Bebiskarusellen

Då var det dags då. Otroligt overkligt och mycket nervöst. Såg en kommentar från en annan tvillingfamilj i forumet där de skrev att de också låg på neo och deras dagar var mkt intensiva och fullproppade med sondmatning, koppmatning, pumpning, flaskmatning, vägning och blöjbyten. Det verkar som de hade ungefär lika stora bebisar som vi. Så det är väl så vi kommer få det. Just nu är jag så hungrig att jag skakar, hur ska jag klara mig? Otäckt att vara så hungrig. Och så är jag nervös för snittet..Eller ja.. Allt då.. Vi hörs sen! Kram till er alla!

Nu är det bara 2 dagar kvar tills vi får träffa tvillingarna, det ska bli väldigt skönt att ha dem utanför magen i stället. Jag börjar bli oerhört trött på att vara gravid, jag är verkligen ingen bra gravidambassadör. I går var en riktigt skitdag, sammandragningar, svårt att kissa, trött och väldigt ont. Jag får såna otroliga sammandragningar när jag går och lägger mig, då och när jag varit o kissat. Mkt märkligt. Jag är helt energilös och kraftlös, att plocka ur diskmaskinen är nästan en omöjlighet. Jag överlevde dock frisören med klippning, ögonfransfärgning och brynplockning men efter det var jag helt körd, jag har trollskogen därnere kvar, men jag når ju inte ens ner dit eller ännu mindre ser något. Så den får vara.. Jag ska tjata på om urinvägsinfektionen i dag, det känns som de inte lyssnar. Jag vet att jag har det, det gör så ont att kissa att jag sitter och gråter. Det visar väldigt sällan på stickan men bara de skickar i väg på odling så. I dag blir det CTG, blodtryck, t...

Just nu känns det som om jag inte gör något annat än att tillbringa min tid med att göra undersökningar. I går var det först UL med tappmätning, tappen var ca 3 cm och sluten och fin. Det var förresten samma läkare som gjorde KUB och konstaterade att Isak inte hade en okey hjärna. Hon var likadan i går, lite barsk och slarvig kändes det som. Lilla klara väger ca 2 kg och ligger på ca -15%, hon är väldigt svårmätt så vi vet inte riktigt hur mkt hon väger. Alfred väger ca 2,3 kg och ligger på +16%. Båda ligger nu med huvudena neråt. Det verkar vara väldigt olika vem som mäter måste jag säga, från den ena veckan till den andra skiljer det otroligt mycket. Båda barnen följer dock sina kurvor fint. Sen var det urinprov och CTG och då kom den nya läkaren in och pratade med mig. Gallsyrorna hade inte kommit ännu men de hade beslutat att de inte vågar vänta längre. Man vet ju inte riktigt effekterna av hepatos och hur det påverkar barnen och på fredag är jag i vecka 34. Så på fredag bl...

Nu vänder jag på rubriken för det enda som räknas nu är dagarna de kan få vara kvar i magen och det är även så läkarna räknar. I går skulle jag göra så mkt här hemma men jag tog det lugnt istället, pussa katter, njöt av solen och mitt hem. Det känns så viktigt att ta tillvara på den tid jag har kvar innan ett nytt kapitel i mitt liv börjar. Vi åkte till förlossningen och det visade sig att jag fått en rumskamrat, hon hade både tagit min filt och mina kuddar och handdukar. Hon borde ju förstått att det var nån sån bodde där eftersom jag hade en del av mina saker där och kuddar osv var ju använda. Dela rum och toalett är verkligen inte min grej, även om det är en yttepyttevägg emellan. Fast det tycker nog ingen. Å andra sidan när jag låg på Huddinge hade vi bara ett draperi emellan och tjejen bredvid var supertrevlig. Jag minns att då fick vi ta klyx själva (i sängen) och fick göra ett schema vem som skulle få springa på toaletten först, mycket märkligt situation :) I alla fall.....

Då vart jag inlagd på sjukhuset :( Men vi tar det från början; Jag ringde ju i går till förlossningen och fick komma in lite tidigare och fick träffa min läkare och göra CTG. Allt såg bra ut och det levrade blodet kom från tappen (typ) och var ingen fara med. Hon berättade att mina gallsyror stigit till 52 och det tillsammans med lite blodslem gör att hon vill börja dra åt säcken. (jag hörde dock snaran) Hon skrev in mig på förlossningen för nu tyckte hon det var dags.. Nu visade sig ju alla andra värden och blodtryck vara toppen, så efter att ha berättat om min sjukhusskräck och lite annat skulle hon betänka permission efter vad UL sa. Hon anser att det viktigaste är att jag mår bra, och stressen att vara inlagd är inte bra. (bara av ordet inlagd fick jag tårar och svettingar) Sen vart det dötid till ultraljudet så jag gick och åt lunch (bedrövlig) och satt och läste. När det sen äntligen var dags för UL där det bara gjordes flödesmätning av navelsträng och koll av tapp (2,6) o...

Det gick både bra och dåligt hos läkaren i går. Det började med att hon ringde vid 10-tiden och sa att de ville jag skulle göra ultraljud först och undrade hur fort jag kunde komma. Så det var bara att kasta på sig kläderna och åka. Sen visade det sig att ultragyn var väldigt försenade så jag fick vänta nästan 40 minuter. Alla flöden såg helt perfekta ut. Alfred väger nästan 2 kg och Signe/klara väger 1,5 kg. Alfred har vänt sig med huvudet neråt och Signe/Klara ligger på samma ställe i min lever. Sen var det dags att lämna urinprov, ta CTG och blodtryck som låg på 120/70. Urinprovet skickar de i väg på odling så de ser att bakterierna är borta. Efter en del väntan så var det min tur att träffa läkaren, det är verkligen min favoritläkare, hon är otroligt trevlig och empatisk. Vi började med att kolla min urinblåsa eftersom jag knappt kan kissa. Det hon kunde se var att den inte var överfylld med däremot hopknölad av Alfred som har parkerat sig på den. Så det är därför jag inte ...

Mina leverprover hade kommit så jag måste åka in omgående för jag har för höga gallsyror. Jag skulle även ta med en övernattningsväska. Så maken får skjutsa in mig så får jag hoppas jag kommer hem i kväll. För åka kommunalt från förlossningen i morgon är verkligen ingen höjdare. Om jag får åka hem dvs... Gråter en skvätt. 

Jag tycker jag är så långt gången men efter gårdagens sjukhusbesök så förstår jag att de inte tycker det. Men vi tar det från början. Efter jag och katten Robban sovit en stund i soffan (jag var helt slut efter jobbbesöket) var jag upp och kissade, efter många år av försök så toapappersanalyseras det ju fortfarande. Och vad skådade mitt öga om inte BLOD ! Fan, där trodde jag att jag skulle svimma av skräck. Jag som inte haft en blodsdroppe sen typ vecka 7. Jag kastade mig genast över datorn och googlade, jag tyckte det inte var så mkt blod så frågan var hur orolig jag skulle bli. Men efter lite läsande bestämde jag mig för att ringa förlossningen, för hu vilka saker blod kan innebära i vecka 28, livmoderavlossningar och andra otäcka saker. På förlossningen bad de mig komma in så de fick kolla läget, när jag väl var där var det några väntande före mig. Jag fick ganska fort träffa en gullig barnmorska som tog blodtryck och kollade urinprovet jag lämnat och satte en CTG-apparat...

I går tyckte jag det onda i ryggen och levern var ganska okey, inte panikont och inte något lidande. Men i morse var det dags igen.. Det släpper dock om jag ligger på sidan raklång i sängen eller halvligger i soffan, vilket stärker mina misstankar om att nåt är i kläm. I går em klippte jag gräsmattan i hopp att skaka ner tvilling 2. Men nejdå. Jag började med att ringa förlossningen i går angående misstanke om UVI och de hänvisade mig direkt till MVC och sa att det var deras sak. Till dem skulle jag bara ringa om det var akut. Så ringde jag MVC och det var inga problem, hon skrev remiss och jag tog en tur med de fantastiska kommunala medlen 2 timmar tur och retur. Så nu är det väl bara att vänta på att de ringer om det är något, om inte så är det väl tvilling 1 som grejar runt där nere igen. Nästa vecka är det både BM besök och ultraljud, har det onda i ryggen inte släppt så ska jag fråga vad som kan felas. För jag håller på bli galen, däremot så diskuteras detta flitigt i mina t...

Det ser minsann ut att bli fint väder idag. Kanske man ska masa sig ut ur huset och göra nåt vettigt? Maken hade nån ide om att åka till Ikea och till zooaffären för kattsand, det är dags att sanera kattlådorna igen. Tillsammans med vilan tror jag fasiken latmasken slagit till, det görs inte många knop med denna kropp inte. I går somnade vi väldigt sent och så vaknade jag som vanligt odrägligt tidigt, precis när jag somnat om efter att ha släppt in katterna hade de kräkfest så det var bara att masa sig upp och sanera. När jag väl försökte somna om igen började maken snarka.  Så nu är jag trött Bebisarna verkar också trötta i magen, jag tror pojkbebis hittat sin gamla boplats i skrevet igen. Flickbebisen har såklart inte flyttat sig från min lever och punkten på ryggen gör fortfarande ont. Även katterna är utslagna efter morgonens härjningar så vi får se var denna dag slutar. Varje söndag kväll så väger vi alla katter och sanerar Greta. Det är kul att se om de går upp eller ne...

Jag måste återupprepa min första mening från i går.  Jag förstår inte vad det är med mig och kommunala medel, försöker någon säga mig något?  I går tänkte jag att det var lika bra att ta ett tidigare tåg så jag inte drabbas av förseningar, dessutom var det fullt på alla parkeringar i hela centrum så jag klämde mig in på en liten plätt på 6 timmars efter att ha cirkulerat i 15 min.  Mitt tåg kom inte, inte heller tåget efter men tåget som skulle gått en halvtimma innan kom i stället. Så jag blev mer än en 45 min sen, men mötte upp maken på centralen och därifrån tog vi en taxi och kom 2 minuter sent till föräldrautbildningen. Kvittot skickar vi in till SL i hopp om att resegarantin ska gälla. Liksom i förrgår har jag väldigt ont under höger revben och i ryggen på höger sida så jag fick stå upp nästan hela utbildningen för det är stört omöjligt att sitta längre stunder. Vi pratade amning, vård efteråt, bvc, gulsot, torsk och andra åkommor. Vi fick göra avslappningsö...

Jag förstår inte vad det är med mig och kommunala medel, försöker någon säga mig något? Jag fyllde på min reskassa med 500 kr innan jag lämnade stationen, när jag klivit av och skulle byta till bussen var den borta. Jag blev så ledsen, jag är ingen sån som tappar bort saker utan är väldigt ordentlig med mina saker. Jag kan inte förstå vad det tog vägen?! Så jag fick köpa ett nytt kort för 40 kr och fyllde på det med 200. Så resan till ultraljudet kostade mig alltså 700 kr. Pengar vi verkligen behöver till annat. Resan blev inte bättre av att jag hade panikont i lever och rygg och försökte sitta och sträcka ut mig hela tiden. Till slut fick jag ställa mig upp i panik. Jag såg nog ut som en idiot. I alla fall. Ultraljudet gick bra, det var en noggrann och duktig barnmorska som kollade igenom båda bebisarna. Huvud, mage och lårben mättes, hjärta och organ kollades samt mängden fostervatten. Dessutom dubbelkollade hon könen som stämmer. Pojkbebis har mkt riktigt flyttat sig från ...

I går var det varmt och utan AC i bilen och leta parkering i en kvart gjorde att jag fick svettningar innan jag ens kommit in på avdelningen. Vi fick sitta och vänta i 20 minuter efter bokad tid, visst är det märkligt att läkare aldrig kan passa tiden? Avdelningen var väldigt fin och hade inte mkt till sjukhus över sig, läkaren verkade trevlig men gjorde mig skitirriterad. Hon började med lite frågor kring min hälsa, mina operationer, min endometrios och frågade lite allmänna frågor. Sen drog hon i gång i säkert 20 minuter om hur farligt det var med snitt, att barnen kan få gluten, allergier, andningssvårigheter osv och att jag kunde få blodproppar, vara en dålig mamma i början för jag inte kunde röra mig osv. Jag svarade att jag vet, jag är påläst, jag har diskuterat både med min läkare och barnmorska och står fast vid mitt beslut. Men hon fortsatte och framhärda att vaginal förlossning var det vi skulle välja. Sen drog hon i gång hur viktigt det var med amning och att jag var...

I dag ska vi på förlossningen på samtal. Tydligen så har BB Stockholm 2 olika plan och var vi ska vara är väldigt oklart. Inte heller har jag namnet på den vi ska träffa. Varför kan de inte skicka kallelse så vi vet vad vi ska ta vägen? Min stackars GAD säger jag bara :) Spännande och läskigt i alla fall, jag är skräckslagen och nyfiken på samma gång. **** I dag verkar det vara lite svalare ute, vilket är fantastiskt skönt. I går hade vi nämligen 30 grader i skuggan och 28 i huset. Däremot är det otroligt mkt pollen, allt är alldeles gult och jag håller på att nysa ihjäl mig.  På kvällen åkte vi till bästa killkompisens tomt han hade köpt, på den tomten ska det byggas ett hus. Läget är helt fantastiskt i skogen och bredvid hans tomt finns ett hus till salu. Åh, vad jag skulle vilja flytta dit, men vi har varken råd eller ork att flytta just nu. När maken och kompisen höll på att springa runt att mäta på tomten såg jag min egen skugga och ryckte till. OMG, är det där ja...

Jag fick mail av radiokanalen P1 i går som gärna ville prata med mig angående alla våra försök då deras reportage skulle handla om "vad kostar det att skaffa barn". Så intressant, ibland får jag ju kommentarer att vi kostar samhället mycket pengar, att skaffa barn är ingen rättighet osv. Jag har nog aldrig räknat på vad denna bebiskarusell har kostat oss totalt, så det är bäst jag gör en liten sammanställning. Antal försök vs pengar 2013-  ÄD i Riga, FET 1+2 ca 30 000 exl medicin och flygresor hotell 2012- ÄD i Riga, ET + FET ca 90 000 exl medicin och flygresor hotell 2011- Äggdonation i Riga ET+ FET 1+2 kr  ca 90 000 kr exl medicin och flygresor, hotell 2010- IVF, privat i Uppsala.  3 ET+ 1 FET 100 000 kr exl resor och mediciner Totalt : ca 310 000 kr, då är det inte inräknat flygresor till Riga som kostar ca 3000 kr/person samt hotellvistelser och inkomstbortfall för ledighet från jobbet, alla miljoner mediciner, läkarbesök, Sjukhusvistelser, blod, svett och...

Vilka fantastiska läsare jag har, ni är som..den familj jag aldrig haft..jag får stöd, tips, pepp, skäll och inte minst presenter :) I går kom det nämligen paket! Inte lite heller utan en hel fantastisk låda med presenter till oss från Ulrika och Oscar. Allt fint inslaget som på självaste julafton, jag tror jag aldrig fått så mkt paket förut.  Jag blev så rörd så jag grät en skvätt. T o m med katterna fick presenter, Stiina blev alldeles till sig över en bläckfisk och jagade runt den i timmar, Greta leker med lådan och Robban adopterade filtarna och gosedjuren (jag fick lov o gömma de i garderoben sen, de var ju riktigt inte till honom) Tack finaste ni! Dessutom kom skötväskan jag vunnit billigt på tradera, den verkade i utmärkt skick och jag hoppas den passar på den enorma barnvagnen. **** Gårdagen då? Den var väldigt intensiv och inte nog med att jag är graviddement och glömmer bort möten, jag är ofokuserad, lite ilsk och trött också. Efter jobbet var jag alldeles sl...

Jag skrev på FB i går: "Äntligen blev vi föräldrar men inte som vi tänkt oss.  Välkommen till världen vårt älskade änglabarn Isak som föddes alldeles för tidigt för att kunna vara kvar hos oss.  Född på SÖS 12 sep 23.54. Tack för den lilla tid vi fick tillsammans. Mamma och pappa älskar dig." Jätteskönt att komma ut ur garderoben, vi har fått en otroligt bra respons och det är så skönt att alla vet vad vi går igenom. Jag la även till en bild på de små fötterna. Alla skrev sån fint på FB och sms och alla era fina kommentarer så jag fick en rejäl gråtattack i går kväll, jag tror jag grät en hel timme. Jag fick även blommor men vi kan ju aldrig njuta av dem då katterna tuggar på dem. Så jag fick ställa ut dem. Min syster med familj skickade en underbart lejon med ett kort där hela familjen skrivit på. Åhh då grät jag ännu mer. Sen tog jag en propavan vid 20-tiden i går kväll, jag googlade nämligen och har förstått att effekten kan sitta i 12 timmar och man är lite so...

Vi blev visade in på ett rum av en otroligt mysig barnmorska, hon förklarade hur allt skulle gå till och att hon skulle ge mig 4 slidpiller (cytotech) för att starta värkarbetet, klockan var då ca 10.15. Sen satte hon nål och frågade hur jag mådde vilket gjorde att jag började storgråta på en gång. Hon kramade mig och sa att vi fixar det här tillsammans. Ca 12 börjar jag få rejäl mensvärk, inte outhärdlig men ganska otrevlig, jag får då temgesic som inte hjälper ett dugg. Vid 13 står jag inte ut längre och ringer för att få smärtstillande. Jag får då morfin som inte hjälper alls, efter att ha lidit en stund till så jag kräks. Ingen vanlig trevlig liten kräkning utan en riktig med kramper. Jag får även dropp. Kuratorn kommer och vi pratar, jag gråter mest men vi ska ses nästa vecka för att prata begravning. Vad jag förstod så forslas och bränns Isak på skogskyrkogården och eftersom inte vår kommun är Stockholm så måste vi själva ordna hämtning av honom. Själva eller med begravning...

I dag har jag gått in i vecka 21, men det känns ju inget vidare att skriva det som rubrik. Lilla Isak ska ju ändå dö snart, en del av mig oxå förmodar jag. Jag sover knappt alls, när jag väl sover har jag såna mardrömmar om vad som ska komma. Det känns så himla overkligt allting. I går ringde min BM och jag berättade hur vår dag varit, hon blev alldeles förskräckt. Hon var så medkännande så efter vi lagt på så grät jag hysteriskt i en timme. Med huvudvärk som följd. Min mage är helt ur funktion, mitt minne likaså och jag känner mig spänd som en fiolsträng. Vissa stunder vill jag bara lägga mig ner och dö. Jag tycker konstigt nog att det är jobbigt att jag är så hungrig, kroppen fortsätter ju att leva sitt eget liv fast jag liksom lagt av. Jag känner mig helt avstängd just nu, jag bara gör saker och när jag tänker framåt så blir jag alldeles skräckslagen. Och jag förstår inte meningen med detta, hur kan det finnas en gud och en mening med detta? Vad kan jag gjort som måste str...

Jag gillar MVC läkare, det var hon jag träffade när jag blödde så mkt. Hon är empatisk och trevlig och förklarade hur allt kommer gå till nästa vecka. Hon sa att de kommer ge prognosen på en gång så då kommer det inte bli väntetid utan man kör i gång på en gång med förlossningen. Jag kunde tydligen välja om jag ville till Danderyd eller KS och föda. Hon sa oxå att det är svårt att utläsa bilderna, de är mörka och dåliga. Den bästa prognosen är allvarlig (eller vad det hette) vattenskalle och den sämsta är missbildning. Så oavsett är det inte bra. Jag har inte känt Isak sen i lördags. Undrar hur han har det där inne. Jag har fortfarande enorm hjärtklappning, jag frågade doktorn i går men det hör till graviditeten. Det är obehagligt men ofarligt. Jag mailade oxå Riga som blev väldigt ledsna för min skull och skrev ett väldigt fint mail till mig. **** Jag läste att Isak kommer vara väldigt liten när han föds och någon rekommenderade dockkläder. Det betyder är den bodyn jag kö...