Bebiskarusellen

Så konstigt, jag skrev ett inlägg och publicerade det i morse. Trodde jag. Men Nää. Men jag tror jag skrev det i tanken? Herregud! Hur senil får man bli? :)  Nåja. Vi har haft en fantastisk dag, vi har varit på promenad, ätit gott, varit ute och röjt i trädgården och grillat hos en kompis. Nu på kvällen åkte dalakompisen hem och jag blev så ledsen att jag gröt en skvätt när hon åkte.  Vi pratar mycket hon och jag, om livet, barn och familj. Jag vill ju gärna flytta tillbaka hem till Dalarna, där bor syster, syskonbarn, morsan och dalakompisen. Och en massa andra kompisar, här i Sthlm är jag oerhört ensam. Jag vet inte om ni minns men för några år sen så bestämde jag mig att flytta, jag sökte jobb, hus och så sa plötsligt maken nej. Han vill bo kvar för att han trivs på sitt jobb. Typ.  Så jag la ner allt. Men så här i efterhand så borde vi flyttat. Komma närmare familjen, slippa köa, slippa trängas, friluftsliv och framförallt för barnens skull.  ...

I dag får vi veta om de kommer buda vidare på huset eller om vi får det, de hade tydligen lite bankproblem. Ena halva av mig säger att det är skönt att vi inte vinner budgivningen och andra halvan säger att det kommer bli en stor sorg om vi inte vinner huset. Vi har bestämt att vi inte kommer lägga högre bud än så här. Det är oxå lite avgörande hur det blir med bilaffärer, och samla pengar till mer donationer. Allt hänger liksom i hop i en stor sörja. Ingenting av det är egentligen viktigt förutom vår bebiskarusell. Men det är åtminstone en förströelse i brist på annat. Och det är nog därför vi budar på ett så stort hus i skogen för blir det inga barn så har vi skaffar djur och ev kattpensionatsmöjligheter. **** Jag är fortfarande förkyld och har en eländig hosta, i dag har jag dessutom lite yrsel. Men det går ändå att jobba och jag tycker det är otroligt jobbigt att inte kunna jobba på riktigt ännu, att ha en konsultchef i väntan på den riktiga, en omorganisation ingen fattar, in...

Attans så förkyld jag är/på väg att bli! Så himla taskigt när jag nu börjat nya jobbet, bra intryck de får av mig när jag hostar och snorar redan dag 5. (och är så sinnesjukt trött) Just nu har nog förkylningen inte brutit ut utan det är snorattacker, andas med öppen mun och gegga i huvet som gäller. I dag ska vi till en beroendemottagning och hälsa på och i eftermiddag ska jag träffa min första klient. En händelserik dag, det är det iof varje dag på mitt nya jobb. Min rumskamrat berättade att hon har tre barn, 2 som är 38 och 40 med barnbarn och 1 som är 16 år. Hon blev oväntat gravid när hon var 46 och trodde hon var i klimakteriet. Hon säger att de aldrig lidit av att hon var äldre, men när hon förstod att hon var gravid så var det en chock, för alla. **** Så här tänker jag med huset; Efter vårt otroligt stora bråk där det nästan blev skilsmässa så har jag tänkt om lite. Min make är mitt allt, och jag vill bo där han bor. Han vill inte flytta till dalarna just nu och då får...

Men va fan. Nu håller jag på att bli förkyld. Så typiskt! Jag som ska vara pigg och alert på nya jobbet är snuvig och hängig. Förkylningen är på inledningsskedet så jag ska köpa enchinacea och hoppas det lindrar. Det känns okey att cykla, men det är en stor upplevelse att susa genom orten, hålla på att frysa ihjäl, kämpa i uppförsbacken och när man väl landat på jobbet är man svettig, håret står på ända, mascaran rinner och man är rödblommig. I går hade vi datautbildning, alla slänger sig med så svåra och formella ord som jag aldrig använt och i journalerna ska det skrivas på rena juristspråket. Och alla normer, riktlinjer, delegationer och lagar ska vi inte prata om. Jag är mest orolig att det inte fastnar i mitt huve, att min utbildning är en nackdel för mig. Jag vill ju visa att jag kan och är duktig. Jag gillar inte alls att vara i underläge. I dag är det kursdag för alla om trauma, hot och våld. **** I går var vi och tittade på huset igen. Det är väldigt fint, ca 170 kvm,...

Välkommen kära ruvarångest. Både den, pms och mensvärk kom i går kväll.  Nu börjar det bli som alla andra gånger. Suck vad jag hatar Ruvardag 6 och framåt. Nu borde embryona ha fäst om de inte dött. Hoppas de lever och frodas, men nån förhoppning har jag inte. Hur skulle jag kunna det? På 12 år har vi aldrig fått ett plus. Inte ett enda. **** I går hämtade vi vår lilla gosefis, han var alldeles sönderstucken och skrek som en gris hela vägen hem. Sen släppte han oss inte förrän det var läggdags, han låg tom i knät på oss när vi åt. Han är väldigt trött och har nog haft det hårt på sjukhuset. Han hade ju naturligtvis leverinflammation igen, precis samma som förra gången. Nu ska han äta Hills i/d och den 4 september ska han på återbesök och göra ultraljud och leverbiopsi. Det är min andra dag på jobbet så det blir maken som får åka med honom. Lika så bra det. **** I går var vi och kika på hus, ett stort vacker hus med stor tomt nere vid skogarna. Fantastiskt fint. Väldigt ...

Alltså. Det här var ju inte roligt. Jag blev otroligt ledsen, besviken och alldeles kall. Jag har nämligen hittat jobb som passar mig perfekt, jag hörde med dalakompisen och hon sa att passade mig och det är en väldigt bra arbetsplats. Så jag sa till maken -"vad roligt, det är ju perfekt, då söker jag". Jag kan bo hos dalakompisen tills vi hittat hus. Men då är han tydligen alldeles tveksam, han är ju inte talets man men kläckte ur sig att han trivs ju på sitt jobb, bo här och nu blev det ändå lite hastigt. Det är det jag har haft på känn hela tiden. Han tycker livet är alldeles perfekt som det är. Han är nöjd med livet och vill ha det så här till pensionen (mina ord inte hans) Jag sa att hade det varit tvärtom hade jag gjort allt för att vi skulle komma i väg, det är ju med han jag vill leva och jag hade inte ens tvekat. Så då sa jag om våra alternativ: 1. Jag flyttar, han är kvar. Skilsmässa, köpa ut mig? 2. Jag flyttar först, han sen eller veckopendlar. 3. vi...

I går träffade vi mäklarna, de var faktiskt två stycken från mäklarfirman. De var väldigt trevliga (fattas bara) och gick en runda både ute och inne. Jag vet inte om ni såg den där serien med Kjell Bergkvixt; Mäklarna. Men efter den är min syn på mäklare inte riktigt densamma. De tyckte vi renoverat huset väldigt fint, katterna uppförde sig exemplariskt men jag hade väldigt svårt att hålla mig för gapskratt nr vi skulle slussa dem ut och in genom ytterdörren. Vårt hus är värt mellan 2,4-2,6 miljoner. Vilket är otroligt mycket då det inte är större än 100 kvm. Så jag är supernöjd. Till råga på allt hittade jag nu ett hus som passade oss perfekt, visst kan vi köpa det men hur gör man med jobb? Tänk om vi står där med hus men inga löner? Jag såg även ett jobb så jag har frågat min kompis som bor i samma..by, ort, stad...Så vi får se. Hur gör man när man ska flytta så många mil (typ 30)? Hur får man det att gå i hop? Tips? **** I dag ska vi åka och handla men även ta ut pengar...