Bebiskarusellen

I dag är definitivt en sån dag jag skulle valt att stanna hemma. Ett tag tillbaka är vi rätt överbelastade på jobbet, jag jobbar deltid och har just nu två tjänster jag hoppar emellan, jag jobbar nog 150% på min deltid. Jag är sällan stressad, tänker jag i alla fall, men kanske mer än jag tror. I dag kom jag och min gruppledare i jobbkonflikt med varandra, över en skitsak egentligen då vi hade helt olika åsikter. Jag uppskattar inte att bli orättvist tillrättavisad som en treåring på min arbetsplats. Jag surnade till rejält och det slutade med att jag började gråta. Jag kände mig kränkt, påhoppad och...plötsligt blev jag osäker- kanske jag hade fel ändå. Det blev för mycket. Så nu kan jag inte sluta gråta, är nära en panikattack och få sitta att djupandas hela tiden för att inte något ska bryta ut. Det är som att sätta på en kran som inte går att stänga av. Till saken hör att jag aldrig gråter. Inte inför någon. Inte alls faktiskt (ok, när Robban blev sjuk i somras är ett undan

Frågorna från twinsen fortsätter; -Vad händer om man blir blind? Frågor om döden, finns det kyrkogård för djur, frågor om hur djur fungerar, hur ser blommorna ut inuti, varför är blommorna gröna? Det tar liksom aldrig slut och många frågor gör att jag måste tänka till ett varv eller två. Vissa frågor framkallar fasiken svettningar och andra kan jag inte svara på. Min allmänbildning har uppenbarligen försvunnit i samband med barnens tillkomst. De är fantasiska, nyfikna, glada funderande och reflekterande barn. med massor av energi och upptåg. De kan leka i timmar med varandra, smäller gärna igen dörren bakom sig till lekrummet, ritar och tecknar i oändlighet. Klara ljudar och tränar på att läsa, Alfred konstruerar och monterar. De är en gåva våra små. Så mycket kärlek trodde jag att jag inte skulle få uppleva. ***** Maken och jag firar 20 år som gifta i morgon. 20 år! Det är inte klokt! Vi har det fortfarande lite skakigt. Mest från min sida tror jag, jag har liksom inget kv

Vid nattningen i går frågade Klara hur föl kom ut hästmamman, får och hur barn kom in i mammornas magar.. Hoppla...Det är inte helt enkelt att besvara dessa frågor på ett begripligt sätt. Jag är tydligen expert på att snurra in mig i märkliga förklaringar. Jag har som utgångspunkt att besvara allt så ärligt som möjligt utan att linda in saker. Sen frågade hon hur hon och Alfred kom till. Jag har väntat på den frågan men kände mig ändå inte beredd. Jag berättade som det var men tyckte det ändå det lät bra konstigt, det är ju inget som är enkelt att förklara annars heller. Vi har ju superbra böcker om äggdonation så jag lovade att vi ska läsa dem i kväll. Jag har funderat lite på att berätta eller inte berätta men för oss är det ingen stor grej, då vi inte hade något annat val, så jag tänker mig att det inte blir något stort för dem heller. Men man vet ju inte. Fortsättning följer i kväll.