Bebiskarusellen

Jaha, inget nytt under solen. Inget blod men testet visade minus. Kanske för tidigt att testa men å andra sidan bekräftar det min misstanke. Vägde mig i morse och fick en känsla av "HERREGUD"  och sen stannade hjärta ca 1 minut...typ. +3 kg. Men va fan. Får det inte vara nog av elände nu? Verkligen? Var kom dom ifrån? Så nu lyser solen och jag tänker gå ut och gå. Inte för att det blir tre kg mindre men i alla fall. Tur att det är ridning i veckan. 2 ggr. Både för vett och vikt. Sen ska jag påta artikeln för veckans katt igen. Har inte alls nån skrivarglöd så det får bli nåt hopkok. Så planen är följande: 1. svälta, banta eller träna. huvudsaken det går neråt 2. planera för nästa försök och om de två sista äggen inte överlever 3. Be om ny donator 4. Försöka skaka fram 100 000 till nytt försök med ny donator 5. Jaga nån att ta prover på mig då Riga vill ha nya HIV, Syfilis och allt vad det var. 6. Klura på nån semesterresa och jaga nån att vara kattvakt Den...

Ingenting, inkentinken. Nada symptom. (nåja, lite mensvärk kan jag inte sticka under stolen med)(och lite ont i halsen..faktiskt) Däremot har toapappersanalysen slagit till med full kraft tillsammans med menssymptomstankarna. I går hade jag otrolig mensvärk, men det gick över. Jag tror inte mensen kommer först utan minuset, jag har ju inte haft mens sen i januari och med alla dessa mediciner.. Nu är det även ångest, oro och lätt uppgivenhet. Åh, vad jag är trött på det här. Däremot har jag tänkt att köra på, om de 2 äggen vi har i frysen dör så vill jag starta upp med en ny donator och köra igång direkt. Här ska inte väntas. Jag har även tänkt att köra tills pengar och energi tar slut... I går i soffan mellan mig och maken (en av våra otroligt djupdykande diskussioner): Jag:  Du, nu har jag gjort lite statistik över när jag fått blödning under ruvardagar..Titta! Maken: Mmmm..Det var väl 14 dagar sen du var till Riga va? Jag:  Va? Nääää..7 dagar sen! (lite surt) ...

Usch, i morse fick jag en känsla att detta inte kommer gå vägen, den riktiga ångesten slog till. Ni vet när man blir alldeles kall och bara vet. Detta kommer aldrig fungera. Någonsin. Det är vår lott att bli barnlös. Dax att börja förhandla med gud och alla andra troll som finns där ute kanske? Jag har i alla fall redan börjat planera för nästa försök. Undra när jag kan börja testa? Eftersom det är morulor kanske det är tidigare? Måste förresten köpa gravtest, har inte en enda hemma.. Jag vill bara veta! Ovissheten gör mig fan galen. Förövrigt så överlevde jag gårdagen efter att ha glömt mobilen (!) (traumatiskt att glömma mobilen) hemma så gjorde det saker och ting lite svårare. Efter mycket om och men hamnade jag hos gyn men jag fick dock bara en remiss. För de anser att man ser på resultatet, skulle det vara osäkra värden så ta man ett nytt prov (så då ska jag åka och jaga remissen återigen) :/ Så. Tillbaks till jobbet idag. Lejonets kula. Tjoho..Not. (vi har fått tid ...

Nu börjar vi närma oss de kritiska dagarna här. Kring dag 6-11 har alltid min mens kommit och nu gäller det att ni kniper era tummar extra hårt. I dag ska jag ju gå tidigare från utbildningen och åka och hämta remisserna på andra sidan stan. För att min gyn inte kan skicka dem.  Attans. Nu får jag se en ny del av stan från kommunala medel i alla fall. I går tog jag inte prednisolonet till natten och vips..Inga nattliga kissningar. Men i stället kunde jag inte somna. Ni vet när man bara ligger och roterar, tittar på klockan och stressar upp sig. Fy vad jag hatar det. Så i natt blev det inte många timmar, låg och tänkte på jobbet. Där det är kaos. Vi har så mkt att göra och vi drunknar. 1 av kollegorna är sjuk. Så vi är alltså 4 st som ska rodda runt på en hel verksamhet med ca 100 dropinbesök/dag, 100 mail om dagen att besvara, telefonsamtal och administration/tekniska haverier. Och hon som ska gå på föräldraledighet är det inte ens nån tjänst utlyst, menar hon att vi ska ta...

Vaknar alltid vid 3 och är kissnödig, ganska irriterande eftersom jag har svårt att somna om. Sen blir jag stressad att jag ska väcka katterna och de ska börja härja.. Undra om det är predinsolonen som jag tar på kvällen? Kanske jag ska pröva ta den tidigare? Det är så svårt att erkänna men jag kan inte låta bli att hoppas lite, och jag kommer bli så ledsen. Men jag funkar bättre om jag tror att detta försök inte lyckas. Jag fattar inte vad detta eländiga hopp kom nu ifrån? Och inte har jag löst det här med remisserna. Jäkla elände. Så nu måste jag gå i från utbildningen mycket tidigare i morgon (den kostar mkt pengar o dessutom är det en massa chefer där) promenera till t-banan, åka dit, hämta remisserna, ta nån buss som gud glömde, (måste hitta den oxå), till tåget, åka tåg, promenera hem/buss. **** Jag har köpt kattgräs till katterna, de är HELT lyriska över kattgräset. Men det orsakar ju en del kräkningar. Med massor av gräs i. Usch. Har ni andra kattgräs? Sen har vi lö...

Tänk att det var 4 dagar sen jag reste ner till Riga. Det känns fortfarande helt overkligt. Inga symptom idag heller, allt är precis som vanligt- kass sömn, kass mage och kasst humör. Nu börjar ruvarångesten sakta smyga sig på. Tvivel, funderingar och oro. Och planering för nästa försök. Mitt största problem just nu är att få tag i remisserna som ligger hos gyn för HCG proven. De har öppet 9-16 och jag jobbar 8-14.47 MEN denna vecka är jag på utbildning så då är jag på andra sidan stan och slutar 17. I dag ska jag ha lektion och slutar nog 15.30. Alltså jag fattar inte hur jag ska lösa det. De har lunchstängt samma tid som jag har lunch så det är oxå uteslutet. Det blir att klura lite. En underbar helg har vi haft med solsken, trädgårdsarbete och mys. Så trist att den tog slut så fort. Det borde vara helg jämt. I dag kommer i alla fall städerskan som tur är. Det ser ut som ett dammigt slagfält här efter alla våra besök. Sen tycker jag det blir oerhört dammigt av kattlådorna. ...

Då var vi inne på dag 3. Känns ingenting förutom att jag mår lite halvkasst i magen av alla tabletter. 9 tabletter/dag exl progesteronet. Lite dåligt i humöret kanske maken skulle tillägga. Men han irriterar mig SÅ mycket just nu. Halvkass sömn i natt måste jag säga. Jag vaknar alltid mitt i natten och måste kissa, vilket inte är det lättaste och smyga upp när man har tre katter som man absolut inte vill väcka.. Om jag inte går upp ligger jag bara och snurrar och tänker på hur kissnödig jag är. Sen har katterna härjat sen 6.10, inte mycket till gos utan det skulle lekas, skuttas och springas. Inte det lättaste att somna om då inte. Gretas päls är ju inte hennes första prioritet i livet vilket gjort hon fått lite tovor. Hon är ju fortfarande vaksam så att borsta henne är ju inte det lättaste. Nu har hon fått en under hakan och en i ryggen som vi försökt klippa bort. Men det blev ju ännu värre. Sen har hon några på magen..Kort sagt. Hon ser inte klok ut. Som en rastakisse. Hur g...

I dag var det en sån där lycklig morgon efter att ha sovit hela natten alldeles otroligt gott. Släppte in Robban och hade vårt morgonmys, en liten uns av lycka fladdrade till i mitt hjärta. Jag vet att det bara är tillfälligt eftersom de kritiska dagarna snart kommer ångandes. Men ändock. Det känns att jag är mer avslappnad denna gång. Det blir som det blir. Jag kan inte göra så mkt och allt jag har gjort förut har ju uppenbarligen inte fungerat. Så nästa vecka blir det ingen ridning eftersom det är teorivecka men veckan därpå blir det den vanliga tisdagsridningen och en uteritt på torsdagen. För fäster embyona så gör de det denna vecka. Sen spelar det ingen roll, då är det andra krafter som bestämmer. Det känns som ett helt rätt beslut och jag anser oxå att det är bättre att motionera och röra på mig än att inte göra det. Om det mot alla odds skulle visa att de fäst så beslutar jag utifrån det. Men med mina odds så vet vi att chanserna är minimala. I går skulle jag åka till jobb...

Vilket lycka! Ringde landstingsgyn och hon sa att hon kunde skriva ut remisser efter jag förklarat lite. Lycka! Nu ska jag bara köra dit och hämta dem, vilket är en mardröm från början eftersom de bygger om. Men det tar vi på måndag!

Första ruvardagen minsann. De 5 första dagarna är ju helt okey, då är man ju rent teoretiskt/hypotetiskt gravid. Sen börjar ju tyvärr ruvarångesten. Jag tycker om att räkna dagarna med ruvardagar, då hinner man förbereda sig på vad som komma skall. Skönt med fredag idag, har miljoner saker att göra, urstressigt men ska ändå försöka ta det lugnt. Såg att företagshälsovården har ringt flera gånger. Ska ta mig i kragen och ringa dit. Så jag får det gjort. Och ringa landstingsgyn. Det borde väl finnas fler privatkliniker i Sthlm? Som kan hjälpa till med HCG-prover? För övrigt vaknade jag av sendrag kl 2.30 och sen av katterna 3.30. Gissa hur pigg jag är..

Allt gick utmärkt idag, det var som att checka in på små stationer på kliniken. Först akupunktur (ogilla) sen doktorn, sen återföringen, akupunktur igen (ogilla), blodprover och till sist koordinatorn. Äggen var morulor, vilket var tipptopp, tyvärr hade några dött vid uppfrusningen så nu har vi bara 2 kvar i frysen. Innan återföringen höll hon på greja och sa att hon tog bort nåt vid livmodern för äggen inte gilla det. Vad det nu var fattade jag aldrig. Hon sa att det såg mkt bra ut och hon såg ingen endometrios däremot folicklar, men det är ganska vanligt. De ville oxå ha mina provsvar från sjukhuset,  så måste jag ta hcg-prover. Hur jag nu ska fixa det.. Det blev lite ändringar i medicinen och när de får provsvaren som de tog idag så vet vi hur mkt trombyl jag ska ta. Kalaset med mediciner gick på 1800 LVL alltså 16700 kr exl flygbiljetter och mat Sen ströva jag runt på stan och åkte till flyplatsen, här sitter jag än och har matat de små med pizzaslice och bubbelva...

Resan gick bra förutom att min vattenflaska exploderade när jag skulle öppna den. Den hamna över en mkt finklädd kostymherre 😳 Nu har jag gått en långpromenad och lunchar på ett café. Alla är mkt finklädda och jag undrar var de hittar sina fina kläder. Shopping står på tur i eftermiddag

Nu är det inte många timmar kvar. Måste erkänna att jag börjar bli pirrig. Försöker packa min väska, önskar jag hade en bättre. Har jag glömt nåt? Håll tummar och tår.

Känns inge vidare när man levt här hemma i sin lilla lediga bubbla i några dagar. Känner mig starkare och med en plan i huvudet efter den lediga helgen. Den mesta av min energi och mina tankar går ju naturligtvis tills i morgon. Känner mig lite nervös och spänd. Funderar på vad jag ska ha för skor och kläder så jag orkar gå en hel dag, och vad jag ska säga till jobbet. Jag vill inte att de ska veta, men jag kommer inte på nån ursäkt och de är inte dumma. Planen som jag la ut är nästan densamma som förra gången, känns bättre att han nån sorts planering i bakhuvudet så allting klaffar. Undra hur lång tid man ska vara på flygplatsen innan? Om vi lyckas checka in i kväll så slipper jag ju checka in på flygplatsen. Usch vad det snurrar.. Sen kommer den hemska ruvartiden. Och jag ska faktiskt göra tvärtemot de andra nio gångerna, för det har ju inte fungerat innan. Jag ska rida som vanligt, träna som vanligt. Ha allt som vanligt. Har mailat gyn men hon har inte svarat. Ska ringa de...

Så här ser tidsplanen på torsdag ut (när jag ska göra FET): 05.00 Äta frukost, duscha, måla mig 05.30 Åka till Arlanda 6.00 Anländer Arlanda, Går direkt till säkerhetskontrollen (väl? jag checkar ju in digitalt) 7.00-7.15 Boarding 09.50 Anländer flygplatsen 10.00 Tar shuttlebuss till stan 10.30 Shopping och lunch o en rejäl promenad till Kliniken 12.30 Akupunktur och återföring kliniken 15.00 klar på kliniken? 15.00-17.00 Shopping och middag och transport till Flygplats 18.00 Checka in och boarding 19.45 Anländer Arlanda, hämtas av maken 20.40 Hemma! 21.00 Däckat i sängen

Vilken fantastik helg! Jag känner mig så glad och lycklig och allt har varit alldeles perfekt. I dag har vi haft premiär på vår första rejäla cykeltur på 2 mil i och snittat kring 20 km/h, tycker det är helt ok trots pollen och massa god mat  magen. Nu har jag börjat med progesteronet, tänk att man glömt hur kladdigt det är.  Nu börjar jag faktiskt bli nervös och det som är värst ju nu är (googlar ihjäl mig) DIT Incheckningen; på sas, baltic air och har jag rätt nr osv..och när? Hur lång tid innan ska jag vara på flygplatsen?il o hittar jag rätt gate? Hur ska det går i Riga? Klarar sig äggen? Packning : Pass europakortet Pengar Visa KK Mobil och laddare Rigaboken Nåt att läsa Alla dokument

Denna underbara ledighet, det är som balsam i själ och hjärta. I dag ska vi åka och shoppa och sen ska vi till bästisen och grilla. Dagarna går väldigt fort när man har släkten på besök. Snart åker jag i väg till Riga, det känns lite pirrigt men det känns ändå inte som jag fattat det. Det känns avlägset, som om det inte gällde mig. Det kommer bli en extremt lång dag, jag åker redan 7.35 från Arlanda och är hemma 21 på kvällen. Tyvärr kan jag inte ta ledigt på fredagen eftersom vi har en speciell myndighet på besök.  Men det blir ändå en ok vecka, endast 2 dagar på jobbet. Nästa vecka är det samma för då ska jag på utbildning.

Vaknade smått irriterad över maken. Bara att han andas just nu gör mig irriterad. Jag tycker han är en lat soffpotatis som bara gör det som gynnar honom. Grrr. I morgon ska vi faktiskt träffa facket jag och kollegan. För att berätta och för att höra vad vi har för alternativ. Känns lite läskigt men ändå skönt. Vi får se hur vi går vidare sen. Har träningsvärk så in i norden, jag som inte brukar ha det. Men nu har jag både i lår och mage. Funderar i alla fall på om jag ska rida eller inte efter FET. Och hur jag ska få tag i HCG remisser. Och hur det ska gå i helgen. I dag börjar jag med kortisonet, prednisolon. 1 tablett om dan. Är nu uppe i 6 tabletter om dan. Minsann. Pappa ringde för en gång skull i går. Men inte för att höra hur vi mår och inte för att han ville träffa oss alla i helgen eller tom följa till grönan utan för att hans internet har dött och vill att vi ska fixa det. Naturligtvis. För det finns ju ingen annan än han. Grrrrrr. Ska ringa gyn i dag i alla fall. O...

Häftigt! Tänk vad dagarna går. Om en vecka bär det i väg till ett annat land för FET. När jag tänker på det så känns det konstigt. Vem kunde tro det när vi gjorde alla IVF på Linnekliniken? Att jag skulle bli av med både äggledare och äggstockar? Att vi skulle vara på väg mot vår tionde insättning och det i ett annat land än Sverige? Jag funderar lite över blodproverna, man ska ju ta 2 HCG men jag har inga remisser. Kan man ta sånt direkt på tex sopihahemmet? Utan labbpapper? Annars måste jag ringa båda mina gyn. Den ena vill nog inte skriva sånt och den andra väntar på att jag ska komma med operationsjournalerna som jag ännu inte fått tag i. Solsken idag! Missarna sitter redan på altanen och myser i solen? Kanske våren som är på väg?

Min man har en startsträcka på typ 1 år. Jag hinner bli arg 20 ggr innan han får tummen ur. Som till helgen när syster och barn kommer vill jag att han ska lösa ytterdörrsfrågan. Tror ni han har gjort ett endast handtag? Nejdå. Inte ett dugg, han sitter där i sitt soffhörn hela kvällarna och grejar med datorn. Grrrrr. Ibland tycker jag det märks att han blivit äldre, han är ju trots allt 9 år äldre än mig. Nu börjar det märkas. I mina ögon är han dock alltid 25 år. Dessutom börjar han bli lite rund, få lite mage. Från att varit smärt. Hm. En soffpotatis?! Jag är sån som gör saker på en gång så är det gjort. Oftast innan nån ens hunnit tänka på det. Men om jag inte gör det så går jag och tänker på det hela tiden. I dag ska maken i alla fall växla pengar och ta ut pengar för försöket från vår fond, förra gången tog vi ut ca 15 000 så vi gör väl samma sak nu med. Om lite mer än en vecka åker jag! Just nu känns det som jag oroar mig för allt. Min syster som ska komma..Vi känne...