Bebiskarusellen

Nu har vi börjat med nan ha och lite förbättring har det blivit. Det är inte så mkt skrikande längre under matningen även om hon inte är särskilt glad när hon äter. Det är så otroligt synd om henne så hjärtat blöder vid maten, tänk att ha så ont när man äter och efteråt? Vi kör den här en vecka och blir det inte bättre så går jag på nutramingen eller nåt liknande. Vi ska ju till BVC om en vecka men hon är inte mkt till hjälp. Vi ringde dit och beställde tid för hon tyckte att vi ska komma först i oktober! Omg! Har hon inte hört ett ljud av vad vi sagt? O prematurer ska ju kollas extra.  Jag har surfat massor på BVC och barnläkare men inte hittat någonting som vi kan välja. Bara privata sjukhuset Martina för 1000kr i månaden. Någon av er tipsade om serfaren men de ska läggas ner och flytta.  Var går ni andra barnföräldrar?  Frustrerad är ordet.  Klara har börjat titta på oss så mkt och le. Det är så häftigt och härligt.  ***** Katterna...

Alltså ska det vara så här?Alla vi träffar säger att "små barn har ont i magen" och "det är en släng av kolik" och "det går över". Men jag tycker inte det är okey, ska vår lilla tjej lida för att ingen vågar ta itu med det? Är det kolik så fine, då tar vi det. Men tänk om det inte är det? Jämför vi med hennes bror som är som en matmaskin går upp massor i vikt? Så mina experter..Vad anser ni? Hennes "symptom" -Gnäller, skriker mitt i matningen börjar nästan direkt -Det är som vi häller i henne syra - Under måltiden-Åmar sig, drar upp benen, rapar mkt under måltiden -Vill inte äta trots hon är hungrig, vi kämpar ofta henne det hon äter. -Hård i magen av och till, i går lös -Prickar i ansiktet, inte rödprickiga utan upphöjda -Ont i magen ca 2 timmar efter maten, skriker mycket då -Pruttar som har svårt att ta sig ut ibland tar sig massor ut -Har inte ökat på maten trots hon växer, äter ca 70-85/måltid ca 8 ggr/dag -Äter nan sensit...

Herregud vad tiden går. Jag vet ärligt talat inte var dagarna tar vägen, var tredje timma är det mat och däremellan ska det diskas, tvättas, lekas med katter, ta en promenad, fäjsbookas, bråkas, bäras barn och allt som tänkas kan. Helt plötsligt är det kväll och dags att gå lägga sig, dagarna är samma men ändå olika. Vi tjafsar en del tyvärr, men det blir väl så när båda är trötta och försöker räcka till för alla. Jag känner en tendens till magkatarr och då är jag ändå inte en som fejar utan låter saker ligga kvar och kan strunta i en tvätt. Men ändå så är det saker man måste göra och på den timmen man har fri tid är det mycket som ska hinnas med. Och är barn eller katter gnälliga då ska man hinna med ännu mer nästa fira tid. Just nu verkar dessutom båda barnen vara väldigt kontaktsökande och vill gärna vara nära (och Robban då förstås) I dag hade jag tvillingselet på mig, det funkar bra men är rätt tungt för axlarna. Klara gillar inte alls vagnen och ska man ha en chans att få ...

Ungefär varannan dag brukar det vara kaos på ett eller annat sätt. I går tror jag tingen hade något emot mig, när jag skulle klämma lime så spruta den över HELA mig och inte över maten, ersättningen sprutade över hela köket, när jag skulle på toa eller göra nåt annat skrek alla i kapp och så fortsatte det. Det är som barnen (och katterna) har nån inbyggd känsla för när jag är upptagen på något vis. Jag hinner bara göra saker halvdant eller inte alls. Lite ovant i min värld, undra när jag ska vänja mig med att jag är förälder? Jag blir så förvånad jämt när dagarna inte blir som jag tänkt mig. I några dagar nu har de varit oerhört gnälliga, eller Alfred snarare. Han är inte nöjd vad man än gör, Klara är lite lättare hon gnäller inte utan skriker när något inte är bra. Jag tror Alfred också har ont i magen, men där funkar å andra sidan ingenting, han gnäller och ylar tills han däckar. Vi funderar på att byta ersättning, det är en stor och ny värld av sånt, känner mig helt lost. Alla...

Jag har sovit okey i natt och hann tom med lite morgonmys med Robban, men klockan 06.05 tyckte Klara att det var dags att vakna. Hon fick vara med vid både dusch och frukost, hon har varit lite kinkig hela morgonen men sen slocknade hon och då passade Alfred på att vakna i stället. De sover ju ca 3,5 timme under ett pass på natten vilket gör att våra bra tider har förskjutits, men det glädjer mig å andra sidan för tänk om de börjar sova lite längre på nätterna..Om 7 dagar fyller de ju två månader. Men jag tror utvecklingsmässigt att de är ca 1 månad. När maken vaknade så åkte vi till plantagen, ett perfekt ställe att spatserar runt i och fika lite. Knappt en människa var där. Vi köpte lite buskar och gräs, en ny fågelautomat och ljung till gravarna. Sen åkte vi till svärföräldrarnas grav, jag saknar de så oerhört. De hade varit de perfekta familjemedlemmarna till våra barn och överöst de med kärlek. Jag saknar min svärfar varje dag och älskade honom mer än mina föräldrar. I mån...

Det var ett synnerligen värdelöst besök, jag tror det tog max 10 minuter även om det var min favoritdoktor. Men min gallsyrevärden från hepatosen är åter normala, men hon kunde dock se att mitt EVF och HB var högt och när jag ska på återbesök på MVC i oktober vill hon att de kollar det. Hon kollade snittet och även det var fint, jag tackade för all fantastisk vård jag fått och att jag är supernöjd med BB Stockholm. För det är jag verkligen, mer än nöjd. Jag får lite ångest när jag tänker tillbaka på förlossningen, jag var så rädd, ängslig och grät floder efteråt. Varenda hormon och hjärncell fick fullkomligen spel, de är väl vana hoppas jag, men det är ju inte jag. Den mest kontrollerande människan i världen. Trodde jag i alla fall. Tills jag blev gravid och fick barn, nu går jag runt med kräkfläckar, kommer inte i håg saker, känslorna åker upp och ner. Jag har verkligen noll koll nu för tiden. **** I natt sov jag i alla fall 5 timmar, idag känner jag mig nästan normal igen. E...

Jag är fasiken inget trevlig längre, jag får så dåligt samvete gentemot maken men ärligt talat avskyr jag honom vissa stunder på dagen. Jag vet att han gör så gott han kan men det hjälper inte. Jag bara säger otrevliga saker, snäser och är irriterad- En riktig häxa har jag blivit. Det är så jag har lust att gräva ner mig ibland. Det har dessutom blivit precis som med Isak om ni minns? Jag tålde inte att någon, framförallt inte maken, rörde vid mig. Jag känner mig äcklad och ryggar undan, känns som han tränger sig på mig när han försöker krama mig. Jag har liksom inte plats för kramar och kärlek, det går bara inte. Och samliv vägrar jag just nu, bara tanken *ryser* Jag vill ju tycka om honom. Men det GÅR inte. **** I går var en hemsk dag. Eller nej, inte egentligen. Morgonen var bra och det funkade perfekt att åka till sjukhuset för att träffa Klaras läkare. Klara vägdes och mättes, vi prata mat, mage, hennes oroliga sömn osv. Vi gjorde även pricktest vilket inte visade någonti...

Som ni vet delar vi nätterna. Så här ser en morgon ut för mig. Då har jag glömt bort en del och inte ens överdrivit. Maken sover på soffan sitt pass och kommer inramlandes i sovrummet när han har tagit 3-matningen. 04.00 Jag vaknar av att maken smäller upp dörren och fipplar med babymonitorn och ställer den på mitt nattduksbord. Han hävdar att han är så tyst han kan. 04.10  Suckar. Kan inte sova går upp och kissar och släpper in Robban i sovrummet. 04.15 Myser med katten Robban. Klara hojtar, upp och gungar hennes säng och konstaterar att hon sover, går och lägger mig 04.22 Alfred skriker, rusar upp och stoppar i nappen. 04.30 Trängs med Robban i sängen, han har 90% av sängen och jag 10% 04.45 Går upp och förbereder maten, det brukar alltid bli panik när tvillingarna vaknar. 05.00 Fäjsbookar och läser mail 05.01 Klara gallskriker som alltid 2 timmar efter maten 05.09 Gungar, trycker in nappen och försöker få Klara att somna om. 05.13 Får tinnitus 05.20 Klara...

I fredags fyllde tvillingarna 7 veckor och den 12 september är det ett år sedan vi födde/miste vår änglason Isak . Det känns så långt bort och ändå så nära. Jag tänker mycket på Isak och kommer aldrig att glömma, inte ni heller förmodar jag? Tänk att vi gick igenom allt det där och sitter idag med två små bebisar här hemma.  Jag var och köpte blöjor i dag, det kändes så himla konstigt att stå där och se förvirrad ut. Det kändes som jag kommit fel eller gjorde nåt kriminellt. Så himla overkligt.  Det är rätt slitsamt att vara tvillingförälder och matte åt tre katter, dessa två dagar har alla 5 hållit låda och härjat och i går så hade vi tre olika besökare här. Make var i väg och skjutsade pappa, handlade och gjorde massa ärenden så jag skötte barn och katter helt själv hela dan. Detta med kass sömn gör att jag inte längre är så smart, trevlig och tänkande människa längre. Tänk att jag ska göra allt det där sen när han börjar jobba. Hur ska jag fixa det? Det går ...

Min syster frågade om vi skulle ha dop. Det hade jag inte tänkt men tänkt att namngivning ska det bli i stället. Tror jag. För varför har man det? Hur ska man tänka och när ska man ha det? Tips? ***** Och där rök den duktiga karaktären jag haft, i dag har det latsas in kakor, godis, ostbågar och annat otyg. Jag har inte ens varit utanför dörren, men jag såg att solen sken i alla fall.  I morgon blir det promenad, nyttig mat och trädgårdsarbete. Eller jag hoppas det för det blir inte alltid som man tänkt sig. **** En dag full av besök, tårar och skratt. Men det får jag berätta om i morgon för nu är det snart läggdags.

I går kväll lyckades Klara kaskadkräkas över hela mig, det rann t o m ner i mufflan. Fatta så otäckt! Inte hann jag duscha heller utan fick tvätta av mig med en våtservett. Man är verkligen fräsch som småbarnsförälder. :-) Eländiga nya mat, har läst flera som har samma med sina bebisar, på måndag ska vi ju till läkare så då får vi reda ut det här med maten. Hela hon luktar vedervärdigt av pruttar och har som ett gasmoln kring sig. Hon skulle kunna driva hela Sverige med el. I dag har hon ätit sådär, det gör mig så orolig och det är verkligen inget vidare att ha en liten bebis som inte äter. Nu går hon ju upp i vikt så hon får uppenbarligen i sig tillräckligt med mat, BVC sa att hon kommer komma i gång om några veckor. I dag har jag varit i väg på en liten shoppingtur, köpt nappar och mobil till skötbädden på lekmer och sågolja på Jula och avslutade med att köpa hämtmat på thaien. Hela rundan gjordes med en stor kräkfläck på axeln. Det upptäckte jag när jag kom hem..fräsch var o...

Alltså jag har tydligen inte lärt mig ännu. I går innan vi skulle gå till BVC bytte jag om så vi skulle hinna med att mata innan vi gick och det inte skulle bli panik och jag skulle komma i myskläder dit. Och vad hände? Klara kaskadkräktes över hela sig och mig. 5 minuter innan vi skulle gå. Der gad, så trött jag blev. Samtidigt slogs katterna och maken tjata hål i mitt huvud, ens tålamod är ju inte det bästa och många svordomar blev det. En promenad på 25 till BVC gjorde att jag mådde lite bättre. På hemvägen däremot så skrek Klara halva vägen, till slut fick jag ta upp henne och putta den stora tvillingvagnen och ha henne i famnen. (maken hämtade paket på posten så jag var själv) Hos BVC gick det bra, Alfred väger nu 4,5 kg och Klara 3,6, båda har nästan vuxit 2 cm från förra veckan. Och vi ska -Väcka efter 4 timmar (Alfred behöver inte men vi måste ju ha dem synkade.) -Fortsätta koka vatten -Träffa läkare nästa vecka -Syster med barn får vänta att komma -Inga barn på...

Min pappa ringde i går. Oh der lård! Hallelujamoment! Det har inte hänt på...öhh..Någonsin? Han ville komma hit och hälsa på, det lät lite pliktskyldigt och när han kom på att han sagt det försökte han desperat ta tillbaka det. Haha :-) Men det gick jag inte på. Så på lördag ska maken hämta pappsen för att forsla hit honom, fick lov att säga till pappa att ha rena kläder och vara fräsch. Skyllde lite på infektionrisk men min pappa är inte den fräschaste, so to speak. Nu får vi hoppas han är nykter och inte allt för gnällig också så ska vi nog försöka ro detta i land. Appråpå hallelulja kom bästa kompisen hit med fina kläder till barnen, två dar på raken! Det var gulligt även om jag förköpt mig lite på tvillingforumet, så nu hoppas jag barnen smutsar ned sig mycket. Man blir ju lite babykläder/saker beroende, behöver ju snart en vit månad och spärrat kort om vi ska överleva det här. Jag fick lite dåligt samvete mot katterna och när jag ändå beställde mat fick jag lov att slå t...

Asså det är nåt speciellt att få ha äran att få barn. Inte en endaste gång (nästan) tänker jag på att de är äggdonationsbarn. De är 100% våra och man faller lätt in i vem dem är lik, vems humör och personligheter. En del ärvs ju ändå, jag har faktist inte satt mig in i epigenitik eller vad det heter. Jag tänker mycket på om de kommer älska oss, hata oss, skämmas för oss eller om de kommer ha en favorit bland oss. Så är det ju för katterna, jag och maken har ju varsin favorit även om vi älskar dem lika mycket. 2 av katterna har även en av oss som favorit även om båda duger. Stiina är rättvis med sin kärlek och delar med sig till alla som vill ha. Tänk om de inte kommer tycka om mig? Kommer jag bli en curlingmamma som gör allt för att bli omtyckt? Kommer jag vara rädd för mina barn? Robbans liv går just nu ut på att få hänga i famnen med nån av oss, leka lite och mysa nära bebisarna. Han hälsar att han gärna också vill ha ett eget babynest, gärna ett större så en bebis får plats oc...

I dag är verkligen ingen bra dag och knappast värd att blogga om och inget som ställer mig i bra dager heller. För lite sömn som enbart är makens fel är orsaken till denna ilskhet. Jag har inte sagt ett ljud till honom i dag, moget och trevligt är det kanske inte, men om jag öppnar munnen så lär det bara komma elakheter ur den så det är lika bra att vara tyst. **** Jag och tvillingarna har i alla fall varit på en promenad till lokala butiken, de sov som stockar och det var skönt att komma ut. Men när man kommer in vaknar alltid Klara även om hon ligger och sover som en stock sekunden innan. Barnen har faktiskt sovit hela 3,5 timme två av passen i dag, de hade kunnat sova längre men vi måste ju väcka dem. **** Sen kom bästa kollegan hit med fika, katterna älskar verkligen henne och är och myser med henne direkt.  Veckan som kommer har vi aktiviteter alla dagar utom måndag, så i morgon hoppas vi på en bra och lugn dag. Med mkt sömn. För nu är jag så trött så det snurrar i...

Vafan så senil jag är, det har ju varit beräknad förlossning och tvillingarnas 40 veckor häromdagen. Vi hade plockat fram champagne och lagt den på kylning för att fira den stora dagen, men det kom jag på idag, flera dagar försent. Grattis finaste tvillingar på er 40 veckors dag! Nu är ni fullgångna och skulle kommit till världen! Nu har vi istället fått njuta av er i 6 veckor. Det är så oerhört fantastiskt att få äran att vara förälder till tvillingar, att vara mamma överhuvudtaget är helt otroligt. Även om jag glömmer bort att jag har barn och tror livet är som förr ibland, framförallt på morgonen när jag är trött. Blir jätteförvånad när jag ser dem i deras rum. Det enda oron (nåja, nu är det mig vi pratar om, jag har en A4 lista) på himlen är Klaras mat och ickeätande, jag tycker det är väldigt jobbigt och oroar mig mkt över henne. När vi har provat mjölkfritt en vecka så tänkte vi prova att ge henne mindre och oftare. Det har vi provat förut men det tål att provas igen. Al...

I morse åkte jag i väg och lämnade blodprover, naturligtvis satte sig både barn och katter på tvären. Men till slut kom jag i väg och väl där var jag faktiskt först i kön. Tjejen som tog prover var nog duktig men mina kärl hade tagit semester för de samarbetade inte. Men 4 stick senare och 8 rör så åkte jag hem och här hemma sov alla som stockar. Tills jag kom hem så att säga för då tjoade alla barn samtidigt och så har det faktiskt varit hela dan. De har verkligen hållt låda, Alfred vill ha sällskap i knät, Klara arg och ont i magen och Robban klängigare än klängigast. Bästa grannen kom i räddans tider och vaggade Klara till sömns, så fick jag en liten paus. Man får ju tinnitus när alla håller låda. Precis innan gästerna kom så hade Klara sitt psykbryt men slocknade som ett ljus precis när de ringde på dörren. Sicken tur, för jag skällde ju på maken att han släpat hit besökare vi inte orkar med. Besöket gick i alla fall bra, även om det är svårt att hålla fokus på barn, katter...

I dag har vi fått massor gjort, morgonen började med att mathem kom med sin leverans samtidigt som barnen skulle ha mat. Sen gick tv sönder eller snarare comhem samtidigt som BVC hade sin lilla telefontid på 30 minuter samtidigt som alla barnen var olyckliga. Sen pratade jag både med BVC och en otroligt mycket skitotrevlig läkare på Neo. Vilket arsle, han hade verkligen en dålig dag. De hade nämligen inte skrivit ut recept på järndroppar som Klara ska ha, det kunde naturligtvis inte BVC göra så jag hamnade mittemellan sjukvårdskiten. Underbara sjukvård. BVC ville även att de skulle skriva recept på mjölkfritt till Klara eftersom BVC bara har läkartid en gång i veckan och det är neo som har pratat om båda sakerna. Det protesterade Neo emot såklart, för vi är ju färdiga hos dem och han kunde inte hitta någonting i journalen, efter en massa diskussioner så sa han att han ringer tillbaka. Han var så fucking otrevlig hela tiden. Sen ringde denna läkare upp och mkt riktigt så ska Neo...

Nu börjas det igen, i morse när jag vaknade så känns det som jag håller på bli sjuk. Jag fattar inte varför det inte bryter ut eller bara försvinner. Seså, iväg med sig dumma sjukdomskänsla! Sen undrar jag om jag brände mig på kaffet i morse, för nu känns det som att jag bränt tungan och gommen. Men det måste jag väl ändå komma i håg i så fall, jag har inget minne av det. Känns ju fånigt om jag ringer vårdcentralen och säger; -jag känner mig hängig och har nog bränt tungan på kaffet..-Mmm, säger dem då. -Ring det här telefonnumret (psykakuten). Så då kom jag på den briljanta iden att ta blodprover genom www.werlabs.se För en billig penning se om det är något uppenbart knas. De hade lite konstig provtagningskarta över ställen så jag ska maila först och fråga. Mitt finger mår förövrigt bra, så den är oskyldig. I övrigt så har det inte varit en allt för strålande morgon, kiss- och kräkkatastrofer varvat med barn som inte vill äta som de ska och en mamma som blev väckt 04.00. Jag...

Jag vaknar ju alltid när maken går och lägger sig i sovrummet, i dag la han sig 04.30 (han har då sovit från 23-04.30 fast haft två matningar) och då vaknar ju jag naturligtvis. Sen blev jag så till mig att vi skulle i väg i dag så det var lika bra att kliva upp. Sen är det ju också märkligt att han, förmodligen inte medvetet, förutsätter att jag ska packa väska, plocka fram babyskydd, packa in barnvagnar och göra alla ordning för avfärd medans han sover och gör endast sedan i ordning sig själv. Det är ju verkligen ett projekt att komma i väg, men med den nya barnvagnen så underlättar det verkligen. Den är verkligen fantastisk! På BVC är det ju märkligt att man ska lämna sin fina dyra barnvagn mitt i en stor hall, där ingen har översikt och det är mitt i huset så alla som ska till de andra ställena som vårdcentraler osv kan lätt bara ta en barnvagn och ingen skulle reagera. För själva BVC ligger ju någon helt annanstans. Vi får ta med ett lås nästa gång. I alla fall fick vi t...