Dag 5 på neo

I går var maken ner till neo medans jag var kvar på avdelningen, anledningen var att jag skulle skrivas ut och träffa läkaren.

Läkaren berättade lite om operationen, jag fick tid för uppföljning i september och värktabletter och hepatit utskrivet. Heparinet ska jag ta i sex veckor. 

Sen hjälpte en sköterska mig ner med alla saker. Rummet var stort, kliniskt med osköna sjukhussängar.  

När maken suttit kängru klart gick vi upp på avdelningen igen och fick lite lunch och betalade. Det kostar nämligen 500 kr/dygn för maken att bo där. Så kalaset gick på 1800 kr och jag är nöjd med varenda sekund. 

Sen fick vi träffa barnläkaren som berättade om våra barn. Det är stabilt med Alfred och går långsamt framåt, det är små myrsteg som räknas. Så fort de kan vara utan cpap så brukar utvecklingen gå fortare. Hans lungor såg bättre ut och hans hb likaså, han gulhet ligger inom normala nivåer. 

Klara är fortfarande lite skräpig, men hennes luft/lungspalt har minskat lite. Hon får fortfarande mindre mat och mer mat i sitt dropp så hon kan koncentrera sig på andningen. Hennes gulhet är oxå inom normala nivåer. 

Den här läkaren säger samma sak. Barnen behöver tid. Hon trodde att först om två veckor kommer det börja vända så vi kan börja tänka på ev hemgång. Jag grät mig som vanligt genom hela samtalet. 

Sen åkte vi hem till katterna, så konstigt det kändes. Det var som tiden stått stilla och allt vi varit med om var en dröm. 

Katterna blev så glada och Robban kastades sig i famnen. Stina visste inte var hon skulle ta vägen. Vi körde en snabbtvätt, plockade ihop lakan, handdukar och lite annat vi behövde. Vi åkte och handla lite mat och åt McDonalds. 

Sen var vi plötsligt på avdelningen igen. Då kom jag på att vi glömt ge Robban sin medicin. Så maken måste åka idag med. 

Vi var hos småttingarna och gav dem mat, bytte blöja. Klara lyckades bajsa på sin pappa vilket framkallade ett skrattanfall hos personal och oss. Härligt att skratta, det var länge sen. Klara tittade även på oss vilket gjorde att jag grät ännu mer. 

Vi fick även barnens personnummer ingår efter mkt tjat! Roligt och vilken stor dag! Nu har vi barn på riktigt! 

Trots det intensiva dagen kunde jag inte somna. Jag har legat och snurrat och funderat. 

När jag gått och lagt mig fick jag väldigt ont i brösten och det ena bröstet har börjat läcka. Nu har de liksom vaknat till liv! Sköterskorna har pratat massor om vad jag ska göra om jag vill amma, men få hur jag ska göra om jag inte vill. 

Jag satte på mig en tajt bh och sen måste jag nog fråga nån idag. För att börja med amning nu känns inte bra,  jag har fullt upp att överleva och lära mig vårt nya tillfälliga liv.  Sen får vi se. 

Jag ska be maken ta med min dator då, nu skriver jag från paddan. Bilderna är ett projekt att lägga upp och jag kan inte svara på era kommentarer. Jag läser alla! Jag lovar. 

Jag la även ut en status på Facebook där jag berättade vad som hände och att vi önskade matlådor. Det gav respons så jag hoppas vi får lite lagad mat för det är är ju ett eget projekt att få mat i magen varje dag. 








Kommentarer

  1. jag förstår inte du har för tidigt födda barn som faktiskt kämpar för att överleva och man vet att bröst mjölk faktiskt ökar deras chanser och du tänker inte försöka...bröstmjölk minskar risken för allvarliga tarmsjukdomar hos prematurer...dessutom så minskar du risken för att få bröstcancer, drastiskt....jag fattar bara inte, verkligen....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och jag fattar inte hur du har mage att kritisera Cecilia i hennes beslut just nu.
      Jag är övertygad om att hon vet allt detta och att det val hon gör är baserade på goda grunder. Hon måste faktiskt orka överleva hon också så orkar hon inte amma så o r k a r hon helt enkelt inte. Ibland kommer man i lägen i livet när det verkligen inte finns ett uns kraft kvar att pressa fram.

      Du gör helt rätt Cecilia! Du är fantastisk!
      /Sara

      Radera
    2. som det är nu är de antagligen inte ens mogna att kunna tillgodogöra sig mjölken och i många fall går det inte att amma prematura barn för att de inte utvecklat sugreflexen. Att då försöka guilta någon att ge sig in i ett sannolikt hopplöst projekt när de har nog med att klara dagen är bara dålig smak.

      Radera
    3. Nej det är uppenbart att du saknar förståelse i frågan. Skönt att du kommit till insikt där iaf. Allt är inte svart eller vitt. Morr!

      Radera
  2. jag kommenterar för att jag bryr mig inte för att kritisera, sanningen kan vara jobbig ibland...men det är dina barns hälsa det gäller, och din dessutom...

    SvaraRadera
  3. Det finns olika alternativ. Du kan välja bort amning. Du informerar personalen och får en medicin som får mjölken att sluta rinna. Chansen att du kan amma barnen i framtiden är då minimal eftersom det kommer vara mkt svårt att få igång produktionen igen.

    Du kan pumpa på avdelningen ( de har kanske visat pumprum m elektrisk pump å hur ni ska göra m mjölken?). Din mjölk administreras sedan via sond el flaska till dina barn. Allt med att barnen blir starkare kan ni övergå till att de äter från bröstet. Då kan du helamma dem om du vill å orkar, delamma dvs också ge ersättning el bestämma att nu är barnen 8 v, 12 v el 14 v nu har jag kämpat m amningen å orkar inte mer, nu blir det bara ersättning.

    Valet är ditt. Det är härligt att amma o ha den närheten med sina barn. Men alla vill/kan inte.

    Kram o lycka till/ Uppsalamamman ( jag kommenterade i förra inlägget att jag håller m J M, glömde mitt nick)

    Ps igen att brösten spände å att det rann är att möjlken rinner till o att produktionen är igång. Om du vill amma ska du inte ha tajt bh!!!

    SvaraRadera
  4. Amningen är en känslig fråga för många. Gör som du själv känner!
    Jag pumpade mest för att hålla igång mjölken, med förevändningen att kunna amma sedan. Jag såg det även som ett livselixir/medicin för honom att tillfriskna, och det kändes bra att göra något. Jag gav honom mjölken i sonden. Jag pumpade 4-5 ggr per dag och i början kom det 2 dl vid varje dumpning. Mjölken sinade ganska fort och det blev bara några matskedar efter några veckor.
    Det jag försöker säga är, att om du vill ge dem bröstmjölk och delamma lite då och då senare, så är det bättre att hålla mjölken igång, än att sluta. Mot slutet pumpade jag 1-2 ggr/dygn och hade inga känningar när jag slutade tvärt efter att han dog, men jag hade nog kunnat öka takten därifrån om behovet hos honom hade ökat.
    Det känns hoppfullt för dina små och jag håller tummarna för er! Förstår att det är jobbigt att vistas på sjukhuset så pass länge, ni har ju ett liv utanför också. När ni känner er starkare, så ta emot besökare och låt dem träffa barnen (om ni har tillåtelse att ta emot folk utifrån).
    Gravidförsäkringen (tror även en gratisvarianten) om du tecknade en sådan täcker en del av utgifterna för vistelsen. Stora kramar Camilla

    SvaraRadera
  5. ...och jag tar för givet att Cecilia inte vet just hur viktig bröstmjölken är för prematurer annars hade hon väl försökt att pumpa åtminstone och nej jag kan inte hålla tyst då, det är väl för att ingen vågar säga något som hon inte vet..? det handlar lixom om liv och död och varje ml räknas...

    SvaraRadera
  6. Men vilken onödig kommentar ovan. Amning är ett känsligt ämne och jag lovar att du som lämnat denna kommentar har haft lätt att amma. Det är helt upp till var och en. Jag förstår att det är för mycket annat runt om. Be om hjälp, du kan få läkemedel som stoppar produktionen, annars är det nog risk för mjölkstockning.

    SvaraRadera
  7. ...vadå inte mogna att tillgodogöra sig mjölken? det är nu den är som viktigast, varför tror du vården skriker efter donerad bröstmjölk till prematurer?

    SvaraRadera
  8. ...och jag pratar om att försöka...hur vet man annars ens om det vart lätt eller svårt...och nej det är inte lätt för någon i början...men ett livselixir för barnen så försöka kan man ju tänkas vilja göra...

    SvaraRadera
  9. Även fast det är svårt - särskilt när man är mitt uppe i den kris som du faktiskt är just nu - försök att ignorera de som skam- och skuldbelägger här och kommer med oombedda "tips" kring amningen. Och hoppas att du slipper en amningsdebatt i kommentarsfältet.
    Du bestämmer - bara du.
    Här är lästips som jag varmt rekommenderar, om du inte redan läst. De kommer från en barnläkare - inte från någon allmän tyckare:
    http://www.barnakuten.nu/amning/att-mata-en-nyfodd/

    http://www.barnakuten.nu/amning/darfor-kommer-jag-aldrig-att-ge-rad-om-hur-lange-nagon-annan-ska-amma/

    Stor kram till dig och all kärlek till bebisarna. Ta hand om varandra!

    SvaraRadera
  10. Usch usch usch vilka onödiga kommentarer om amningen.
    Cecilia behöver nog inte mer att få dåligt samvete över och som är jobbigt för henne.
    Mycket av allt detta är ju en reaktion på allt som varit under alla dessa åren som ofrivilligt barnlösa + det som hände med Isak.
    Cecilia : Var stark i dina beslut i allt som rör barnen och dig, det är dina beslut som gäller och är viktiga för att du ska må bra och komma vidare.
    Hälsningar hon som inte ammat nån av mina tre, för att jag inte ville.
    Kram kram kära du.

    SvaraRadera
  11. Styrkekramar till dig Cecilia!! Du gör det så bra!! Jag är imponerad!! Jag tänker på Alfred och Klara och håller tummarna. Om ett par veckor är ni hemma tillsammans:-)kram Maja

    SvaraRadera
  12. Rester av amningsmaffian lever kvar och fortsätter att oombedda lägga sig i andras liv ser jag. Du skriver Anonym att du inte förstår. Anledningen till det är att du inte gått en cm i bloggerskans skor. Lägg ned och gå och lev ditt egna liv. Om du har något.

    SvaraRadera
  13. Min son opererades endas tolv timmar gammal, så vi fick oxå inhysas på NEO nästan på en gång, sonen hade svårt att komma igång att kissa, kräktes upp allt han åt och låg med massa sladdar och lampor. Allt var så jobbigt och traumatiskt. Min fru pumpade och hade tänkt amma, men eftersom Nilas sondmatast och sen bara fått flaska så blev han argast i världen när det inte kom nån mat på en gågn, i en månad kämpade vi... Sen tog vi beslutet att helt flaskmata och vet du, det enda vi ångrar är att vi inte började med flaskan tidigare! Glad bebis som fick allt han behövde, vi mammor kunde dela på nätter och matning och jag som inte bar fick vara helt delaktig. Nu har vi en lycklig välmående tvååring. Det jag menar med mitt inlägg är att det inte ALLTID är att amma som är det bästa alternativet. Varje familj måste känna vad som blir bäst för deras barn och deras situation. Allt stöd och tankar till er och era fina små!! <3 /Ullis

    SvaraRadera
  14. Härligt att ni fick komma hem och kramas lite med missarna. Det låter som det går framåt med era små juveler. Ja allt som behövs är ju tid och skulle nåt vara onormalt så skulle ni säkert få veta det också. Jag tycker att de ser så underbart fina ut och faktiskt riktigt välmående. Högt älskade sedan långt tillbaka =) Ni gör det så bra så bra du och din man och ingen av er ska känna att ni gör fel eller för lite. Ni bestämmer vad som känns bäst för er för då blir det också det bästa för era små fina barn.

    Massor med kramar från Lena och missarna

    SvaraRadera
  15. Råmjölken är ju extremt näringsrik. Om du vill kompromissa dvs. Är säker på att de kan stötta dig så att du känner att du hinner.

    SvaraRadera
  16. Usch så synd att du får såna skitkommentarer ang amningen. Ja. Sjukvården kommer att pusha dig kring amningen då bröstmjölken är optimal för dina barn, specialtillverkad av dig för dom. MEN att inte amma kommer inte att göra dina barn sjukare eller nåt värre...

    Ibland kan att pumpa och sondmata göra att det känns som att man aktivt gör nåt. Du vet. Att man liksom aktivt är del av deras utveckling. Men för en del känns det bara pressat, krystat och jobbigt. Och igen. Dina barn kommer inte att sluta utvecklas för att du inte ammar...

    Det finns tusen fördelar med amning liksom det finns tusen med flaskning. Inget är mer rätt än nåt annat men sjukvården skriker efter bröstmjölk till just prematura av en orsak trots det. Det stämmer. Därför är sjukvården på en ang amningen för just prematura. Men det finns läkemedel att få för att avsluta mjölkproduktionen. Det kan en läkare skriva ut direkt så får du avsluta den delen direkt! Är bara att be om det och sedan stå på dig gällande ditt beslut. Din kropp, dina barn, dina val. Från och med nu kommer alla att ha åsikter om allt ni gör med era barn. Alla vet alltid bättre, tror de.

    Alla beslut som får er att må bra är bäst. Oavsett vad andra tycker. Jag liksom de flesta andra är övertygade om att du vet precis vad du gör OCH att du också är helt inställd på att göra det bästa för era små! Bättre än nån annan :)

    Kämpa på!!! Tid är allt!!! Gråt när det behövs. Det gör dig stark!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Word!!

      Gör det som känns rätt för dig.

      <3

      /Annika K

      Radera
  17. Jag pumpade var tredje timma från första dagen, då lillen hade sond i tre veckor innan han kunde börja amma. Då får barnen mjölken från dig.Om du inte vill amma sen finns det tabletter att få som avbryter mjölkproduktionen. Blir svårare att göra tvärtom om du vill amma sen.

    Det är myrsteg i början och allt går fram och tillbaka. Vår lilla började med c-pap, gick över till respirator i 12 timmar och sen c-pap och de två dygnen de pågick tyckte jag var jobbiga.

    Det är kaos i hjärtat och hjärnan i starten hos alla oavsett när barnen kommer men det blir extra med prematura. Av mina tre barn är två prematurer (en är föd rätt tid) så var det bara han i v 32 vi behövde vara på sjukhuset länge med (6v).

    Lycka till nu och ta vara på dig! Lill

    SvaraRadera
  18. Styrkekramar från mig till dig och din lilla familj, känns som allt ni behöver just nu! Små, små steg framåt gör att ni tillslut kan komma hem och börja ert nya liv.

    SvaraRadera
  19. Guud människor alltså. Vissa har liksom ingen förståelse för att man kan göra olika. Du vet bäst själv även om det känns snurrigt med alla hormoner just nu. Min amning strulade i början och det tog så extremt mycket energi och stal all glädje i början (och hade jag dessutom fått höra det folk skriver till dig hade jag antagligen dött en smula) Därför tänker jag skippa amning med mitt nästa barn. Det är lika bra att bestämma sig för det innan för när hormonerna dansar hambo vet man ju varken ut eller in. Har man dessutom två är det ju fruktansvärt opraktiskt att amma dessutom! Summerat: Gör som du vill, du vet bäst själv och skit i alla osympatiska kommentarer!

    SvaraRadera
  20. Nej att amma dem nu går väl inte, men i sonden kunde de kanske få? Om mjölken rinner till kan du kanske försöka pumpa och se, känns det meckigt kan du ju bara sluta, men kanske går det fint? Det blir nog svårt att börja sedan, om du stoppar mjölkproduktionen nu. Detbetyder ju inte att du måste helamna i sex månader :-) men kanske delamma så länge det känns ok?

    SvaraRadera
  21. Håller med majoriteten ovan: du bestämmer själv om amningen! Men jag vill ändå bara säga att om du orkar pumpa så amningen kan komma igång senare tycker jag det är oerhört skönt att amma på nätterna, för då slipper man gå upp för att värma flaskor på nätterna. Det kan ju bli ofta när man har två... Jag har en på var sida om mig så jag bara kan vända mig och amma än den ena, än den andra när de vaknar till. Bättre för min egen sömn.
    Även dagtid är det smidigt att amma förstås, man har alltid färdig och tempererad mat med sig.
    Men jag förstår ju att du har fullt upp som det är redan, så gör det som känns bäst för dig!

    SvaraRadera
  22. Om dina barns överlevnad hängde på amningen skulle läkarna säga det. De vet mer än dina bloggläsare.
    Det viktigaste är att du håller ihop, som din kloka barnmorska också betonade. Hon vet också mer än dina bloggläsare.

    SvaraRadera
  23. När det gäller risken för bröstcancer så hänger den främst ihop med antalet menstruationscyklar. Ju färre, desto bättre. Helamning fördröjer menstruationen och bidrar till att minska risken. Det är alltså inget magiskt med just amningen.
    Jag tyckte att amning under den första månaden var jobbigare än såväl större delen av mina graviditeter som själva förlossningarna. Att det senare var ett mysigt och smidigt alternativ tar inte bort minnet av den första tidens kamp och smärta. Mina barn var friska och fullgångna. Under dina omständigheter hade jag inte klarat att amma. Då syftar jag inte på hur barnen mår nu - det låter ändå som läkarna har koll - utan på vad du varit med om på vägen hit, under fjorton års svår kamp.

    SvaraRadera
  24. Bra val att inte amma! Kämpa på, det är jobbigt, men du fixar detta! Kram

    SvaraRadera
  25. Du har haft en tuff graviditet, men visste du inte om detta när du satte två embryo? Att det skulle bli riskgraviditet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varför kommentera anonymt, kan jag inte förstå. Din kommentar kan lätt misstolkas och kännas lite som ett påhopp. Som att "du har det jobbigt, men skyll dig själv". Eller övertolkar din kommentar då jag nu läst amningspåhoppen längre upp i kommentarsfältet? I så fall ber jag om ursäkt.
      En tvillinggraviditet är en riskgraviditet, men två embryon ökar chansen att ett ska fästa.

      Radera
    2. Min mormor lärde mig att har man inget snällt att säga så ska man vara tyst!

      Radera
  26. Chansen ökar inte att sätta in 2 eller fler! Tvärtom så är risken högre för missfall och komplikationer under graviditet!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering