Inlägg

Visar inlägg med etiketten Vecka 19

Vecka 19 (18+6)

Bild
Som jag har sovit i natt, jag tror inte jag vaknat en enda gång förrän 04.48. Det måste ju vara nåt rekord. Sen har jag och katten Robban legat och myst till för ungefär en timme sen. Sen blev jag dumpad för solen, Robban är helt solfixerad och steker sig hela dagarna. Går solen i moln skäller han på den och är väldigt upprörd. Är solen borta länge kommer han och skäller på mig :-) Jag jobbar kväll i dag så då börjar jag senare, väldigt skönt med en lugn morgon, känns lite lyxigt. **** Jag är väldigt glad att jag går på mammaledighet nu, för ännu en har sagt upp sig. En underbar tjej som är en av de få som kom innan jag började. När hon slutar är det bara 1 kvar av typ 15 som började innan mig för 1,5 år sen. Galet! Jag tror det blir att försöka söka jobb under mammaledigheten, om det går. För när jag kommer tillbaka lär det ju inte vara en enda kvar som jag känner. **** I morgon är jag ledig men då ska jag åka in till stan på KBT, jag kan inte rå för att bli lite stressad ...

Vecka 19 (18+5)

Två morgnar på raken har jag vaknat med sendrag, hur taskigt är inte det? Jag fattar inte nyttan med sendrag? Varför vill min kropp göra illa mig så och framförallt väcka mig när jag sover med ont och sen låta mig ha ont i flera dagar efteråt? I alla fall så har jag sovit lika dåligt som alltid i natt, jag har drömt om hästar hela natten (så lite måste jag ju ha sovit) efter att ha sett Ryttareliten i går. Sen vaknade jag vid 3 och var superkissnödig, och kunde jag somna om sen? Nejdå! Min kropp är tydligen ute efter att plåga mig på alla sätt och vis just nu. Och uppenbarligen så är ryttareliten inget program för mig eftersom jag drömmer om hästar så otroligt efter varje avsnitt. Inget annat program påverkar mig så mkt att jag drömmer i timmar om det som just ryttareliten. Mycket märkligt. **** Appråpå min förberedelselista. Den är snodd och tagen lite överallt ifrån och framför allt en önske- och tankelista. Ingen lista jag kommer följa slaviskt. Men jag tycker den är bra fö...

Vecka 19 (18+4)

Bild
I går tog jag det stora beslutet att gå ner till 50 % from nästa vecka. Jag tänkte jobba tisdag-torsdag, tider okänt men jag borde kanske sluta vid 15 eller nåt. Känns mycket ändå, men då kanske jag orkar lite mer och är lite piggare. Beslutet togs när jag kom på morgonen och min arbetshög var fylld med otrevligheter och massa jobb. Då kände jag: Neeeeej! Sen är det tjafsigt och turbulent, helt i onödan faktiskt. I bland känns det som jag jobbar på ett dagis och alla är tre år. Det får bära eller brista med FK, sjukintyget jag har tycker jag inte är det bästa. Så jag hoppas det håller. Vi får snåla lite på pengar och försöka kämpa på. Jag har förresten gått med i en del slutna tvillinggrupper på FB, jätteroligt och väldigt lärorikt men inte särskilt bra för min gad. Även secondhand och barnvagnsgrupper. Roligt och jag hoppas på fynd! Sen längtar jag efter tvillingloppisen! Där hoppas jag på att fynda. **** Min hosta och astma håller i sig fortfarande, i går eftermiddag börja...

Vecka 19 (18+3)

Tänk vad helgen gått fort, jag har varit ledig i 4 dagar men det känns inte så. Tänk att jag var på RUL för 4 dagar sen, det känns som en evighet, snarare som flera veckor sedan. Nu har de underbara katastroftankarna inkommit igen, jag tycker det har varit lugnt i hjärnan ett tag men sen astman och hostan tillkommit så kom även de tankarna med. Många av tankarna är ju "tänk om..." hypotetiska men aktuella och alla rör graviditeten såklart. Väldigt jobbigt och irriterande och svårt att få stopp på dem. Jag tror det hänger i hop med att vi håller på att förbereda oss, köpa in saker, planera och titta på vagnar. Jag är så rädd att något ska hända, att nån ska rycka mattan under mina fötter. Jag funderar också mycket över pengar, hur vi ska få allt att gå runt, över försäkringskassan. Sånt jag inte kan göra nåt åt just nu. Mycket tror jag även hänger i hop med att jag sover så otroligt dåligt just nu. Maken har haft jouren denna vecka och de har ringt nästan varje natt, t...

Vecka 19 (18+2)

Gud så trött jag är, och irriterad. Framförallt på maken, ingenting han gör är rätt just nu. Jag skulle kunna sälja honom till billigt pris just nu. Jag bara hostar och hostar, kanske det är förkyld jag är? Fast jag känner mig inte sjuk, jag är inte snorig och har inte feber. Att hosta betyder att det gör ont i alla ligament i magen, det gör ont i magen, ryggen, halsen,  jag läcker kiss, jag får ont i huvudet och sammandragningar. Så att hosta när man är gravid är verkligen inte att rekommendera. Jag tänkte pallra mig till jobbet i morgon men blir jag inte bättre stannar jag hemma och ringer doktorn. Sjuk när jag är sjukskriven? Hur kommer det bli? Hur gör man med FK då? **** I går var vi och tittade på barnvagnar eller ja.. tvillingvagnar, först på syskonhuset. De hade bara tvillingvagnar (och trilling) kanske en 10 st olika sorter. Det var mkt folk där och en liten affär, men vi fick till slut hjälp av en tjej som visade och förklarade. Så nu är vi mkt klokare och vet på...

Vecka 19 (18+1)

Astmagnället fortsätter, det är bedrövligt! Tar jag 2 puffar pulmicort morgon och kväll så hjälper det åtminstone lite i alla fall, jag hostar och väser ändå, men inte lika mkt. Några bricanylpuffar under dagen tycker jag varken gör från eller till. Jag tror det blir att ringa vårdcentralen igen nästa vecka. Jag tycker dessutom att det är läskigt och hålla på ta en massa medicin för de små bebisarna. Jag vill inte utsätta dem för något. Jävla skit. **** I går fick jag något ryck efter att ha varit och lunchat med mina fd arbetskamrater och kom hem och storstädade altanen. Men allting tar så mkt längre tid när man är gravid, men det blev fint och jag hoppas kunna sitta där och njuta av solen. Sen gjorde jag misstaget att ringa morsan. Fasiken då. Jag blev på så dåligt humör och även om jag vet hur hon är (indianerna har även trillat ur den kanoten) så blir jag sur och sårad. jävla föräldrar jag har. Jag ville att hennes man skulle komma o hjälpa oss med barnrummet, han är arbet...

Vecka 19 (18+0)

Bild
Vilken innehållsrik dag det var i går, hjärnan försöker bearbeta allting och gör att jag drömt mycket konstigt och hjärnan är helt körd i dag. Vi börjar med RUL. Barnmorskan var ganska sen och stressad, den första stunden tänkte jag bara på att hon hade en snorkråka i näsan men sen såg jag att det var en sorts skinnflik :-) I alla fall... Hon tittade först på bebis nr 1, som ligger längst ner i blygdbenet. Troligen är det en pojke som inte har något avvikande och såg perfekt ut. Han hade fullt ös och grejade runt där nere. Det är alltså han jag känner av hela tiden :-) Hon tittade på lårben, organ, hjärna och hjärta, hon tittade länge och grejade och jag är ju ganska svår att se igenom men jag hoppas att hon vet vad hon gjorde. Man blir ju lite orolig när hon tittar och tittar och inte säger nåt.. Bebis nr 2 ligger på tvären uppe vid magsäcken och väldigt ytligt så den bebisen gick fortare att titta igenom. Det är troligen en flicka och även hon hade noll avvikelser men var l...

Vecka 19 (18+6)

Bild
Fantastiska underbara ridkompisar! Jag var och hälsade på dem i går och tittade när de red, kramade mina ridlärare, hästarna och grät en skvätt för att jag inte får rida. Jag saknar alla i ridskolan så mkt att det gör ont i hjärta och själ. Vi fikade efter ridlektionen och pratade och pratade. Det var så himla trevligt och fyllde mitt hjärta med så mkt kärlek. Sen var jag så trött när jag kom hem att jag gick och la mig i den underbara sängen på en gång. Jag somnade på en gång och sov ända till 04.45 och sen somna jag om till 05.30. Nu känner jag mig helt förstörd. **** Det är så skönt att jobba men jag är numer världens mest förvirrade människa från att ha varit världens mesta kontrollfreak. I går morse satt jag med min nyanställda kollega (jag är handledare) då telefonen ringde, jag skulle varit på polismöte för 10 min sen, så det var bara att kasta sig i bilen komma inflåsandes på mötet med min stackars nyanställda kollega för att sen låta magen kurra högt, bli väldigt pöms...

Vecka 19 (18+5)

I går ringde dem från fostermedicin och berättade att jag ska på magnetröntgen nu på måndag och träffa hela läkarteamet (neurologer och andra läkare) på torsdagen samt göra UL då. Jag har googlat lite på graviditet och magnetröntgen, på vissa ställen står det att man absolut inte ska göra det och andra att det är okey. Det värsta är tydligen ljudet och de magnetiska fälten. Men man får väl hoppas att mina doktorer vet vad de gör. Sen ringde BM och bokade tid med mig veckan efter, då ska jag passa på att be om att få ta Hb och sånt (om allt gått väl) I morgon tänkte jag flexa på em och åka och klippa mig och leta byxor. Jag tror det även är dags för stödstrumpor då fötterna är svullna och värker. Jag vet att några av er köpt på nätet som är snygga och tunna? I dag ska jag prova att ha de dumma mammabyxorna. Jag tar dock med mig ett par extra i fall jag inte står ut. Nu tycker jag det har spänt i magen både i går och i dag, det verkar som jag ska få genomgå varenda krämpa s...

Vecka 19 (18+4)

Bild
Nu ska vi inte bli alltför exalterade här, saker i Isaks hjärna står fortfarande inte rätt till och om 2 veckor får vi veta om det är bra eller anus. Men nog kändes det som att procenten höjdes från 10% till 50%?! Det som är jobbigt är att inte veta, att inte kunna planera. Jag har massor av saker att förbereda oavsett utgång, framförallt mitt och makens psyke. Det är isf minde än 145 dagar att ordna allt, sånt gör ju bara det att jag får panik. Man borde fan få nån sorts garanti att allt ska gå väl när man väntar barn. Nu börjar det tillkomma lite mer gravidkrämpor; Svullna fötter, hjärtklappning (mkt obehagligt),  extrem trötthet vid lunchen och hela eftermiddagen och kvällen, argt humör (tillbaka igen) och bredare höfter. Det borde vara förbjudet och jobba heltid när man är gravid, 75% hade varit lagom. Jag ringde i alla fall morsan i går och berättade. Hon blev faktiskt glad och lite rörd av det jag berättade, det var väldigt oväntat, jag tror hon förstod allvaret i det...

Vecka 19 (18+3)

Bild
Vilken dag det var i går, plötsligt spirar hoppet i oss alla. Vilka vändningar denna graviditet tar! Tack för alla tummar och underbara kommentarer! Man blir så uppfylld av att titta på ultraljudet, allt blir så verkligt och tekniken är otroligt fantastiskt. Jag bar med mig känslan av vår fina pojke hela kvällen. Nu till de viktiga sakerna: Mitt byxproblem. Det var då själva faaan. Jag har ju köpt 2 par på proud men jag fattar inte hur man ska vara skapt för att tycka dem är sköna? De sitter ju åt under magen så det gör ont trots de är förstora. I dag får jag rota fram nån gammal kjol som jag kan ha på mig men i helgen blir det raka vägen till nån affär. (cykla i kjol i 7 grader på morgonen är ingen höjdare) Många av er verkar vara smala och fina, så är inte fallet här. Jag har 44-46 annars och nu känns det som jag har 20 storlekar större. Hedersord att allt har växt trots 2 kg uppgång, mitt arsle är ju som en ladugårdvägg.. Jag ska fasiken köpa lite barnkläder oxå. Så det så. ...

Sammanfattning av fosterdiagnostiken

Mina enda byxor jag kan ha gick sönder i morse, fick ta ett par trängre som var en katastrof, jag fick gå med både gylf och knapp öppen. Nu har jag fullkomlig byxpanik. Vi var naturligtvis alldeles för tidiga för det var lika bra eftersom det fasiken aldrig finns parkering på Karolinska. Så vi passade på att fika och jag fick min dagliga kaffedos vilket kanske inte var så smart när man blir oerhört kissnödig efter en stund. Själva Fostermedicin låg längst ner i nån mystisk kulvert, en sväng åt fel håll så hittar man garanterat aldrig mer hem. Sen fick vi träffa läkaren som var lugn och sansad och slängde sig med latinska uttryck hejvilt, jag kommer knappt i håg ett enda ord av vad han sa. Själva undersökningen tog ca 1,5 timme och han var EXTREMT noggrann, varenda tå, ben och mm mättes och kollades Han lät däremot lite mer positiv och tyckte det inte alls var så farligt som den andra läkaren tyckte. Detta är vad jag kommer i håg att han sa: -Lillhjärnan ser lite annorlund...

Fosterdiagnostic

Eller om det är ultraljud. Men i dag är det i alla fall dags. Jag är nervös och magen är nu helt ur funktion, en säkert tecken på att mina nerver är skakiga. Jag surfade in på bloggen i går kväll och upptäckte 16 kommentarer! Tyckte det var urkonstigt att jag inte fått mail om det (man får mail för varje kommentar som läggs in) Så upptäckte jag att de låg i skräpposten allihopa. Märkligt. Tack alla ni för ert stöd, om ni bara visste hur mkt det betyder för mig, även om vi är anonyma med varandra så är jag ändå inte ensam. Vi hörs sen, kram på er.

Vecka 19 (18+1)

Bild
I morgon är det dags :-( En tumme eller två skulle vara bra. Jag har en otrolig ångest för i morgon och vad som ev komma ska. Jag får nästan panikångest av bara tanken. Så andaaaaaas vi. **** Dag 2 med att leta saker till köket. Nu har vi hittat ugn, Micron och golv. Kaklet däremot blir vi himla osäkra på, jag tror vi vet vad vi vill ha men hittar det inte. Det är roligt om än tröttsamt att åka på köksäventyr, vi skulle även storhandlat men nu sms den ev kattvakten att hon skulle komma över.  Jag fick hungerpanik så det fick tyvärr bli McDonalds, en qp-meny ger 44% av dagsbehovet på mat. Bra där. Nu fick jag matångest och matkoma Ska se till att det blir en promenad till kvällen även om jag inte förbränner alla hemska kalorier.  ***** Jag är så sinnesjukt trött och hängig, håller jag på bli sjuk? Kan man genomgå en förlossning med förkylning eller vad det nu är som är antågande? Såklart man kan, det borde ju bara bli ännu jobbigare? **** Så här k...

Vecka 19 (18+0)

Jaha, ny vecka igen. Och det ska man glädjas åt? Det här är en mardröm :(  Jag tänker lite som några andra av er, tänk om ett mirakel sker? Att allt är perfekt på måndag. Då är liksom 10 veckor av oro helt onödigt. Men så är det ju så klart inte. Mirakel sker inte vår familj, det har faktiskt aldrig hänt mig. Jag tror inte på sånt, snarare motsatsen Oj, vad bittert det var idag då. Lite trött och ledsen, ibland är det så jobbigt att leva. Jag vill att det bara ska vara måndag, konstigt nog, så jag vet vad som komma skall. Att allt ska vara över så jag kan börja försöka leva lite. Hela min sommar har försvunnit i en stor skräckbubbla. 2 veckor tror jag allt var bra mellan blödningarna slutat och KUB-testet, resten har varit skit. Fostervattensprovet del 1 visade inga kromosomavvikelse och nu ska det odlas vidare för prov nr 2. **** Konstigt att alla räkningar kommer på en gång, alla utgifter och alla projekt? Helt plötsligt är vi lite fattiga och så ska vi satsa på nytt...