Bebiskarusellen

Jag förstår inte hur man kan vara så slut, det känns som jag varit på världens fest i flera dagar och nyss hemkommen med yrkel, illamående, bakfylla och trötthet. Precis så känns det, som en ständig bakfylla! Jag är så glad att jag berättat på jobbet, fast det kanske var lite tidigt men jag orkar ju inte, jag är så trött (eller arg) och totalt ofokuserad. Jag tycker de har mer förståelse och  jag är så nöjd över att ha fått gå ner i tid. Kändes konstigt att gå hem tidigare i går men så skönt att jag dök ner direkt i soffan när jag kom hem. I natt vaknade jag 03.30 och Robban 04.00, fantastiskt..Not. Jag fattar inte vad han håller på med på nätterna. Hans bädd funkar ju inte längre utan han sover i badrummet i melonen och när han vaknar till så har filten trillat av honom och han fryser. Så då skriker han på oss. Nu somnade jag om mellan 04.45-05.30 och är nu som ett vrak i stället. I morgon är jag i alla fall ledig! Otrolig lycka, då ska det mysas hela dagen. Nu har j...

I går träffade jag MVC läkaren och i väntrummet så var det några mammor med sina 1-3 månaders bebisar. De är verkligen helt bedårande och jag blev alldeles rörd och tårögd, jag fick sitta och låtsas läsa en tidning blinkandes som en idiot. Sen drog alla i gång, först skrek de som besatta, sen skulle det ammas, sen pruttades det och skreks lite till, sen skulle de stora insatserna till barnvagnarna baxas in i det lilla skötrummet. Kära nån, då blev jag alldeles svettig. Jag har så svårt att se mig själv i det där. Och med två? Kära nån. I alla fall. Läkaren gick igenom vad som hänt sist, planer framåt, lite risker såsom havandeskapsförgiftning och högt blodtryck som är mycket större vid äggdonation. Jag kommer få gå på tätare kontroller. Sen kommer jag bli helt sjukskriven från graviditetsvecka 25. Nu blev jag 25% sjukskriven februari ut, det känns skönt, dels för att jag är så trött, energilös och att jag sover så dåligt, dels att jag har sånt ryggont och andra småkrämpor. ...

Dagarna på jobbet bara rusar i väg, jag är väldigt glad att jag har berättat för alla, det underlättar vardagen på jobbet och alla är lite mer förstående. Min gravida kollega lider verkligen, jag trodde faktiskt inte man kunde må så dåligt under en graviditet som hon gör, hon har tydligen nån ärftlig graviditetsillamående som är som hämtat från en skräckfilm. Jag är väldigt tacksam att jag mår så pass bra som jag gör. Den enda jag kan gnälla över är den förbaskade ryggen och höften som är tillbaka med besked, fan, jag kan knappt vända mig på natten. Osså nattkissandet och inte kunna somna om fenomenet förstås. Det är nog värst. På dagarna kan jag ju hålla mig men varför kan jag inte det på nätterna? Märklig kropp man har. I går berättade jag för bästa killkompisen som är lika gammal som maken och har 2 vuxna barn. Jag tror han fick en chock, han titta på mig som jag inte vore klok. När jag sen berätta att det var två så sa han ; VA? Vilket jävla straff!  Hahah:) Han tycker ...

Så var det måndag igen, jag tänkte traska till jobbet lite tidigare då jag var borta 3 dagar förra veckan och har nog massor som ligger och väntar på mig. Dessutom går det inte att cykla så de dagar jag inte måste ha bilen så promenerar jag och det tar ca 20 minuter enkel väg i stället för 10 minuter cykel eller 5 minuter bil. **** Jag visade maken magen i helgen och påpekade lite fint att den kanske växt (det har den) (massor) men han tyckte den var rund och go som vanligt. Såna gånger vid såna uttalande ligger han väldigt risigt till, såna gånger önskar jag att jag hade en platt mage så man får se en bebismage. Nu är det typ bara jag som ser skillnad. I övrigt tycker jag att jag har piggat på mig lite, fortfarande en del trötthetssvackor men inte som förut. Inte nu i helgen i alla fall. Nu har jag dessutom fastat ut prednisolonet så det är väldigt skönt att slippa den. **** I morgon är det både läkarbesök och hämta bästa ridkompisens 8-åring och hjälpa henne vid ridskolan o...

Helgerna går så vansinnigt fort, jag hinner liksom aldrig med. Jag tänker att jag ska göra så mycket men segar jag i hop i alla fall i soffan. I dag blir det i alla fall en promenad, jag hoppas solen tittar fram så vi får lite ljusterapi. Jag tycker inte jag sett solen på evigheter. Sen har jag planer på att göra en ny maträtt som jag hittade i coops senaste tidning, det var texmex mat med kyckling och diverse tillbehör. Det lär ta halva eftermiddagen men jag tycker det är lite mysigt att göra söndagsmiddagarna tillsammans med maken. Hoppas bara det blir gott, lite skeptisk är jag dock :-) I går var bästa kollegan här hela eftermiddagen, hon har köpt vår gamla dator så hon blev väldigt glad och nöjd över den och vi blev glada att få in lite pengar då det fortfarande ekar tomt i sparkontot. **** Jag funderar fortfarande så mycket över groddarna, hur vårt liv kommer bli, vad jag har att vänta mig.  Kommer jag klara av det? Kommer jag bli en bra mamma? Jag får sån ångest at...

I dag känns nästan gårdagen overklig, hände verkligen allt det där? Jag träffade i alla fall läkaren i går morse på psykologmottagningen, vi pratade lite nutid och dåtid och så ska jag få börja KBT den 11 februari. Det ser jag verkligen fram emot, han skrev ut mer lergigan och frågade åter igen om jag vill börja med de andra tabletterna. Men jag tackade nej. Det känns som det dök upp mycket tankar i går, när jag var på gynakuten så kom två tankar. Den ena är att det känns som det kommer bli som med Isak, ni vet när man blir alldeles iskall och får en känsla av deja vu och framtidsvibbar? Den andra var att jag har så svårt att knyta an till groddarna i magen, jag vågar helt enkelt inte. Jag vågar inte vara lycklig och slappna av, på nåt sätt känns det som att bara vi klarar KUB-testet så blir jag lycklig. Och den har jag ju inte fått förrän om flera veckor. Jag går liksom och väntar på det värsta. Förståeligt kanske men ändock jobbigt för med det hänger ju det dåliga samvetet ...

Jösses vilken lång dag, jag åkte hemifrån 7.10 och är nyss hemkommen. Nästan hela dan har tillbringats inom sjukvårdens väggar. Jag fick träffa en underbar läkare, som undersökte mig noga, kände och klämde och gjorde vul. Hon kunde se att det blödde men inte varifrån men bebisarna mådde bra och allt såg normalt ut. Hon mätte den ena tvillingen och fick fram 8+4. Jag vet inte hur pålitlig de där mätgrejerna är men det var ju bra. Nu har jag ännu en sak att oroa mig för :( Hon sa att det kunde bero på ett kärl eller att allt växer, blir det värre ska jag återkomma. Hon ville dock  även prata med en kollega men han satt i rond så hon undrade om jag kunde vänta en kvart.  Jag väntade och väntade, hungrig så jag var alldeles skakig. Till slut reste jag på mig och rusa ner i kiosken och tryckte i mig en hård macka ( sån där äcklig med ost), en snickers, en banan, en dricka nyponsoppa. Sen bestämde jag mig för att skita i det här och åka hem, när jag satt mig i bilen ring...

Jag lovade att åka hit om blödningarna fortsatte. Så nu är jag här. Nu har det nästan slutat blöda för det och det kommer mest slem och blod. Det tog en timme att bara få träffa en sköterska och det är ca 100 före mig. Men jag fick en egen brits och ligger här och halvknoppar och ångrar så att jag inte tog med mig nåt att äta.  Men en tumme eller två skulle uppskattas. 

Ny vecka som tydligen ska firas med att börja med småblödningar nu på morgonen. Kan det liksom aldrig få vara bra? Det spelar ingen roll att jag vet att det är vanligt, min hjärna går ju i gång såklart i alla fall. Så om jag fortfarande blöder efter psykologbesöket ska jag åka till gynakuten, för nu vill jag veta vad som händer. Och det här förbaskade magontet blir ju inte bättre heller. Jag har ju tagit semester i dag underbart nog.. Bästa gravida kollegan hade en teori om att allt växer i magen nu, när det växer töjer sig saker, det gör ont och blöder. Den tanken tröstar mig lite för jag vet att det är mkt som händer i magen nu. **** Tänk att planeringsdagar är så långa? Nu ska vi omorganisera igen, till det sämre för några av oss och till det bättre för andra. På bekostnad av mitt team. Samtidigt så är jag i min lilla gravid värld så det är ändå svårt att engagera sig helt fullt, jag hänger med en stund sen sitter jag och tänker på magen och framtiden en stund och då har jag...

En lite bättre dag i går kanske, hade bara rejält ont vid några tillfällen och inte forsande av blod (bara lite) å andra sidan tror jag att jag är så pigg då så då börjar jag dammsuga och sånt i stället. Och det straffar sig direkt. Jag tror jag har varit lite duktigare och tagit alvedon, istället för att liiiida. Jag försöker verkligen undvika tabletter men det är så jobbigt att ha ont hela tiden. Jag drömmer så himla mycket konstiga saker på nätterna. I natt vaknade jag av en skum dröm kl 4 och sen kunde jag inte somna om. Drömmarna är så verkliga och jag kommer i håg dem flera dagar efteråt. I dag ska jag med ridkompisarna och grilla, det ska bli roligt att träffa dem igen. Det ska bli spännade att träffa alla utanför stallet utan ridkläder. Hoppas jag är någorlunda pigg på kvällen. **** I går på fm ringde grannen till maken. Det rann vatten ur vår vattenslang, det var maken som glömt stänga av den. Så grannen var ner och skruvade av vattnet och räddade oss från en dyr vatt...

Jag är så tacksam för varje dag, trots det inte var så här jag tänkt mig min graviditet. Med blödningar och ont i magen. Varje dag när jag blöder mycket eller får ont i magen tänker jag; "får jag missfall nu? Är det nu det händer?" Sen pustar jag ut för att ha överlevt ännu en dag. I går hade jag vetekudden på magen och det lindrade faktiskt. Skönt! I går em ringde sköterskan och berättade att läkaren skrivit ut cyklokapron. Tack för det! Läkaren sa att man bara ska äta dem 10 dgr på raken men när jag googlat lite verkar de flesta ta dem under nästan hela graviditeten när de blödit. Det hade ju varit bra om jag kunde ta dem varje dag, jag möglar ju snart där nere om jag ska ha binda på mig jämt. Just nu håller jag på att planera resan, vad vi ska göra innan dess, förbereder inför kattvakterna, klurar på packningen, tvättar osv. På lördag ska jag åka och handla baddräkt i min favoritaffär som bara har bra BH och baddräkter. Med personlig service. Sånt älskar jag! Vet...

Jag gillade doktorn i går, framförallt för att hon lyssnade. Hon sa oxå att det fortfarande är tidigt då jag är i vecka 9, mycket hinner ändras och hon trodde att det kommer bli bättre. Märkligt ändå att alla säger så olika. Hon sa att mina leverprover och sköldkörtelprover måste tas om, då labbet tagit fel provrör (GRR). Problemet är att de dödat mina blodkärl på båda armarna. Det är bara stora kolossala blåmärken. Så var de ska kunna sticka förstår jag inte. Jag ska i alla fall välja en annan provtagningscentral denna gång, hoppas jag hinner innan vi åker. Jag blev halvtidssjukskriven de sista 4 dagarna nu, väldigt skönt. I dag har jag besök på em så då går jag till jobbet lite senare. Hon sa att jag ska boka ny tid efter semestern om det inte är bättre och då prata hur jag mår ev fortsatt sjukskrivning. Det är oxå viktigt att ha koll då det är vanligare med bla havandeskapsförgiftning vid äggdonation. Hon visste inte varför jag har så ont men gissningsvis är det någon sorts sa...

EI dag är det läkarbesök, jag hoppas så mycket att det är en bra doktor. Annars kommer jag att byta MVC, jag är trött att inte bli lyssnad på. Detta ska jag ta upp: 1. Jag ska fråga om varför jag har så ont hela tiden och vad man kan göra åt det. Från en skala 1-10 ligger smärtan oftast på en 8. Hur ska jag kunna hålla min vikt och motionera när jag inte ens kan röra mig? 2. Jag ska fråga om blödningarna, vad kan man göra åt det? Hur ska jag göra i Italien? 3. Jag ska fråga om det är möjligt att dessa 4 dagar som är kvar bli halvtidsjukskriven. Ja, det var väl dem frågorna? **** Appropå Robban så har vi kommit på tekniken med tabletterna. När han ligger i mitt knä på kvällen  så trycker vi i honom medicinen då. Han slåss inte, bråkar inte utan sväljer den bara rätt upp och ner. Skumt. Problemet är när han inte degar i mitt knä på kvällen. Då blir det slagsmål :) **** I övrigt så är det bara 4 dagar kvar! Hur fantastiskt är inte det? Nåt som är mindre fantasti...

Oj, vad dagarna går! Otroligt för varje dag. Det känns så himla konstigt och overkligt. När jag dessutom inte har så mkt symptom så känns det ju ännu mer overkligt. I går var vi på köpcentrumet och kollade kläder, jag hittade två fina klänningar som kommer bli perfekta i sommar. Gravidkläderna på HM var inte mkt med, några konstiga tröjor och märkliga leggings. På kappahl satt alla kläder för trångt. Är det bebisen eller mina matvanor eller bristen på motion? Eller allting? Hade gärna motionerat.. Men efter en stund så fick jag så otroligt ont i magen så då var det färdigshoppat. Så himla tråkigt, jag hade sett fram emot att shoppa. Sen fick jag liiiida mig igenom hela mataffären så vi kunde handla och åka hem.  Jag blir så frustrerad och ledsen att inte kunna göra ett endast lite grann utan att få ont. Dumma onda :( Sen hade jag ont hela kvällen och i natt. Nu har det släppt lite grann och vi får se hur länge jag pallar i dag på jobbet. Jag drömmer dessutom så mkt konsti...

Samma status idag, lite ont och blod. Det verkar vara ett genomgående tema. Tar jag en cyklokapron så är det ibland blödningsfritt nån timme, sen börjar det igen. I bland rinner det på som vanligt. Så här på morgonen har jag dessutom provat mina sommarkjolar, och de sitter verkligen åt. Jag är liksom i vecka 10. Hur gick det här till? Så symptomen är följande; svårt att äta varm mat, eller mat över huvudtaget. Väldigt förtjust i juice, smoothie, vatten och onyttigheter. Törstig mest hela tiden. Brösten är inte ömma men har nog vuxit en storlek. Sen har vi blödningarna och det onda. Det är ju symptom de med. Dumma sådana men i alla fall. Nu ska vi åka och storhandla, jag ska kika på lite kjolar och tröjor. Gravidkläder känns för tidigt, men jag ska smygspana i alla fall. Lika overkligt i dag som för 5 veckor sen.

Veckobyte i dag, det är ju inte klokt! Från och med i dag är det inget embryo längre utan ett lite foster. Hur stort är inte det? Fast jag blöder som en öppen kran som vanligt. Det är som att ha mens. Smärtan har varit liiiiite bättre så jag har varit väldigt aktiv ute i trädgården vilket gör att jag blöder ännu mer. Fast i dag klippte jag häcken, det uppskattade verkligen inte min mage. Men min hjärna gjorde det. Så nu är jag däckad i soffan med ont och blod. Märkligt. Från Libero: Vecka 10 Nu har alla inre organ som njurar, lungor, könsorgan, mage och tarmar bildats och börjat samarbeta, men de är fortfarande inte färdigutvecklade. Hjärtat är fullt utvecklat och slår rytmiskt. Många av hjärnans och nervsystemets funktioner är nu helt utvecklade. Barnet utsöndrar redan en liten mängd urin, som blir en del av fostervattnet. Huden mellan fingrar och tår försvinner (man kan ana antydan till leder och naglar) och du kan se barnets skuldror, armbågar, höfter och knän. ...