Bebiskarusellen

En stor dag i dag, både RUL och föräldrautbildning på svenska tvillingklubben. Jag är faktiskt nervös för båda, mest för RUL såklart. Tankarna snurrar hel tiden: tänk om något är fel? Vad gör vi då? Tänk om....och så snurrar det på så. Föräldrarutbildningen ser jag framemot, men är ändå lite nervös. Jag vet inte riktigt vad jag har att vänta mig och då slår ju orolighetsgad till på en gång.  Dessutom är jag övertygad om att jag ska svälta ihjäl, hur ska jag klara mig utan mat till 20 i kväll? Det blir att släpa med lite frukt och bananer. Dessutom kan jag inte tycka maken är lite "nonchalant" som inte vill tillbringa dagen med sin fru när han vet att hon är lite orolig och vill ha sällskap. Då ska han åka skytteltrafik till jobbet i stället.  Hur kan jobbet vara viktigare än det här? Vi har verkligen olika, har olika tänk och olika prioriteringar. **** I går ringde jag min nya vårdcentral och fick en tid direkt. Jag fick träffa en väldigt trevlig doktor s...

Vilken astma jag fått, från ingenstans! Jag har inte haft astma på många år och då endast med björkpollen och förkylning. Björken har jag knappt känt av de senaste åren heller. Men i går morse slog den till med full kraft och det piper, väser, bubblar och jag hostar och i natt höll jag på bli galen. Jag har ju nyst extremt mycket också men då tänkt att det är gravidsnuva, men det är nog allergi. Mot något, för det verkar ju inte vara så mkt pollen i Sthlms området just nu. Just nu snöar det dessutom.. Så det blir att ringa till vårdcentralen (den nya, för 2 gången), för min astmamedicin gick ut 2008 och jag har cetrizin hemma men det står så olika på nätet så det vågar jag inte ta. Men jag hittade en allerginässpray i alla fall som dämpade nysningarna och snoret. **** I går var magen större än någonsin så jag försökte ta en selfie. Men någon fotograf kommer jag aldrig bli, om jag tittar på magen och den är enorm. Hur kan den bli så liten på bilden? Det är en gåta! I går ko...

Det är så himla kallt på morgonen, vi har de senaste dagarna haft -7 grader och +10 när jag ska hem. Det är ju inte det lättaste att klä sig precis. I dag tänkte jag pröva att cykla igen, efter denna onyttiga helg känner jag att röra på sig är ett måste. Så om jag tar det lugnt och så kan jag gå i uppförsbacken så funkar det nog. **** Jag vet inte alls hur jag ska göra, det är så mkt dötid mellan de olika sakerna på torsdag (och fredag), men jag hinner ju varken fram eller tillbaka hem emellan. Maken överger mig och åker tillbaka till jobbet på torsdagen efter RUL så jag ska få roa mig själv tills det är dags för tvillingutbildningen. Jag får väl hitta nåt trevligt cafe och sitta och glo på. För shopping är inte riktigt min grej just nu. Finns det nån trevlig mammabutik kring odenplan kanske? **** Bästa dalakompisen frågade om jag ville åka upp i helgen till henne, så roligt och trevligt! Vi har lite andra planer i helgen så jag vet inte riktigt hur jag ska göra.  Vår ...

Vilken natt, jag tror min kropp också börjar motarbeta mig, det verkar vara en konspiration mellan min hjärna och kropp. För i natt vaknade jag 03.30 och var så otroligt kissnödig, jag låg och försökte ignorera det ett tag men det gick inte. När jag väl varit uppe och lättat på trycket började jag nysa och snora och höll på så tills jag slocknade efter nån timme. Sen blev jag väldigt hungrig och började nysa igen. Så många timmar sömn i natt blev det ju inte. Jag hittar liksom ingen bekväm sovställning, allt trycks i hop, snoret rinner, det spänner och drar. Nu ska jag rusa till jobbet och lämna matlådor och sånt, rusa till tåget och åka och gå ca 1 timme, lämna mitt lilla urinprov, åka och gå ca1 timme, tillbaks till jobbet (det kostar 100 kr då jag inte har sl.kort. sjukt). Inte alls stressande. Nejdå.. Helst när jag bara jobbar 3 dagar denna vecka och har hur mkt som helst att göra. **** Förövrigt fick jag ut pengar från FK för några dagar. Gud så skönt, det är ju inte mkt...

Nu har lugnet lagt sig i huset och tomheten infunnit sig, syster med familj har åkt. Vi har haft en toppenbra helg, men den har gått alldeles för fort! Hon hade med sig en del barnkläder och saker och jag ska gå igenom dem nästa helg tänkte jag. Snart är det måndag igen och jag har en intensiv vecka framför mig och de största är ju såklart RUL (rutin ultraljudet) och tvillingutbildningen. Jag är faktiskt orolig inför RUL, jag kommer knappt våga andas och knappt ännu mindre våga titta. Tänk om nåt är fel? Det känns som det oroas och funderas en massa i huvudet just nu, jag sover så himla dåligt och ligger och vrider och vänder mig. 90 % handlar om bebisarna, framtiden och graviditeten. Jag känner mig..stressad... över allt tror jag. Jag hade tänkt att boka av KBT på fredag för min schema är fullproppat, men nu känns det som jag verkligen behöver satsa på mig själv medans jag kan. Jag står inte ut med detta jäkla malande orostankarna hela tiden. ***** I morgon blir det en tur ti...

I går kom syster med familj, det är roligt men intensivt, så bloggande har fått ligga på is lite. Det blir en kort rapport idag Idag har vi varit på lakritsfestivalen. Väldigt mycket provsmaka men även väldigt mycket folk. Jag köpte ingenting men maken och syster köpte en del, jag kroknade efter en stund och hittade en stol att sitta på medans de andra sprang runt, sen begav vi oss til närmaste shoppingcenter.  Jag har haft lite magont i dag, långt ner, jag gissar att det är livmodern. Sammandragningar kom efter festivalen och shoppingen så då satt jag oxå och vila medans alla andra sprang runt. Särskilt mycket energi har jag inte.   Vi avslutade dagen med att hälsa på hos pappa och hans fru som ställde väldigt mkt konstiga frågor och sen åkte vi hem och nu har jag däckat i fåtöljen.  Syster med familj ska ut och springa nu, jag fattar inte denna energi dem har? Jag är slut för idag, hungrig möjligen men trött.  Jag hittade i alla fall mammatrosor...

Åh, ännu en vecka, så skönt! Varje dag är som en liten seger, men tro inte jag kan slappna av, nejdå inte denna hjärna inte. Magen är JÄTTEstor :) Jag har liksom fått en liten hylla nu där katten Robban kan stå, och varje dag är det nån på jobbet som säger; Men herregud vad den växt sen igår . Herrejösses, var ska det här sluta? Jag kommer bli som en valross! Redan nu börjar jag bli otymlig, lite svårt att sitta bra i stolar, kan inte luta mig framåt så bra (ursvårt att äta soppa då) Jag tycker jag mår kanske, kanske lite bättre. Om jag sov bra på nätterna skulle jag förmodligen må ännu bättre. Vecka 17 gravidkrämpor kan sammanfattas följande: -Trött -Halsbränna (novalucol har slutat fungera) -Sura uppstötningar som smakar kräk -Stooooor mage -Bebisrörelser (fortfarande lite oklart) Det var inte många symptom denna vecka måste jag säga. Skönt! **** I går var jag i stallet och träffade mina ridkompisar (två av dem, en vet redan), de började fråga lite kring hur bebisa...

Så annorlunda kvällen i gå blev. Vi hade precis ätit middag och diskat undan och skulle parkera våra rumpor i soffan då telefonen ringde. Det var köksmannen som sa att han var på Ikea och om vi kunde komma om 30 minuter och börja rita på köket. Det var snabbt må jag säga. Så vi tillbringade hela kvällen där och var hemma efter kl 20 igen, svenskan gick oväntat bra. Det är ju inte så himla lätt att välja allting, hur vet man om luckorna blir bra eller inte? Om man valt rätt handtag? om man... Nu måste vi leta kakel fläkt golv Bygga kattdörr blandare Ta lån Vi tänkte köpa diskhon och ugn/micro och induktionshäll på ikea, har ni åsikter? Bra eller anus? Jag sa till honom att jag förmodligen måste operera mig nästa vecka om vi kunde skjuta upp det en vecka. Men vi vill inte skjuta upp det för mkt för vi har ju väntat på honom sen april. Han får väl bygga kök och jag får väl ligga i soffan och gråta. (tänkte boka ridpass och tapetsera om lilla rummet- aktiv terapi) Hoppas ...

Det känns så dumt att skriva veckorna fortfarande. Det är ju liksom över snart och veckor räknar man ju för att ha något att se fram emot. Jag förstår inte hur jag ska komma ur det här med förståndet i behåll, hur jag och maken ska kunna se på varandra normalt efter det här. Jag förstår inte det. Jag är fullkomligt livrädd för vad som komma skall, både för förlossningen men oxå för hur vi kommer reagera. Jag funderar mkt på hur jag ska förbereda mig, vad vi ska packa ner, vad vi ska ha med oss till Isak och vad som behövs här hemma. I helgen är vi bjudna på 10-års kalas, jag vet ärligt talat inte om jag orkar gå. Kalas i alla ära med det sociala? Vilket jävla skit det här är. **** I går åkte jag med Robban till Veterinären. Resan dit gick okey men när de skulle börja ta blodprover på honom började jag svettas och höll på att svimma. Så hon fick hämta en till sköterska så fick jag gå ut. Jag är verkligen inte mkt att hålla i handen. Resan hem var inte heller kul då han sk...

Men är det inte nog med elände? Det är nån katt som kräkts mycket i 2 dar, jag tror det dock är 2 olika katter. Men det som oroar mig är det från i natt som definitivt är Robban. Är det dags för leversvikten nu igen på Robban? Han hade ju det nyss! Maken ska lämna bilen på service idag, (massa bromslampor lyser) och jag ska till doktorn. Men däremellan måste vi nog åka in med Robban till Danderyd och lämna prover. Jag skulle helst åka in med honom nu för det brukar gå fort när han blir dålig, å andra sidan är han lite för pigg nu på morgonen än vad han brukar när han får levern. Jag har sett en del spindelrester och Robban var på de nya blommorna i går (som åkte ut). suck... **** Lite gladare saker är att jag fått en vacker blombukett av mina Rigavänner, Tack! Och Ahns skickade jättefina saker till mig, Tack för att ni tänker på oss. Dessutom ringde de om sängarna som kommer på måndag nästa vecka. Äntligen! Naturligtvis levereras dem eftermiddagen när vi varit på KS. Kän...

Det var då fasiken vad inlägget i går verkade positivt. Det är inte alls så glatt här hemma, men vi överlever. Vi måste ju leva vidare. Men det finns inte en sekund som jag inte tänker på Isak och vad som komma skall. Jag har skuldkänslor, ångest, sorg, skräck och alla känslor man kan ha i en salig blandning samtidigt jag försöker fokusera på andra saker då jag annars garanterat går under. På onsdag ska jag träffa MVC läkaren- jag vet inte riktigt varför jag ska dit för hon kan ju inte veta mer än oss? Men jag ska fråga vad som händer efter UL den 26:e, vem beslutar var vi ska ta vägen? Vem tar tag i allt? Ska vi? Jag vill liksom inte vänta en enda dag till. Sen vet jag inte vad jag ska fråga mer. De verkar ju ha släppt min graviditet och har varken kollat HB, blodtryck eller nåt annat. Det säger väl en del förstås. Sen måste vi ju ha nån sorts kattvakt oxå. Om förlossningen tar 3 dagar kan inte katterna vara själva. Usch vilken röra det här är. :( Nu börjar jag få svårt ...

Lite bättre dag i dag. Mest för att vi nu har skåpprojekt, dvs att såga av skåpen så vi får in nya kyl o frysen (som är 180 mot gamla 155). Bästa killkompisen var här i går oxå och fick oss att skratta och tänka på annat. Just nu finns det inte så mkt vi kan göra och det känns som den största chocken lagt sig och sorgen är kvar. (just nu i alla fall) Jag har så mkt frågor och funderingar i mitt huvud och tydligen ska de behandlas på natten för sova kan jag inte. Sen har köksmannen och exkollegan varit här. Han verkar rutinerad och förstå precis vad vi vill. Det största problemet är att han inte pratar så bra svenska, men det får vi lösa med exkollegan. Det verkar som han fixar och handlar och vi betalar. Vi måste nu välja golv, ugn och micro, häll, bänkskiva. Vi har redan valt skåpen och färgen på dem. Naturligtvis dras projektet igång mitt i den här otrevliga bebiskarusellen. Men ärligt talat gör det mig inget, jag får säga att jag ska operera magen eller nåt. På maken låter...

Fortfarande en mardröm. Kan ingen väcka mig? Att byta vecka brukar jag se fram emot och det första jag gör är att läsa gravidappen, men i dag var det annorlunda. Jag vill inte veta mer, jag vill inte läsa. Jag vill bara att allt det här ska försvinna. Jag tycker det är så jobbigt att magen blivit så stor och jag försöker dölja den i stället. Jag är ju i 5 månaden nu och magen är därefter. Jag har även haft hjärtklappning (läste att det var väldigt vanligt under graviditeten) och i morse kände jag de första rörelserna av Isak i magen. I stället för att bli lycklig så grät jag. Hur ska vi kunna ta livet av denna lilla kille? Det var väldigt skönt att jobba i går, jag berättade endast lite och sa att jag vill att allt ska vara som vanligt. Alla förstod och jag lyckades tom skratta lite under dagen. Jag fick massor tårdrypande mail av bästa kompisen, det är nästan värst att handskas med andras sorg. Jag orkar liksom inte med den, jag har så fullt upp med mig och hur jag ska överlev...