Vecka 8 (7+5)

Vilken dag i går, katten Robban blev inlagd på djursjukhuset för höga levervärden och jag var så arg hela dan i går och hade så ont.

Här hemma var det alldeles tomt, tänk vad mycket plats Robban tar! Nu är det nästan som om vi inte skulle ha katt alls. De andra två ser man ju knappt.

Saknar Robban jättemkt, det blir nog jag som åker och hämtar honom, så jag ska köra alldeles själv till Albano :(

****
Det är totalt kaos på jobbet. Det finns liksom ingen personal. Jag fattar inte hur vi ska överleva sommaren. Jag skällde nog på alla i går.

Så somnade jag vid 22.30 i går och vaknade 01.00, sen kunde jag inte somna om, jag låg och snurrade, var uppe och drack mjölk, snurrade igen. Vid 3.30 var jag och mailade till chefen att jag är hemma tills på tisdag. Vid 4 var jag alldeles stirrg och var så trött men kunde ändå inte sova. Så jag googlade och hittade en tablett som var ok fast man var gravid så jag tog 1/4 av den och sen somnade jag. Placebo or not men funkade gjorde det.

Nu är jag rädd att allt det onda, blödande och min sömnlöshet skada knyttet. Stackars liten..

Chefen gav ett lustigt förslag i går, hon tycker absolut att jag ska vara hemma, men om jag inte lyckas bli sjukskriven så tyckte hon jag skulle ta tjänstledigt till semestern börjar. Vad tänker ni om det?

****
Jag blöder fortfarande och har delvis ont, efter lite google så är det väldigt vanligt att ha ont när man är gravid och har endometrios. Min endo växer och frodas och bebisen/livmodern får inte riktigt plats i magen bland alla sammanväxtningar (jag har mkt). Antingen kommer jag ha det hela graviditeten eller så går det över om någon vecka.

Man blöder tydligen vid äggdonation, men så här mkt vet jag inte om det är vanligt.

Känner mig övergiven av sjukvården, när får man vettig hjälp egentligen och var ska jag vända mig? Jag vill inte hålla på att blöda och ha ont, nåt måste det gå att göra? Nu har jag blött
både vecka 6 och 7.

Eller tycker alla att det är för tidigt i graviditeten så att det inte är någon idé att satsa?

Mattes prins



Kommentarer

  1. Hej!

    Stackars Robban, hoppas han snart får komma hem, han längtar säkert precis lika mycket på sitt håll!

    Jag tycker att chefens förslag är alldeles lysande. Hon anser helt tydligt att du inte bör jobba där just nu, med allt vad det innebär. Visst, det är en "dyr" lösning men om du inte lyckas bli sjukskriven så tycker jag det är ett bra alternativ.

    Det du och knytt behöver är inte ett underbemannat jobb med stress och kaos utan lugn och ro, så här får du ett antal veckor att landa i allt, lyssna på kroppen och göra allt i din egen takt när det passar dig.

    Jag "glömde" det i början när jag väntade E, fortsatte att rädda jobbet från kaos och blev istället akut sjukskriven i vecka 20 då jag hade massor med sammandragningar. Jag fick inte ens åka in till jobbet och plocka ihop det jag höll på med. Jag säger bara "skit i jobbet, ingen kommer att tacka dig för att du jobbar häcken av dig när kroppen din helt uppenbart säger åt dig att låta bli".

    Kram Åsa

    SvaraRadera
  2. ja skit i jobbet,va hemma och mys...och bara tänk på DIG!

    SvaraRadera
  3. Stanna hemma kära du!

    SvaraRadera
  4. Hej! Något som jag reagerade på var att chefen tycker att du ska ta tjäntsledigt. Varför inte hjälpa dig att få en dräglig arbetssituation. Det har de skyldighet till! Varför inte göra något åt jobbsituationen. Låta dig få andra uppgifter, plocka av dig uppgifter eller något. Tycker att chefer ofta liksom tycker att man ska sjukskriva sig eller ta tjänstledigt istället för att erbjuda stöd. Tycker givetvis att du ska vara hemma om du inte orkar och behöver det, men om du vill jobba så borde de se till att göra det drägligt. Några tankar från mig bara...
    Tänk på vad som blir bäst för dig och din kommande bebis!
    Kram Charlotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller verkligen med! Jag vill ju INTE vara hemma och skrota! Jag vill ju jobba.

      Jäkla skitjobb jag har.

      Kram

      Radera
  5. Följer din graviditet med tummarna upp varje gång jag kikar in här! Själv blödde jag också under min graviditet i början. Fick intrycket av att det inte är så mycket de KAN göra åt blödningar i tidig graviditet. Blöder det för att det är missfall på gång så är det på gång oberoende av vilka tabletter man stoppar i sig. Jag erbjöds sjukskrivning, men enbart för att det var psykiskt tungt. Fysiskt behövde jag inte sjukskrivas menade de och jag valde att jobba kvar för att slippa gå hemma och grubbla. Jag hade inte alls en jobbig arbetssituation, som du. Sen tycker jag nog själv att det är viktigt att vila om man blöder. Slippa stressa och ta det lugnt. Sen var det också så för mig att jag blödde efter vul:en. Sköra slenhinnor och allt det. Blödde alla mina fyra graviditeter. Den tre första gick inte, men den fjärde gången gick det. Nu flummar jag massor och märker att mina ord kanske kan tolkas dystert. Men så känns det inte alls när jag tänker på din situation. Du har sett ett HJÄRTA slå och då går det oftast bra! Men var egoistisk och känn efter vad som är bäst för dig själv! Stor kram till er båda!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Klaras mage

Ruvardag 13 (V 5 (4+4) testdag