Bebiskarusellen

Vilken mysig helg vi haft, alla glada och tillfreds om än med små utbrott från den yngre herren i familjen.  Han är väldigt kramig och nappig just nu och det hänger nog ihop med dagis. Han är ju lika ledsen fortfarande när jag lämnar honom och det känns som hjärtat går sönder varje morgon. Det har varit en ok men slitig vecka. Det händer så mkt men ändå inte, så här i slutet av veckan minns jsg ingenting av det som varit. Nackdelen att inte blogga varje dag, jag saknar verkligen att blogga men tiden finns inte. I helgen har vi haft besök av barnens kusin som är 20 bast. 2 meter lång och smal som en sticka. Urgullig och vettig. Vi har inte sett han allt för mkt då han var ute och partajade härom natten och idag var han lite sliten ;)  Barnen var lite misstänksamma först men det släppte fort. Klara är alltid framåt och gillar alla människor medans Alfred tycker alla är läskiga.  Idag var vi på Ikea och köpte julklappar till barnen. De ska få ett leksakskök, de älskar det

Seriöst. Jag fattar inte hur vi kan vara så fattiga? Vi är ju båda annars välavlönade och har inte så värst mycket lån, två bilar, två barn och numer två katter.  Det här med att inte få lön på 2,5 månad, inköp av 1 miljon dagiskläder*4, veternärkostnader för Stiina, dagisavgiften (hur kan den vara så hiskligt hög?) städning och en massa andra avgifter har gjort att vi båda har typ noll kronor på kontot. Jag tror faktiskt det inte har hänt på måååånga år. Men det är väldigt nyttigt, man börjar tänka efter, vara mer tacksam, handlar begagnat och inga onödiga saker. Så det har en massa positivt med sig men såna resonemang går inte min Gad på som oroar sig oavbrutet. Nu på morgonen vägrade bilen starta. Men va fasiken då. Vi har ju inte fyra bilbarnstolar så det blev att flytta stolarna till lilla bilen där inte vagnen får plats. Nu står batteriet på laddning och om bilen inte startar i morgon bitti vet jag inte hur vi ska göra. Logistiken blir inte rolig. Ett nytt batteri kostar kring 15

Vi kämpar på här hemma, den svacka jag haft är väl till stor del borta men ändå inte. Jag bara orkar inte. Så känner jag. Jag orkar inte.  Det är svårt att sätta fingret på vad det är men jag tror jag är rätt slut. Det går i 180 hela tiden- på jobbet- tvillingarna -livet. Jag hinner knappt andas emellan, jag förbereder, planerar och försöker få allt att flyta. Morgonen går rätt bra, Alfred är ledsen men det går över fort, men hämtningen och eftermiddagen. Herregud. Att jag ens har mitt förstånd i behåll är ett under.  klara är arg på mig, hon är inte ens glad att jag kommer. Alfred är som ett plåster. I dag slog Klara mig, puttade bort mig och har inte velat veta av mig ett tag- och jag förmodar att det är hennes sätt att visa att hon ändå ogillar dagis. Att jag sviker henne., det gör ont i mitt hjärta.  När vi kommer hem sen är det mellis och dusch. Det tar ju en stund att ta sig hem, klä på en motsträvig och ett plåster och frakta dem till bilen. Puh!  De stinker mat och

Sen jag börjat rasa i vikt och börjat nå min målvikt så slarvar jag mer. Jag blir så besviken på mig själv, det var så fasiken vilken dålig karaktär jag har. Nu har jag i alla fall gått ner över 10 kg och har ca 1 kg kvar till målvikt och normal BMI. Jag SKA klara det!  Resan har varit riktigt enkel och jag förstår inte varför jag inte gjort det förr. Jag började med att bli medlem i Viktväktarna online, olika Facebook grupper anknytna till Viktväktarna. Sen lärde jag mig att väga och mäta maten och se vad en normal måltid är, att det jag trodde var nyttigt inte är det. Jag har nog minskat mina måltider med 50%.  Sen räknade jag poäng och försökte planera min dag. De första 2,5 månaderna var det knappt nåt slarv.  Men jag tror matkassen har gjort mycket. Nyttig och varierande mat, min mage har aldrig varit så glad och jag har aldrig provat så mycket nytt. Det blev som en ny värld öppnat sig.  I början var jag hungrig. Jösses så hungrig jag var. Men efter nån månad gick det över och mag

Mensvecka och en svacka igen. Eller svackan har jag nog haft ett längre tag men allt blir värre vid mens.  Förskolestarten har varit spännande, fantastisk och väldigt slitsam. Jag är den som hämtar och lämnar samt lagar all mat, planerar och sköter det mesta. Samt jobbar. Stressar runt som en galning och hinner ingenting emellan, stressar på jobbet och därifrån. Stressar för att laga mat, tvätta och sköta katter. Försöker sitta mkt med barnen och bara finnas. Leka med Robban. Förbereder middagar på kvällar och morgon.  Alfred är sååå ledsen när jag lämnar och sover dåligt vilket gör att han inte är en trevlig kille på eftermiddagarna. Han skulle behöva vara hemma längre med någon av oss och vänta med inskolningen.  Klara däremot är överlycklig och kastar sig in när vi anländer, lär sig massor och vill inte gå hem. Så olika de är.  Men det äter i mig. Alfred. Att jag inte finns där. Att jag inte orkar, tjatar och skäller. För så känner jag mig även om jag inte är så hela tiden. Jag orka

Äntligen har Klara börjat gå, hon tränade intensivt hela förra veckan och nu i helgen med vändningar. Men så plötsligt så går hon mer än hon kryper. Det går inte fort men det stapplas på framåt. Jag är jätteglad för hennes skull.  Alfred har fått spring i benen och nu får man jaga honom. Lite problem när man ska få ur dem i bilen och in på dagis. När man håller på med Klara så drar han och vice versa. Det är inte många meter o vagnen känns överflödig. En i taget går inte. Vette tusan hur jag ska lösa det.  I morgon ska vi vara någon timme på förskolan trots vi är lediga. Men det är för att de inte ska vara lediga för länge. Men på tisdag är det allvar, då ska de lämnas innan 8 och hur jag ska få till att vara snygg och fräsch, alla matlådor, väskor och barn i tid är en gåta. Men jag har en plan och det är att gå upp extra tidigt och göra mig i ordning o lassa ut allt i bilen. Förbereda ev middag och sen väcka barnen och få dem i ordning och nåt i magen. Sen ska jag hämta dem vid 13.30

Älskade fina Stiina. Du blev 15 år och av dem åren var du med oss 4,5 år, du var världens finaste katt och nu har du gått vidare. Vi saknar dig så!  I morse låg Stiina under vardagsrumsbordet och ville inte äta eller dricka. Hon ville bara ligga där. Jag väckte maken som var helt borta och bara svarade öhhhh.  Sen blev det att surfa efter någon veterinär som hade tid att kolla henne, vi har precis fått en nyöppnad klinik i närheten så maken skulle försöka ringa dem när de öppnade.  Han hade dessutom lämningen av twinsen till dagis 9.30 och städaren som kom kl 8. Jag kunde inte hjälpa med något för jag hade möten bokade på jobbet och fick lov att åka.  Jag sms min kompis (som jag skrivit om förut) om hon kunde hjälpa på nåt sätt, hon är ju hemma och jag hoppades hon för en gångs skull skulle ställa upp. Men nej. Fan så besviken jsg blir. Jag skriver inte ut några detaljer men fan. Hon var min närmaste vän i 13 år och när allt med Isak hände så förändrades något. Sen dess är inget sig li

MVi ha haft en riktigt fin helg, enda molnet på himlen är stackars Alfred som håller på få kindtand. Han har så ont och grät halva natten. Klara har oxå tänder på gång men verkar än så länge inte vara lika påverkad.  Vi har hunnit att byta däck på bilen, dammsuga båda två, handlat och varit till gravarna. I dag ska vi till Ikea och köpa mer skohorn och barnlås.  Förhoppningsvis blir det även uppehåll så vi kan vara ute.  ***** Nåt som går segt är vikten.  3 kg kvar till normalt BMI och det går seeeegt. Kanske jag slarvat mer än vanligt men fasiken vad jag sköter mig övrig tid. Blir lite orolig inför vägningen nästa vecka. De första 10 kg gick som en dans men nu....  Frustrerande!  ***** Vi har ändrat om lite bland tider och dagar, pedagogerna talar om vad som funkar bäst för barn och verksamhet och vi rättar oss. Så istället för väldigt korta dagar blir det korta dagar. 8-13.45 blir det nu och ledig måndagar. Men inte de närmaste måndagarna för pedagogerna säger att man inte ska ha upp