Bup kaos. Får det verkligen vara så här?
Som vi väntat på att få komma till Bup. När jag kontaktat lokala Bup hänvisar de till att de gör omorganisering och de inte kan de emot oss. Dessutom är år att ta sig framåt i kön.
Jag har jagat dem hela hösten utan någon som helst framgång. Samtidigt har kaoset både hemma och i skolan varit en följetong. Jag gör inget annat än att få magsår, hjärtinfarkt i paniken att släcka bränder efter Alfred.
Till slut fick jag nog och ringde vårdgarantin, vi har ju väntat åratal nu och borde får komma privat, men nej. Eftersom det är omorganisation så gäller inte det, och vi hänvisas till bup. Som hänvisar oss tillbaka.
Så jag anmälde bup till patientnämnden, ett Mail till dem hur vi skickats fram och tillbaka.
Det tog två dagar och sen ringde en verksamhetschef från bup start i länet och vi fick tid inom En vecka. Jag var så jävla glad. Äntligen! Jag såg framför mig utredningar, tester, föräldrastöd och framförallt massor med stöd till Alfred.
Fan så naivt. Vi träffa en gammal läkare som var ca 100 år, han pratade med oss i 30 min. Gav Alfred adhd diagnos, adhd medicin för koncentration och tics och melatonin för sömn. Jag sa att det vore bra med en fördjupad utredning då jag tror det är något mer
Sen inte ett ljud. Jag ringde efter nån dag och frågade; ska det vara så här? Blir det inget mer?
Hon sa att skolan och vi lämnat så mkt material att diagnosen var klockren. Vi kunde ta blodtrycket på honom om vi ville då man kan få lågt blodtryck. Men ska inte skolan ha handlingar? Allt de vet är det de hört av mig, en muntlig diagnos
Sen inte ett ljud. Den frustrationen…
Så för nån dag sen läste jag att man kan söka omvårdnadsbidrag, skickade ett meddelande till bup start som sa vi inte tillhör dem? Utan lokala bup, som vi aldrig träffat. Så nu skickar de båda mottagningarna mig fram och tillbaka. Allt jag ville ha är ett läkarutlåtande.
Eller ja, allt annat oxå .. så många frågor jag har. De känns som de slängt ut oss i ett svart hål och önskat oss lycka till
Exakt denna skit som gör att vi inte ens orkar kontakta BUP. Dottern har dessutom inga problem som skolan uppmärksammar så vi förväntar oss noll hjälp.
SvaraRaderaMåste de inte följa upp medicineringen i varje fall? Rätt dos från början är väl ovanligt? Kusinen behövde många turer fram och tillbaka innan det blev rätt. Då blev det stor skillnad!
Tänker oxå det här med medicineringen, de ringde två gånger i början men efter det ingenting. Han behöver absolut annan medicin.
RaderaMen ni är väl två föräldrar i detta? Du skriver att DU kontaktat lokala BUP. DU har jagat dem hela hösten. DU släcker bränder. DU kontaktade vårdgarantin. DU anmälde BUP till patientnämnden…
SvaraRaderaVar finns A:s pappa i detta? Det är inte rimligt att du skall dra hela lasset på egen hand! Var blir K lämnad i detta?
Vad läkaren beträffar, så skulle jag för egen del uppskatta en sådan med mycket erfarenhet, alltså en som inte är endast 100 utan kanske 200 år gammal. Min kusin som är läkare (specialist inom strokevård) gick i pension för snart två år sedan. Jag har mer än en gång tänkt på hur mycket erfarenhet och kunskap/som gick ut genom sjukhusdörren när hon slutade! Sådant som inte går att läsa sig till utan som kommer via beprövad erfarenhet. Jag skulle inte misstro läkaren på grund av ålder - tvärtom.
A pappa...Han sitter mest framför sin dator. Jag roddar i allting kring detta, samtidigt jag försöker få tid med K.
RaderaHan var bra, men vi behöver mer utredning, för A har inte bara adhd. Dessutom behöver han oxå stöd och verktyg i detta, kankse träffa HAB, arbetsterapeut osv..
Tyvärr vanligare än vad man vill tro. Vi fick bråka oss in till bup och fick sedan via modigo två diagnoser. Adhd och trotsyndrom. Adhd har vi medicin till men trotssyndromet behövs kbt och det är flera års väntetid. Sedan tänker dom inte på att vi som familj kanske behöver stöd. Speciellt syskon som inte alltid förstår problematiken och där det lätt kan skapas ett hat mot syskonet med diagnosen. Främst av allt så behöver ju barnet stöd. Här får du en diagnos och lite piller. Lycka till typ. Fullständig katastrof är var det är. Sedan undrar alla varför ungdomarna är som dom är idag. Vidrigt är vad det är!
SvaraRaderaPrecis så är det! Det är helt fruktansvärt, det måste ju vara mera kostnadseffektivt att hjälpa barn och familjer än att låta hela familjen krascha?
Radera