Bebiskarusellen

I dag har vi fått massor gjort, morgonen började med att mathem kom med sin leverans samtidigt som barnen skulle ha mat. Sen gick tv sönder eller snarare comhem samtidigt som BVC hade sin lilla telefontid på 30 minuter samtidigt som alla barnen var olyckliga. Sen pratade jag både med BVC och en otroligt mycket skitotrevlig läkare på Neo. Vilket arsle, han hade verkligen en dålig dag. De hade nämligen inte skrivit ut recept på järndroppar som Klara ska ha, det kunde naturligtvis inte BVC göra så jag hamnade mittemellan sjukvårdskiten. Underbara sjukvård. BVC ville även att de skulle skriva recept på mjölkfritt till Klara eftersom BVC bara har läkartid en gång i veckan och det är neo som har pratat om båda sakerna. Det protesterade Neo emot såklart, för vi är ju färdiga hos dem och han kunde inte hitta någonting i journalen, efter en massa diskussioner så sa han att han ringer tillbaka. Han var så fucking otrevlig hela tiden. Sen ringde denna läkare upp och mkt riktigt så ska Neo...

I går ryckte vi ut sonden på Klara, den funkade inte och åkte in och ut varje gång hon andades. Vi får kämpa extra med maten och hoppas hon slipper den. När vi skulle försöka få bort tejpen visade damen verkligen sina röstresurser och det låter ju som vi håller på mörda henne. Alfreds tjoande är som rinnande vatten i jämförelse. Men nu är tejpen borta och i eftermiddag ska apnesensorn bort så då blir det skrikkalas igen, hon avskyr att bli pillad på... Man måste byta sida var tredje dag, så i dag är det dags igen. **** I går var vi ute på vår första barnvagnspromenad, vi baxade ut vagn och barn ur huset och satte i väg. Grannar kom sprintade efter oss för att beundra miraklen och sen traskade vi i väg. Vi gick ända till centrum fram och tillbaka för att hämta paket (ca 40 min promenad). Vagnen rullar otroligt bra och är mkt lättkörd. Så långt har jag inte gått sen..April kanske? Barnen sov gott i vagnen men en lärdom till nästa promenad är att stoppa i föräldrarna mat för...

Idag kom hemsjukvården. Hon är så mysig och gullig och lyssnar verkligen på vad vi har att säga. Alfred väger nu 3 kg och Klara väger 2,5 kg, hon tyckte de såg välmående ut och vi pratade om bl  a Klaras mage. Vi ska öka på maten lite mer för det verkar som att de är hungriga (de vaknar oftare än 3 timmar ibland) och det kan vara därför Klara är så arg. Eftersom Klara har tillägg så kanske vi ska byta till en annan sort, hon har speciell prematurmat just nu, hemsjukvården skulle ta det med doktorn. Tanken är att de sen ska äta bara annat beroende på. Vi kan också pröva ställa larmet på 4 timmar på natten eftersom Alfred är den som vaknar och säger till när han är hungrig, vi ska pröva i natt. Men nu har vi ju snarare Klarar mag/skrikproblem på nätterna så vi får ju ändå inte mkt sömn. Hon sa att vi inte ska vara så fast i tider och mängder. Men det är inte så lätt, hur ska vi ha koll då? Om Klara rycker ut sin sond så ska vi försöka att vara utan den, den är dessutom på god...

Idag gjorde vi om det vi gjorde i går. Fast på riktigt denna gång. Det gäller att försöka anpassa deras mattider. 3 timmar mellanrum ger verkligen inte mkt spelrum. Hur gör föräldrar och lyckas ha någorlunda liv samtidigt? Det känns lite som man är med i ett datorspel, man gör de vardagliga sakerna och blir samtidigt bombad med typ äpplen. Äsch. Han på pappapodden beskrev det mkt bättre.  Poängen är att vi inte hinner med, vi ligger liksom steget efter hela tiden, fast på ett organiserat sätt.  Kontentan är att vi skulle behövt en assistent som skötte mat, disk, tvätt och allt runtomkring. Åka med bilen till verkstaden tex.  I alla fall.  Vi tog oss till sjukhuset där barnen vägdes och läkaren kollade klaras ögon, hennes ögon har varit gulsmetiga sen födseln och de har tagit prover men det har visat.... Nånting som man inte brukar göra nåt åt. Men det har inte gått över trots vi gör rent ögonen. Så nu fick hon och Alfred ögondroppar.  Sem d...

Alltså, hur lyckas folk komma i väg med sina barn i tid. Då vi har 3 timmarsspannet så är det väldigt meckigt att få till det. Vi klev upp tidigt och arrangerade resan med mat, packade skötväska, grejade med babyskyddet (obegriplig) och satte oss i bilen och åkte, i god tid! Jättestolta! Då hör vi att det är melodikrysset, vafan. Har de bytt dag på melodikrysset nu också? Till söndagar? Stunden är kommen! Sen kollar maken för säkerhetsskull att det verkligen är söndag i kalendern. Öhh. Nej. Det är ju lördag. LÖRDAG! Vafan! Så nu har vi tränat inför morgondagens besök. Hoppas inga grannar såg oss. Gode gud. **** Det är inte lätt att få in sömntimmar, men i går lyckades jag kanske sova 3-4 st under natten. Det är bättre än inget. Klara har ju alltid skriktid efter 22 målet men det slutade med att både han och Klara låg och snarkade i sängen med henne på hans bröst. Hon är väldigt duktig och äta, vi sondar bara ibland, hon blir fortfarande andfådd vi maten så vi får ta mång...

Idag ska vi få åka hem!  Ohhhh. Så spännande o lite (mycket läskigt)  Åsa S: min mail är konstig. Har mailat dig, har du fått det? 

Fast det är så fullt upp är dagarna långa, vuxenhjärnan får inte så mkt stimulans och framförallt kan ingen av oss ta till oss särskilt mycket information (av något slag). På 13 dagar har jag kommit till sidan 20 i min bok, dessa 20 sidor har jag säkert läst 1000 gånger. Jag läser ju annars en bok om dagen. Vi har en tv på rummet men när vi väl har på den är det ingen som tittar och världen där utanför känns väldigt avlägsen. I går träffade vi hemsjukvården. De tillhör Neonatalen och kommer hjälpa oss så länge vi är inskrivna här. Hon kommer komma till oss 2 dagar/ vecka och mäta och väga samt byta sond och göra kontroller på andning, blodtryck osv. Vi har gått igenom en checklista på vad vi ska kunna och vad vi ska göra om något händer.  Vi har fått massor av informationsmaterial om hur barnen ska sova, äta, sondmatning och nu kl 14 ska vi lära oss hjärt- och lungräddning på spädbarn. De har fått börja med d-droppar och Klara ska få järndroppar om några veckor.  ...

I går fm fick vi äntligen flytta i hop med twinsen. Vi fick ett nytt yttepytte rum med lätt stopp i avloppet. Jag ligger o lyssnar på deras knorrande, tänk att de är våra! Natten var inte kul, först låg jag o stressade upp mig över sömnen, sen fick barnen i skift förmodligen magknip o kunde inte sova. Så 2 timmar lyckades jag nog att sova i omgångar. Bra gjort för att vara mig!  Båda har nu gått upp över sin födelsevikt o är stabila. Klara har sina larm kvar medans Alfred bara har Apnelarmet. Hurra!  Om allt går väl blir det hemgång till helgen. ;) Väldigt bra då vår kattvakt börjar tröttna på Stiina som härjar hela nätterna och vi längtar hem allihopa o mysa som familj.  Har beställt extra städning och frågade om bästa kompisen kunde handla mat tills vi kom hem. Men det kunde hon inte (eller ville) och det känns så taskigt att fråga grannen som varit hos katterna varje dag. Får hitta nån annan.  Om någon timme ska vi träffa hemsjukvården. Spännan...

I går fick vi reda på att vi inte kan få eget rum med twinsen för att det inte finns några rum lediga. 5 rum står ju tomma pga avloppskaos. Vi är ju så gott som helt självständiga nu och sköter allting utom målet kl 01 på natten och 04. Hur jobbigt det än är så är det väl dags att ta steget och flytta i hop med dem och köra dygnet runt. De har ringt till hemsjukvården så vi kan prata med dem om ev hemgång.  Jag blir lite orolig för min sömn. Jag kan ju inte sova på dagarna och sover kasst på nätterna, ska bli intressant och se hur det går med att sköta dem dygnet runt var 3 timma. Jag tror vi måste köra med var tredje timme till de är i vecka 40 och följer sin viktkurva. Sen ska de själva kunna vakna och kan de inte det så måste vi fortsätta med var 3 timma.  ***** I går hade vi i alla fall inte en särskilt bra dag nån av oss. Men badet gick jättefint och de var så fina och luktade så gott. Båda tyckte nog det var mysigt.  Sen hade vi bajskatastrof, båda...

Tänk att vi varit här i 10 dagar, var tar tiden vägen? Dagarna bara rusar i väg och allt kretsar kring bebisarna och deras mående. Jag kan fortfarande inte förstå att jag är mamma, är de min barn? Ska de åka med oss hem? Klara har gått upp mer än 100 gram över sin födelsevikt nu, hon väger nu 2184 g och Alfred kämpar på med sin vikt och väger nu 2478 och är strax uppe i sin födelsevikt. Huvudomfången ligger på 34 och 32 och har ökat liiiite. Längden var samma tror jag. Båda börjar bli mer och mer stabila i sitt mående varje dag, det är fantastiskt att få vara med i deras utveckling. Vi börjar bli riktigt skickliga på alla rutiner nu och tvillingarnas skötsel. Maken är med varje morgon kl 06.45 och väger och mäter dem. Han är helt slut sen :) Jag vilar och brukar komma ner lite senare. Klara har fortfarande ett väldans humör, om det inte sker på en gång så blir hon galen, där emellan är hon vaken och plirar med sina små ögon. Alfred är en liten mysfarbror och blir bara arg när m...

Nu går det verkligen framåt, nästan lite för snabbt. Vi hinner knappt med! I går när vi kom in till småttingarna så var Klara utan cpap! Oj, så fort det gått. Från att ha andningsdippar till detta! Och vilken söt liten bebis sen, och gladare sådan. Nu har hon varken dropp, värmesäng eller cpap. Så nu när vi kom var det bad och blöja och matträning för båda. Alltså, det är verkligen inte lätt när vi är nybörjare allihopa. Sen kom de och berätta att vi skulle lämna akutsalen och flytta in till övervakning light på andra sidan. Tyvärr är det rummet varmare och ligger på kring 27 inne i rummet. Usch! Där ska vi börja träna mer själva och sköta allting med hjälp av personal. Som tur var hade vi en fantastisk barnmorska som hade tvillingar själv så  Henne pumpade vi på massor av information. Maken fick lov att åka hem till katterna och ge Robban medicin, det är lite trixigt att göra allt när man inte är två men sköterskan hjälpte mig och vi pratade neo, tvillingar och livet. Se...

I dag är tvillingarna 1 vecka gamla, de kom 09.49 och 09.50! Otroligt vad tiden går, för en vecka sen låg jag på ett operationsbord och hade den mest märkliga upplevelse. Och ut kom 2 små underverk! Maken klippte navelsträngar och bar i väg lilla Alfred till neo. (personalen tog Klara i transportlåda) 1 vecka sen! Och namnen passar dem alldeles perfekt! Nu kämpar vi varje dag för att bli starka och friska, så vi får komma hem nångång. **** Så här ser våra dagar ut: 6-7 vaknar och längtar efter barnen. 7.30-8 äter frukost 8-8.30 smyger in och kikar på tvillingarna och i deras journaler och hör hur natten varit 9-10 Tvätt av bebis (med små kompresser) och blöjbyte, vägning av blöja, grejande med slangar och förberedelse av mat och kontroll av sond (för klara) (för Alfred andra förberedelser och sond) inskrivning journal, ta tempen, lägga dem i famnen hos oss 10-11.30 (eller längre) hud mot hud sittning och mat. (maken sover, jag sitter och funderar) Då är det oftast rond o...

Jag blev SÅ lycklig i går när jag gick in till småttingarna efter frukost. (man får ju inte springa där riktigt som man vill hela tiden) Alfred hade ingen cpap och klarade av att hålla värmen alldeles själv! Nu såg han ut som en riktig bebis fast lite mindre då :-) Han var så fin och det är helt underbart att få se hans små ansiktsdrag utan en massa slangar (förutom sonden då) I går skulle vi komma lite tidigare, för då var det dags att lära tvätta Klara med en massa slangar. Det är inte det lättaste och dessutom blir hon så förbannad! Men efter tvätt och blöjbyte fick hon ligga hos pappa och äta (i sonden) då är hon såååå nöjd. (Efter att ha skrikfest då) Jag och Alfred fick träna på att han ska äta själv. Han är ju en trött och cool bebis så även om syrran skriker tar han det mesta med ro. Efter cpap är borta så är han så mkt nöjdare bebis. Det var svårt att lära sig äta när man  är så liten, han var helt förundrad och har inte riktigt förstått det där med att äta själv. Me...

Gårdagen var fylld av de mest fantastiska ögonblick, både mina fina barn, maken och jag blir starkare som individer och familj varje dag. Även om det inte är en höjdare att vara här så får man verkligen en bra start som nybliven förälder att bli trygg i sin föräldraroll. Jag tror även de värsta hormonerna börjar lämna mig nu och jag mår mycket bättre för varje dag och blir således mer och mer mig. Från timme till timme händer det så mycket saker att det är svårt att komma i håg och få ner det på pränt, det jag tyckte och tänkte i förrgår gäller inte dagen efter. Fascinerande. Gårdagen började med att jag gick in till småttingarna och möttes av en arg Klara, vilket humör den damen har. Hon blir verkligen skitförbannad om det inte är som hon tänkt sig eller om nån gör nåt hon inte vill. Vi kallar henne nu (kärleksfullt) för arga Klara. Hon är svår att få lugn när hon blir så arg, jag blir alldeles svettig. Sköterskorna försökte få henne lugn när jag kom så jag fick ta henne och...

I går var maken ner till neo medans jag var kvar på avdelningen, anledningen var att jag skulle skrivas ut och träffa läkaren. Läkaren berättade lite om operationen, jag fick tid för uppföljning i september och värktabletter och hepatit utskrivet. Heparinet ska jag ta i sex veckor.  Sen hjälpte en sköterska mig ner med alla saker. Rummet var stort, kliniskt med osköna sjukhussängar.   När maken suttit kängru klart gick vi upp på avdelningen igen och fick lite lunch och betalade. Det kostar nämligen 500 kr/dygn för maken att bo där. Så kalaset gick på 1800 kr och jag är nöjd med varenda sekund.  Sen fick vi träffa barnläkaren som berättade om våra barn. Det är stabilt med Alfred och går långsamt framåt, det är små myrsteg som räknas. Så fort de kan vara utan cpap så brukar utvecklingen gå fortare. Hans lungor såg bättre ut och hans hb likaså, han gulhet ligger inom normala nivåer.  Klara är fortfarande lite skräpig, men hennes luft/lungspalt har mi...

Dagarna börjar flyta ihop så nu vet jag knappt vad som händer från ena dagen till den andra. Våra dagar brukar börja med frukost och sen ner till neo och vara med tvillingarna. Vi försöker pricka in när det är mat och blöjbyte så vi får göra det. Det är alltid med övervakning av personalen som visar och säger till när man gör fel. Man ska alltid sitta minst två timmar med dem i kängrumetoden, så oavsett kissnödiighet, ont eller annat så är det bara att stå ut. I förrgår  hade jag så ont efter matningen att jag bad om hjälp att lägga ner Alfred i sängen, då fick jag utskällning att man ska minst sitta kvar en timme efter maten annars kan vi ge dem lunginflammation osv så vi måste minsann planera våra sittningar.  Efter det så försöker vi tänka till hur mkt och när vi sitter hos dem.  Sen går vi o äter lunch och tar nästa pass. På kvällen em. Brukar jag ha rejält ont i magen men går ner ändå. I går kväll var vi ner men då var den elaka ssk, jag klappade på Klara...

Ärligt hade jag verkligen inte min bästa dag i går. Efter inte ha sovit alls, ha ont och vara toalt maktlös kände jag att nu hade jag fått nog. Jag vill åka hem och lämna allting, pussa på katterna och sova i min egen säng. På kvällen hade jag en gråtattack som var oerhört läskig, lite som när vi fick reda på att Isak var sjuk.  Det är väldigt jobbigt att inte kunna vara mamma till sina egna barn, inte kunna något, inte förstå och ligga på en avdelning där alla går omkring i babylycka och lyser när de pussar på sina bebisar. Vi är dem enda här utan bebisar hos oss och har dem på neo i stället Jag lyckades orka med tre sittpass i går med barnen och maken satt där 4, eftersom det är långt att gå så kan jag inte ta mig dit för egen maskin och inte hem igen. Jag får oerhört ont i magen efter en stund och när man väl fått klara eller Alfred hos en måste man sitta där.  Jag kan fortfarande inte sova trots en propavan i går kväll.  **** I går fick jag byta ...

Vi lyckades pricka in att vara med på ronden. Dumt av mig att vara med, jag hör bara det dåliga.  Klara fick svårt att andas i natt så hon gjorde lungröntgen och har nu även hon cpap. Hon har luft i lungorna (eller nåt) som gör att hon har svårt att andas. Ny röntgen i morgon.  Alfred har lågt hb, det ska man inte ha så ev ska han få blod. Oklart varför han har det. Även han har svårt med andningen.  Vi ska få träffa läkarna på enskilt samtal sen i em.  De fråga hur jag mår och varje gång nån frågar så bryter jag ihop. Inte mår jag bra i alla fall, sen vad det är vet jag inte.  När jag är hos bebisarna så gråter jag oxå och tror de ska dö i från mig. Nu är jag o vilar på rummet.  Förlossningsdepression del 1 kanske? 

Vilken omtumlande dag det var i går. Vid 17 tiden fick jag nog och bad att då komma upp och duscha och dra kateter. Maken hade då varit nere på neo sen 15-tiden och jag visste ingenting av vad som hände.  Det är ju inte skönt att röra sig eller gå, men det är bättre att komma upp så fort som möjligt. Så efter en vinglig dusch och lite mat så blev jag nerskjutsad till neo i rullstol. Där på övervakningsrummet satt maken med världens minsta bebisar på sitt bröst.  Jag fick ta över Klara som var så liten, så liten. Hon kikade lite och gnydde. Då började jag gråta, sen tror jag att jag grät i säkert 1 timme. Det väldigt jobbigt att sitta med mitt snitt efter ett tag. Men skam den som ger sig  Maken skickades i väg för att äta, vi hade ju inte ätit på hela dan förutom en macka på födelsedagsbrickan vi fått på avdelningen.  Sen satt jag där till 20-tiden och maken kom tillbaka och satt till 22-tiden. När jag skriver sitter menar jag att de ligger hud mot hud i kängrustyle....

Nu vänder jag på rubriken för det enda som räknas nu är dagarna de kan få vara kvar i magen och det är även så läkarna räknar. I går skulle jag göra så mkt här hemma men jag tog det lugnt istället, pussa katter, njöt av solen och mitt hem. Det känns så viktigt att ta tillvara på den tid jag har kvar innan ett nytt kapitel i mitt liv börjar. Vi åkte till förlossningen och det visade sig att jag fått en rumskamrat, hon hade både tagit min filt och mina kuddar och handdukar. Hon borde ju förstått att det var nån sån bodde där eftersom jag hade en del av mina saker där och kuddar osv var ju använda. Dela rum och toalett är verkligen inte min grej, även om det är en yttepyttevägg emellan. Fast det tycker nog ingen. Å andra sidan när jag låg på Huddinge hade vi bara ett draperi emellan och tjejen bredvid var supertrevlig. Jag minns att då fick vi ta klyx själva (i sängen) och fick göra ett schema vem som skulle få springa på toaletten först, mycket märkligt situation :) I alla fall.....