Bebiskarusellen

 I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte.  De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu.  Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem.  En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kärlek, lite svartsju

 Jag fick en påminnelse att det var länge sen jag bloggade. Viljan finns men inte tiden och orken.  Både våren och sommaren har gått fort, jag fyllde jämt under våren och hade samlat till en ridresa i Spanien. Det var absolut bland det bästa och roligaste jag gjort i min ridkarriär, eller faktiskt på alla plan. Hela resan var perfekt, hästarna, boendet och maten. Inte minst ridsällskapet. Jag ville absolut inte åka hem och nu sparar jag pengar för att åka dit igen.  I övrigt har livet varit rätt slitsamt, jag har värderat huset och försökt räkna ut hur det fungerar om maken skulle köpa ut mig. Men jag fattar verkligen inte hur fasiken man ska räkna. Vad skulle jag ha råd med då? Var skulle jag bo och hur skulle livet bli? Jag är verkligen trött på att ha ett extra barn med honom, ju äldre han blir desto värre blir det.  Alfred kämpar, och vi med honom. Bup har stängt ner då alla sagt upp sig och är sjukskrivna. Så en vidare utredning verkar vi få vänta på, vårdgarantin får vi inte hell

 Som vi väntat på att få komma till Bup. När jag kontaktat lokala Bup hänvisar de till att de gör omorganisering och de inte kan de emot oss. Dessutom är år att ta sig framåt i kön.  Jag har jagat dem hela hösten utan någon som helst framgång. Samtidigt har kaoset både hemma och i skolan varit en följetong. Jag gör inget annat än att få magsår, hjärtinfarkt i paniken att släcka bränder efter Alfred.  Till slut fick jag nog och ringde vårdgarantin, vi har ju väntat åratal nu och borde får komma privat, men nej.  Eftersom det är omorganisation så gäller inte det, och vi hänvisas till bup. Som hänvisar oss tillbaka.  Så jag anmälde bup till patientnämnden, ett Mail till dem hur vi skickats fram och tillbaka.  Det tog två dagar och sen ringde en verksamhetschef från bup start i länet och vi fick tid inom En vecka. Jag var så jävla glad. Äntligen! Jag såg framför mig utredningar, tester, föräldrastöd och framförallt massor med stöd till Alfred.  Fan så naivt. Vi träffa en gammal läkare som