Återbesök på BB
Det var ett synnerligen värdelöst besök, jag tror det tog max 10 minuter även om det var min favoritdoktor. Men min gallsyrevärden från hepatosen är åter normala, men hon kunde dock se att mitt EVF och HB var högt och när jag ska på återbesök på MVC i oktober vill hon att de kollar det.
Hon kollade snittet och även det var fint, jag tackade för all fantastisk vård jag fått och att jag är supernöjd med BB Stockholm. För det är jag verkligen, mer än nöjd.
Jag får lite ångest när jag tänker tillbaka på förlossningen, jag var så rädd, ängslig och grät floder efteråt. Varenda hormon och hjärncell fick fullkomligen spel, de är väl vana hoppas jag, men det är ju inte jag. Den mest kontrollerande människan i världen.
Trodde jag i alla fall. Tills jag blev gravid och fick barn, nu går jag runt med kräkfläckar, kommer inte i håg saker, känslorna åker upp och ner. Jag har verkligen noll koll nu för tiden.
****
I natt sov jag i alla fall 5 timmar, idag känner jag mig nästan normal igen. Efter inlägget och era kommentarer så släppte allt lite så nu känns det bättre när jag fått ventilera mina tankar. Jag talade även om för maken vad jag tyckte och tänkte, som vanligt får jag inte så mkt respons men kanske några av mina ord går in i hans hjärna.
Barnen har varit smågnälliga men inte alls som i helgen, bara det gör ju att man orkar lite mer.
I dag har jag dessutom varit och färgat ögonfransar och klippt mig. Man kanske tror det är avkopplande men jag känner mig mest stressad och vill åka hem. Men jag måste erkänna att jag blev bra pömsig där i frisörstolen en stund och mina batterier laddades rejält.
Jag köpte med mig sushi till oss som lunch, så himla gott och lyxigt. Det är ju väldigt fascinerande att få komma ut sådär, en hel värld finns utanför vårt hus.
****
Den 13 oktober börjar maken jobba, han ska inte jobba heltid utan några dagar i veckan. Men att vara själv med allihopa känns ju väldigt främmande, läskigt, otäckt och lite spännande. Hur fasiken ska jag klara nätterna, det är den största oron. Dagarna går ju an men nätterna..
Kanske jag är modigare då och kan åka ut på äventyr, gå på babysim, öppna förskolan och skogspromenader?
Hon kollade snittet och även det var fint, jag tackade för all fantastisk vård jag fått och att jag är supernöjd med BB Stockholm. För det är jag verkligen, mer än nöjd.
Jag får lite ångest när jag tänker tillbaka på förlossningen, jag var så rädd, ängslig och grät floder efteråt. Varenda hormon och hjärncell fick fullkomligen spel, de är väl vana hoppas jag, men det är ju inte jag. Den mest kontrollerande människan i världen.
Trodde jag i alla fall. Tills jag blev gravid och fick barn, nu går jag runt med kräkfläckar, kommer inte i håg saker, känslorna åker upp och ner. Jag har verkligen noll koll nu för tiden.
****
I natt sov jag i alla fall 5 timmar, idag känner jag mig nästan normal igen. Efter inlägget och era kommentarer så släppte allt lite så nu känns det bättre när jag fått ventilera mina tankar. Jag talade även om för maken vad jag tyckte och tänkte, som vanligt får jag inte så mkt respons men kanske några av mina ord går in i hans hjärna.
Barnen har varit smågnälliga men inte alls som i helgen, bara det gör ju att man orkar lite mer.
I dag har jag dessutom varit och färgat ögonfransar och klippt mig. Man kanske tror det är avkopplande men jag känner mig mest stressad och vill åka hem. Men jag måste erkänna att jag blev bra pömsig där i frisörstolen en stund och mina batterier laddades rejält.
Jag köpte med mig sushi till oss som lunch, så himla gott och lyxigt. Det är ju väldigt fascinerande att få komma ut sådär, en hel värld finns utanför vårt hus.
****
Den 13 oktober börjar maken jobba, han ska inte jobba heltid utan några dagar i veckan. Men att vara själv med allihopa känns ju väldigt främmande, läskigt, otäckt och lite spännande. Hur fasiken ska jag klara nätterna, det är den största oron. Dagarna går ju an men nätterna..
Kanske jag är modigare då och kan åka ut på äventyr, gå på babysim, öppna förskolan och skogspromenader?
ÅÅÅ jag bara älskar eran Robban mer och mer.... Kul att Klara visar vems babynest det är och vem som bestämmer över det.
SvaraRaderaDu kommer fixa det galant att vara hemma själv och vem vet i oktober kanske de sover hela nätterna eller iallafall halva och då får du mer sömn automatiskt....
Lägg herr GAD åt sidan och njut av dina godingar alla 6 stycken inkl maken..
Mitt tips är att sikta "lågt" den första tiden. Det är en stor omställning att bli ensam med barnen, ta det lugnt i det tills du hittat egna rutiner.
SvaraRaderaMitt andra tips är att ändå på något sätt hjälpas åt på nätterna.. Jag märkte den hårda vägen att det, åtminstone för mig är orimligt att föräldraJOBBA både nätter och dagar medan mannen sov hela nätter och bara jobbade dagar.
Min erfarenhet visade sig också innefatta en mammig bebis som ville vara hos mig även på kvällen.. Det är nog vanligt att det blir så när en är ensam med bebis hela dagarna och då får en liksom aldrig någon paus.
Hur ni delar upp det är upp till er (förstås;) Hade vi gett ersättning hade jag slaviskt delat lika på nätterna men det finns förstås andra sätt (2 helgdagar finns det varje vecka, mannen kan vara den som ploppar i napp, söver om uppvaknad bebis och/eller rapar bebis efter mat etc).
Jag tycker att det känns orimligt att slita ut en människa helt medan den andra får sova. Det finns en anledning till att icke sömn används som en tortyrmetod..
Kram
När jag sjukskrevs för min förlossningsdepression sa den läkaren "Du ska ha förbannat klart för dig att det är den som är hemma som har det tyngst. På ditt jobb har du raster, sov på dem om du är trött. Din fru har inga där hemma så du kan ju lista ut vem av er som ska ta de jobbiga nätterna".
SvaraRaderaHos oss är det såklart inte alltid rättvist MEN han förstår att han är den som får pauserna, han är den som får batterierna laddade utanför hemmet. Hoppas även din man förstår det. Det är inte du som ska jobba 24/7 kring barnen när han återgår till jobb... Tänk på det!
Resten kommer gå galant! Som någon ovan skriver. Sikta lågt, en dag i taget! Snart så är du en jävel på att fixa två kids, käk och resten! Jag var livrädd nu när jag skulle bli ensam med två, men det går så förbannat bra!!! :) Jag har blivit ond sedan mina barn kommit till världen. Jag säger vad jag vill ha och han har inget val, han har raster på sitt jobb!! ;)
Håller med ovanstående!
SvaraRaderaIbland får jag dåligt samvete för jag "alltid" ligger kvar i sängen på helgen. Men jag säger precis samma sak. Hemma är det fullt upp hela tiden! Även bra dagar är det fullt sjå att hålla mungipor uppåt!
Jag har fokuserat på att sova istället för alla hushållssysslor. Ta tillfällena i akt att vila lite iallafall.
Så här efter ett år inser jag dock mitt misstag. Jag har vant henne vid att jag sover i sängen bredvid. Så nu när jag inte gör det sover hon för dåligt. Fast vi tränar nu. Hon får sova kortare och jag hoppas att utmattning kommer göra att hon sover längre och själv.