Bebiskarusellen

Herregud vad tiden går. Jag vet ärligt talat inte var dagarna tar vägen, var tredje timma är det mat och däremellan ska det diskas, tvättas, lekas med katter, ta en promenad, fäjsbookas, bråkas, bäras barn och allt som tänkas kan. Helt plötsligt är det kväll och dags att gå lägga sig, dagarna är samma men ändå olika. Vi tjafsar en del tyvärr, men det blir väl så när båda är trötta och försöker räcka till för alla. Jag känner en tendens till magkatarr och då är jag ändå inte en som fejar utan låter saker ligga kvar och kan strunta i en tvätt. Men ändå så är det saker man måste göra och på den timmen man har fri tid är det mycket som ska hinnas med. Och är barn eller katter gnälliga då ska man hinna med ännu mer nästa fira tid. Just nu verkar dessutom båda barnen vara väldigt kontaktsökande och vill gärna vara nära (och Robban då förstås) I dag hade jag tvillingselet på mig, det funkar bra men är rätt tungt för axlarna. Klara gillar inte alls vagnen och ska man ha en chans att få ...