Bebiskarusellen

I natt när jag var uppe och kissade så kom det brunrostad blödning med lite slem. Det kändes ju inget vidare, så efter lite google, stress så verkade det lugna ner sig. Nästa gång jag var uppe och kissade var det likadant men sen lugnade det ner sig. Nu kom det lite svart slem, ytterst otrevligt och nu nojar jag verkligen. Jag ska ringa förlossningen nu och  jag har ju en tid om några timmar så jag får se om de vill att jag ska komma tidigare eller om jag ska vara hemma och ta det lugnt tills min tid är.  Först tänkte jag det var en del av slemproppen, men nu vet jag inte riktigt. Så länge det inte är färskt blod tänker jag att det inte är panik. Fast det tycker ju inte min hjärna som har dragit i gång växel nr 1000. Jag hoppas det är lugnt med både blödningar och leverprover för jag vill gärna att bebisarna stannar i åtminstone 2 veckor till. Dessutom måste jag nog packa om bb-väskan där jag tryckt ner allt möjligt konstigt. **** Mitt mående är det däremot sådär med,...

Jag tycker jag är så långt gången men efter gårdagens sjukhusbesök så förstår jag att de inte tycker det. Men vi tar det från början. Efter jag och katten Robban sovit en stund i soffan (jag var helt slut efter jobbbesöket) var jag upp och kissade, efter många år av försök så toapappersanalyseras det ju fortfarande. Och vad skådade mitt öga om inte BLOD ! Fan, där trodde jag att jag skulle svimma av skräck. Jag som inte haft en blodsdroppe sen typ vecka 7. Jag kastade mig genast över datorn och googlade, jag tyckte det inte var så mkt blod så frågan var hur orolig jag skulle bli. Men efter lite läsande bestämde jag mig för att ringa förlossningen, för hu vilka saker blod kan innebära i vecka 28, livmoderavlossningar och andra otäcka saker. På förlossningen bad de mig komma in så de fick kolla läget, när jag väl var där var det några väntande före mig. Jag fick ganska fort träffa en gullig barnmorska som tog blodtryck och kollade urinprovet jag lämnat och satte en CTG-apparat...

Fick en blödning helt plötsligt och ringde förlossningen. Jag skulle komma in på en gång så nu är jag här. 

Jag lovade att åka hit om blödningarna fortsatte. Så nu är jag här. Nu har det nästan slutat blöda för det och det kommer mest slem och blod. Det tog en timme att bara få träffa en sköterska och det är ca 100 före mig. Men jag fick en egen brits och ligger här och halvknoppar och ångrar så att jag inte tog med mig nåt att äta.  Men en tumme eller två skulle uppskattas. 

Oj, vad blod det kommer nu på morgonen. Massor och med svarta klumpar och det bara fortsätter. Dessutom med mensvärk. Vad händer? Missfall på en eller båda eller bara allmän blödning? Dessutom höll jag på att svimma i duschen. Bra start på dagen det här. Får se om det lugnar sig eller om jag åker till gynakuten. **** Besöket hos MVC gick jättebra, hon kom i håg och jag fick en stor kram när jag kom. Vi gick igenom hur jag mådde, vad som hänt sen sist och vad som ska hända framöver. Nästa vecka ska jag till läkare och diskutera sjukskrivning och spec mödravård, veckan därpå blodprover och sen det stora KUB-testet. Dessutom fick jag lämna kissprov, väga mig, lämna MRSA prov i näsa, svalg och mellangård, HB (147) och glykos (4,6) **** Nu ska snart maken i väg med Robban till djursjukhuset, katterna har fastat hela natten så de är på oss som plåster om maten. **** Jag kan ju inte tänka på nåt annat just nu. Blod! Va fan då.

Jag är helt körd i dag. Morgonen började med den sedvanliga blödningen, lite mer än vanligt kanske vilket gör att min första tanke alltid är; "Är det kört nu? Nu är det över" Sen ältar jag missfall och MA halva förmiddagen. Sen slog illamåendet och sjukdomskänslan till vilket gjorde att jag känner mig helt körd, nästan som när man är bakfull och inte riktigt vet vad som är fel eller hur man ska göra för att må bättre. Det är dessutom så att jag nyss lovade mig själv att aldrig mer dricka tills jag kom på vad det egentliga orsaken är till mitt mående. Samtidigt är jag oerhört tacksam för mitt dåliga mående, det betyder att något händer i kroppen och hormonerna härjar. Bring it on, säger jag bara. Hur jag ska kunna vara en vettig människa på jobbet i morgon är en gåta, eller så kanske jag har så mkt att göra att jag inte hinner känna efter. Jag ska bunkra med kakor och russin och frukt. Intressant att åka till jobbet i alla fall efter all denna underbara ledighet. Det b...

Jag tänker också att vi får tvillingar som en sorts kompensation, jag tycker det är en fin tanke. Jag vågar dock inte hoppas för mycket för jag vet att det är svårt att behålla båda tvillingarna, jag läste nån siffra på det men det har jag glömt bort nu. Det känns förstås fortfarande overkligt och det är miljoner veckor kvar till 12-veckors gränsen. Illamåendet kommer och går, efter ha ätit i går när vi var och shoppade släppte det helt och än så länge har det inte kommit tillbaka. Det är jag oerhört tacksam för. Däremot blöder jag lite till och från, mest på förmiddagen och sen slutar det helt tvärt. Jag har nu bunkrat med kex, rån, skorpor och russin. Nu ska jag väl ändå klara mig, ingefära och rå potatis lät verkligen inget gott så det avstår jag nog i från. I natt  (03.30) vaknade jag av katten Robban som skrek som en gasell, jag körde upp maken som fick gå ut och natta om honom, men sen kunde jag fasiken inte somna om. Jag tror inte jag somnade förrän efter 5 och sen var...

Men va fan kom det här nu i från? I går började jag blöda lite varje gång vid toalettbesök, det har jag nog aldrig gjort förut? Eller? Nåt minne har jag av brun sörja men det var länge sen, på den gamla doktorns tid. Jag hittar inget i min blogg i alla fall. Så det kan väl betyda att jag håller på blöda ut slemhinnan och få mens eller att…. .Ja, typ det då. Gode gud, varför får det aldrig vara bra? Nu kommer jag oroa ihjäl mig, jag får fasiken magsår av allt det här. Jag har ändå tänkt att åka, det är nog bra att de kollar läget, jag kan köpa lite mediciner och biljetterna är redan betalda. men det är verkligen skittrist i så fall. Varje gång jag bokar biljetter så tänker jag att jag ska ta ombokningsbara, men de kostar ganska mkt mer. Men såna här gånger hade det ju varit bra. Så nu sov jag som en kratta i natt trots 0,5 lergigan och det enda som hände är att jag blev muntorr och drömde den mest märkliga drömmen som skulle vara olämpligt att skriva om här. *oroar mig* ****...

(inlägget jag skrev är helt borta, jag försöker skriva det ungefär som jag minns det) Jag saknar Isak så det gör ont. Den är hemsk. I dag när jag var på Ikea så grät jag mig igenom barnavdelningen. Vi får aldrig välja barnsäng, leksaker och gosedjur. Vi får aldrig visa honom livet och slösa kärlek på honom. Ändå tycker jag att dagen varit lite lättare, mest för att jag fördjupat mig i besticklådor och lampor, skönt att ha något att tänka på. Ändå gör det så ont och jag känner mig så ensam. Övergiven. Min älskade pojke finns inte hos mig, jag klappar magen dagligen och blir lika iskall varje gång jag kommer på att han inte finns där. Min mamma ringde, ni vet ju att jag inte gillar henne. Men redan när hon frågade hur det var så började jag storgråta. Sen kunde jag inte prata mer. Jag har aldrig gråtit inför min mamma, bara en sån sak säger väl hur det står till med mig. Jag tycker nästa försök kommer bli ännu värre, innan har vi ju aldrig vetat om något annat. Att få 2 streck...

Redan när vi åkte in på sjukhusområdet så kom tårarna, där nånstans fanns vår lilla Isak. I en kall steril kyl. Om de inte slarvat bort honom förstås. Det var otroligt jobbigt att kliva in genom dörrarna, det var som att kliva tillbaka en vecka. Vi var lite tidiga så vi fikade först, sen gick vi till mottagningen där kuratorn satt. I väntrummet satt ca 10 personer varav säkert 9 av de var höggravida. Det gjorde ont ända in i själen för det var ju jag oxå för 1 vecka sen. Nu är det tomt i min mage och i mitt hjärta. Redan när jag satte mig i stolen hos kuratorn grät jag. Sen fortsatte jag att gråta i över 1 timme, men vi hann i alla fall avhandla lite grann. Jag tycker hon säger bra saker men oxå lite konstiga saker, ungefär som hon tror att jag inte kommer klara av det här. Eller hur jag ska förklara det. Hon tyckte det var dags att börja träffa vänner och försöka ta oss ut lite mer (vi promenerar ju varje dag) Hon trodde oxå jag behöver längre tids sjukskrivning och tyckte jag s...

Jag är så tacksam för varje dag, trots det inte var så här jag tänkt mig min graviditet. Med blödningar och ont i magen. Varje dag när jag blöder mycket eller får ont i magen tänker jag; "får jag missfall nu? Är det nu det händer?" Sen pustar jag ut för att ha överlevt ännu en dag. I går hade jag vetekudden på magen och det lindrade faktiskt. Skönt! I går em ringde sköterskan och berättade att läkaren skrivit ut cyklokapron. Tack för det! Läkaren sa att man bara ska äta dem 10 dgr på raken men när jag googlat lite verkar de flesta ta dem under nästan hela graviditeten när de blödit. Det hade ju varit bra om jag kunde ta dem varje dag, jag möglar ju snart där nere om jag ska ha binda på mig jämt. Just nu håller jag på att planera resan, vad vi ska göra innan dess, förbereder inför kattvakterna, klurar på packningen, tvättar osv. På lördag ska jag åka och handla baddräkt i min favoritaffär som bara har bra BH och baddräkter. Med personlig service. Sånt älskar jag! Vet...

Veckobyte i dag, det är ju inte klokt! Från och med i dag är det inget embryo längre utan ett lite foster. Hur stort är inte det? Fast jag blöder som en öppen kran som vanligt. Det är som att ha mens. Smärtan har varit liiiiite bättre så jag har varit väldigt aktiv ute i trädgården vilket gör att jag blöder ännu mer. Fast i dag klippte jag häcken, det uppskattade verkligen inte min mage. Men min hjärna gjorde det. Så nu är jag däckad i soffan med ont och blod. Märkligt. Från Libero: Vecka 10 Nu har alla inre organ som njurar, lungor, könsorgan, mage och tarmar bildats och börjat samarbeta, men de är fortfarande inte färdigutvecklade. Hjärtat är fullt utvecklat och slår rytmiskt. Många av hjärnans och nervsystemets funktioner är nu helt utvecklade. Barnet utsöndrar redan en liten mängd urin, som blir en del av fostervattnet. Huden mellan fingrar och tår försvinner (man kan ana antydan till leder och naglar) och du kan se barnets skuldror, armbågar, höfter och knän. ...

Minsann var det inte världens längsta kväll i går? Den går i alla fall till historien. Jag kom till gynakuten vid 17.30 och fick hjälp 23.15. Doktorn var i alla fall väldigt bra, hon hittade dock inte varför jag blöder. Men däremot tyckte hon inte att cystorna såg bra ut och att jag måste ta det med MVC. Knyttet mår bra och tar inte skada av blödningarna eller det som gör ont i magen, knyttet har vuxit och är ett perfekt litet mirakel. Hon sa dessutom att jag förmodligen kommer fortsätta blöda, det kommer nog bli en sån graviditet och längre fram i graviditeten kommer man kanske kunna se vad det är. Hon sa att jag absolut ska åka på min resa till Italien och njuta, blöder jag ska jag inte bada men om jag inte blöder ska jag bada. Det är ingen fara för knyttet tvärtom så kommer knyttet må bra när mamma mår bra. Däremot höll hon med om spec.mödravården och tyckte inte att jag passade där. Det här ska MVC kunna klara ut. Om jag får stora klumpar som typ mandariner eller nåt så...

Det var lugnt ända till i går eftermiddag, sen började blödningarna igen, men framförallt den onda äggstocken. På nåt sätt tror jag det hör samman, jag har ju 2 stora cystor på min kvarvarande äggstock. Sen när jag gick och la mig så klättrade jag över Robban och ner i sängen och då högg det till i äggstocken, så där så man stelnar till och nästan svimmar. Jag förmodar att en cysta sprack för sen började jag blöda lite mer och slemmigare och så släppte smärtan. Stackars knyttet, jag funderar mycket om han lever och hur han egentligen har det i min kaotiska mage. Det kan ju inte vara nån trevlig miljö precis. Jag tror som nån skrev i sin kommentar att öka östrogenet är nog det som gör att jag blöder så. Det är ju det min endo lever på liksom. Snart är det i alla fall torsdag, och då får vi veta. (just nu så tror jag att det inte bor nån där, det känns så) Jag blöder i dag oxå men har inte samma äggstocksont (tack gode gud) än så länge så nu tänkte jag strax cykla till jobbet. Ja...

Jag bara blöder och blöder. Trots jag äter de blodstoppande cyklokapron. Kanske lite mindre med dem men jag är inte blödningsfri. Nåt måste väl vara fel? Funderar väldigt mycket på om jag ändå ska åka in till gynakuten i morgon, för att kolla att det verkligen inte är något och vad jag ska göra åt blödningarna. Å andra sidan ska jag på VUL på torsdag men det är bara ett vanligt vul. Sen funderar jag mycket på italienresan vi åker på om ca 2 veckor, det borde betyda att jag inte kan bada? Eller ska vi inte åka alls? Skittrist i så fall. Sen surfade jag på missfall hela eftermiddagen i går, det tillsammans med allt annat jag måste fundera över gjorde ju att jag inte kunde sova inatt. Så nu är jag trött. Jag absolut inte några symptom, så jag undrar verkligen hur det står till där inne. **** Jag åkte aldrig på den där festen i går, jag kände att jag omöjligt kan vara trevligt sällskap när jag har ont och blöder hela tiden och det är det enda jag tänker på. Idag däremot ska ...

Då kan vi konstatera att vecka 7 har varit bedrövlig, blod och väldigt ont. De senaste 2 dagarna har jag bara legat här hemma. Jag är van med smärtor eftersom jag har endometrios men det här har tagit priset. Så jag googlade lite, intressant nog hittade jag det här på babycenter.com: Under graviditeten kommer ligamenten som förbinder benen i skelettet att  tänjas . När du är i rörelse kan detta orsaka milda kramper på en eller båda sidor av kroppen. Eventuellt dominerar detta besvär på höger sida av kroppen. Detta är därför att livmodern, då bebisen växer, tenderar att luta mot höger sida .  Ligamenten tänjs därför att de ger den växande livmodern stöd. Du kan pröva att sitta ner en stund och se om det hjälper, eller ligga på motsatt sida av smärtan med fötterna högt. Att vila när du har ont löser vanligtvis kramp. Du kan också ta ett  varmt bad  eller lägga en varmvattensflaska eller vetepåse på det onda stället . Försök att samtidigt  slappna av .  ...

Vilken dag i går, katten Robban blev inlagd på djursjukhuset för höga levervärden och jag var så arg hela dan i går och hade så ont. Här hemma var det alldeles tomt, tänk vad mycket plats Robban tar! Nu är det nästan som om vi inte skulle ha katt alls. De andra två ser man ju knappt. Saknar Robban jättemkt, det blir nog jag som åker och hämtar honom, så jag ska köra alldeles själv till Albano :( **** Det är totalt kaos på jobbet. Det finns liksom ingen personal. Jag fattar inte hur vi ska överleva sommaren. Jag skällde nog på alla i går. Så somnade jag vid 22.30 i går och vaknade 01.00, sen kunde jag inte somna om, jag låg och snurrade, var uppe och drack mjölk, snurrade igen. Vid 3.30 var jag och mailade till chefen att jag är hemma tills på tisdag. Vid 4 var jag alldeles stirrg och var så trött men kunde ändå inte sova. Så jag googlade och hittade en tablett som var ok fast man var gravid så jag tog 1/4 av den och sen somnade jag. Placebo or not men funkade gjorde det. Nu ...

Vilken dag, först köade jag mig genom stockholm och var på akuten vid 7.50. Sköterskorna var snabba och väldigt gulliga vilket gjorde att jag satt och blinkade bort tårarna och försökte att inte bryta ihop. Sen fick jag sitta till ca 10, då jag fick träffa en väldigt gullig läkare som frågade och var så himla medkännande. Hon hittade ett lite foster som hade ett tickande hjärta och passade precis in på veckan jag var i. Hon kände och klämde med handen oxå och var lite hårthänt. När jag såg knyttet på skärmen började jag storgråta sen grät jag mig igenom hela samtalet. Hon var lite bekymrad att jag har så pass ont som jag har och att jag blöder så. Hon kunde inte lova att det kommer gå bra men just nu såg det bra ut. Jag måste ta det lugnt, inget samliv, varma bad osv. Sen grät jag mig hela vägen genom sjukhuset så alla såg helt förskräckta ut, grät hela bilresan hem. Nu blöder jag igen, förmodligen efter VUL, och har rejält ont i magen så jag fick ta en alvedon. Nu har ja...

I går blödde jag utav bara den, mörkrött blod och hade ohyggligt ont i magen. Det är inte mycket bättre idag. Åker till gynakuten, hoppas de vill ta emot mig. :( (blir skitknasigt med jobbet oxå)

Men åh, vad jag avskyr den här ovissheten Det är ju nästan värre än allt jag varit med om under åren, så här trodde jag inte det skulle vara. Jag trodde i min naivitet att allt skulle vara ren och skär lycka. Haha :-) De senaste dagarna har jag känt mig något lugnare, tills i går då det vill säga. Det kom ganska mycket blod, så där ljust men efter progynon och progesteron och c-vitamin så lugnade det sig. Kliniken sa att jag ska äta 4 progynon om dagen men inget om progesteronet, märkligt nog. Jag testade i morse och det är fortfarande 2 streck. Jag börjar få lite dåligt med progesteron så är det nån som har över så hojta till. Jag vet att det är vanligt med blödningar under ÄD, men det gör ju inte saken bättre. Man får ju en chock när man ser allt blod och tror sista stunden är kommen. Det har varit stressigt och turbulent på jobbet, kanske det har nåt med det att göra? Jag jobbar verkligen på fel arbetsplats om jag ska ha lugn och ro så här i början. Om jag bara kunde f...