Vi kämpar

Vi kämpar på här hemma, den svacka jag haft är väl till stor del borta men ändå inte. Jag bara orkar inte. Så känner jag. Jag orkar inte. 

Det är svårt att sätta fingret på vad det är men jag tror jag är rätt slut. Det går i 180 hela tiden- på jobbet- tvillingarna -livet. Jag hinner knappt andas emellan, jag förbereder, planerar och försöker få allt att flyta. Morgonen går rätt bra, Alfred är ledsen men det går över fort, men hämtningen och eftermiddagen. Herregud. Att jag ens har mitt förstånd i behåll är ett under. 

klara är arg på mig, hon är inte ens glad att jag kommer. Alfred är som ett plåster. I dag slog Klara mig, puttade bort mig och har inte velat veta av mig ett tag- och jag förmodar att det är hennes sätt att visa att hon ändå ogillar dagis. Att jag sviker henne., det gör ont i mitt hjärta. 

När vi kommer hem sen är det mellis och dusch. Det tar ju en stund att ta sig hem, klä på en motsträvig och ett plåster och frakta dem till bilen. Puh!  De stinker mat och är så smutsiga när de kommer hem så jag måste duscha dem. Att duscha twins själv är en utmaning som heter duga :)

Sen är det röja, röja, slåss om leksaker, om mig, plåga Robban lite och klättra överallt. Gnälliga och olyckliga. Magsår deluxe. Samtidigt ska jag försöka laga mat umgås med katter, tvätt, disk osv)och sen få i barnen mat, som bestämt sig för att äta själva. Mat överallt, mindre i magarna och mer i huset om jag så säger. 

Sen kommer äntligen maken hem. Då är alla nöjda mätta och glada utom jag.  Haha ;)

Egentligen om jag tänker efter så är det inte så hemskt som jag verkar tycka i mitt huvud. Maten är ju bedrövlig men annars är det ju samma röj som vanligt. 

Jag sa i alla fall till maken att ja inte klarar av dessa eftermiddagar, de gör att jag får tillbaka både panikångest och ångest. Jag menar, vilken sorts människa är jag som inte ens orkar med mina barn? 

Jag tänker nog att det var ett bra förslag att barnen ska vara lite längre på förskolan. Tills efter melli eller så. Så slipper jag stressa ihjäl mig på jobbet, de ha lågt blodsocker o vara sura. 

Jag är inte håller säker på att jag är nöjd med vårt dagis. Små saker som stör mig. Jag vill vara trygg med att barnen har det bra. 

****
Vi har dock haft det toppen i flera dagar. Dalakompisen har varit här och det har varit helt underbart och fantastiskt! Hon har lagat mat, kramat barn och i tisdags när vi jobbade så var hon hemma med Alfred som hade astma. I går innan hon åkte så lämnade hon barnen på förskolan. Vilken ljuvlig och underbar människa hon är. Som vi älskar henne! Framförallt Klara som inte lämnade hennes famn en enda sekund. 

I morgon är förskolan stängd så maken är hemma med barnen och jag ska jobba. Så skönt att slippa stressa! 

*****
Jag vet inte men någonstans måste jag börja förändra. Någonting är ju inte bra, jag känner mig jämt stressad, dåligt samvete, lite tålamod, sömnproblem. Stressigt på jobbet där det känns som jag aldrig hinner klart. Jämt fattig och en massa saker som behövs till barnen. Just nu känns det som det är uppförsbacke hela tiden.





Kommentarer

  1. Det låter som ni behöver göra en mer jämställd fördelning med hushållssysslorna och barnen. Det känns som du gör allt, och så ska det inte vara.

    Jag tror inte att klara är besviken på dig, det låter ju som hon har det toppenbra och glad under dagarna. Att barn reagerar på hämtning/lämning är fullt normalt. Angående förskolan kan det säkert finnas saker som är mindre bra som du skriver, men samtidigt så kanske dina tankar/åsikter kring det beror på att du själv har dåligt samvete och därför försöker finna anledningar till barnen inte har det bra där? Som du skriver så går de ju väldigt korta dagar och stor del av tiden så sover dem ju, de hinner ju därför riktigt aldrig komma in i vardagen på förskolan osv.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet att jag gör det, men hur ska jag annars få det att flyta?

      Nej, det är saker som inte fungerar på förskolan som jag inte gillar. Jag vill gärna tex veta hur mina barn ätit, hur de haft det och uppskattar om personalen vet. det tycker jag inte är så högt krav?

      Jag tycker inte att de har så korta dagar, 7.30-14 har de just nu och efter mitten på januari ska de gå 7,30-15. Kanske det är korta dagar men det känns inte så

      Kram o tack för input

      Radera
  2. Jag instämmer i föregående kommentar. Du behöver lasta över mer ansvar på barnens pappa. Det är inte rimligt att du ska göra allt och gå sönder av stress. Att vara den förälder som både ska hämta och lämna skulle kunna knäcka vem som helst och det medför också att du blir den som tar allt ansvar för allt som ska flyta runtomkring. Kan din man hämta eller lämna iaf vissa dagar? Då får han också ansvara för att allt är förberett och med dit/hem etc. Om du försöker låta honom ha det ansvaret så kommer han att fixa det, om inte förr så efter att ha gjort några missar. Stå upp för dig själv, ditt mående är också viktigt! Kram från Hanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han har lämnat ibland men han jobbar på mer än en timmes resväg i rusningstrafik. Lämnar han kommer han hem senare. Hämtar han dras vääääldigt många timmar från hans flex.

      Kram

      Radera
  3. Där jag arbetar så har vi en tavla där alla barns namn står och sedan kryssar vi i hur mycket de ätit, sovtider osv. Det har vi just för att det är ganska omöjligt att komma ihåg hur alla barn ätit, sovit osv. Ibland kan även den pedagogen som varit mest med barnen gått hem och då hinns det inte riktigt med att göra överlämningar kring alla barn.. Men ge förslaget till personalen att det skulle vara bra med en tavla så att du kan checka av själv dem sakerna..

    Jag trodde dem gick lite kortare tider, men det var nog under inskolningen va? Har ni lediga dagar eller går de varje dag? jag skulle absolut ha dem till 15, då slipper ni stressen att hinna hem snabbt och äta mellanmål och barnen hinner landa lite på förskolan efter de vaknat.
    Pappan kan väl antingen lämna eller hämta? Det är jättestressigt att göra båda samtidigt. Går det att vänta med att förbereda mat tills pappan kommer hem så att du bara har möjlighet att landa och umgås med barnen när ni kommer hem? Annars kanske ni kan göra riktigt stora storkok på helgerna med typ köttfärssås, lasagne, gratäng osv så att det bara är att värma när det är dags att äta.. Barn blir väldigt smutsiga på förskolan, de får ju ofta lite fler möjligheter till kladd och lek och det brukar synas på deras kläder och små ansikten :) det kanske räcker att torka av dem med wipes och sen får pappan bada dem när han kommer hem? Du kämpar ju på hur bra som helst och är så stark som orkar allt, men som du skriver så slutar det ofta med att man krachar och det är ju inte bra, det behöver pappan förstå. Försök att sätt er ner och för en plan för hur nu vill leva och hur man vill att dagarna ska se ut. Vad är viktigt?, vad är oviktigt just nu? Och hur ska vi nå vårt mål..

    Kämpa på.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det skulle varit superbra! Det ska jag säga till om.

      Stämmer. Det var under inskolningen.


      Jag förbereder maten dagen innan eller går upp tidigt så jag hinner. Barnen äter innan maken kommit hem. Han kommer hem lite olika pga av trafiken.

      Vi har matkasse som jag helst vill fortsätta med.

      Jag har torkat oxå . Men de stinker o är som sanitära olägenheter. Ska visa kort nästa inlägg på kläder o barn ;)

      Ska göra en plan. Klura lite. Återkommer. ;)

      Kram

      Radera
  4. Å man känner igen sig så mycket i det du skriver! Vi har en snart 5 åring och en 2,5 åring och visst stressar vi också ihjäl oss ibland, brottas med dåligt samvete och tycker att det är sjukt slitigt. Man undrar hur man ska överleva ibland men man harvar på och visst blir det lite lättare med åren. Dock är trotsåldern inte att leka med kring 2-3 år huuuga! Vi överlever genom att dela på hushållsuppgifter, ha städhjälp varannan vecka och turas om med hämtning och lämning. Den som lämnar, hämtar inte och tvärt om. Vi jobbar båda heltid så de går ganska långa dagar på förskolan, men jag har lite mer flexibla tider vissa dagar och då hämtar jag alltid så tidigt jag bara kan. Vi har tid på förskolan från 7.30-16.20 mån-tor och 7.30-14.30 på fredagar. Sen försöker vi alltid hämta tidigare någon av dagarna mån-tor. Då säger vi bara till på morgonen att vi kommer tidigare idag. Jag är en bra mamma om jag är avslappnad, ligger i fas på jobbet och i hemmet och är trygg med att mina barn har det bra på förskolan även om de går många timmar någon dag. Vi köpte en crock pot förra hösten. I den kan man förbereda mat kvällen innan (typ slänga ner en hel kyckling med potatisklyftor runt om) och på morgonen sätter man igång den. Då lagas maten under dagen på låg temperatur och när du kommer hem är käket klart! Supersmidigt! Jag lovar - tids nog blir det lättare och ni kommer att kunna skörda frukten av att ha slitigt med tvillingar. De kommer att leka mer självständigt och ha glädje av varandra på ett annat sätt. Det blir så mycket lättare när språket kommer mer också. Styrkekram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så naiv jag var. Jag trodde det skulle bli enklare med förskolan. Men det blev nästan tvärtom

      En sån skulle ju vara toppen. Men det får vänta tills vi blir mer stadiga i kassan och tröttnat på matkassen. Men den står på önskelistan.

      Tack för en fin kommentar! Kram

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering