8 veckor gamla & operation

Herregud vad tiden går. Jag vet ärligt talat inte var dagarna tar vägen, var tredje timma är det mat och däremellan ska det diskas, tvättas, lekas med katter, ta en promenad, fäjsbookas, bråkas, bäras barn och allt som tänkas kan.

Helt plötsligt är det kväll och dags att gå lägga sig, dagarna är samma men ändå olika. Vi tjafsar en del tyvärr, men det blir väl så när båda är trötta och försöker räcka till för alla.

Jag känner en tendens till magkatarr och då är jag ändå inte en som fejar utan låter saker ligga kvar och kan strunta i en tvätt. Men ändå så är det saker man måste göra och på den timmen man har fri tid är det mycket som ska hinnas med. Och är barn eller katter gnälliga då ska man hinna med ännu mer nästa fira tid.

Just nu verkar dessutom båda barnen vara väldigt kontaktsökande och vill gärna vara nära (och Robban då förstås) I dag hade jag tvillingselet på mig, det funkar bra men är rätt tungt för axlarna. Klara gillar inte alls vagnen och ska man ha en chans att få se lite sol är det sele som gäller.

****
Jag har börjat se så dåligt och har glasögon som jag avskyr, är innerligt trött på dem. Jag tror jag börjar bli närsynt och så är jag astigmatisk också.

Så jag har trots min skräck för ögonoperation allvarligt funderat på att operera ögonen, för att hålla på med två glasögon där går min gräns och jag vill inte ha progressiva.

Först måste jag såklart samla pengar.

Någon av er som gjort? Rekommendationer? Kostnader?

Dubbelmys

Kommentarer

  1. En tanke, prova att rulla en handduk o lägga i vagnen för o göra utrymmet mindre, småttingar ligger gärna tight.
    Vår lille gillade inte heller sin vagn, men detta trix funkade för oss. // Capianne

    SvaraRadera
  2. Vad är det för fel med progressiva ?Har jag haft nu i många år och har aldrig varit några problem.

    SvaraRadera
  3. Vänta du ett tag med ögonoperation trots att du ser dåligt redan så är det säkert bristen på sömn som gör dig tröttare i ögonen. Och på tal om allt annat såsom skrikiga barn, trött på mannen osv det kommer bli bättre, första året är slitigt alla ska hitta sina positioner. Även fast det tar emot så ge S en lång kram varje dag, det kan räcka långt när man bara vill skrika p varandra för att man är trött. Kram Emma

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering