33+4 (vecka 34)

Just nu känns det som om jag inte gör något annat än att tillbringa min tid med att göra undersökningar.

I går var det först UL med tappmätning, tappen var ca 3 cm och sluten och fin. Det var förresten samma läkare som gjorde KUB och konstaterade att Isak inte hade en okey hjärna. Hon var likadan i går, lite barsk och slarvig kändes det som.

Lilla klara väger ca 2 kg och ligger på ca -15%, hon är väldigt svårmätt så vi vet inte riktigt hur mkt hon väger. Alfred väger ca 2,3 kg och ligger på +16%. Båda ligger nu med huvudena neråt. Det verkar vara väldigt olika vem som mäter måste jag säga, från den ena veckan till den andra skiljer det otroligt mycket. Båda barnen följer dock sina kurvor fint.

Sen var det urinprov och CTG och då kom den nya läkaren in och pratade med mig. Gallsyrorna hade inte kommit ännu men de hade beslutat att de inte vågar vänta längre. Man vet ju inte riktigt effekterna av hepatos och hur det påverkar barnen och på fredag är jag i vecka 34.

Så på fredag blir det kejsarsnitt och trots jag gissat det så fick jag ändå en chock och utbrister förskräckt; "-Va! Men jag är inte redo än, vad läskigt!" "de är ju så små än! Hur ska det gå?"

Hon fnissar lite åt mitt chockade uttal och säger att barnen kommer vara små. Hon förstår precis hur jag känner och säger att det är en normal reaktion med tanke på vår historia. Sen berättar hon hur allt går till, men jag kan inte riktigt ta in allt så hon går i väg en stund och fyller i papper för att komma tillbaka.

****
Hon berättar att på onsdag ska jag komma dit och göra CTG och träffa henne och gå igenom våra frågor. Sen ska jag lämna blodprover för att till sist träffa narkosläkaren.

Hon ville även att jag ska se filmen om kejsarsnitt som finns på deras hemsida (det har jag nu gjort)

På torsdag kväll ska jag ringa och höra vilken tid vi ska komma på fredag. Det är mkt folk som är inblandade så de ska vara minst två kirurger pga min endometrios, barnläkare, barnmorskor och narkos. Operationen kommer ta lite längre tid än vanligt eftersom de måste vara så försiktiga med min endo, jag kommer vara vaken under hela ingreppet.

Sen kommer jag att ligga på uppvaket medans maken följer med läkare och barn. Hon sa att det kan vara så att det inte finns ett familjerum på neo utan vi kanske får sova någon natt på eftervården men tvillingarna kommer vara på neo.

Frågor tills onsdag 
-GBS få antibiotika ändå?
-Om nåt går fel med kejsarsnitt?
-När får man personnummer?
-ska man ha med sig nappflaskor till BB?

Komma i håg:
-Anmäla till FK när?
-Det blir väl vabb?!
-Byta till barnförsäkring


****
När jag kom hem sen läste jag nog alla papper vi fått 20 ggr, stirrade framför mig och googlade på prematura tvillingar, kejsarsnitt och kände mig lite chockad.

Det är så lustigt hur min hjärna hanterar allt detta, det är så verkligt nu. Riktigt nervös, förväntansfull och skräckslagen är jag. Men jag kan inget om barn, prematura tvillingar och typ inget om någonting. Min hjärna känns alldeles tom samtidigt som jag längtar att träffa tvillingarna. Det enda som betyder nåt är att de mår bra!

Efter att ha levt i 23 år tillsammans ska vi nu få nya familjemedlemmar och bli föräldrar. Hur kan man förstå det?

*****
Efter att ha maratonsms med bästa killkompisens dotter så kommer hon och hälsar på och hämtar nycklar på torsdag och flyttar in här på fredag.

Hon kommer stanna ca 1 vecka och även bästa grannarna ringde och sa att de kommer hem på fredag.  Då har vi i alla fall en hel vecka på neo tillsammans innan vi ska rodda ett varv till med kattvakter.

****
Har lite sammandragningar och ont i dag, hoppas jag piggar på mig, tänkte åka o klippa mig och färga ögonfransar. Luggen hänger ända ner i ögonen så det är liksom dax.