade sett så framemot det. Jag hade valt min favorithäst som jag känner mig trygg med. Eftersom man använder lite annorlunda hinder och material (som soptunnor, klockor o rep mm) så ansåg min häst att det var det läskigaste som fanns. Hon skenade iväg med mig hängandes runt halsen. Sen var hela lektionen körd, jag var stel som en pinne och livrädd och hästen var stel som en pinne, livrädda båda t

Då var barnen förkylda igen, det hostas och hostas. Nu har vi fått singulair som tillägg på natten vilket faktiskt fungerar riktigt bra, nu hostar de inte sönder lungorna längre på nätterna. Förutom den så har vi fått nässpray, och flutide samt airomir. Ibland känner jag mig som ett apotek innan läggdags, för förutom barnen ska katten Robban ha sin hjärtmedicin och kortison. Han är sju resor värre att ge medicin, eller snarare han är smartare. Han låtsas svälja och sen går han iväg och spottar ut medicinen. I dag kom första snön på hela vintern, massor av härlig snö tills jag fick skotta fram bilen i morse. Vi bor ju numer på landet och kommer förmodligen sist på kommunens rangordning att snöskotta. Som tur var kunde jag ta vår stora bil till jobbet. Maken har arbetat hemifrån i två dagar nu då husfirman ska åtgärda anmärkningarna från besiktningen. Jag tycker nog de slarvar igenom anmärkningarna lite men ändå. Vi hade inga stora saker att åtgärda. **** I kväll är det äntligen

De nätter barnen har sovit hela natten kan jag nog räkna på min hand genom åren. Varje natt vaknar antingen ena eller andra eller båda. Alfred snittar nog med minst 2 uppvak varje natt och Klara 1. Såklart i skift, när den ena somnat vaknar den andra. I julklapp fick jag en applewatch som registrerar min sömn, jag sover mer än jag trodde men har även fler uppvak än jag trodde. Maken sover allra minst. Barnen vill inte sova i vårt rum, de vill inte att vi sover där, så varje natt kommer de och smäller upp dörren och vi ska följa med tillbaka och hålla handen/klia på ryggen. När vi väl kommit i säng drar katterna i gång. Eller maken som snarkar. Alltid är det nåt. När börjar barnen sova på nätterna? En natt i veckan som de sov hela natten hade ju varit önskvärt. Sen är det lustigt att de är så medvetslösa på veckorna och vaknar allt för tidigt på helgerna. Alfred har varit så morgonarg varje morgon nu, att vi kommer i väg i tid på morgonen är verkligen en gåta. Och ett mirake

Jag har alltid haft svårt att klaga, vad det än gäller. Konflikter är verkligen ingenting för mig, men med barnen är det en del konflikter och tillsammans så utvecklas både jag och barnen till att våga, argumentera och stå på oss. Så sista året har jag blivit mycket bättre att säga ifrån- som till dagis och häromdagen om städningen. **** Vi har förmånen att kunna ha städbolag hos oss, vi har varannan vecka med 4 timmars städning. Men sen vi flyttade så har vi fått byta bolag och jag känner mig inte alls nöjd. Häromdagen fick vi även upp våra kameror då det också visade sig att städarna bara var hos oss en timme. WTF. Inte okey, så jag mailade och klagade. Jag funderar på att byta då jag inte varit nöjd från dag ett men å andra sidan ska de få en chans att ändra sig. Men orka hålla på byta :-( Vi bor ju numer på en liten ord och utbudet är ju minst sagt obefintligt. **** Sen har vi det här med hästarna, vart 4 vecka är det hoppning och i går var det första gången för denna t

För någon vecka sedan så var Klaras bästa kompis från gamla dagiset och hälsade på. Jag blir lite förundrad.... Klara och kompisen har inte träffat sen i juli, de har bara lekt utanför dagis 1 gång i somras plus barnens kalas. Annars ingenting. Vi känner inte familjen och har bara träffat kompisen i dörren vid dagis. Jag sms i alla fall mamman och frågade om de ville komma och leka hos oss då Klara pratar väldigt mkt om den kompisen. Hon svarade att det vore toppen och undrade när de skulle lämna kompisen. Jag blev lite ställd, skulle de lämna henne här själv? Hon känner ju inte oss och är 3 år. Jag svarade dag och tid och undrade om hon fixar vara hos oss själv med tanke på att hon inte känner oss vuxna. Mamman svarade att vi får väl ringa dem annars. Sagt och gjort, de kom hit, dumpade kompisen och ett par trosor ifall det händer en olycka och sa att vi kan sms när hon ska hämtas. Det gick bra även om de drabbades av akut blygsel i början. Jag funderade på hur jag själv s

Första dagen i dag på arbetet efter 2,5 veckas ledighet. Det känns som jag varit borta oerhört länge samtidigt som det känns som jag var här i går. Jag börjar min första dag med att ha jouren till 17, seriöst. Jag hatar att ha jouren, man vet aldrig vad som hamnar i knät under dagen. Fast jag varit ledig så länge längtar jag redan hem till barnen, vi kommer ju bara ses nån timme innan det är dags för dem att sova. Jag tror den här ledigheten var bra för hela familjen för att vi ska svetsas i hop som en familj igen, jag tycker annars vardagslogistiken tar över så mycket. Alfred undrade häromdagen när vi var till sjön var proppen var, ni vet som proppen i badkaret. Alltså de är så roliga, smarta och goa. Samtidigt som de kan driva oss till vansinne. Vi har sålt i väg barnvagnen, Alfred har bytt till bältesstol i ena bilen, det är inte klokt vad de har blivit stora. **** Så här i efterhand så önskar jag att jag kunde njutit mer av åren som varit, tiden går så fort och aldrig komm

Vad hände 2017?  Efter som jag bloggar så sporadiskt så har jag inte mkt att gå tillbaka på. Men det jag minns är en fin sommar med barnen, deras 3-års kalas och såklart flytten.  Vi flyttade från en koja till ett slott och såhär 3 månader senare så längtar fortfarande ingen av oss tillbaka. Alls. Vi älskar vårt nya hus och stad.  Enda nackdelen är nog min resväg, på småvägar i skogen och  det tar evigheter att ta sig till jobbet. Finns absolut inga kommunala medel så vi är helt bilberoende.  Snart är julledigheten över, det har varit fina veckor men jag längtar faktiskt tillbaka till jobbet. För mkt till ledighet är det inte med tvillingar på 3,5 år. Men de är fantastiska och underbara på alla sätt, viljestarka och medvetna.  Finaste barnen.