Att säga nej
Tänk så svårt det är att säga nej, jag verkar vara allergisk mot det ordet och när jag väl lyckas säga nej så får jag dåligt samvete.
Men i dag ska jag både ringa pappa och ridskolan och säga nej. Jag tror inte jag kan rida i morgon och det är jag oerhört ledsen över. Det var ju 4 veckor sist och jag är så lycklig i stallet och får energi för hela veckan.
Men jag kan inte andas ens, jag får gå runt här som en guppy och andas genom munnen. Hostan har börjat komma och det känns som jag fått en mancold ;)
Så rida känns rätt uteslutet.
Pappa däremot ska jag hota med förkylningen så behöver vi säkert inte komma, jag försöker desperat skjuta upp det varje vecka. Haha ;)
Jag ska oxå (tror jag) avveckla det här med dop/ namngivning. Mest för att det innebär att jag måste bjuda mina föräldrar och sen börja klura på vilka andra som ska komma. Eller inte komma och hur jag än gör kommer någon bli ledsen. Sen ska det ju vara fika o fest och allt sånt och bara tanken gör mig stressad. Så jag tror inte vi ska ha nån, tråkigt för barnen som går miste om en massa fina minnessaker men jag tror de överlever.
Nästa gång dalakompisen kommer ska vi ha lite fika med bara henne och göra det inofficiellt/officiellt att hon är gudmor/ fadder. Jag har klurat på lite fler men just nu så får det vara. Hon känns så rätt och har varit fantastisk från början och jag älskar henne av hela mitt hjärta.
****
Alfred är bara snorig och med sanering av näsan så verkar han klara av förkylningen bra. Klara hade lite snor i går men att ens nudda hennes näsa går knappt då hon ilskriker av ilska. Kära nån om vi skulle behöva sanera henne.
Hon är väldigt känslig för beröring överhuvudtaget och gillar inte att man petar på henne.
Båda sov ända till 8 i morse! Otroligt och det vore ändå bättre om jag oxå sov. Men nej då, vid 4- 5 åker mina ögon upp som pingpongbollar och sen är det kört att ens somna om.
*****
Alfred har så gott som vuxit ur sina 62 kläder så nu har jag plockat fram alla 68, Klara har mestadels 62 även om många plagg är lite stora. Återigen tack Ulrica för att du handlat åt oss! Så skönt att slippa jaga kläder.
Nu är det väl snart dags o börja samla på sig storlek 74 till Alfred, för han verkar växa med raketfart. 74. Det är inte klokt!
Hoppas ni för en bra lördag. Jag ska lägga ut lite fina bilder i morgon så ni får se hur tvillingarna växt ;-)
Varför kan ni inte ha en liten fin stund med barnens faddrar i all enkelhet...Dop/ namngivning ska ju ha för att det känns rätt och inte för att man ska ha eller måste......
SvaraRaderaDet är svårt att lära sig att säga nej...men du kommer fixa det och efteråt kommer du vara nöjd över dig själv.
Det var bara skoj att få hjälpa till, säg bara till om du vill ha mer hjälp..
Massa kramar
Jag tycker att du, mannen och fadder/faddrar kan ha ett dop. Jag har släkt gjorde så och meddelade efteråt att barnen var döpta på tisdags förmiddagen.
SvaraRaderaKram
Tråkigt att du skippar dop pga av vuxna inte kan uppföra sig! Sätt dina barn i fokus först och främst
SvaraRaderaJag förstår inte din kommentar. Det är ju just det jag gjort.
SvaraRaderaJag tror att hen inte ser vad du ser för hinder i att döpa dem? Att avgör vilka som är de närmaste kanske sårar någon men å andra sidan kanske den som anser sig höra till din närmaste och inte bjuds kanske får sig en tankeställare. Jag tänker som så här, känner du att det är stökigt att bjuda till dop hur kommer det inte att bli när de fyller år då? Sätt gränsen redan nu och bjud endast de du vill bjuda. Om du tycker det är jobbig att säga att dina föräldrar inte blev bjudna om någon frågar vilka som deltog kan du ju svara undvikande med frasen "våra närmaste var med" då tänker nog folk automatiskt att dina tok-päron var med. Som bloggläsare ser jag några givna gäster till dopet; grannarna, bästa killnompisen, dalakompisen och kanske bästa kollegan? mannen kanske har ngn vän? Att lära sig säga nej är svårt men tänk så mkt det underlättar för dig och du kan genomföra saker ändå.
RaderaDär jag kommer i från är dop viktigt och har sällan något med Gud att göra. Det är en viktigt tradition i byn liksom konfirmation osv. Så i mitt huvud är dop en stor grej. Man ska bjuda alla.
RaderaFödelsedagar firas tyvärr inte lika mkt. Och det är väl därför jag gillar födelsedagar och presenter. För vi sällan fick sånt.
Så jag är lite ovan med namngivning osv. Har aldrig varit på ett sånt. Men att ha en välkommen till familjen fest som anonym här nedan skrev lät ju bra. Så får det nog bli. En mysig liten sammankomst med de närmaste runt om oss. Tack för input!
Mina barn är inte döpta eller namngivna, det var aldrig särskilt viktigt för mig som inte tror på Gud. Tycker man kan fira deras födelsedagar rejält istället.
SvaraRaderaSå roligt att Alfred växer så mycket! Storlek 68 eller 74 har de sedan ett bra tag tycker jag, det är inte som i början när de växer med en storlek i månaden typ ;)
Tack för det! Hoppas han stannar lite nu i växten då. Vi hinner ju inte med. ;)
RaderaDop är ju en religiös handling (och har ingenting med namngivning att göra), så döpa tycker jag att man bara gör om man har en gudstro och verkligen vill att barnet/barnen skall vara medlemmar i Svenska kyrkan.
SvaraRaderaVi hade välkommen-till-familjenfest för båda barnen, men inte förrän de var runt åtta månader.
Ingetdera handlar väl i grunden om att barnen skall få presenter, är min uppfattning.
Det var fint- välkommen till familjen fest. Det ska jag nog anamma.
RaderaFast vi gillar presenter i min familj ;) men det var inte det jag syftade på.
Jag måste bara få säga (lite som kontrast till tidigare kommentarer). Vi som aktivt troende inom pingstkyrkan har inte döpt L. Vi har haft barnvälsignelse. Enligt bibeln så döper man inte små barn, utan vuxna när de fattat beslut om att följa Jesus. Så döpa småbarn är förvisso en fin tradition, men är egentligen vara en ceremoni där man blir medlem i Svenska Kyrkan.
SvaraRaderaDäremot tycker jag absolut att du ska döpa dina barn Cissi om du önskar det!!!