Bebiskarusellen

Kära nån. I morgon är det dags! Det går inte att beskriva hur overkligt det här är, så mkt blandade känslor och jag vet inte alls vad jag har att förvänta mig de närmaste typ 20 åren. Småbarnsfamilj? Det känns så konstigt att jag inte ens vet vad jag ska beskriva, vi har ju alltid varit det barnlösa paret och de senaste åren har jag intalat mig att jag kommer förbli barnlös och det passar oss bra. I går vid lite paniktankar kläckte jag ur mig till maken att jag ångrar mig, vad håller vi på med? Vems ide var det här? Vi tycker ju dessutom barn är lite läskiga. Hahaha :-) Samtidigt ser jag så mkt fram emot att få lära känna de två små i magen, det kommer bli en fantastisk resa! Det är mkt i hjärnan nu.. Jag tänkte i natt på om det händer mig något under operationen. Hur blir det då? Och stackars maken? I alla fall. I går var vi till sjukhuset och gjorde CTG, Alfred var så vild i magen att jag fick ligga i 45 minuter med CTG. Det var rena sjöslaget i magen och hans puls låg ...

Nu är det bara 2 dagar kvar tills vi får träffa tvillingarna, det ska bli väldigt skönt att ha dem utanför magen i stället. Jag börjar bli oerhört trött på att vara gravid, jag är verkligen ingen bra gravidambassadör. I går var en riktigt skitdag, sammandragningar, svårt att kissa, trött och väldigt ont. Jag får såna otroliga sammandragningar när jag går och lägger mig, då och när jag varit o kissat. Mkt märkligt. Jag är helt energilös och kraftlös, att plocka ur diskmaskinen är nästan en omöjlighet. Jag överlevde dock frisören med klippning, ögonfransfärgning och brynplockning men efter det var jag helt körd, jag har trollskogen därnere kvar, men jag når ju inte ens ner dit eller ännu mindre ser något. Så den får vara.. Jag ska tjata på om urinvägsinfektionen i dag, det känns som de inte lyssnar. Jag vet att jag har det, det gör så ont att kissa att jag sitter och gråter. Det visar väldigt sällan på stickan men bara de skickar i väg på odling så. I dag blir det CTG, blodtryck, t...

Just nu känns det som om jag inte gör något annat än att tillbringa min tid med att göra undersökningar. I går var det först UL med tappmätning, tappen var ca 3 cm och sluten och fin. Det var förresten samma läkare som gjorde KUB och konstaterade att Isak inte hade en okey hjärna. Hon var likadan i går, lite barsk och slarvig kändes det som. Lilla klara väger ca 2 kg och ligger på ca -15%, hon är väldigt svårmätt så vi vet inte riktigt hur mkt hon väger. Alfred väger ca 2,3 kg och ligger på +16%. Båda ligger nu med huvudena neråt. Det verkar vara väldigt olika vem som mäter måste jag säga, från den ena veckan till den andra skiljer det otroligt mycket. Båda barnen följer dock sina kurvor fint. Sen var det urinprov och CTG och då kom den nya läkaren in och pratade med mig. Gallsyrorna hade inte kommit ännu men de hade beslutat att de inte vågar vänta längre. Man vet ju inte riktigt effekterna av hepatos och hur det påverkar barnen och på fredag är jag i vecka 34. Så på fredag bl...

Nu har jag varit och lämnat blodprover, ringt mottagningen för att höra vilken tid de bokat TUL idag och nu intas frukost. Jag hinner i alla fall vara hemma en liten stund innan det är dags att åka. I dag ska jag nog träffa den nya läkaren också, som jag helt glömt bort vad hon heter. Hoppas hon är bra. Undra hur denna dag kommer sluta, 3 är verkligen mitt oturstal och i dag kan det liksom inte bli mer treor än så här.. Jag försökte jobba bort mina fobier för vissa saker på KBT men vid treorna hann vi inte så mkt. Tråkigt, för jag blir så irriterad på mig själv för jag vet att det inte är logiskt. **** Gårdagen spenderas med lite shopping men mest hemma, ryggen tar livet av mig och att åka bil gör att jag har ont i timmar efteråt. Jag shoppade i alla fall plastad frotté och lakan till vagnen och en skötbädd. Nu är det tvättade och jag ska efter frukosten bädda vagnen. I går skruvade vi även i hop babysitters som vi fått av Ahm66 och jag kan säga att Robban älskade dem, helst n...

I går var en underbar dag på många sätt, men det som var mest underbart var att jag var helt smärtfri! HELT. Fatta! Ingenstans gjorde det ont! Så fantastiskt! Så jag passade på att greja runt här hemma och det var så skönt! Ridkompisen och hans dotter  kom över och hade med sig jordgubbar och glass, härligt med fika och mycket trevligt sällskap. Jag hade även en hungrig dag så jag åt en del också, vilket är väldigt bra för varje urinprov jag lämnat visar nu på svår svält :/ Alla som inte sett mig på ett tag säger att jag blivit så smal, så jag gissar att bebisarna tar en del. Men å andra sidan ser man ju bara magen så allt annat blir så litet i jämförelse. Katterna var också pigga i går och vi lekte, busade och myste tillsammans. Min lilla familj, jag får så dåligt samvete för de har ju inte valt det här. Jag hoppas de kommer ta det bra och tycka om våra nya familjemedlemmar, de har ju haft sin beskärda del av misärhem och katthem och jag har lovat dem att de ska få det så br...

Nu vänder jag på rubriken för det enda som räknas nu är dagarna de kan få vara kvar i magen och det är även så läkarna räknar. I går skulle jag göra så mkt här hemma men jag tog det lugnt istället, pussa katter, njöt av solen och mitt hem. Det känns så viktigt att ta tillvara på den tid jag har kvar innan ett nytt kapitel i mitt liv börjar. Vi åkte till förlossningen och det visade sig att jag fått en rumskamrat, hon hade både tagit min filt och mina kuddar och handdukar. Hon borde ju förstått att det var nån sån bodde där eftersom jag hade en del av mina saker där och kuddar osv var ju använda. Dela rum och toalett är verkligen inte min grej, även om det är en yttepyttevägg emellan. Fast det tycker nog ingen. Å andra sidan när jag låg på Huddinge hade vi bara ett draperi emellan och tjejen bredvid var supertrevlig. Jag minns att då fick vi ta klyx själva (i sängen) och fick göra ett schema vem som skulle få springa på toaletten först, mycket märkligt situation :) I alla fall.....

Då vart jag inlagd på sjukhuset :( Men vi tar det från början; Jag ringde ju i går till förlossningen och fick komma in lite tidigare och fick träffa min läkare och göra CTG. Allt såg bra ut och det levrade blodet kom från tappen (typ) och var ingen fara med. Hon berättade att mina gallsyror stigit till 52 och det tillsammans med lite blodslem gör att hon vill börja dra åt säcken. (jag hörde dock snaran) Hon skrev in mig på förlossningen för nu tyckte hon det var dags.. Nu visade sig ju alla andra värden och blodtryck vara toppen, så efter att ha berättat om min sjukhusskräck och lite annat skulle hon betänka permission efter vad UL sa. Hon anser att det viktigaste är att jag mår bra, och stressen att vara inlagd är inte bra. (bara av ordet inlagd fick jag tårar och svettingar) Sen vart det dötid till ultraljudet så jag gick och åt lunch (bedrövlig) och satt och läste. När det sen äntligen var dags för UL där det bara gjordes flödesmätning av navelsträng och koll av tapp (2,6) o...