Bebiskarusellen

I dag när jag lämnade så kom personalen inte in, det har varit strömavbrott och det fanns ingen batteribackup på larmsystemet. Så, återigen en hoppsanplanering som drabbar mina/allas barn. I morse var det rätt kallt och eftersom vi åker bil hade twinsen inga jackor, Alfred som har svårt med förändringar bröt ihop av att det inte var som vanligt och behöva lämnas ute. Jag var i valet och kvalet att åka hem och hämta jackor, komma försent till mitt viktiga möte eller hoppas att de snart skulle få komma in. Nu känns det som helt fel val som gnager i mitt hjärta. I fredags berättade personalen att barnen ska lämnas på en annan avdelning och äta frukost där. De har inte varit dit och hälsat på, de har inte presenterat pedagogerna för barnen. Detta pga av bristande personalresurser enligt dem. Återigen dålig planering och utan framförhållning på mina barns bekostnad. Alfred klarar som sagt inte av förändringar om de inte introduceras så han känner sig trygg. Att då kasta in Alf

Halva arbetsveckan avklarad och jag älskar det! Fantastiskt att få vara tillbaka och jag är otroligt tacksam att jag är på en bra arbetsplats. Mindre bra är barnens förskola, Alfred är djupt olycklig och ingen av barnen verkar trivas. Både inomhus och utomhus är riktat mot mindre barnen och det finns ingen stimulans eller främjande för de större barnen. Det är som en förvaringsplats för barn just nu. Vi är nu flera föräldrar som gått i hop och mailat rektor och ledning och krävt möte. Det här är ohållbart. Mitt hjärta går sönder varje morgon jag lämnar. Vi får se om vi får gehör för våra åsikter för tidigare då vi föräldrar påpekat situationen har vi fått noll gehör. Rektorn svarar inte ens på mailen. ***** En annan sak jag är tacksam för är att jag fått en bra läkare, hon har nu två gånger ringt för att höra hur jag mår och hur medicineringen fungerar. Jag måste säga att trots den relativt låga dosen venlafaxin så mår jag mycket bättre. Jag är mig själv igen. Nackdelen är som

Så, då är inskolningen snart till ända och jag känner mig inte nöjd. För att korta ner allt som jag iakttagit och som hänt; Barnen har hamnat på en småbarnsavdelning där vi är äldst och resten är 2 åringar. Det ska dock bli några fler födda samma år men resterande barn, ca 14 st, Är således 2 år. Mina barn har tidigare gått med 4-5 åringar och trivts mkt bra med detta. Under den tiden utvecklades de otroligt mkt och förskolan hade mkt projekt, värnade om utveckling, språk och rörelser.  Nuvarande avdelning känns mest som förvaring. De är få pedagoger och många barn. Jag hade möte med rektorn där jag framförde mina åsikter. Hon sa att de inte ska hålla på med alfabet o för de större barnen. Jag blev alldeles stum. De andra avdelningarna på förskolan är ca 12 barn med grupper om 1-2 åringar, 3-4,5 och 5-6. Det är bara vår avdelning som är stor och blandad och de har inte heller delat upp vår avdelning åldersrelaterat utan blandat i en stor röra. Mina barns grupp har endast 1 st 4

Sista dagen på semestern och i morgon börjar barnen på det nybyggda dagiset. Vad vi kan se är det långt i från klart men jag hoppas verkligen att det är någorlunda i ordning inne och att de kan få komma ut och leka. Det är 2 veckors inskolning så än börjar vi inte jobba.  Sen jag skrev sist så har Alfred varit på hörseltest och det visar sig att han hör alldeles utmärkt. Så då har han alltså knäck i lurarna med utmärkt hörsel? Det är alltså inte orsaken till hans humör. Han har något fler bra dagar men är fortfarande rätt ilsk. Sådär 4 års ilsk. Pust säger jag bara.  Jag mår mkt bättre då jag återupptagit min medicinering och är inte heller lika ilsk. Jag sover oxå mkt bättre vilket är väldigt skönt.  Katten Robban har åter varit sjuk och det är tydligen inflammation i tarmarna. Han var riktigt dålig ett tag och jag grät oavbrutet i flera dagar då han låg inne på sjukhus. Han mår fortfarande inte bra men äter nu kortison som ska häva inflammationen. Jag tycker han är trött, äter dåligt