Vecka 14 (13+5)

Nu har jag äntligen fått tummen ur och lagt ut vår säng på blocket, jag hoppas verkligen den blir såld!

Snart ska jag åka och träffa gamla kollegan och kompisen för fika, jag ska även köpa jättetrosor, spana på kläder och skor. Och det viktigaste av allt; en present till maken då vi firar 20 år på måndag (fast jag hävdar att det är 22 år)

Sen har jag ju ätit lite lakrits sen vi var på lakritsroten häromdagen, men fick nästan hjärtinfarkt då jag googlade gravid + lakrits. Nu blir det inget mer sånt i denna mage på ett tag.

Sen måste jag ta itu med lite husprojekt för nu är det fasiken bara 3 dagar kvar på semestern! Det är ju inte klokt! I går gjorde jag knappt ett spadtag, jag vet inte vad jag förvandlats till? En semesterpotatis?

Jag kan dessutom tillägga att jag inte alls trivs i mammabyxorna, de är bedrövliga. De sitter ju skitkonstigt. Vem har uppfunnit sånt egentligen?

Har sån där extrem trötthet i dag, känns precis som allergi. Kan ju lika gärna vara den berömda gravidtröttheten. Oavsett är jag som en trasdocka...

EDIT: Svar från VikingLine ang resan. Vi får ingen som helst kompensation då de hävdar att det var en oförutsedd händelse, inte ens bensinpengar då vi fick åka 20 mil extra för att hämta bilen. Jävlas skitföretag!

Här gjorde jag en koja till katterna, de tyckte det var SÅÅÅ roligt. Tills Robban kom på att han skulle klättra i taket på den och hela ställningen välte. Nu vill ingen vara i kojan.



Kommentarer

  1. Anonym25 juli 2013 kl. 10:58

    Anmäl till ARN- kan vara spännande att se hur dom tolkar det här. Tycker det låter konstigt att ni ska stå för VikingLines konstiga "olycka"... det är ju definitivt inte ert fel...

    Anna i gbg...

    SvaraRadera
  2. Anonym25 juli 2013 kl. 20:00

    Oförutsedda händelser är ju sådant som står utanför bolagets kontroll, inte att fartyget är säkert och fungerande. Jag tycker också att ni ska skriva till ARN. Hoppas det går bra.

    SvaraRadera
  3. Cecilia25 juli 2013 kl. 20:28

    Vi ska skriva till viking igen och sen blir det ARN! Tack för era fina kommentarer!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

 I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte.  De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu.  Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem.  En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kärlek, lite svartsju
Läs mer

Prick del 2 (mystiska utslag)

Bild
Dom kliar och blir bara fler o fler. Magen, armar, ansikte ....Jag är ju atopiker. ... Eller var i alla fall (det har blivit bättre på äldre dar). Tycker inte riktigt det ser ut som nässelutslag.. När jag tänker efter så har vi bytt sköljmedel...
Läs mer

Uppdatering

 Jag fick en påminnelse att det var länge sen jag bloggade. Viljan finns men inte tiden och orken.  Både våren och sommaren har gått fort, jag fyllde jämt under våren och hade samlat till en ridresa i Spanien. Det var absolut bland det bästa och roligaste jag gjort i min ridkarriär, eller faktiskt på alla plan. Hela resan var perfekt, hästarna, boendet och maten. Inte minst ridsällskapet. Jag ville absolut inte åka hem och nu sparar jag pengar för att åka dit igen.  I övrigt har livet varit rätt slitsamt, jag har värderat huset och försökt räkna ut hur det fungerar om maken skulle köpa ut mig. Men jag fattar verkligen inte hur fasiken man ska räkna. Vad skulle jag ha råd med då? Var skulle jag bo och hur skulle livet bli? Jag är verkligen trött på att ha ett extra barn med honom, ju äldre han blir desto värre blir det.  Alfred kämpar, och vi med honom. Bup har stängt ner då alla sagt upp sig och är sjukskrivna. Så en vidare utredning verkar vi få vänta på, vårdgarantin får vi inte hell
Läs mer