Bebiskarusellen

Så var det måndag och jag är ensam igen, tråkigt nog ser jag inte alls fram emot de ensamma dagarna,  det känns mest...Jobbigt kanske är ett bra ord. Jag måste försöka tänka om och tänka att det är en utmaning, att jag får vara med mina fina barn. Försöka inte bli stressad och njuta av stunden. Men det är inte det lättaste när man har skrikfest eller gnällparty och känner sig fruktansvärt otillräcklig. I går gick babymisten sönder, den hoppade rakt ner i golvet och tog livet av sig. Så nu är Alfred snorig. Jag har faktiskt inte tänk att den varit så bra men nu när vi är utan så är det en otrolig skillnad. Jag har beställt en ny. Hoppas snuvan ger med sig för honom snart, min snuva börjar försvinna och det eländiga rethostan är här istället. Fy vad jag låg och hostade i går innan jag somnade. **** Klara avskyr verkligen vagnen, 20 min står hon sen blir hon väldigt arg. När hon sen kommer upp i famnen blir hon väldigt glad..Busunge. Lite tråkigt för jag skulle vilja promen...

Några saker att ta lärdom av: -Somna inte med en bafucin i munnen. Den fastnar sedan i gommen och får bändas bort med tunga och i värsta fall med annat tillhygge -Ät inte musli när du är förkyld, de hamnar på sniskan och orsakar hostattack -Säg inte att du inte att ditt luktsinne är borta, du får sedan ta alla bajsblöjor -Stäng av alarmet innan du tar upp bebisen ur sängen, annars väcker du hela huset. -Höj inte sängändan för högt, du hittar sen bebisen längst ner i fotändan. -kolla gärna att du har vettiga kläder på dig innan du åker och storhandlar  -Titta gärna att det är en bebis du har och vyssar i famnen och inte katten. **** Nu är vi några barnstolar rikare, ska bli roligt att se vad de tycker om att få sitta upp med oss. De sitter ganska bra i knät nu och huvudena börjar bli allt mer stadiga. Jag ska köpa sån där plastfilm (eller vad det nu heter) och klä de små borden i trevligare färger. Tack för input om namn osv, Nu är mina tankar lite klarar...

Tänk så svårt det är att säga nej, jag verkar vara allergisk mot det ordet och när jag väl lyckas säga nej så får jag dåligt samvete. Men i dag ska jag både ringa pappa och ridskolan och säga nej. Jag tror inte jag kan rida i morgon och det är jag oerhört ledsen över. Det var ju 4 veckor sist och jag är så lycklig i stallet och får energi för hela veckan.  Men jag kan inte andas ens, jag får gå runt här som en guppy och andas genom munnen. Hostan har börjat komma och det känns som jag fått en mancold ;) Så rida känns rätt uteslutet.  Pappa däremot ska jag hota med förkylningen så behöver vi säkert inte komma, jag försöker desperat skjuta upp det varje vecka. Haha ;) Jag ska oxå (tror jag) avveckla det här med dop/ namngivning. Mest för att det innebär att jag måste bjuda mina föräldrar och sen börja klura på vilka andra som ska komma. Eller inte komma och hur jag än gör kommer någon bli ledsen. Sen ska det ju vara fika o fest och allt sånt och bara tanken g...

Plötsligt slog den bara till igår, förkylningen från helvetet. Vad kommer den i från? Jag är extremt noggrann med hygien, handsprit och var jag vistas. Snor, nysningar och äckel i halsen. Det är nästan värst innan det bryter ut ordentligt. Det var tre år sen jag var förkyld så jag ska inte klaga men det är trist att bli sjuk. Så nu är jag och Alfred sjuka, Klara är än så länge frisk och maken börjar pigga på sig från sin förkylning.  Jag sanerar Alfreds näsa och han verkar än så länge vid gott mod. Ingen feber. Lite kinkigare än vanligt kanske. Det som är bra är nog att vi slipper åka och hälsa på min pappa i morgon som jag lovade ett svagt ögonblick. De vill säkert inte träffa oss nu :) ***** Idag firar vi 16 årig bröllopsdag! Tänk vad tiden går, för 16 år sen stod vi i kommunhuset och lovade evig kärlek.  Det ska vi fira med att ev gå o grilla med öppna förskolan, ev åka till Ikea och shoppa barnstolar och så har jag köpt en liten present till maken....

I går tog vi oss i väg till öppna förskolan och jag tog den lilla vagnen, den är ju 10 kg lättare så slipper jag komma inflåsandes som jag brukar. Det hjälpte föga. Jag var rödblommig och svettig ändå. Alla tittar så på mig, jag får ju springa flera gånger fram och tillbaka för att hämta barn osv. Sen tar jag liksom upp halva rummet. Gipstavlorna var klara. Åh så fina de blev! Nästa gång ska jag nog göra örngott med tryck. Jag kände igen några som var där, någon var där förra veckan och någon går i min mammagrupp. Genomsnittsåldern på öppna förskolan är väl typ...22. I alla fall de gånger jag varit där. I alla fall så fick jag i mig både både bulle, kaffe och smörgås. Fröknarna håller mer än gärna någon bebis även om jag mest använder babysittrarna eller mitt knä. Sen var det sångstund, vi var inte så många men Klara somnade mitt i sången och Alfred fick sitta i en frökens knä. Men han tycker det är lite läskigt så efter en stund åkte underläppen fram och vi gick ut. Efter en s...

Förmiddagen i går gick lika bra som alltid, de sov länge på morgonen. Tänk att jag lyckades få dem att somna om! Dagarna är så intensiva, det går i ett hela tiden. De samsover sällan under dagen utan är vakna i skift, dessutom är det sällan de långsover utan det är ofta små micropauser. På eftermiddagen så stoppade jag ner dem i vagnen för att se om vi kan bryta gnället lite och traskade och hämtade ut paket. Naturligtvis så vaknade Klara till och skrek som en siren, det gör hon alltid efter ca 40 min i vagnen. Jag försökte bulla upp med lite filtar så hon kunde sitta upp men icke. Det blev att bära henne den sista kilometern. Jag brukar ha selen med mig men det glömde jag nu eftersom jag tog city selecten istället för den stora vagnen. Sen drog de i gång och skrek i skift, när de fått mat och blivit burna i skift så somnade de till, sen hjälpte de mig att laga mat. Det verkar roa dem- att sitta och kika på när jag far runt i köket- en stund i alla fall. Jag skickade ett meddel...

Känns konstigt att inte ha något bokat dessa dagar, annars har det varit någonting varje dag. I morgon ska jag till öppna förskolan och hämta gipsavtrycken och på torsdag är det återbesök med Klara och föräldragruppen. De vaknade 6 i morse men har nu somnat om, de verkar behöva sova mkt och det är skönt då blir inte dagen så lång för dem. De somnar fortfarande inte förrän 21-22 på kvällen. I går var Alfred som en liten solstråle, han fick bara några gråtattacker men då var det mat och tröttrelaterat. Klara var oxå pigg och glad men bara på förmiddagen. Sen drog gnället i gång på båda efter 12, det är ju helt omöjligt att veta vad som felas om det ens är något. Ingenting duger och de gnällde oavbrutet till maken kom hem. Efter ett tag känns det som man ska förlora förståndet, fan jag blir galen efter ett antal timmars gnällande. Det verkar vara på eftermiddagarna de är så, det var samma sak förra vecka. I dag tänkte jag gå ut på eftermiddagen för att se om vi kan bryta gnällandet....

Sen i torsdags har Alfred verkligen haft en svacka, han är så ledsen och olycklig. Jag har aldrig sett en så olyckligare bebis någon gång, alla vakna stunder så gråts det stora tårar. Emellanåt så panikskriks det och det enda som lugnar är mammas famn. Han är glad och pigg precis efter maten då han ligger på skötbordet och tittar på mobilen som har söta fjärilar. Men sen övergår det till olycklighet efter en stund igen. Han är även svår att natta, trots han är trött ska det inte sovas. Det blev mkt värre efter sprutan så det är nog en kombo med fas och spruta. Han har ingen feber och äter bra. (men lite orolig blir jag allt) Han verkar dock ha lite nageltrång på stortån, eller så är jag delskyldig då jag klippte nageln häromdagen möjligen lite för kort. Jag har en känsla av att det kommer bli en lång dag i dag med en 7 kg olycklig och en 5 kg som vill upptäcka allt. De sover fortfarande och så här länge har Klara aldrig sovit. **** I går firade vi fars dag för första gången ...

Vilket himmelrike och ha ett par extra händer som hjälper oss med allt. Dalakompisen har varit helt engagerad och matat, burit barn, tvättat och varit helt fantastisk. Hon tar verkligen sin uppgift som gudmor på största allvar. Vi var och shoppade loss ordentligt i går, alla kläder jag köpte var randiga märkligt nog :) Både barnens och mina. Vi var och lunchade och pratade en massa om barn, livet och kärlek. Några timmar borta från familjen var precis det jag behövde när vi kom hem sen så gjorde vi pizza och drack ett glas vin, och på kvällen film och mängder godis. Så här trevligt som jag haft det i helgen har jag inte haft det på länge och hon passade perfekt in på rätt helg då Alfred är till mestadels olycklig. Nu kunde någon roa Klara, någon krama Alfred och någon laga mat. Jag känner mig jätteledsen att hon ska åka, jag vill att hon ska stanna för alltid. Den här helgen har gått alldeles för fort. I morgon är en ny dag och jag är åter hemma själv. Nu ska jag dessutom dra å...

I går förvandlades mina glada barn till otroligt olyckliga barn. Vi har nämligen tagit de första vaccinationssprutorna. I går när vi kom till BVC var det massor av barn och föräldrar där, alla skulle tydligen vaccineras och träffa läkare. Så tvillingarna blev oroliga av den höga ljudnivån och var redan lite ledsna innan. BVC-tanten stressade runt där och plockade in lite folk hipp som happ och till slut blev det vår tur. Läkaren tittade först på Alfred och han fick godkänt i alla tester (2 månaders kontroll, inte 3) Han väger nu 7 kg och är 65 lång. Sen fick han 1 spruta i vardera ben och rotaviruset i munnen. Det orsakade totalt panikskrik och han blev så himla ledsen, jag med. Han lugnade sig efter en stund men läppen darrade på honom. Klara fick inte vägas eller mätas, för det var ju för någon vecka sen tyckte BVC-tanten, läkaren gjorde en snabbkoll på Klara och så fick hon stick i benen. Om bölden sa hon; oj, ja, det kan bli så ibland. Klara skrek så vi blev döva och var så h...

I går skulle jag till coop och handla lite inför helgen (det är fasiken en konst att handla med en tvillingvagn) och leta ny tvålpump (Klara kastade ju den i golvet). Klara fick absolut för sig att åka bil och vagn var inget hon gått med på. Så hon skrek som en brandsiren, men jag tänkte att har jag fasiken tagit mig ända dit i snöovädret då får hon väl skrika då. Alfred låg och lät "öh..öhh..öh". Som en cirkus for vi fram genom affären.. Men jag stressade mig igenom affären i alla fall, glömde nog 90% av allt jag skulle ha, och väl framme i kassan så slocknade hon. Meh. Sen var det Alfred som har varit "the evil twin (ett uttryck som används bland tvillingfamiljer)" resten av dagen, han vill vara i famnen hela tiden och är SÅ otröstlig, råkar jag lämna rummet blir det stora tårar. Ham krånglar med maten och ligger och tittar och skrattar eller gråter i stället. Men det blir man ju inte mätt av och stackars Klara hinns då inte med alls utan får den där flaskan...

Jag måste ta tag med det här med synen, jag börjar se så dåligt. Nu ser jag varken på långt eller kort håll trots glasögon. En operation hade ju varit bäst för barnen dunkar ju i huvudena i mina glasögon hela tiden, och inte tal om de små kladdiga barnfingrarna. Så ett optikerbesök måste bokas in. Annat jag skulle behöva boka in är kiropraktor/naparapat/vadsomhelst för ryggen. För nu kan jag knappt lyfta barnen för jag har så ont. (och tummarna!) En helservice skulle jag behöva, jag har ont både här och där. Ålderstecken eller tvillingsyndrom det är frågan. **** Jag kom i väg till öppna förskolan igår (stolt:) Men släpa den där bandvagnen uppför 2 km lång backe är nästan mer än jag klarar av, den väger 23,5 kg plus barn, liggdelar, skötväskor och annat skrot. Motion får man i alla fall. Väl där kommer jag inflåsandes med barn, liggdelar, väskor och tar liksom upp halva lokalen! Men jag satte barnen i babysittrar och sen så gjorde vi gipsavtryck. Roligt! Det har jag aldrig g...

I dag har jag inte så mkt att förtälja, dagen i går gick väldigt bra. Barnen var goa och glad mestadels av tiden, vi hann med en promenad och huset blev städat. Visst är det intensivt men i det stora hela går det bra. (när alla bebisar är glada förstås..och jag) Jag gick en långpromenad i hopp om att få lite motion då jag har krypit upp lite i kilon. Så vad gjorde jag? Traskade förbi affären och handlade lite och en liten Riesen slank med, så bra gick ju det :-) Jag skulle vilja gå till öppna förskolan idag och göra gipsavtryck, det är så meckigt att gå  dit bara, alla saker och den tunga stridsvagnen. Sen att ge mat därborta är oxå lite svårt men jag ska göra ett försök tror jag. Vi får se. **** Vi har projekt att få barnen i säng tidigare, nu har de lagt sig när jag gått och lagt mig vid 22 ungefär, i går la vi dem vid 21 och de vaknade vid 6 så en timme tidigare och de är iof väldigt pigga och alerta just nu men det gör inget. Så i kväll blir det att lägga dem vid 20.30, ...

Då har maken börjat jobba igen, det är så oerhört lyxigt att få vara hemma med barnen båda två. Nu har han varit ledig sen i torsdags så det har varit många dagar tillsammans. Dessa dagar har utan tvekan varit de bästa på länge, glada föräldrar och barn. Jag är så himla lycklig att finaste dalakompisen kommer på fredag, som jag har längtat efter henne. Hon är så underbar och go, en sån där vän som är få förunnat. Det är så synd att vi bor långt i från varandra, jag skulle behövt henne varje dag. Vi pratar ju iof varje dag, men det är inte samma sak. I går sålde vi sista babyskyddet och en receiver, fasiken vad blocket är bra! Vi har ju en massa saker vi borde sätta ut. Om nån får tag i Bamboostrumpor så säg till! Man blir ju galen när strumporna åker av hela tiden. **** I dag kommer städaren så då blir det en promenad och då hoppas jag verkligen det blir lite uppehåll, undra när vi såg solen sist? **** Nu är barnen 15 (8 v korr) veckor och så här långt har vi kommit nu; K...

Båda barnen sov till 6 i morse (och jag) helt faboulus! Dagen kan inte börja bättre än så här, alla utvilade och fräscha innan vi skulle till doktorn. (inte Klara då, hon har varit sur hela dan, dessutom bajsade hon ner mig vid maten)  Väl där fick vi vänta lite men sen fick vi träffa doktorn, hon berättade lite kring kort tungband och allt stämde på lilla Klara. Svårt att äta, använda napp och lite drällig. Hon pratade om gaser oxå men vet inte riktigt om det har ett samband, kanske man drar i sig mer luft? I alla fall så undersöktes hon konstaterades ha kort sådant. 4 av 10 barn har kort tungband berättade hon. Det ska klippas av i Januari, man gör det under lokalbedövning och barnen brukar inte få men av det. Däremot så kanske hon kommer få svårt med maten eftersom man då använder tungan, isf så måste det göras tidigare. Lite förvirring uppstod med Alfred för remissen hade skickats till Astrid lindgren istället. Men hon tog honom ändå, han fick en kamera nerkörd i näsan is...

De senaste dagarna har varit som en dröm, precis sådär som jag tänkt mig det ska vara att vara en familj. Goa barn som mår bra och jollrar med oss, maken och jag har inte rykt i hop en enda gång. Visst är det lite pip och gnäll men då brukar de oftast vilja något, Alfred måste ha oss inom synfältet hela tiden annars blir han världens olyckligaste. Jag tror fasiken han börjar växa ur babybjörnen, han är helt enkelt för bred. Finns det större? Klara gled ur makens grepp i soffan, hon kaskadkräktes och blev hal som en tvål. Så hon har fått sin första lilla bula och förmodligen inte den sista. Jag kunde inte i mina vildaste drömmar tänka mig att det skulle vara så slitsamt att vara förälder, så lite jag har förstått innan. Nu börjar barnen upptäcka så mycket omkring sig och det är så fantastiskt att få uppleva, sen att vi får uppleva det gånger två är ännu mer fantastiskt. Jag har dock ett evigt dåligt samvete mot katterna, jag hinner inte alls med dem i den mån jag vill. Framförallt...

I dag är det allhelgona och tiden då man ska minnas sina nära och kära. Jag tänker väldigt mycket på Isak och hur han skulle blivit, sett ut och varit för liten kille. Han hade varit över 1 år nu om han hade fått leva tillsammans med oss. Jag minns än i dag varenda detalj av den mardrömmen , det var en bedrövlig resa och år. Jag minns faktiskt inget annat än Isak från förra året. Jag försöker att sonas med vad som hände och vissa dagar går det bra och andra inte. Jag kan fortfarande inte läsa inlägget om förlossningen , det gör så ont då att det känns som jag ska gå sönder. I dag ska vi gå till minnelunden och tända ett ljus för honom och makens föräldrar för även dem är saknade oerhört. **** De här dagarna som varit har varit fantastiska här hemma, i går var jag och lunchade med kompisar och det var så trevligt, barnen har sovit och vi båda har hämtat krafter genom sömnen. I går när jag gav Alfred mat innan sovdags, så låg han och tittade på mig i min famn. Jollrade sådär urg...

I går var jag på min första föräldragrupp, det var nog som väntat. Jag hade hellre önskat att få gå i en tvillinggrupp men det verkar bara var jag som har tvillingar just nu i kommunen. De flesta var yngre och det var lite blandade åldrar på barnen som va mellan 1-6 månader. Det var även en tjej som kom från ett annat land men inte kunde svenska och knappt engelska, lite svårt att göra sig förstådd men en sköterskestuderande översatte det som sades till engelska så jag hoppas tjejen fick lite med sig i alla fall. Det är ju som alltid lite lagom stelt första gången innan vi lär känna varandra och alla var nyfikna hur min vardag med tvillingar såg ut. Jag hade dock bara med mig en tvilling. BVC-tanten pratade om hur vi kände inför våra första barn, anknytning, utveckling osv. Nästa gång kommer det en familjeterapeut som ska prata om föräldrastöd från kommunen, dvs en lite avlägsen kollega till mig. Så lustigt :) Gången efter ska vi till öppna förskolan och sen biblioteket. **** ...

Gårdagen var väldigt bra, en bra dag med barnen och vi hann tom med att åka och shoppa lite. Jag har köpt lite barnmatsburkar av alla dess slag, lite tallrikar och skedar (köpte dock fel gröt till Klara, från 8 mån såg jag sen..) Tänk att vi snart är där, så stora våra barn blivit! Så himla spännande! På kvällen hade vi sushimiddag med vin med våra fantastiska underbara grannar och barnen avslutade dagen med att sova från 21.30 till 05.15. **** Just nu gör vi nog inte något annat än far runt på olika läkarbesök. Nu på morgonen åkte Klara och maken i väg till Öron, näsa för att kolla upp lymfkörteln. Den är fortfarande svullen och röd men hon är piggare, med antibiotikan har ju även de flesta magproblemen försvunnit och det ska bli intressant och se om de kommer tillbaka när kuren är över. Jag och Alfred ska i väg på vår första föräldragrupp, det ska bli spännande och se vad det innebär och se hurdana bebisar i deras ålder är. Däremot har jag akut hjärnsläpp och måste nog ringa o...

I går var en slitsam dag, det var inte många ögonblick tvillingarna var nöjda. De skrek, gnällde och tjoade mellan de flesta powernapparna. Mitt jobb var att få alla på lite bättre humör och felsöka problemen. I wonder weeksappen så är de mitt i en utvecklingsfas och det märks verkligen, ingenting jag gör funkar. När den ena slocknat då börjar den andra och när båda slocknat då ska man hinna göra allt som måste göras på några få minuter. Eller åtminstone få krama en stackars bortglömd katt. Det går i ett hela tiden men nu är det bara i dag kvar sen är maken hemma tills på måndag. I dag skulle en kompis komma och vara med mig men hon har fått halsfluss så i dag blir jag själv. Jag är osäker på om vi ska försöka ta oss till öppna förskolan eller om vi ska åka och handla eller fördriva dagen hemma. I går var vi till BVC, det är en rejäl promenad dit med värsta mördarbacken så när jag väl var framme var jag genomsvettig och möttes av typ 100 pensionärer. Det var drop in för pensionärer...