Inlägg

Visar inlägg från 2017

Juldagen

Då har vi avverkat vår första jul i nya huset. Jag är så tacksam varje dag att vi bor så fint. Det är helt enkelt underbart! Julafton försvann i ett natt med rätt så glada barn och föräldrar.  Jag har varit så duktig och sprungit nästan varje kväll, pushat mig lite varje gång. Det är fortfarande en nära döden upplevelse men jag kämpar på. Men så häromdagen när jag sprang var det som ett gummisnöre gick sönder i vaden. Sen kunde jag inte springa ett steg till. Jag har, efter lite Google, nog fått en muskelbristning i vaden. Vafan. Jag som var på g. Nu får jag halta fram som en idiot. Hoppas jag klarar att rida i övermorgon!  I morgon kommer Klaras bästa kompis från gamla förskolan och hälsar på. Det ska bli roligt!

Julefrid och arg på dagis

Bild
I morgon är sista dagen på jobbet inför julledigheten, jag är åter på arbetet 9 januari. Det känns väldigt länge men ska å andra sidan bli skönt med lite ledighet. Nu vet jag inte om ledighet kan räknas med tvillingar på 3,5 en halt katt och en hjärtsjuk katt. :-) Men jag ska försöka njuta av familjen och tillvaron. Jag har lite planer på vad vi ska hitta på under ledigheten, tex  naturhistoriska, bad, lekland, mulle meck och så ska Klaras bästa kompis från gamla dagiset komma och leka. Möjligen ska jag åka upp en sväng till mamma då hon fyller år dan innan julafton, möjligen tar jag med ett av barnen på den resan. I övrigt blir det nog utelek och vardagen som kommer ta över. En av mellandagarna ska jag på dressyrkurs i stallet, det ser jag framemot! **** Under en längre tid men främst hela förra veckan så hade barnen, framförallt Alfred svårt att somna. Det härjades, lektes, väckte Klara och var allmänt kaos. På morgonen var Alfred såklart medvetslös. Eftersom båda av oss är

Ramlat 4 meter och katastrof

Bild
Helgen har minst sagt varit intensiv. I går trillade katten Greta ner från övervåningen ca 4 meter och föll rätt in i nedersta trappsteget. Hon haltade illa så maken åkte med henne akut, 5000 kr och 6 timmar senare så konstaterades det att hon har fraktur på tassen. Detta läker förhoppningsvis av sig självt men återbesök på torsdag för att se om det måste opereras in stift. Tur i oturen i alla fall. Barnen var så ledsna och jag var själv hela dan då maken på morgonen var i väg på ett annat ärendet. I natt sov jag illa och Alfred ville aldrig somna (som de senaste veckorna) trots han var supertrött. Jag är rätt sliten i dag faktiskt. Mitt största fel är dessutom att jag tröstäter vid stress. Har fasiken ätit hela helgen :( ångest! ***** Nu är det i alla fall sista veckan innan "ledighet" jag tycker ju jobbet är mitt ställe för återhämtning och vila, så inte få jobba på två veckor känns konstigt. Hemma är jag mer som en teamleder som försöker lösa allt mer eller min

Besök av familjen o granjäkel

Jag tycker det är väldigt roligt att syster och syskonbarn vill komma och hälsa på oss. Barnen blir så glada och älskar sin kusin av hela sina hjärtan. Men jag blir alltid lite uppstressad, vill att alla ska vara nöjda och ha det bra.Jag försöker få allt så smidigt som möjligt, planerar och fixar. Jag vill att de ska tycka om oss, att vi är normala och okey, jag vet att det är konstigt men har alltid strävat efter andras bekräftelse. Vi träffas ju inte så ofta heller, vi är väldigt olika varandra så jag försöker och försöker. Viktångesten är enorm då min syster är pinnsmal och tränar som en tok. De åkte vid 11 i går och vid 11.30 kom min morsa på oväntat besök, henne träffar vi aldrig. Barnen brukar säga att hon är konstig, och de har ju rätt, hon är konstig. Men vi fixade helgen och i dag på jobbet är jag trött, mest på mig själv förstås. **** Vi bestämde oss för en riktig gran i år, och i lördags så klädde vi den. Den är sned som fasiken, julgransfoten håller på ge upp, den

Barnmottagningen

Alfred och jag var i går till barnmottagningen, han var helt fantastisk. Han charmade alla, gapade och sa Ahhh, vägde och mätte sig glatt (19 kg 106 lång), lät henne titta i öronen och var så gullig. Mitt mammahjärta svämmade över av stolthet och en förundran hur väl han kan sköta sig när vi är borta och den sidan ser vi väldigt sällan hemma. Dagis sa samma sak; vi har väldigt trevliga och väluppfostrade barn, det är bara det att de aldrig är det hemma ;:) I alla fall fick vi miniderm till huden, singularis till natten för hostan och en remiss till öron, näsa hals. Öronen är åter fulla av vaxproppar och de behöver se över hans andning och öron. Vi fick även nässpray till natten. Doktorn var ung men noggrann och trevlig. Om två veckor är det Klaras tur, hon däremot är inte lika medgörlig. **** I helgen kommer syster och barnens kusin på besök. De har inte varit till vårt nya hus ännu, ska bli kul att höra vad de säger och tycker om vårt nya boende. Inte för att det spelar nån r

vara tjock och jogga

Jag vet inte vad som hänt med mig för hetsätningen verkar jag omöjligt kunna hejda, jag är fortfarande med i viktväktarna men kan inte hitta gnistan som jag hade förut. Så då har jag försökt tänka om för det som det handlar om är in och uttag. Så på kvällen har jag börjat promenera/springa och det är otroligt hur mkt jag faktiskt orkar jogga. Det går inte så fort och kanske inte är så snyggt men i mörkret hos oss är det ingen som ser. Vi har perfekt slinga nere vid sjön, inga hus men inte heller mkt till belysning. Tänkte försöka ge mig ut så ofta det går. Det enda jag skulle behöva är bättre kläder. Först är det svinkallt och sen blir jag överkokt som en kräfta. Vi får se om det gör något med vikten, jag försöker verkligen tänka på maten hela tiden. Men så fort mina ögon får syn på något onyttigt så kastar jag mig över det. Jag har noll karaktär. Allt började med de antidepressiva förra året. Som jag inte heller kan sluta med. Så 7 kg sen september förra året har jag gått upp, j

Läkarbesök och utvecklingssamtal

Alla i familjen utom maken har förkylningsastma och ansträngningsastma. Vi har haft flutide och airomir men jag tycker de har funkat lite sisådär. Värst är nätterna, det hostas och hostas, rosslar och krupphostas i en salig blandning. Det var ett bra tag sen vi var på barnmottagningen, så nu fick jag äntligen tummen ur och beställde tid. Tyvärr fick de inte samtidigt utan olika dagar, och olika läkare. Hoppas de kan hitta någon lösning för oss. **** I övrigt har vi varvat bra stunder med urjobbiga stunder, jag är helt övertygad om att de föddes med knäck i lurarna. De vägrar att höra och gör tvärtom. Jag: -Hoppa inte i lerpölen! Twinsen: -Nejdå! *står och tittar lystet på gyttjepölen" Jag: -Tänk inte ens tanken! Twinsen: *tar ett stort skutt ner i gyttjepölen och simtag* Jag: -suck Det spelar ingen roll vilken teknik/pedagogik jag använder, hot, beröm, inte inteordet, ignorans eller konsekvens. Samtidigt så har de fantastiska argument mot allting så det är svårt att

Dum på dagis och självskadebeteende

När vi nattar Klara berättat hon oftast en massa saker tex sånt hon önskar sig i julklapp, minnen från gamla huset eller saker vi gjort i helgen. I går berättade hon att en kille på hennes dagis kallat henne "dum liten bebis", hon sa att hon blivit väldigt ledsen och hon inte alls är liten bebis. Här gällde det att passa sina ord och inte säga sånt jag egentligen tyckte hon skulle göra eller säga :) Oavsett så skar det i mitt hjärta och känslan sitter kvar i dag med, att inte kunna skydda mitt barn. Att inte vara där när andra är dumma mot dem, kunna vara en skyddande mur. Det enda jag kan göra är att försöka förbereda dem, älska dem över allt annat och göra mitt bästa för dem. Det här är väl bara början. Min kollega berättade i dag om hennes tonåring som har ätstörningar och i går hade de upptäckt att hon hade skurit sig. Maktlösheten, frustationen och ångesten som hon bar är hemsk. Det är verkligen inte lätt att vara förälder, jag brukar alltid bli provocerad när nå

Mys och bråk

Det har varit en väldigt blandad helg. Massor av mys och en del utbrott, från allas sida. Vi är verkligen som en cirkus i bland. Vi var i simhallen som blev en riktig succé, vi har varit där massor av gånger men nu märks det att de börjar bli stora, de är så modiga. Vi åkte rutschkana, badade och skrattade. I går var vi på bamsegympan som också var en succé, som vi skuttade, sprang och lekte. Jag är så stolt över mina kottar, de är så modiga, duktiga och kreativa. De pratar, förklarar och resonerar, samtidigt som det är en väldigt utmanande ålder så är den fantastisk! De leker mycket med varandra, rollspel och lekar. Vissa dagar däremot, ilska och sura miner. Som i fredags hämtade barnens gudmor dem. Klara pratade knappt med mig på hela kvällen då vi var där. Jag fick knappt ta i henne. sen när vi skulle hem smälte hon och blev vanliga Klara igen. Samtidigt jag vill vara med dem varje minut så är det skönt med lite återhämtning på jobbet. Att bara få vara jag.

Ingen mens och fackliga förhandlingar

Min mens är nu över 1,5 vecka sen, så här sen har den aldrig varit. Jag har alla symptom med humör, svullen mage och sover dåligt. Men ingen mens. Jag kan omöjligt vara gravid då jag opererat bort de flesta av mina kvinnliga organ pga endometrios. Det är alltså fysiskt omöjligt. Men klimakteriet är möjligt. Eller något annat skumt. Jag har kikat lite på gynekologmottagningen vid Enköping, är det någon som vet något om dem? det är en bit att åka men... **** På jobbet är det minst sagt oroligt. Två av oss måste bort, vilket i sig är helt horribelt då det är chefen som gjort fel. I min värld är det ju han som borde gå! De behandlar oss som siffror, boskap och betänker inte ens att man "förstör" två människor framtid. De har barn, lån, hus och hem och räkningar att betala. I min bransch så är vi otroligt eftertraktade, alla med erfarenhet och utbildning är guld värda och alla kommuner i hela Sverige skulle offra sin högra hand att få vår yrkesgrupp överhuvudtaget. De f

Mens och aggressiv

Jag vet alltid när det är dag för mens, jag blir mordisk, arg, deprimerad och ledsen. Allt på en gång.  Jag har nog provat allt men det har helt klart blivit värre de senaste åren. Mensen är lite sådär oregelbunden så jag funderar på om jag inte börjar komma i nåt sorts förklimakterie. Jag sover dåligt och har torra slemhinnor.  Problemet är att det inte verkar finnas nån bra gynekolog. Jag har provat massor de senare åren men ingen kan det här med endometrios. Alla vill bara stoppa i mig piller av olika slag.  Nu när jag bytt län är alla miltals bort. Inte vet jag.  Men en jobbig helg med arg mamma, arga barn o arg make. Pust. 

Eventuellt få sparken :(

Dagen i går fortsatte mindre bra. På enhetsmötet i går berättade min chef att det gjorts felrekryteringar. Han har istället för anställa vikarier anställt folk på fast anställning. Detta innebär att vi har två fasta tjänster för mycket. Så två av oss kommer få sparken innan jul. Facket kommer bli inblandat och personalavdelningen såklart. Ingen vet någonting och men alla börjar väl fila på sitt CV och det är mycket oroligt på avdelningen. Vi har som en egen förvaltning och omplaceras till en annan förvaltning var nog inte möjligt. Helt rubbat. Seriöst. Vilken julklapp :( Tänk om jag mister jobbet? Jag mailade mitt fack nu och frågade om eventuellt stöd och hjälp kring detta.

hemsk morgon och gråta på jobbet

Klara vaknade på uruselt humör och började med att ligga och skrika hysteriskt. Hon skulle minsann inte klä på sig kissa eller någonting. Alfred var glad och klädde på sig, så vi var påklädda och redo att gå i hallen när Klara fortfarande låg skrikandes på golvet i pyjamas. I början var jag lugn och pedagogisk men sen blev jag irriterad och tills slut skitarg. Vilket är det sämsta scenariot och gör absolut inte situationen bättre. Så hon skrek och grät från hon vaknade tills jag hivade in henne i bilen. Jag försökte prata med henne om att sådan här morgnar inte uppskattas och vad vi går miste om. Väl på jobbet sorgsen, skuldkänslor så hade chefen skicka ut om julledighet och jag fick inget beviljat. Då började jag gråta. Seriöst. Jag blev helt knäckt. Barnens dagis har stängt och då får man lämna dem på jourdagis, det vill jag inte då de nyligen har bytt dagis och flytta dem igen känns inte alls bra. dessutom fyller morsan jämt så vi ska till Dalarna på kalas. Dum som j

Sova på dagis och kyrkogård

Det blev ett litet tårfyllt farväl i fredags med terapeuten, vi har ju träffats i nästan 1 år nu och hon har följt med mig på hela resan, jag har mkt att tacka henne för. Men eftersom jag flyttat och bytt län och det inte heller fungerar med resor. Jag fortsätter äta venlafaxin, nu tar jag en tablett varannan dag. Jag ska så småningom börja utfasa dem, om inte annat för jag bytt vårdcentral och får börja om med ny läkare som kanske inte vill skriva ut. **** Helgen har bjudit på fint men kallt väder vi har varit ute mycket och kollat området, vi har undersökt den  närliggande skogen, vattnet, berg och hästar. Vi var även till den närliggande kyrkan och kyrkogården och tittade, den var oerhört vacker, med gamla gravar och en fantastisk minneslund. Barnen tyckte det var så konstigt att det låg döda människor där, det gäller verkligen att passa sina ord så man inte snurrar i sig i nån knäpp förklaring. :-) De tyckte det i alla fall var spännande och hade massor av frågor. ****

Roadrage och psykolog

Vissa saker i livet fixar jag bara inte. Jag tror det hänger i hop med att det är sånt jag inte kan styra över. Sen vi flyttade så måste jag åka en helt annan väg till jobbet, gamla vägen. Det är kringelikrokar i skogen med ingen belysning men med massor av trafik. Det är traktorer, epatraktor, bussar och "söndagsåkare".  Bussarna har ingen hållplats att åka in i utan stannar mitt på vägen, vägen är smal så det går inte att köra förbi. I stället för att njuta av naturen sitter jag och muttrar och svär över alla som är i vägen. Bilköer och ovanstående situationer gör att jag får hjärnblödning, i morgon ska jag på avslutningssamtal hos psykologen då jag måste fråga om hon har något bra verktyg för detta. Samma är att gunga barnen, sitta och hålla handen vid nattning, i stället för att njuta av stunden så vill jag galoppera i väg i "friheten". Möten på jobbet ska vi inte tala om, då sitter jag ofta och tänker "please kill me, PLEASE!" Hahaha :-) Tålamod ä

Drömhus

Jag är så lycklig varje dag jag vaknar. Vi bor i ett drömhus, det har allt och lite till. Området är fantatiskt,skog och vatten alldeles inpå knuten. Efter en vecka har vi kommit i ordning, vi har en del kartonger att packa upp men de är ute i förrådet. En del saker är ännu inte hittade som batterier, tejpen och barnens gummistövlar. Vissa saker saknar vi inte ens.  Även katten Robban har kommit till ro och flyttat in i tvättstugan på torktumlaren, klokt då det är husets vamaste rum då värmepannan står där. Värmepannan är för övrigt så avancerad att man måste klura en hel kväll på hus man skruvar ner värmen. Vi är inte vana med ett så varmt hus, vi frös jämt, hade tofflor och koftor. Här är det 23 grader och vi svettas :)  I morgon börjar det på riktigt, vi börjar jobba och pendla igen. 2 veckors inskolning är till ända. Vi får lite längre till jobbet men det är det värt. 

Nu har vi flyttat!

Flytten var något slitsam men flyttfirman var otroligt proffsig, hjälpsamma och otroligt trevliga. 4 man och tre lastbilar (och frun i huset)krävdes för att få allt över till nya huset. De bar tunga möbler och otymliga sängar uppför trappan, hjälpte mig att möblera och flytta runt möblerna lite. Men det var fasiken vad saker vi hade, de senaste månaderna har vi klarat oss ypperligt med mindre än hälften.  Vi fortsätter rensa och kasta men hur mkt kartonger som helst är kvar att packa upp men nu är det mesta uppe och allt det nödvändiga upppackat.  Flyttdagen ringde de från dagis och hon hade feber, idag så ringde de om Alfred. Men när jag hämtade hade han ingen feber. Lite gnällig men verkade mest hungrig. Jag tror däremot att de åkt på höstblåsor. Suck.  Vi har haft barnens gudmor här från dalarna hela helgen som stått för mat och all markservice. Så vi har ätit massor av gott men onyttigt. Tror jag gått upp 5kg denna helg :/ I morgon skriver vi papper och säljer gamla huset och i dag

Inskolning och treårstrots

Bild
Det har varit en lång helg och långa dagar, varje dag känns som en vecka. Alfred har varit på sitt allra värsta humör och driver hela familjen till vansinne.  Flytt med inskolning och treårstrots är verkligen inget jag rekommenderar. Men snart så är det över hoppas jag. Nu har vi skolat in i 2,5 dag. De har andra rutiner och regler än vad vi är vana vid, vissa saker bättre men andra saker sämre. Oavsett så tar det ju ett tag och lära sig nytt både för oss och barnen. Barnen där är i samma ålder eller äldre, barnen är fler och färre fröknar. Men både barn och personal är väldigt mysiga och omtänksamma.  Hoppas våra barn kommer att må bra och trivas där. Lite orolig för Alfred måste jag erkänna att jag är, han blir så ilsk och vill inget. Sen är han helt slut efter en dag där med ännu argare humör. Både han och Klara sover bedrövligt och vaknar tidigt.  Pust igen Vi packar och packat, på torsdag hämtar vi nycklar och på fredag går flylasset. Ska bli så spännande!

Flytt och inskolning

I dag är det föräldramöte på nya dagiset, det ska bli spännande att se hur det är där! Direkt efter är det gasen i botten till ridskolan. Vi packar och planerar logistik, på fredag är det inskolning och nästa vecka går flytten till nya huset! I dag jobbar jag min sista dag på jobbet, sen är det bara flytt och inskolning som gäller. Vi kommer vara lediga totalt två veckor. Måtte vi överleva! (mest Alfreds ilska, god gud)

Arga barn..

Giv mig styrka! Nu har vi intagit en ny nivå på Ilska. Eller vad det nu är. Alfred är så arg, ledsen och bara morrar och skriker på oss. Vi når inte alls fram till honom vare sig med mutor, kramar och ignorering. Allt vi gör är fel, från början till slut, inget är bra och inget passar. I går hade han utbrott från maken och barnen kom hem tills han däckade, det fortsatte såklart i morse och det var ett under att vi kom i väg. Klara däremot är oftast som en solstråle, tack och lov. Det är säkert flytten som spelar in, även om jag tror att de inte märker av den så mkt. Vi är lugna av oss och huset är intakt men med lite mindre saker i. Nästa vecka (fredag) börjar vi skola in på nya dagiset och veckan därpå är det flytt. Som sagt; giv oss styrka!

Vila i frid älskade Isak

Bild
2013 Ett mycket tungt år. Den 18 maj kom det två streck på stickan. Vilken chock! Det hade aldrig NÅGONSIN hänt under alla våra försök på 14 år. Jag testade som en galning men plusset fanns kvar. Läs Isaks resa  HÄR . Resan blev otroligt lång och en mardröm utan dess like. Tänk att det var så många år sen. Jag minns den 12 september i detalj. Jag kommer aldrig att glömma. Aldrig. Den 12 september 2013 Vi blev visade in på ett rum av en otroligt mysig barnmorska, hon förklarade hur allt skulle gå till och att hon skulle ge mig 4 slidpiller (cytotech) för att starta värkarbetet, klockan var då ca 10.15. Sen satte hon nål och frågade hur jag mådde vilket gjorde att jag började storgråta på en gång. Hon kramade mig och sa att vi fixar det här tillsammans. Ca 12 börjar jag få rejäl mensvärk, inte outhärdlig men ganska otrevlig, jag får då temgesic som inte hjälper ett dugg. Vid 13 står jag inte ut längre och ringer för att få smärtstillande. Jag får då morfin som inte hjälper a

Konflikträdd och dela sig.

Här rullar det på som vanligt. Vi packar, planerar och jagar barn. Det blir inte så mycket packande då barnen är mycket hjälpsamma och packat gärna upp alt packar ner allt möjligt. En sak som vi skulle tagit sist är mattor och gardiner då det ekar rätt fint i huset. Å andra sidan har katterna inget att kräka på vilket är en fördel.  På lördagar går vi på ridlekis som inte riktigt var det som utlovades, två ungdomar håller i det som är rätt kärva av sig. Ingen lek och glädje alls och ingen individanpassning. 3 åringar ska kunna lika mycket som en femåring.  Jag vill att barnen ska känna glädje när vi är där. Känna den lycka och lugn och utveckling man har som person.  Men med två gestapoungdomar så blir det tvärtom. Så jag beslutade att säga upp det och de får rida under uppsägningstiden. Åsså var det här med konflikthantering. Jag vågar fanemig inte klaga. Fan. Jag är rädd att det ska gå ut över min ridning o ja. Så där logiskt är det inte med min otroliga rädsla för konflikter. Men ja

Minnesproblem

Nu när har jag tvättat min BH och gnisslar fanskapet. Varje gång jag rör mig låter det *knirrknirr*, jag försöker se väldigt oskyldig ut men mina arbetskamrater ser lite misstänksamma ut. I dag skulle jag på fransförlänging, det var länge sen jag gjorde det och jag tycker det är skönt att slippa hålla på att måla mig hela tiden. Jag har väntat på tiden i 2 månad eftersom tjejen jag går hos är fullbokad. När jag satt i väntrummet blev jag lite misstänksam eftersom hon ännu inte var där. Efter en kontroll i kalendern visar det sig att jag var på fel dag. FEL DAG. Så pinsamt. Jag gör bara sånt nu för tiden. Glömmer bort saker, hittar inte, missar avfarter och stigar i skogen. ***** Efter en helg med massa onyttigt så har jag den vanliga tjockisångesten. Jag förstår inte hur jag ska komma tillrätta med mitt hetsätande. Jag lovar på heder och samvete varje morgon och trillar dit hela tiden. Jag försöker men det är inte tillräckligt. Tyvärr märks det på kläderna också. Jag är me

Fästingar & flytt

I fredags när jag hämtade barnen så ville de gärna gå igenom skogen (skogsdunge) hem, sagt och gjort. Tyvärr kom vi lite på villovägar och fick bege oss i djungeln hem då jag tappade bort stigen. Blött, högt gräs och sly..Spindelnät och myggor. Pust.. Men vi kom ut på andra sidan med Alfreds skrikandes "jag tycker skogen är LÄSKIG". Jag kommer ju inte klassas in som mother of the year efter fredagens bravader i alla fall. Så. En fästingjävel hade satt sig fast på min skinka. Jag HATAR fästingar. Så nu har jag fästingpanik. det känns som det kryper och kliar överallt. Barnen ville gå igenom skogen hem idag och det kommer inte hända. Ska fasiken hämta dem med bilen.... **** I går var jag ledig, jag skulle på mammografi och passade på att ta flex den dagen. Jag har skruvat ner lampor, gardiner, packat och grejat. Jag tror vi är uppe i ca 68 kartonger. Men det börjar närma sig, otroligt pirrigt!

vilken morgon...

Alfred vaknar med ett ryck och skriker -"LASTBILEN", gråter sig sen igenom rummen för att leta efter den.. Det ösregnar. Väl i bilen (båda barnen sitter i bakåtvändbarnstol bak) stänger jag bildörren så jag slipper bli blöt. Sätter fast Klara och ska kliva ut. Dörren är låst, NÅGON (maken) har satt barnlåset på bildörren så jag kommer inte ut. Jag kommer inte framåt och inte bakåt och det slutar med att jag får klättra, krossa och åla mig ut över barnen som skriker i högan sky. Väl på väg mot jobbet funderar jag över möbleringen i nya huset och missar avfarten till jobbet. Får åka runt över halva orten innan jag kommer till jobbet. Väl på jobbet parkerar jag lite för nära en bil och kommer inte ut. Får klättra ut ur passagerarsidan. pust. **** I morgon Ridlekis och föräldrateori för maken i Stallet. Sen kalas.

Kundsyn av nya huset

Bild
I går hade vi kundsyn i huset, dvs att vi fick tillgång till nya huset och kunde ta dit snickare och persiennman. Huset är långt i från klart men ändå nästan klart, det kändes lite som att komma hem. Jag blev överraskad att allt var så fint och luftigt. Tänk att få klädkammarem tvättstuga och golvvärme. Två duschar och ett badkar. Snickaren kom först, en pensionär med lite dålig hörsel, jag hoppas han förstod hur jag vill ha det. Han ska bygga altan, trappa uppför slänten, skärmtak för cyklar och sätta upp entretak. Pris- lite oklart :/ Sen kom persiennmannen. Han ska sätta in persienner, markiser och osynliga insektsnät i vissa utvalda rum. Offerten och priset var nästan hjärtinfarksnivå men han är ändå en av de billigaste. Vi sprang kort och gott runt i nästan två timmar innan vi åkte i väg och åt lunch. Resten av dagen ägnade vi åt oss av packning och försäljning av saker vi inte ska ha kvar. Om en månad och några dagar flyttar vi. Tapet i Klaras rum Nedre p

Sjuka med krupp och Hästkatastrof

Då har sensommarens sjukdomar anlänt. Alfred var den som började med astma, krupphosta på nätterna, sen kom snuvan. I morse var det Klaras tur. De är bara lite snoriga men denna astma! det hostas och hostas och det var första gången Alfred hade krupphosta, annars brukar det vara Klara. Nätterna har varit rent bedrövliga, i förrgår natt vaknade Alfred vid 00.55 och var pigg och glad till ca 03.30. Så trött som vi har varit denna vecka, var det länge sen vi var. Sånt stök på nätterna, de kör dessutom skift, vaknar inte den ena så är det den andra. De måste helt klart pratat i hop sig :/ I dag skulle syster komma, de ska springa midnattsloppet, men pga av ev smitta så valde de sova hos pappa i stället. Tråkigt men förståligt. **** I tisdags var det min första ridlektion denna termin. Jag fick den lite yngre och mindre hästen, han och jag kommer inte riktigt överrens, vi pratar inte samma språk. Jag känner mig som en nybörjare på honom. Lektionen var ute på en åker och vi fick värm

Bajs och blöja

I helgen hände det stora saker, Alfred bestämde sig helt plötsligt att göra nr 2 på toaletten! Sådär bara. Han var så stolt och lycklig! Vår fina kille har blivit så stor. Igår kväll bestämde han sig även att vara utan blöja på natten och vaknade utan att ha kissat i sängen. Han konstaterade "jag är stor nu" Han har haft blöja på natten för han själv velat, han har inte kissat i den men jag förmodar velat haft den som trygghet. Min fina kille! Så underbar, pratsjuk och envis. ***** I morgon börjar ridningen igen, hoppas det går bra för maken med nattningen och jag överlever träningsvärken som kommer. Jag behöver verkligen komma i gång, under sommaren har kilona smugit på sig ännu mer. Jag känenr det på kläderna och det där drivet med viktväktarna är fortfarande som bortblåst. suck.

Det här med nappen och natten

Fortfarande kan Alfred gå ut i hallen och ta på sig sina kläder för att åka till leksaksaffären för att hämta sin napp. Det händer inte ofta men ibland, Klara däremot säger inte ett ljud om den och det är som hon aldrig använt napp. De pratar dock ibland med varandra om den där dagen vi var till leksaksaffären och betalde med napparna och fick leksaker för dem. De verkar inte sakna den men JAG! Nattningarna tar lång tid, de verkar ha svårt att slappna av och de pratar, sjunger, stökar. Stackars maken nästa vecka när jag börjar rida, hur ska han överleva nattningarna? Förutom kunde man trycka in nappen och så däckade dem. Helt perfekt. Vi har dock kommit på att Alfred gillar att bli kliad på ryggen och slappnar av då, men innan vi övertalat honom att få göra det är vi helt genomsvettiga. Sen vi började med juniorsäng så är det dessutom ett fasligt spring på nätterna, minst 4 gånger eller mer kommer de inspringandes i sovrummet. De väcker varandra eller katterna sen är cirkusen i

Inte minnas....

Märkligt det där med minnet. I går när vi var på leklandet så var det en familj med en relativt nyfödd bebis. Jag kom på mig själv att sitta och stirra och sucka längtansfullt. Allt jag ville var att gå fram och mysa med bebisen.  Maken och jag kom att prata om när twinsen var små. Det var inte mycket som vi kom i håg, snarare småglimtar av kärlek och mys. Min känsla var däremot att det var rätt slitsamt länge, men jag minns ändå inte. Kontentan är att vi båda glömt bort all sömnlöshet, mat var 3:e timme dygnet runt, dubbelmatning och bära runt på två. Vi minns bara det fina och mysiga. Jag fick lov att gå titta på gamla bilder. Det kändes som 100 år sen när jag ser bilderna. Har de verkligen varit så där små? Jag måste säga att jag trivs bäst med åldern nu, allt är mycket lättare men ändå annorlunda och vissa dagar är kaos. Men ändock mycket bättre. Ändå skulle jag lätt kunna ha fler barn, om jag bara kunde. Bebisgos! Nu när vi vet mer så måste det ju vara fantastiskt med näst

Ridlekis

Barnen har kommit in på ridlekis!! En gång i veckan så ska vi till stallet och mysa med hästar, det ska bli så spännande! de ska under 45 min lära sig umgås med hästar, kanske sjunga lite, rida om de vill, borsta och lära sig hur ett stall fungerar. Allt på deras nivå, jag är ju förstås överlycklig medans barnen och maken är lite skeptiska haha :-) Eller ja. Glad tills fakturan kom, ridlekis för två barn och jag som rider två gånger i veckan kostar typ lika mycket som en bil. En skruttig bil men ändå :-) ***** En urjobbig vecka har det varit hittills och i tisdags brann det i huvudet. Jag fick nog av jourdagiset och skrev ett långt argt blev till de högre cheferna. Jag vill känna att mina barn är trygga och får den omsorg de behöver, i tisdags var Alfred helt förtvivlad och lämna över honom till en helt okänd människa var hemskt. Efter mailet är vår dagisfröken så jäkla smörig :( Hon försöker ursäkta allt som händer) men det blidkar inte mig, hade jag haft möjligheten hade jag

Arbeta och jourdagis

Då var semestern slut, känns oerhört tråkigt och vi var lika ledsna allihopa i morse. Nästan varje dag i 4 veckor har de vaknat efter 06, idag var de såklart medvetslösa och jättetrötta när jag väckte dem.  I dag var det dessutom jourdagis, vilket betyder att 5 förskolor med barn och personal trycka i hop på en förskola någonstans i kommunen. Denna gång var det förskolan som ligger en bit ovanför oss. I morse när vi kom fanns inga hyllor att lägga alla extrakläder i, ingen personal vi kände, inte ens från våra avdelningar och hur snurrigt som helst att hitta var de var.  Det kändes inte roligt att lämna dem, jag kände mig som världens sämsta och en stor del av mitt hjärta gick sönder när jag åkte. Jag sa i alla fall att de är helt torra, de måste påminnas och jag har inte skickat med blöjor förutom 4 st om Alfred vill bajsa i dem.  Denna gång tänker jag vara benhård. Kan inte de se till att mina barn går på toaletten så kommer jag riva upp himmel och jord, de har ju tvingat på barnen i

Nu är de 3 år!!

Nu har de fyllt tre år! Tänk att det var tre år sedan de kom till världen, på BB Stockholm med snitt. 2 kg till skillnad mot 13 kg och 17 i dag.  Vi har haft kalas i dagarna två, i går mer för familjen och i dag barnkalas. Roligt med kalas men lika skönt att det är över. I dag var vi dessutom till kompisen som flyttat in i samma område vi ska våflytta till. Vi har tittat, öppnat och inspekterat varenda vrå hos dem. Vi kommer få det så fint! Stort, luftigt och ljust. Tvåvåningshus i stället som i dag enplan. Den 5 oktober är det dags.  Det är så mycket att komma i håg, planera och fixa. Kära nån.  ***** Sista veckan på semestern, veckorna har rusat fram och vi har haft en fantastisk semester. Vi har upplevt och gjort massor av saker, blivit Blöjfria, nappfria och vi har haft vacker väder hela semestern.  Barnen pratar helt rent och så mkt att vi får skavsår i öronen.  De mindre roliga sakerna är nattningen, den är rent av bedrövlig sen vi slutade med nappen. Stök, krångel och spring.  D

Nappfria och blöjfria

I fredags lämnade vi napparna i leksaksaffären och de fick välja vilka leksaker de ville och betala med sina nappar.  Allt gick över förväntan även om det varit lite stökiga nätter, men det tror jag inte har med nappen och göra. Alfred vaknar flera gånger per natt och springer in till oss och härjar. Vi har provat med det mesta, att sova hos honom, erbjuda honom att sova hos oss. Men inget funkar. Han verkar vara inne i en period där allt är läskigt och har säkert mardrömmar på nätterna.  Det är som det är men trötta är vi.  De är helt blöjfria nu och är så fantastiskt duktiga, jag tror de är lika stolta själva.  ****** I dag ska vi till Kolmården över dagen med barnens gudmor. Vi släpar med oss pottan överallt och även det funkar bra.  **** Nu har vi fått datumet på inflyttningen och den 5 oktober flyttar vi,eller snarare sen 6 då flyttfirman kommer. Det ska bli så spännande! 

Barnens gård, Karlskrona

Bild
Resan gick fantastiskt bra, inte utan lite kiv och slagsmål men över förväntan. På lunchen stannade vi på McDonalds jag åt min vanliga pestosallad och barnen happymeal. Donken är ett säkert kort så varför chansa.  Det blev en del kisspauser på vägen och halvvägs började bilen blinka och talade om att det var systemfel och vi måste åka på service. Bilen gick ner i något läge så det gick bara att åka 80km/h Tack och lov för Google. Vi nästlade oss fram till en Volvobutik där de hade direktservice. Det var något gasspjäll som hade fått hicka och tog två min att lösa. Tack och lov 🙏🏼 Sen kom vi fram till gästgiveriet. Det ligger otroligt fint, inbäddat bland skog och åkrar. Vi checkade in och rastade barnen på gräsmattan, eftersom vi inte orkade åka en meter till valde vi att äta på restaurangen på gästgiveriet. Jag höll på hjärtinfarkt, jag måste erkänna att sen barnen kommit har vi nog inte ätit finmat alls. Så 250 spänn för lite kycklig och potatis och maken tog nån biff 295kr och bar

På äventyr

Bild
Nu är vi på väg till Karlskrona, barnens gård. Vi har bokat pensionat längs vägen som vi ska bo på i 2 dagar. Maken har bokat, jag tyckte scandic var lite barnvänligare men det var tyvärr fullt.  Det är en resa på en 38 mil enkel. Sen vidare till barnens gård i morgon.  Vi hoppas på mycket nöje och vackert väder!  Jag är tyvärr fortfarande sjuk, eller förkyld snarare. 2 veckan nu med snor och hosta. Jag har dessutom ögoninfektion och lock för örat. Välkommen kära semester haha 😂😬 På återseende. 

Sova tillsammans

Nu är vi på väg hem efter några dagar i Dalarna. Alltid när vi passerar länsgränsen till  Dalarna  känner jag mig direkt som jag kommit hem.  Efter alla dessa år tänker jag mig fortfarande Dalarna som hemma. Märkligt, men en känsla av ro infinner sig. Jag önskar så att få flytta tillbaka. Att barnen fick växa upp där, men maken vill inte. Han trivs på sitt jobb säger han. ***** Vi har haft det fantastiskt! Massor av god mat, gjort en massa spännande saker och barnen har tyckt allt har varit underbart. De älskade att sova bredvid varandra på en madrass, det var dock lite meckigare att söva dem och i går morse väckte de varandra. Men i morse sov Klara vidare trots Alfred stökade runt. Jag sover sisådär och har svårt att somna om när Alfred vaknar på nätterna.  Vi har utan tvekan gått upp flera kilo efter all god mat.  Jag känner dock att barnens gudföräldrar andas ut när vi åker hem för vi är ju lite som en cirkus. Eller en stor cirkus snarare.  **** Nu blir vi hemma

Semester!

Första semesterdagen firar vi med att jag är sjuk. Hosta, snuva och rossel. Jag blir alltid sjukast, jag tror jag fått en mancold ;)  Barnen vaknar alldeles för tidigt och det är full fart från morgon till kväll. Lite för mkt gott slinker ner och matångesten är med mig hela tiden.  Vi har fått skjuta upp dalaresan någon dag och hoppas jag piggar på mig tills i morgon. Vi ska sova på härbret så jag vill ju inte hålla på hosta o snora och väcka alla. Jag oroar mig lite och sova med barnen, de triggar varandra när de ska sova tillsammans och alla kommer väcka alla. Dessutom härjar de så i sömnen. 

Tappat rösten

Va fan..Har helt tappat rösten.. Välkommen kära semester :-(

Hästläger :-)

Jag har varit på 2 dagars (kvällar) hästläger och i dag är det 3:e och sista dagen. I måndags hann jag hem efter jobbet men i går åkte jag direkt till stallet. Kändes väldigt konstigt att inte mellanlanda hemma först och krama barnen innan jag åkte. I dag ska jag hem och hämta barn först innan jag åker. Jag måste säga att det har varit helt fantastiskt! Underbart, roligt och energigivande. Eller nej, inte energigivande för i dag är jag rejält sliten i kroppen och känns som jag håller på att bli förkyld. Hur jag ska kunna rida en kväll till är en gåta men åh vad jag önskar jag kunde få rida oftare! När jag väl är i stallet finns inget annat är bara jag och hästarna. Jag förvandlas till en 10-årig överlycklig flicka som lyser som en sol när jag är där. I går fick jag även rida barbacka till betet och det är helt underbart. Men efter i kväll är det sommaruppehåll till augusti. Så tråkigt! För maken har allt gått perfekt på kvällarna med läggningarna! Barnen har lagt sig

Överleva semestern? Krupphosta

De är så goa och mysiga våra fina tvillingar. Men ca var 10e minut förvandlas de till små monster och man förstår oftast inte varför. Det är som att åka en bergodalbana som aldrig slutar. Jag känner av att jag håller på att sluta med venlafaxin men undrar om jag verkligen ska göra det för mitt humör dalar upp och ner det med. En dag hemma är som en vecka och jag undrar allvarligt hur vi ska överleva 4 veckor tillsammans!? Verkligen! Hur?? Jag drabbas ju även av dåligt samvete varje gång jag blir arg och jag har förvandlats till en förälder jag aldrig tänkt att bli. Arg, skällandes, mutandes bara jag får en sekunds tystnad. Det åker in alldeles för mkt glass i dem. Alla min principer är som bortblåsta, vi försöker mest överleva dagarna. Vänjer man sig någonsin? Men som sagt. De har så roliga utläggningar om saker och ting och kan prata i 10 minuter om var man ska ha strumpor och inte. "på bamsegympan ska man inte ha strumpor men på leklandet, inte heller på badhuset"

Midsommarensamhet, Gad och fobi

I morgon är det midsommar och vi har inte planerat någonting. Det är ju inte så att inbjudningarna haglar över oss men ärligt har jag inte heller ansträngt mig. Så i midsommar ska vi typ inte göra något, vid fint väder gå ner till hembygdsgården och titta. På lördag kanske lekland, bada eller kolla möbler på Ikea. Eller nåt. Det jag mest ser fram emot är terminens sista ridning. Hoppas vi får rida hästarna till betet. Men lite nervös är jag också då Klaras kompis mamma ska följa till Stallet och kika. Vi har träffats en gång på kalaset förra helgen. Min social fobi visar sig verkligen i såna här lägen, det har ju blivit bättre men med okända människor har jag fortfarande svårt. Och okända miljöer. Min GAD har även den blivit bättre men blommar ut som i kväll. Jag tror att det handlar om att jag inte orkar tänka. Det är sånt ös hemma så jag hinner liksom inte fundera. I går funderade jag dock över livet innan tvillingarna. Vad gjorde vi då hela dagarna? **** Barnen har sovit

Barnkalas, sluta med venlafaxin och plats på förskola

Helgen har rusat i väg! Vi har kört saker till tippen, sålt och packat. Vi blir liksom aldrig klara, för varje sak vi packar ner uppkommer en ny låda. Men jag har fått kosta boda glasen Line värderade till 2500 så nu ska jag försöka sälja dem, ge bort en massa andra glas och kaffekoppar samt lite annat. Det tar aldrig slut! I går var vi på barnkalas, det skulle börja två men när vi kom dit var ingen där.Det var på en innegård vid skogen och familjen ropade att de skulle komma snart (snart i min värld var inte samma som deras). Det var massor av skogsmyror, 100 grader i solen och en allmänt förvirrad familj som höll i kalaset :) ca 3 timmar senare sa vi att vi måste gå för jag ska i väg och rida, då hade inga presenter öppnats, ingen tårta eller någon annan aktivitet. :-) Men det var trevligt och barnen var glada, jag brände ryggen och fick om möjligt ännu mer fobi för läskiga myror. Mamman i familjen ska följa med till stallet på torsdag för det visade sig att hon också gillade

Ridlekis och hästar

Bild
När vi var i affären häromveckan var det rea på böcker. Klara valde ut en rosa bok som vi sedan läste på kvällen. Det var nog den boken som gjorde att Klara helt plötsligt vågade sig på en ponnyrunda från att ha vägrat att ens titta på en häst. Boken handlar om Märta som var på hopptävling och vi har läst den varje dag sen dess. Jag beställde några fler Märtaböcker för de är så otroligt roliga att läsa även för oss vuxna. Det är stor igenkänningsfaktor från när jag började rida och var livrädd för hästar och ridlärare men älskade hästar. Nu har vi pratat lite om ridlekis, det är från 3 år och finns på mitt stall. Man lär sig att umgås med hästar, vad alla saker heter och om man vågar så får man även sitta på en häst.

Planering med nya huset, torra barn

Nu har vi gått in i nåt flyttmode, vi kastar, packar och säljer. I helgen kastade vi ut delar av soffan (14 år och fallfärdig) och handlade nya fåtöljer, nästa steg är att handla själva soffan. Det blir ju dyrt för vi ska ju ha soffa till övervåningen men dit har vi inte kommit i planeringen än. Men hur mkt vi än kastar och säljer så märks det knappt, vi har ju lika mkt saker ändå! I helgen tog vi dessutom ett stort steg, vi monterade ner skötbordet! Barnen är nämligen till 90% torra nu (inte nr 2) så något skötbord behövs inte. Vi var även på lekland i helgen och släpade med oss pottan, barnen var torra och kissade på pottan och var helt fantastiska! Jag blir så stolt över dem! De är helt fantastiska och blir minst lika glada som vi. Vi var även till nya huset och kikade runt i omgivningarna, vi bor precis vid vattnet och där finns fina grillplatser, skogsstigar och en alldeles egen bäverfamilj! Så häftigt! Vi kikade på bävrarnas framfart i skogen, deras hydda och det var så sp

Bråk mellan barnen, knäckt mamma

Jag vet inte riktigt vad som hände men i går blev barnen som förbytta. Försvann gjorde mina barn och fram kom någon sorts demonchild. Alltså seriöst! Det började med ett bråk mellan tvillingarna angående en bil båda skulle ha, det urartade i gap och skrik och handgemäng. Det slutade med att alla skrek och grät och var förbannade (barnen alltså) De fick något sorts utbrott som inte gick att hejda. Det bästa brukar vara att skilja dem åt men tydligen var vi föräldrar även på svarta listan och fick varken prata med dem eller nåt annat. Är jag lite sur eller trött och inte hanterar dem "rätt" så triggar det dem och saker och ting blir mkt värre. När klockan var 17.07 tittade jag på klockan och tänkte "herregud, det har bara gått 1,5 timme sen vi kom hem." Det kändes som en vecka och jag tänkte att jag aldrig kommer överleva de här småbarnsåren. Sen åkte jag till stallet och där hägrade hoppning. Jag fick min "pinnstolshäst", han är så stor och stel o

Ledigt och nationaldagen

Bild
Vi har haft riktigt mysiga dagar.  Under varje dag händer det så mycket, varje dag med barnen känns ungefär som en vecka. Vi har varit på kungsbyn där Klara red för första gången! Hon har alltid varit räddd och vägrat och i går.. helt plötsligt! Alfred har ridit där varje gång och tycker det är så roligt.  Jag gissar att den förlösande orsaken är en bok Klara valde på rea, den var rosa och hon tyckte den var SÅ fin. Den handlar om Märta som är älskar hästar men är rädd för dem och är och tittar på ridskolans hopptävling. Vi har läst den flera gånger varje dag och Klara älskar den!  Vi har även varit hemma och lekt, hos barnens gudmor och idag tror jag vi ska åka på nåt nationaldagsfirande. Vi har även sålt våra resesängar, wiispel och en massa annat.  Tvillingarna har lekt otroligt mycket tillsammans, de leker studsmatta, badhus och buss. Pratar oavbrutet med varandra och är så duktiga med pottan.  Finaste älskade barn. Vi är så tacksamma! Om än lite slitna efter 4 dagar 😂

Första inbjudan till barnkalas!! :-)

I går låg det en lapp på Klaras hylla på förskolan, det var en dagiskompis mamma som önskade kontakt med oss. Dagiskompisen och Klara har hållit i hop sedan de började på förskolan och leker mycket på dagis. Jag sms mamman och skrev att vi blev jätteglada för att hon hört av sig och hon både ville att barnen skulle leka tillsammans OCH bjöd oss på kompisens 3-års kalas!! Fattar ni?! Så häftigt! De har blivit bjudna på sitt första inbjudan till barnkalas! Jag blir alldeles rörd. Så roligt!

Potträning och förskola

Potträning och förskola funkade inte alls. De kan inte vara flexibla på dagis, alla barn sitter samtidigt, alla byts på samtidigt och skötrummet är utan dörrar och mitt i lokalen. Ingen lugn och ro där inte..Vem kan kissa då liksom? Så personalen hade kört helt blöjfritt i måndags vilket resulterade i massor av nerkissade kläder och skor, eftersom mina barn inte riktigt kan känna än när de behöver kissa så behöver man ta dem i handen och gå och kissa med dem. Detta informerade jag även personalen om. Jag blev lite ledsen på förskolan, även om jag har full förståelse för att de har många barn. Men å andra sidan så ska man ju följa barnens utveckling och behov. Så från tisdagen har de blöja på dagis och ingen hemma, de är helt torra hemma och kissar på pottan! Jag är så stolt över dem, de är så duktiga och tappra.  Blöjberget har minskat väsentligt och det känns underbart ur miljösynpunkt. Till helgen är vi lediga i 4 dagar då det är klämdag och förskolan har stängt, det ser inte u

Potträning deluxe

Eftersom vi hade 4 dagars ledighet i helgen kändes det som ett perfekt tillfälle att köra i gång med potträningen. Alfred fattade galoppen direkt. Klara försökte både i torsdags och fredags men inget hände. Men så plötsligt i lördags så släppte det. Vi blev så glada allihopa. Vi kom snabbt på att Alfred behövde kissa ofta och Klara kan hålla sig flera timmar. Nr 2 gick inget vidare, Alfred vill inte bajsa i pottan utan har gjort det i kalsongerna. Han hjälper sen till att tömma det i toan, skölja kalsongerna och lägga dem i tvättmaskinen. Klara har lyckats göra nr 2 både lördag och söndag i pottan. Vi har varit ute mycket då det varit ett fantastiskt väder och de har lärt sig kissa på gräsmattan, det tyckte de var roligt. Vi har även varit på lekland och i badhus men att kissa borta gick inget vidare. Lite olyckor har det blivit men inte så många som vi trott. De har varit otroligt tappra och duktiga hela helgen och minst lika stolta som oss. Men det har varit slitsamt och jag

Redo för dårhuset

Fyra dagars ledighet med make och barn gör att jag är redo för både dårhus och skilsmässa. Jag är helt slut och längtar till jobbet i morgon! Stunderna då vi har roligt och mysigt är många men de andra stunderna är rent bedrövliga. De är nog som barn är mest men det är otroligt intensivt med tvillingar.  Idag fick jag nackspärr oxå. Gnäll gnäll 😬 Vi har varit i kungsbyn, på byfest, middag med kompisar och i dag ska gudmor förhoppningsvis vara barnvakt då huset är sålt! Papper ska skrivas idag.  Det gick fort och vi fick ca 100 000 över utgångspris. Jag hade gärna velat haft lite till då huset vi köpt är dyrt 😅 Skönt att det är över! I alla fall del 1. Denna vecka är det bara 2 arbetsdagar för på torsdag är det röd dag och på fredag har dagis stängt igen!  Giv oss styrka.  

Budgivning!

Luften gick ur mig när sista visningen varit....Tills det inte kom in några bud, då stressade jag upp mig igen :) i går morse var det en som la 195 tusen under och under gårdagen trillade det in lite mer bud. Nu är vi 80 tusen ifrån utgångspriset. Samtidigt så har det hört av sig fler intressenter som inte hunnit komma på visningar så ev blir det ny visning på söndag. Herregud, logistikcirkus igen. Det är onekligen mycket spännande! Jag trodde att många skulle vilja ha vårt hus och vi skulle komma långt över utgångspriset. Jag hade uppenbarligen mycket fel, men resan är inte över än. **** I kväll är det ridning igen, det ser jag fram emot. Jag har en enorm "tjockisångest" som vanligt och tröstäter utan pardon. Jag blir så trött på mig själv. I morgon och på måndag är vi lediga för förskolan är stängd. Jag hoppas på en mysig och en något lugn helg, vi har planerat lekland, bad och kompisar på middag. tvillingarna är mycket lugnare när vi gör något, är vi hemma är de

Visning av hus och kiss

 Vilken helg, det har varit fullt ös utan dess like och logistik som borde fått vilket pris som helst. På lördagen var det fint väder så vi var ute och röjde hela dagen i trädgården, på söndagen var det städning inomhus och styling. Innan lunch åkte make och Twins till tvillingkompisen (hon har 3 barn under 3 år och väntar sitt fjärde om någon vecka.) och jag var kvar hemma och fixade det sista och lastade in katter och plockade fram alla blommor. (de går ju inte ha framme pga katten Robban) Sen var det fullt ös hos tvillingkompisen och sen hem med två lyckliga katter, plocka undan alla saker och rädda blommor. Försöka hålla någorlunda snyggt så det håller sig till visningen i dag. Sen kostade vi på oss Mcdonalds och sen åkte jag till stallet. PUST! Allt gick bra och det hade kommit 18 (!) familjer till visningen! 18! Hoppas de tycker om vårt hus! Känns väldigt konstigt att en massa människor sprungit runt i vårt hus och kollat överallt. Någon av spekulanterna (eller kanske m

Visning i helgen

Alltså detta fixande och trixande, jag trodde det skulle vara kul med att fixa vårt hem fint. Men märkligt nog tycker jag det är bara jobbigt. Jag vet inte riktigt varför men jag tror det handlar om tid. Jag har inte tid, jag måste trycka in piffandet mellan alla aktiviteter och barn och katter är som två tornados. Jag behöver pusta om fönstren tex då det snöat (!) i veckan. Naturligtvis så snöade det direkt på fönstren. I alla fall... På söndag ska vi till tvillingkompisen medans det är visning. Katterna får snällt sitta i bilen. På måndag kommer make och barn och katter till mitt jobb och äter middag här (hämtmat) Jag hoppas många kommer och tittar och budar massor! Håll tummarna! **** Hoppning i går och jag klarade det! Det var hinderbana och jag var så nervös, men hästen var otroligt duktig och jag blir så stolt! **** Sängen åt Klara är verkligen en succé, hon är så nöjd och lycklig! Nu har jag beställt en säng åt Alfred men vi har bara otur, först var det slut och nu fan

Öronproblem och juniorsäng

Bild
I går var den stora dag. Klara har ju valt säng och påslakan alldeles själv och i går så bäddade vi i ordningen och flyttade ut spjälsängen. Hon var så lycklig och sa hela tiden"min säng, min egen säng" Det blev en juniorsäng och det känns som det var ett bra val, vi har lite ont om plats och en fullstor säng hade aldrig fått plats! Då hade vi fått möblera om hela huset. Alfred säng är beställd och jag hoppas den kommer om några dagar. Spjälsängarna ska säljas. Vet ni nån som behöver så säg till! Täcke, madrass och madrasskydd ingår. **** Sen jag var förkyld förra gången så har jag haft tinnitus i örat. Det susar hela tiden, otroligt irriterande. Men förra veckan började det klucka i andra örat, jag var övertygad om ev vaxpropp och åkte till minutsklinikens drop in. Men jag hade ingen vaxpropp, ena örat var lite rött och på det andra satt en yttepytte gul sak på trumhinnan. Så det blev ingen spolning och hon rekommenderade att jag ringer vårdcentralen. Men suck. Orka

Magsjuka och logistik kring visningen

Tack och lov att det är måndag igen så jag får vila upp mig på jobbet! Pust vilken helg det varit! I fredags ringde de från dagis och sa att Alfred var magsjuk och inte hade ätit något på hela dagen. Seriöst. tisdag- vabb med Klara, torsdag- bruten armincident med Alfred, fredag- magsjuka. Jag höll på få spader när de ringde och kände att jag snart kastar in handduken. Men efter 30 min med min terapeut så kändes livet bättre. Nu blev det inget mer utbrott av magsjukan och Alfred var mest kinkig över att han inte ätit. Tack och lov! Men twinstars har varit ovanligt gnälliga hela helgen, det tär både på humör och relation. ***** Jag tror jag börjar känna av pollen för jag är trött och slut. Det brukar vara lite olika från år till år hur mycket jag känner av naturen. Men det kan vara kombinerat med allt omkring oss också, jag är ju lite känslig för livsomstruktureringar. Vi har i alla fall hunnit med att röja, vi har sålt massor, åkt till tippen och kastat och nu börjar det se

Bruten arm och visning av hus

I går ringde de från förskolan, det är aldrig av godo när förskolan ringer, och sa att Alfred hade ramlat av rutschkanan. Så jag åkte till dagis med hjärtat i halsgropen och hittar där en förtvivlad Alfred. Han kunde verkligen inte röra armen och bara grät. Jag undersökte armen utan att hitta något men han blev ännu mer ledsen vid rörelser. Ringde maken som gasade hem och tog med Alfred till akuten. Där möttes de av en sköterska som sa att inget förmodligen var brutet och Alfred kunde då röra armen lite mer. Men det var timmar av väntan så maken beslutade att åka hem med honom, för efter en stund i väntrummet kunde han klättra och springa. WTF liksom. Så en em/kväll i oro övergick till en lugn kväll då jag istället var helt slut. Ovanpå det så har jag fått en vaxpropp i örat, det kluckar och låter i örat hela tiden. Jag vill ta en toaborste för att köra in i örat och rensa lite. Jag håller på bli galen. Seriöst! Min mage är lite i olag av någon outgrundlig anledning. Men

Hästar, kärlek och sjukdom

Bild
Denna helg har nog innehållit allt. Alfred började med snor och förkylningsastma. Sen blev Klara hängig men inte snuvig, diagnos oklar. Båda äter som krattor och humöret blir därefter.  I fredags kom syster och systerdotter. Så mysigt och barnen blir så glada. Vi var till ett underbart friluftsområde i lördags och gillade och lekte. På kvällen godis och film.  Vi var förbi vårt nya hus, det känns så konstigt att vi ska flytta dit.  Att vi ska bo där. Konstigt. Overkligt och läskigt.  I går rensade vi Boden och åkte till tippen, syster och systerdotter åkte hem. Huset är tomt och inga extrahänder finns att hjälpa oss. Det underlättar så mycket när vi är fler som hjälps åt.  På em följde tvillingarna med till stallet o h hälsade på kaniner, katter och hästar.  Det var roligt att få visa dem var jag tar vägen 2 ggr i veckan och älskar så mycket. De tyckte hästarna var stora och var lite avvaktande och uppskattade nog kaninerna mest.  Helgen har gått oerhört fort och den sista lediga dagen

Dalabesök, tvillingkompis

I dag var första morgonen på veckor där det inte var tjat, gnat och hot att vi ska i väg. Alla klädde på sig och jag åkte iväg från förskolan lätt i hjärtat. Det är sån skillnad på bra och dåliga morgonar. Dåliga dagar följer med hela dagen och hjärtat känns tungt, medans bra dagar gör mig glad. Inte så konstigt kanske men att hålla på tjafsa på morgonen är det värsta jag vet. Alfred har fått en dagiskompis, det är så roligt och jag blir så glad i hjärtat. De leker jämt och han pratar mycket om henne. De har hållt i hop några månader nu. Klara har haft sin kompis på dagis sen de började, men Klara är lite mer självständig. Hon leker ofta och pysslar själv. **** Min ventil i livet är att få åka till stallet. I går sken solen, jag fick en bra häst och lektionen gick bra. En ridkompis och jag hittade varandra då vi upptäckte att hon var lika gammal som jag, kämpat i många år för att få barn, genomgått provrör och det skiljer bara 10 dagar mellan våra barn. Jätteroligt! Tänk va