Vecka 18 (17+4)

Jag gillar MVC läkare, det var hon jag träffade när jag blödde så mkt. Hon är empatisk och trevlig och förklarade hur allt kommer gå till nästa vecka.

Hon sa att de kommer ge prognosen på en gång så då kommer det inte bli väntetid utan man kör i gång på en gång med förlossningen. Jag kunde tydligen välja om jag ville till Danderyd eller KS och föda.

Hon sa oxå att det är svårt att utläsa bilderna, de är mörka och dåliga. Den bästa prognosen är allvarlig (eller vad det hette) vattenskalle och den sämsta är missbildning. Så oavsett är det inte bra.

Jag har inte känt Isak sen i lördags. Undrar hur han har det där inne.

Jag har fortfarande enorm hjärtklappning, jag frågade doktorn i går men det hör till graviditeten. Det är obehagligt men ofarligt.

Jag mailade oxå Riga som blev väldigt ledsna för min skull och skrev ett väldigt fint mail till mig.

****
Jag läste att Isak kommer vara väldigt liten när han föds och någon rekommenderade dockkläder. Det betyder är den bodyn jag köpte kommer vara alldeles för stor.

Jag får spana i helgen då jag ska köpa hand- och fotavtryck.

Jag har oroat mig så mkt för ev kattvakt då bästa kompisen son är dålig och de inte kan bo här. Till slut sms jag en jobbarkompis vars blommor jag vattnat under sommaren och frågade. Hon har i alla fall haft katt, och borde veta lite. Hon sa att det är självklart.

Hon blev väldigt ledsen för vår skull. Var jag än vänder mig ser alla så ledsna ut när de tittar på mig, vissa kan knappt titta på mig och en kollega fick jag skicka ut ur mitt rum för hon blev så ledsen.

Jag måste skjuta sorgen framför mig, annars går jag under och det är många dagar kvar.

****
Vi fick en tid i dag på djursjukhuset vilket betyder att jag själv måste köra dit, flexa från jobbet igen. Känns som jag varit borta så mkt nu. Tänkte försöka ringa och boka om till en senare tid. Hoppas det går.



Jag har beställt broderier, jag valde fasiken det svåraste. Och på svart väv! Här blir det till att kämpa.



Kommentarer

  1. tänker så på dig och vad ni har framför er..
    Skönt att du får möta fina människor i vården som tar hand om er..
    Mängder av kramar i etern..
    /Lena och missarna

    SvaraRadera
  2. Går inte en dag jag inte tänker på er och skickar dig kramar i mängder.

    SvaraRadera
  3. Usch, så hemskt att läsa! Jag tänkte på din hjärtklappning! Jag hade hjärtklappning och pulsen var hög. Jag var gravid i v 20 och vattnet läckte och jag hade en infektion. Så om din puls blir hög kan du be läkaren ta ett prc värde, ( snabbtänkta) jag vet hur sorgligt det är att göra sen abort pga skador som barnet hade! Jag håller med dig om att det var jobbigt att se alla vänner mm ledsna! Konstigt nog så när man är mitt i det så fick jag en kraft. Det kanske låter konstigt men jag sa till mannen att han skulle öppna fönstret så hans själ kunde flyga ut. När han höll på att födas. Hoppas allt kommer gå bra.från en som vet hur det är/ G

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du menar väl CRP? Det är ett mått på infektion, men kan också stiga av andra orsaker. Hög puls i samband med infektion, då är man JÄTTESJUK, så sen puls är ett sent tecken. Att pulsen stiger vid graviditet beror på en större blodvolym. /SSK

      Radera
    2. Oavsett så är det hemskt, det känns som hjärtat håller på att gå sönder ibland

      Radera
  4. Snabbsänka skulle det stå.

    SvaraRadera
  5. Jag kan knappt läsa dina inlägg, gråter hejdlöst. Ändå kan jag inte låta bli, jag har ju följt dig så länge. Vill inte belasta dig alls med min sorg för jag sitter i en helt annan sits än du, du måste gå igenom det jag kallar helvetet. Jag kan inte ens föreställa mig vad du går igenom. Men jag vill att du ska veta att jag tänker på dig varje dag, för vad det nu är värt. Många kramar från Jeane

    SvaraRadera
  6. Vilket sjukhus tror du att du väljer? Det spelar sannolikt ingen roll, huvudsaken är ju bemötandet!

    Himla sorgligt efter er historia!!

    SvaraRadera
  7. Bra med svårt broderi, det kanske är vad du behöver för att vila tankarna i ngt annat. Kram Bollan

    SvaraRadera
  8. Det finns en sak jag alltid ångrat - kanske alltid kommer fundera över. Jag lät A ligga som han var i sin kista. Bara bäddad i de sängkläder kistan har. Mamma hade påbörjat en babyfilt som hon frågade om hon skulle avsluta liten och skicka med honom. Jag orkade just då ingenting som hade med fler kontakter med sjukhuset att göra och sa nej. Vilket jag ångrar. Såg att du ville virka och om du känner att det är rätt kanske det är det du vill virka? En liten filt åt Isak i kistan? Det kan ibland ockaå vara svårt att klä på dem - även dockkläder - och då skönt att åtminstone ha en bit av hemma att svepa in den lilla i.

    Sedan, och känner du att jag är påflugen ignorera bara det jag skrivit, var det en sak jag gjorde som jag verkligen är mycket glad för. Jag köpte ett brythjärta och la hans halva med honom vid urnsättningen (men det går förstås alldeles utmärkt att lägga ned vid kistläggningen). Att ha något fysiskt som förbinder oss har varit oerhört viktigt.

    Överhuvudtaget är saker viktigare än jag kunde tro. Att jag hat en likadan myrslok som han fick med sig (hade jag vetat hade jag köpt två direkt och haft dem tillsammans och inte separerat dem förrän vi lämnade graven). Gör man en liten filt kan man behålla hälften till sig själv etc. Och bilder. Mina är så kassa att jag blir galen. Jag var så chockad. Jag borde haft med ordentlig kamera, men tog bara några suddiga bilder med mobilen...

    Ja. Som sagt... känns det för påfluget, ignorera bara. Det är en samling tankar om vad önskar jag tänkt på för 2,5 år sedan.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering