Inte minnas....

Märkligt det där med minnet.


I går när vi var på leklandet så var det en familj med en relativt nyfödd bebis. Jag kom på mig själv att sitta och stirra och sucka längtansfullt. Allt jag ville var att gå fram och mysa med bebisen.


 Maken och jag kom att prata om när twinsen var små. Det var inte mycket som vi kom i håg, snarare småglimtar av kärlek och mys. Min känsla var däremot att det var rätt slitsamt länge, men jag minns ändå inte.


Kontentan är att vi båda glömt bort all sömnlöshet, mat var 3:e timme dygnet runt, dubbelmatning och bära runt på två. Vi minns bara det fina och mysiga. Jag fick lov att gå titta på gamla bilder. Det kändes som 100 år sen när jag ser bilderna. Har de verkligen varit så där små?


Jag måste säga att jag trivs bäst med åldern nu, allt är mycket lättare men ändå annorlunda och vissa dagar är kaos. Men ändock mycket bättre. Ändå skulle jag lätt kunna ha fler barn, om jag bara kunde. Bebisgos! Nu när vi vet mer så måste det ju vara fantastiskt med nästa barn, mer avslappnat?


Nåja. Drömma kan vi.


****
Helgen har gått otroligt fort, vi har varit på det lokala och fantastiska leklandet. Det är familjeägt litet lekland med hembakt. Vi älskar att vara där.


Sen har jag såklart packat kartonger, maken räknade och vi är nu uppe i 45 kartoner..OMG! Vi är inte ens klara än.


I dag var vi dessutom åter på vårt vanliga dagis, med den vanliga personalen. Barnen blev jätteglada och sprang in!







Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering