Bebiskarusellen

Har jag berättat hur mina morgnar ser ut? Det är en mysfest utan dess like. Vi sover med stängd sovrumsdörr och har gjort det sen ett halvår efter katterna kom in i vårt liv. Jag vaknar ofta vid 5-snåret och går upp på toa och tar sen min järntablett. Jag öppnar sovrumsdörren för att släppa in katterna. Greta lägger sig hos maken, Stiina på gravidkudden och Robban under mitt täcke. De andra katterna brukar tröttna men jag och Robban ligger och kramas till ca 8-snåret. Jag ligger alltid på sidan med armarna om honom och han ligger i min famn med sitt ansikte mot min kind eller halsgrop. Vi snarkar och dreglar på varandra, jag brukar få ont i höft och rygg och försöker vända på mig och han följer efter eller surnar till. Efter jag klivit upp så brukar han ligga kvar under täcket och mysa, igår klev han inte upp förrän vid 11. Mysigt är det i alla fall och de dagar jag går upp tidigare så gör det nästan ont i hjärtat. I dag är en sån dag, för snart ska jag åka till mitt nya jobb o

Nu har lugnet lagt sig i huset och tomheten infunnit sig, syster med familj har åkt. Vi har haft en toppenbra helg, men den har gått alldeles för fort! Hon hade med sig en del barnkläder och saker och jag ska gå igenom dem nästa helg tänkte jag. Snart är det måndag igen och jag har en intensiv vecka framför mig och de största är ju såklart RUL (rutin ultraljudet) och tvillingutbildningen. Jag är faktiskt orolig inför RUL, jag kommer knappt våga andas och knappt ännu mindre våga titta. Tänk om nåt är fel? Det känns som det oroas och funderas en massa i huvudet just nu, jag sover så himla dåligt och ligger och vrider och vänder mig. 90 % handlar om bebisarna, framtiden och graviditeten. Jag känner mig..stressad... över allt tror jag. Jag hade tänkt att boka av KBT på fredag för min schema är fullproppat, men nu känns det som jag verkligen behöver satsa på mig själv medans jag kan. Jag står inte ut med detta jäkla malande orostankarna hela tiden. ***** I morgon blir det en tur ti

Slöa härliga helger, precis som det ska vara. Jag har ju inte alls samma energi så maken brukar få börja att ut och gå så möts vi på halva vägen. Jag flåsar, pustar och hinner inte alls med hans snabba steg. Jag brukar få sammandragningar när vi är ute och promenerar, magen blir alldeles hård. Jag skulle vilja börja på vattengympa, men jag hittar inget här i norrort, allt ligger i stan och det passar inte alls. Är det nån som vet var vattengympa för gravida finns utan att jag behöver resa 3 h? Det skulle passa perfekt, röra på mig i varmt vatten och få lite motion. Vi var och storhandla också, och jag hade på mig mina hemska stödstrumpor både på promenaden och vid handlingen *stolt* Men de är inte mindre bekväma för det, de sticks, är varma och sitter åt. Jag kanske vänjer mig. **** Jag har faktiskt strykit en sak från förberedelselistan här ovan, och det är en sovkorg med hjul som bästisen har. Min syster med familj kommer i helgen och hon skulle också ha med sig en massa s

Riktiga vecka 12! Whooo! Vad härligt! Dessutom på alla hjärtans dag och allt. Snart ska jag åka och lämna blodprover för sköldkörteln, jag har sovit så illa i natt så jag är mer död eller levande. Men så snart jag pallrat mig upp ur soffan så...Även i dag tänkte jag åka till sjukhuset som ligger en bit bort. De klarade det sist så det är lika bra att inte chansa. Byxorna från Boob satt väldigt bra, mjuka och sköna om än lite stora. De kommer jag definitivt bo i, skönt att hitta ett par bra byxor. Jag hittade dem på jollyroom.se som har ett ganska bra utbud. Magen börjar bli rejält stor och i går sa en kollega -"herregud, hur ska det här sluta?" Dags för en magbild igen tror jag, så ni får se den enorma magen. Det känns ju mer som jag svalt en badboll än bebisar. Men i alla fall. Veckans gravidkrämpor var följande (oavsett om det är graviditeten eller inte) -nysig som bara den -större mage -trög mage -mkt luft som vill ut olämpliga situationer -Trött -Ryggont -

Tack för all input om sköldkörteln! Jag tänkte gå och lämna prover i morgon för då är jag ledig, det måste väl gå bra i stället för på måndag?! Jag har råkat googla lite mer och det skulle jag inte gjort. Välkommen kära oro! Då tänkte jag även spana efter en alla hjärtansdag present, jag har redan en liten ide men jag vet inte om den är genomförbar eller om det är så smart. Jag tänkte nämligen att vi skulle resa till paris en weekend fredag-söndag i mars. Det måste väl gå bra? Jag tror jag är i vecka 14 eller så då. Hoppas också att vi får tag i nån kattvakt. Jag tänkte att det kanske i sista gången på ett tag vi kommer i väg, jag älskar att resa och 2 dagar är alldeles lagom. Annars vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. **** 5 månader sen vi miste Isak, det känns som overkligt även om jag påminns om honom varje dag. Han hade varit 14 dagar gammal nu om allt gått bra. I kväll tänkte jag hälsa på honom och tända ett ljus. Älskade lilla änglabarn. **** Jag är så trött

I dag är det första gången jag ska på KBT, det ska bli väldigt spännande och lite overkligt. Jag har läst på lite (såklart) så jag vet vad som väntar mig, på ett ungefär i alla fall. Hoppas det är en bra psykolog! Det jag ser mest framemot är att jag kanske får bukt med sömnproblemen (vaknade 3 i natt) och den eviga oron såklart. Tyvärr ligger det rätt avigt till så halva min jobbförmiddag kommer gå åt till det, sen får jag nog offra mina underbara fredagar så länge. **** Igår hade jag sån mensvärk hela dagen, jag vet inte om det är för att jag har slutat med (nästan) progynonen eller om det är för att nåt växer eller för att det är nåt fel. För jag kan fortfarande inte låta bli att tänka på MA. Det är så jobbigt att inte har nåt sorts bevis på att tvillingarna har det bra. Att allt är okey med dem. Jag antar att jag inte får svar förrän nästa vecka på KUB-testet. Jag har inte heller fått svar på alla mina prover jag lämnade förra veckan, men jag förmodar att allt borde vara

Nu har jag börjat trappa ner på medicinerna, det känns lite läskigt. Nu ska kroppen ta över alldeles själv. På fredag är jag helt progynonfri och kommer endast äta folsyra och progesteron. Men samtidigt skönt, jag har lite problem att komma i håg medicinerna även om jag har medicinappar som påminner mig och larm på telefonen. Nu verkar jag ha hamnat i nåt sorts stiltje i kroppen, jag känner inte särskilt mycket och jag känner mig absolut inte gravid. Bara lite småfet. Är det nu de så kallade spökveckorna inträffar? Oavsett så är det både skönt och väldigt trist och lite oroande (såklart) Nu är det bara 8 dagar kvar till KUB- dagarna går fast det inte känns så. **** Helgen har som vanligt gått alldeles för fort, nu känns det inte som jag är ledig en extra dag alls, utan som en vanlig tvådagarhelg. Jag är ju lika trött nu som i fredags. Vi gjorde inte många knop i går, vi bytte till sommardäck på min cykel (och i dag är det blixthalka) sen tittade vi av en massa avsnitt av S

Tänk att det är vecka 12 och nu 10 dagar kvar till KUB-testet. Jag fasar verkligen för det, tänk om en av tvillingarna inte lever? eller båda? Eller att de har samma som Isak hade? Jag vill så gärna att allt ska gå väl men jag vågar inte hoppas, bara för att man har plussat och är i vecka 12 så är man inte helyllelycklig utan oron och skräcken biter sig fast som en fästing. I går lyckades vi dessutom ha samliv för första gången sen i början på december, ju längre man väntar desto svårare blir det att hitta tillbaka till varandra. Min kropp verkade också klara av det och det blev inga blödningar efteråt som tur är. Närhet är fortfarande svårt och jag är så inne i min gravid och orosbubbla men på tisdag börjar ju KBT så kanske lite spärrar släpper då? **** Nu ska jag planera matveckan också ska vi åka och storhandla. I kväll kommer bästa killkompisen med son och har beställt potatisgratäng, det är inte min starka sida och med lite google blir jag inte dugg klokare. Ska tilläggas

I dag ska jag åka och lämna alla blodprover, måtte det gå bra. Vi vet ju de senaste katastroferna så det kanske inte är så konstigt att jag är orolig. Jag valde ett litet mindre sjukhus som jag hoppas kan hjälpa mig utan att sticka sönder mig eller sticka mig på ställen där man inte ska. Det är 50 min tur men det måste det vara värt! Förövrigt segar sig dagarna fram mot KUB-testet. Nu är det ca 14 dagar kvar men det känns som en evigt. Jag vill bara veta, även om jag vet att det inte är nån garanti. I går lyckades jag klämma i mig i byxorna jag hade när jag väntade Isak, de kunde jag ju ha ända till vecka 21. Men nu kommer jag bara klara nån vecka i dem. Sen blir det de bedrövliga mammabyxorna ändå. Leggings säger ni? Herregud. Jag är en kavaj människa på jobbet och mysbyxor hemma, ni förstår varför det tar emot? Att blanda dem känns så främmande. Men jag är rädd att jag kanske inte har nåt val. Jag fick tips på en butik i gå i närkommunen, så dit ska jag åka på fredag tänkte j

Mina byxor som jag kunde ha i fredags passade plötsligt inte på jobbet i går. Varje gång jag skulle sitta ner fick jag knäppa upp byxorna. Hur kan magen växa så enormt på 2 dagar? Helt galet. I dag måste jag ha mina hemska mammabyxor, jag avskyr de verkligen. Magen är lös och dallrar, grenen åker ner i låren, de sitter konstigt och känns som de sitter fel, de går ända upp till tuttarna. Jag fattar inte hur folk står ut? Förra gången fick jag ett par underbart sköna byxor av en av er läsare, de är lite för stora men sen ska de på. Jag har gått igenom hela HM utbudet, de flesta nätbutiker har inte över storlek 44 och det är så svårt att hitta bra byxor! Jag har snart letat över hela internet. Jag köpte ju byxor på proud förra gången, men de sitter ännu värre, de har nån sorts hård linning mitt i nedre magen som klämmer åt kissblåsa och inälvor. Hemskt. Jag har även provat stora storlekar på xlnt men de blir liksom stora överallt istället. Jag har smala lår och ben och då fladdrar

Både i går och i dag har jag haft ont i nedre delen av magen, så pass att jag fick ta alvedon innan jag gick och la mig. Det är säkert något som växer men det är lika otrevligt ändå, jag kan ju inte låta bli att ängslas lite över det. Jag har drömt så mycket konstigt i natt, helknasiga drömmar som känns som de spelats upp som film i hjärnan. Jag har dessutom varit uppe 2 gånger i natt och kissat och sovit oroligt och ryckigt. Nu är jag lika trött som innan jag gick och la mig. Magen har växt så den står rätt ut och jag ser tyvärr fortfarande tjock ut men för det tränade ögat så kan man se att det faktiskt är en bebismage. I går var jag och hämtade alla mammakläder på vinden, det är nog dags att de kommer till användning igen. Det enda tråkiga är att jag har få bra tröjor, mina vanliga tröjor blir ju för korta framtill och åker upp. Jag tror det blir en vända nästa helg till tråkiga HM, det är inte riktigt min typ av affär. Min kropp passar inte i deras kläder. Men de har ju en

Jag vaknade 04.00! FYRA på morgonen och kunde inte somna om. Sen vaknade katten Robban 04.40 och då var det definitivt kört. Det kommer bli en lång dag i dag. **** I går var städerskorna här och storstädade, huset glänser och är otroligt fint. Varenda skrymsle verkar blivit skurat. Vi ska tydligen få en manlig städerska, lite ovanligt måste jag säga. Hoppas han är bra med katter och hus. Det är det viktigaste. Jag sms min gamla städfirma, men hon har inte svarat. Lite oroande då jag vill ha mina nycklar och inte en massa strul. Jag får väl ringa om hon inte svarar. **** I söndags dammade vi av min gamla luftpistol, jag har glömt bort hur roligt det är även om jag inte träffar så bra. Nu måste jag verkligen få tummen ur och anmäla oss till pistolskyttet som jag fick som avgångspresent från mitt gamla jobb. Jag vet inte var dagarna tar vägen, jag tänker jag ska hinna så mycket men så blir det ingenting. Vi har i alla fall beställt ny kyl och frys som kommer om tre veckor.

Nu har jag äntligen fått tummen ur och lagt ut vår säng på blocket, jag hoppas verkligen den blir såld! Snart ska jag åka och träffa gamla kollegan och kompisen för fika, jag ska även köpa jättetrosor, spana på kläder och skor. Och det viktigaste av allt; en present till maken då vi firar 20 år på måndag (fast jag hävdar att det är 22 år) Sen har jag ju ätit lite lakrits sen vi var på lakritsroten häromdagen, men fick nästan hjärtinfarkt då jag googlade gravid + lakrits. Nu blir det inget mer sånt i denna mage på ett tag. Sen måste jag ta itu med lite husprojekt för nu är det fasiken bara 3 dagar kvar på semestern! Det är ju inte klokt! I går gjorde jag knappt ett spadtag, jag vet inte vad jag förvandlats till? En semesterpotatis? Jag kan dessutom tillägga att jag inte alls trivs i mammabyxorna, de är bedrövliga. De sitter ju skitkonstigt. Vem har uppfunnit sånt egentligen? Har sån där extrem trötthet i dag, känns precis som allergi. Kan ju lika gärna vara den berömda gravidt

Känner mig deppig och ledsen i dag, det här känns inte alls roligt, jag vill inte alls vara med om det här. Jag kan inte glädjas alls åt att vi är i vecka 14, ärligt talat så känns det bara jobbigt. Bebisen växer och det innebär att en ev abort kommer bli ännu värre. Det blir ju bara ännu jobbigare för varje dag. Sen får jag otrolig skuld och dåligt samvete för att jag tänker så för just nu lever ju knyttet och behöver all kärlek som tänkas kan. Äsch, jag vet inte hur jag ska förklara. Kanske ni förstår ändå. Sen när jag läser i appen tycker jag att knyttet kanske borde varit större? Men det sa de inget om. Allting bara snurrar i huvudet, jag håller på bli galen vissa stunder känns det som. I går for vi runt och kollade mammaklädesaffärer, vi hittade 3 st med blandad kvalitet (timmermansgatan, saltsjöboo). Tillslut hittade jag mammabyxor, kjol, och tunikor på Proud på Östermalm. En väldigt trevlig butik om än dyr. Men inte ens det kändes särskilt roligt, varje gång jag ska