Vecka 18 (17+2)
Det var då fasiken vad inlägget i går verkade positivt. Det är inte alls så glatt här hemma, men vi överlever. Vi måste ju leva vidare. Men det finns inte en sekund som jag inte tänker på Isak och vad som komma skall.
Jag har skuldkänslor, ångest, sorg, skräck och alla känslor man kan ha i en salig blandning samtidigt jag försöker fokusera på andra saker då jag annars garanterat går under.
På onsdag ska jag träffa MVC läkaren- jag vet inte riktigt varför jag ska dit för hon kan ju inte veta mer än oss?
Men jag ska fråga vad som händer efter UL den 26:e, vem beslutar var vi ska ta vägen? Vem tar tag i allt? Ska vi? Jag vill liksom inte vänta en enda dag till.
Sen vet jag inte vad jag ska fråga mer. De verkar ju ha släppt min graviditet och har varken kollat HB, blodtryck eller nåt annat. Det säger väl en del förstås.
Sen måste vi ju ha nån sorts kattvakt oxå. Om förlossningen tar 3 dagar kan inte katterna vara själva.
Usch vilken röra det här är. :(
Nu börjar jag få svårt med bebismagar och små söta barn igen, jag känner sån sorg och tänker "det kunde varit jag" Ibland måste jag titta nån annanstans för jag blir så ledsen, jag håller mig på magen och tänker "förlåt Isak".
Jag har fortfarande inte hittat nån minnesbok, det stör mig. Inget duger och inget passar.
Inte kan jag ha några kläder heller, det är ju heller ingen mening att köpa något. Så jag kan just nu ha 1 kjol. Thats it.
Det här är verkligen bedrövligt. Omänskligt.
****
Så fort jag bara kan vill jag börja rida igen, jag ska ringa dem sen och höra om de har plats åt mig. Jag har ju missat nästan 1 termin så jag lär ju inte få hamna med mina kompisar igen.
Sen ska jag ta tag med det här med vikt och motion.
Och så ska jag överleva denna skithöst.
Jag har skuldkänslor, ångest, sorg, skräck och alla känslor man kan ha i en salig blandning samtidigt jag försöker fokusera på andra saker då jag annars garanterat går under.
På onsdag ska jag träffa MVC läkaren- jag vet inte riktigt varför jag ska dit för hon kan ju inte veta mer än oss?
Men jag ska fråga vad som händer efter UL den 26:e, vem beslutar var vi ska ta vägen? Vem tar tag i allt? Ska vi? Jag vill liksom inte vänta en enda dag till.
Sen vet jag inte vad jag ska fråga mer. De verkar ju ha släppt min graviditet och har varken kollat HB, blodtryck eller nåt annat. Det säger väl en del förstås.
Sen måste vi ju ha nån sorts kattvakt oxå. Om förlossningen tar 3 dagar kan inte katterna vara själva.
Usch vilken röra det här är. :(
Nu börjar jag få svårt med bebismagar och små söta barn igen, jag känner sån sorg och tänker "det kunde varit jag" Ibland måste jag titta nån annanstans för jag blir så ledsen, jag håller mig på magen och tänker "förlåt Isak".
Jag har fortfarande inte hittat nån minnesbok, det stör mig. Inget duger och inget passar.
Inte kan jag ha några kläder heller, det är ju heller ingen mening att köpa något. Så jag kan just nu ha 1 kjol. Thats it.
Det här är verkligen bedrövligt. Omänskligt.
****
Så fort jag bara kan vill jag börja rida igen, jag ska ringa dem sen och höra om de har plats åt mig. Jag har ju missat nästan 1 termin så jag lär ju inte få hamna med mina kompisar igen.
Sen ska jag ta tag med det här med vikt och motion.
Och så ska jag överleva denna skithöst.
❤
SvaraRaderaDet gör mig så ledsen att du måste gå igenom det här :( Hoppas ju såklart att allt ska få någon mirakulöst lyckligt slut men inser ju att ert hopp inte är särskilt stort :(
SvaraRaderaJag tror inte att de helt har släppt dig graviditet. Jag har inte heller tagit några fler prover. Antar att man inte gör det igen förrän i v.24 när man träffar sin "normala barnmorska" (Då har jag ändå varit inne på 2 UL under tiden samt träffat en gynläkare.)
När det gäller din ridning - tror du att det kan finnas någon ridlärare som är villig att ge dig några privatlektioner till ett rimligt pris? På så sätt kan du lätt "platsa" i din gamla grupp :) Så ser min plan ut i alla fall. Jag vill också tillbaka till mina gamla stallkompisar när det väl är dags.
Styrkekram till dig Cecilia/Vivela
Bra ide! Jag ska kolla om jag kan rida lite privat.
RaderaTack för dina fina kommentar!
kram
Att rida är bra för själen, speciellt när allt annat gör ont <3
Radera/Vivela
Det är så hemskt alltihopa så jag vet knappt vad jag ska skriva. Många kramar vill jag skicka till dig. Istället för leta minnesbok nu kan du ta en vanlig skokartong och klä in i fint papper. Sedan kan du spara minnen som hör ihop med din graviditet och din son så länge. Senare kan du sätta ihop en minnesbok i lugn och ro av det du sparat. kramar Lina
SvaraRaderaÅh, så smart. Det ska jag göra så länge! Tack!
RaderaPrövar att skicka så många styrkekramar jag bara kan !!!
SvaraRaderaVet att hoppet är litet, men jag hoppas och ber fortfarande om ett mirakel för lilla Isak <3
Tror inte att de har släppt din graviditet. Jag fick kontroll var 6:e vecka, till trots för tvillinggraviditet och att jag var fyllda 46 år !
Om det nu slutar illa med Isak, så hoppas jag verkligen att du inte ger upp med detta. Du har nu fått bekräftat att du faktiskt blir gravid, och det är ett faktum att det är lättare att bli gravid, när man nyss varit gravid!
Vet att det säkert låter tungt, men jag har absolut inte någon tro på att det skulle vara en "gud" som ser till att du inte får ett barn som er friskt.
Du kommer alltid att vara Isak's mamma, men det är ju inte säkert att detta blir som jag (vi alla) önskar.....
Du förtjänar att uppleva detta underbara.
Massor av kramar
Ahm66
Kram!
RaderaDet finns massor av fina bok byggar, sidor i USA.
SvaraRaderaGoogla: memory book for unborn baby
Då får du upp flera länkar,
Välj ex: http://www.rubylovebaby.com/builder
Där du går inn, väljer kort, design, färger, sätter inn ord, dikter, lastar upp kort. Ja allt du vill. Så får du denna skickad i posten.
Här kan du ta med dikter, anekdoter, allt.
Både du och din man är ju jätteduktiga på att skriva, så här måste du ju kunna få alla möjligheter till att det blir en jätte fin minnes bok.
Kram
Ahm 66
Tack, jag ska kika!
SvaraRaderaKanske kan du stämpla hans händer och fötter? Har bara sett de små tavlorna på stämpelfossingarna hos min vän (också sorglig historia) och inte frågat exkat hur de gjorde, men du kan hitta stämpeldynor (köp de som är lite större och rektangulära, då passar hela foten på) på Panduro och lite tjockare (slätt) papper.
SvaraRaderaKram.
Cecilia, jag har förlorat ett barn som dog i magen i vecka 39 precis innan han skulle födas. Det var grymt. Mycket grymt. Men detta du/ni får gå igenom är värre anser jag, visst man ska inte jämföra olika sorger men vi var i alla fall omedvetna om det sorgliga. Detta som ni nu står inför gör att alla dina känslor måste få vara tillåtna. Det är helt rimligt att du känner som du gör. Döm dig inte, inte en sekund ska du döma det du känner eller gör!! Lova det! Kram från A
SvaraRaderaDu är så stark som kämpar på i denna mardröm. Du har ju katterna. Djur är härliga familjemedlemmar att luta sig mot. Små änglar i våra liv. Du kanske ska planera in en resa, så att du har något projekt, något att se fram emot i ditt mörker. Jag kan inte ens tänka mig hur du mår. Du kommer att klara detta!
SvaraRaderaMassor med styrkekramar till dig!
SvaraRadera