Bebiskarusellen

Jag har trivts bra på mitt jobb, lite upp och ner så där som det kan vara. Men i det stora hela en väldigt bra och trevlig arbetsplats. De senast halvåret så har det skett stora förändringar, 10 personer har fått gå och mystiska arbetsplaner och beslut har gjorts. I går kom jag på det. Vi ska arbeta som en annan känd kommun i Sverige, planen och utförandet är exakt som deras. I höst kommer mitt yrke försvinna och förvandlas till något helt annat. Jag kommer inte ens göra det jag gör i dag. Jag är inte ens säker på att jag vill göra det som ska göras i höst. Magsår. Jag letar jobb, men det är dåligt med sånt. Funderar på om jag ska byta bana och jobba med djur i stället? Finns det ens såna jobb för de som inte är djurutbildade? Eller ska jag börja studera? Vad ska jag bli då? Oavsett är min (och alla andras här) karriär över.

I torsdags kom vi hem, nu nästan en vecka senare känns det som vi aldrig varit borta. Vi reste på torsdagen, flyget gick 06:45. Eftersom det är en nästan brottsligt tidig tid så kom vi på den briljanta iden att bo på Arlandahotellet natten innan. Vi behövde ändå gå upp 4:30 men det kändes mycket rimligare än 03:00. Resan gick fantastiskt, barnen var superdukiga och tyckte allt var så spännande. De släpade sina egna väskor och ryggsäckar, vi fick minsann inte hjälpa till. Till flygplansstolarna hade jag beställt kritor och målarböcker samt mat förstås. Resan tog bara 3:20, vilket var alldeles lagom. Hotellet var även det helt fantastiskt, hotellrummet var delat i 2 rum så vi inte störde varandra på kvällen. Massor av aktiviteter, fullkomligt iskalla pooler, berg, stränder och hav. Sådär som det ska vara. Barnen älskade varje sekund, somnade sent och vaknade 06. Vi föräldrar sprang skytteltrafik framförallt vid måltiderna som var kaos. När barnen äntligen valt klart av den enorma