Vecka 19 (18+6)
Fantastiska underbara ridkompisar! Jag var och hälsade på dem i går och tittade när de red, kramade mina ridlärare, hästarna och grät en skvätt för att jag inte får rida. Jag saknar alla i ridskolan så mkt att det gör ont i hjärta och själ.
Vi fikade efter ridlektionen och pratade och pratade. Det var så himla trevligt och fyllde mitt hjärta med så mkt kärlek.
Sen var jag så trött när jag kom hem att jag gick och la mig i den underbara sängen på en gång. Jag somnade på en gång och sov ända till 04.45 och sen somna jag om till 05.30. Nu känner jag mig helt förstörd.
****
Det är så skönt att jobba men jag är numer världens mest förvirrade människa från att ha varit världens mesta kontrollfreak.
I går morse satt jag med min nyanställda kollega (jag är handledare) då telefonen ringde, jag skulle varit på polismöte för 10 min sen, så det var bara att kasta sig i bilen komma inflåsandes på mötet med min stackars nyanställda kollega för att sen låta magen kurra högt, bli väldigt pömsig under mötet och sen rusa tillbaka till jobbet. Bra morgon där!
De på jobbet tycker jag är underbar just nu, antingen skäller jag på dem eller så skrattar jag högt. Alla tycker jag är som en solstråle. Konstigt hur bra man kan hålla fasaden med en sån sorg inom sig? Undra på att jag är så trött på kvällarna. Eller så kanske jag håller på bli tokig?
Magen har för övrigt växt flera meter. Så idag ska jag flexa från lunchen för att beställa tid på ikea, klippa mig och handla byxor.
Tack för era bra länkar på nätet till kläder, där kommer jag beställa om jag inte hittar nåt. Jag tycker det är svårt att köpa kläder på nätet för de passar ju aldrig.
Vi fikade efter ridlektionen och pratade och pratade. Det var så himla trevligt och fyllde mitt hjärta med så mkt kärlek.
Sen var jag så trött när jag kom hem att jag gick och la mig i den underbara sängen på en gång. Jag somnade på en gång och sov ända till 04.45 och sen somna jag om till 05.30. Nu känner jag mig helt förstörd.
****
Det är så skönt att jobba men jag är numer världens mest förvirrade människa från att ha varit världens mesta kontrollfreak.
I går morse satt jag med min nyanställda kollega (jag är handledare) då telefonen ringde, jag skulle varit på polismöte för 10 min sen, så det var bara att kasta sig i bilen komma inflåsandes på mötet med min stackars nyanställda kollega för att sen låta magen kurra högt, bli väldigt pömsig under mötet och sen rusa tillbaka till jobbet. Bra morgon där!
De på jobbet tycker jag är underbar just nu, antingen skäller jag på dem eller så skrattar jag högt. Alla tycker jag är som en solstråle. Konstigt hur bra man kan hålla fasaden med en sån sorg inom sig? Undra på att jag är så trött på kvällarna. Eller så kanske jag håller på bli tokig?
Magen har för övrigt växt flera meter. Så idag ska jag flexa från lunchen för att beställa tid på ikea, klippa mig och handla byxor.
Tack för era bra länkar på nätet till kläder, där kommer jag beställa om jag inte hittar nåt. Jag tycker det är svårt att köpa kläder på nätet för de passar ju aldrig.
 |
| Naturligtvis red de ute så jag fick springa o jaga dem |
Hej! Jag känner inte dig men din situation berör ändå otroligt och jag hoppas allt jag har att det blir ett lyckligt slut. Jag har tänkt på en sak som du förmodligen knappast orkar bry dig om eller tänka på just nu men som kanske är värt att ha i åtanke senare. Om ert barn får födas frisk eller sjuk men ändå levande så tänker jag att det kanske oavsett utgång är värt att ha en samtalskontakt senare. Just nu är såklart den största önskan att allt slutar väl, men även om det gör det så kommer förmodligen denna resa resultera i en mängd känslor ihop med alla hormoner. Bara att kanske under tiden i magen inte våga hoppas riktigt och binda band till barnet och sedan det omvälvande i att bli förälder. Som sagt är det nog något du knappast lägger någon vikt vid nu, nu handlar det om att reda ut det som händer här och nu så vill jag bara bara väcka tanken hos dig. Jag hoppas inte att du tar illa upp och jag är väl medveten om att jag inte känner dig och du kanske redan tänkt i dessa banorna eller för all del själv redan är väl insatt i vikten av att bearbeta svåra upplevelser. All lycka till, jag fortsätter följa och hoppas. Kram
SvaraRaderaJo, vi ska träffa kuratorn på torsdag när vi ska träffa alla läkare.
RaderaVarför inte rida? Jag red som gravid!
SvaraRaderaDet vågar jag inte riskera med vår historik och vårt slit i 12 år.
RaderaUnderbara du! Verkligen så där gravid, med alla dess spännande symptom och följder. ;)
SvaraRaderaOch nej, du håller inte på att bli knäpp. Faktiskt konstigt att det inte är tydligare att man mår skit ibland, att man faktiskt inte kan se det utanpå, när man är så genomsyrad av det...
Njut av de positiva känslorna mötet med ridkompisarna gav och tänk att du har något att se fram emot när du kan börja rida igen.
Ha nu en riktigt skön helg! Varma kramar!