Bebiskarusellen

Vilken intensiv dag! Jag är alldeles stirrig och kan knappt lyssna på nyheterna. Så. Morgonen började med att jag åkte extra, extra tidigt till jobbet. Där kom jag inte i håg koden, första sms till en jobb kompis. Sen verkade nån invigt min plats, jag ska alltså byta plats men vet inte till vart. Sms till två arbetskamrater. Jobbar lite och får sen ett sms av en kollega att jag inte alls ska sitta där utan nån annanstans, tar då mina saker o flyttar dit. Försöker logga in och den ska då läsa in alla inställningar...25 min senare kommer den i gång och så vägrar den koppla upp sig mot skrivare. Surar.. Blir bortkörd av kollega nr 4 att jag inte alls ska sitta där. Flyttar tillbaka till min gamla arbetsplats. Maken kommer och hämtar mig och vi åker till läkaren med barnen, där vägs de (8 kg resp 11 kg) och mäts (72,8 resp 78,2) och vi får träffa läkaren. Hon lyssnar på våra frågor och funderingar, hittar blåsljudet på Klara (remiss skickas någonstans), steg 1 mot hosta är ...

Vilka vackra dagar vi haft, dagarna spenderas mestadels utomhus så bloggen kommer lite i kläm. Sen har jag varit lite låg dels av mens men även trött. Men så slog det mig i dag att det är VÅR, vid våren kommer pollen och jag är allergisk mot pollen. Meh. Hur kan man glömma bort det? Så i med en tablett och jag piggade på mig lite. Vi har varit ute nästan hela dagen, vi håller på att flytta vår häck och har en si sådär 20 buskar att gräva upp och ner igen. Maken hade en fästing på benet, o då har han knappt varit i närheten av trädgården! Otäckt. Barnen tycker det är sådär roligt men vi försöker passa på när de ändå ska sova. Sen lagade jag biffar med potatis och grönsaker och för första (andra) gången fick de äta exakt samma som vi. Okey, biffarna var inte så populära men allt gick ner med lite hostningar och mutter. Så glad jag blev! Jag mosade dessutom allting så ingen mixer här inte. Nu på kvällen har jag varit och ridit, även där har jag en svacka. Vi ska rida programridning ...

När jag tog upp Alfred i morse var han rätt gnällig och ledsen. Ingen feber. Men sen hörde jag flåsandes, han låter som han joggat en mil ungefär.  Så nu blir det att kontakta vårdcentralen, hoppas verkligen de kan hjälpa.  Jag känner mig inte trygg med nån vård och funderar starkt på det här privata sjukhuset för massor av pengar i månaden, där är det ingen väntetid på flera månader, man får trygg hjälp direkt. Som det är nu är det lite som en rysk roulett.  Klara hostade oxå en massa i natt men verkar inte vara så förkyld. Hon är pigg och glad.  Jag å andra sidan vaknade sur trots en bra dag i går. Men är arg på maken som inte tar ansvar, jag ska både jobba en hel dag och planera och sköta hem o hus. Sånt retar mig.  Vi hade besök av två kompisar i går kväll. Så himla trevligt! Jag gillar när det är människor omkring mig, jag saknar min familj och vänner.  I dag får vi städat. Tack och lov! Jag tycker jag städar hela tiden men det hjälper ju inte.  H...

Så fort allt kan vända, en stund efter jag skrev inlägget kommer maken rusande och säger; "Men det här är ju inget bra, jag är asdålig i magen." Så då blev det att avboka reparationen på Volvon och vi får dessutom körförbud på den eftersom de inte hade en tidigare tid. Sen fick jag avboka städningen och suckade djupt inombords mig. Maken är ju värre än förskolebarnen, han drar på sig allt. Efter ett besök på Kolmården medföljde både snuva och en släng av magsjuka med oss hem. Samtidigt kom målaren som var otroligt social och trevlig men det skulle flyttas saker, diskuteras och ta hand om barnen och maken samtidigt. Kompisen kom oxå förbi men tvärvände i dörren. Tråkigt då vi såg framemot att träffa henne, det är inte så ofta nu för tiden. Men sen la sig makens mage och resten av dagen mådde han bra, han är hemma i dag med men mår bra. Barnen mår oxå bra. Jag med *peppar, peppar* Vi fick en bonusdag tillsammans i strålande sol, jag och barnen var ute nästan hela dage...

Tänk så det vänder, i går var jag och jobbade och sen och klippte mig (och fick ögonbrynen plockade, fasiken vad ont det gör). Bara det gjorde att jag fått lite mer energi. Eller ja..Jag är så jävla förkyld så energi var väl att överdriva. I dag sov jag ända till 05.30! Det är verkligen rekord för så länge har jag inte sovit på månader. Så konstig helgen blev, först skulle bästisen komma och kommer inte, sen skulle morsan komma (några timmar) men kommer inte och det slutar med att vi är bortbjudna till den fina tvillingfamiljen. De sa att de är så vana med baciller så en bacill eller två gjorde inget (när jag sa att vi är förkylda) Jag tänkte ge mig på och baka en daimkladdkaka, jag hittade den på Jennys matblogg som jag tycker är så bra, man kan alltid fynda ett smarrigt recept eller två där. **** Klara börjar pigga på sig lite men Alfred är fortfarande rejält snuvig med hosta. Ingen feber i alla fall.  Vi får hoppas det vänder i dag för honom men jag tyckte maken snorade ...

I går fick jag nog, det var gråt och gnäll hela dan. Jag är förkyld och dem är förkylda vilket är en hemsk situation och förstås synd om dem. Men det hjälper inte när man bara har två armar. När jag klär på eller byter blöja på en så gallskriker den andra, när jag försöker få en att sova så skriker den andra. Jag tror klara har ont i örat och Alfred var om möjligt ännu mer förkyld i går. Klaras snor har däremot avtagit lite. Till maken sms mayday vid 4 för då orkade jag inte längre och var redo att säga upp mig som mamma. Jag sa till maken att hade jag vetat hur det var skulle jag aldrig skaffat barn. I dag kanske det känns bättre men jag vill fortfarande reklamera dem. När maken väl kom hem grät jag av lättnad. Jag var helt slut. Alla motton var helt övergivna och jag var redo att lägga mig ner och dö. Lina kom över på kvällen med hoppgung nr 2, i väldigt fint skick. Så nu har vi två vilket är ett bra beslut då den ena alltid är avundsjuk på den andra när vi bara haft en. **...

Gnällinlägg deluxe. Då blev jag oxå sjuk, förkylningen from hell. Men vafan då. Från att ha varit pigg som en mört på fm så sa det bara kabom. Så vaknade jag 03 i natt och kunde inte somna om. Katten Stiina skrek och sen Robban. Vafan då! Barnen är fortfarande sjuka, otroligt hur mkt snor en bebis kan producera! Det rinner oavbrutet gånger 2, hostas och gnälls. Det är så synd om dem så det gör ont i mammahjärtat men det är inte så mkt man kan göra. Att vara sjuk själv och ta hand om två sjuka bebisar är verkligen ingen höjdare. Jag var ute och promenerade länge på förmiddagen då städarna var här, vi hade belönats med strålande sol. När jag ska in i huset måste jag bära in en i taget och började med Klara. Jag sätter för grinden och hämtar Alfred. När jag kommer in står städaren där med skrikande Klara och tydligen hade Klara ställt sig mot grinden och den rasat. Jag måste slarvat med att sätta fast den. Tur att han var där och tog Klara och vilken onödig olycka nr 2! Nu har hon...

I går slog det mig att vi var ju till förskolan häromdagen, där kröp tvillingarna lite på golvet. Och som ett brev på posten blev de förkylda i går. Och inte så lite förkylda utan genomförskylda. Det resulterade i två gråtande barn, gnälliga och sitt värsta humör och en gråtande mamma som inte visste vilket ände hon skulle börja i. Det matvägrades, gräts, spottades och sympatigräts. Jag har aldrig känt mig så otillräcklig som i går, armarna räcker inte till när alla gråter och krånglar på en gång. Dessutom spöregnade det hela dagen så jag hann bara med en liten promenad. Som tur var så kom maken hem lite tidigare annars hade jag aldrig orkat. Kl 9 var jag redo att ta livet av mig. Men på nåt sätt så fixade jag hela dagen, inte som en perfekt mamma men jag gjorde så gott jag kunde. Men jag får sån ångest och så dåligt samvete att jag inte räcker till, att jag inte hinner med varken barn eller katter. **** Vi får se hur denna dag blir, i dag kommer städaren och ska röja lite ...

Så var det måndag igen och jag är ensam med barnen. Måndagar är märkligt nog de jobbigaste dagarna, kanske för att jag  och barnen är vana att vi är två? Trött är jag i alla fall och skulle gjort vad som helst bara jag fick gå och lägga mig igen, i natt har det bara varit 200 uppvak vad jag vet. (Klara alltså) Klara är väldigt förkyld, jag tror det är hennes första förkylning. Snoret rinner, hosta men ingen feber. Hennes humör är inte på topp och varje gång hon gråter så sympatigråter Alfred oxå. Det kommer bli en låååååång dag i dag. Tips på överleva dagen och förkylda bebisar? Jag tror kompisen ska komma över en stund i dag, jag hoppas även på bättre väder än i går så jag kan gå ut och gå. **** I går var vi in till stan och löpte en hoppgunga, han hade redan plockat i sär den och vid första anblicken såg den okey ut. Det var rätt mörkt i lägenheten och han babblade så. Sen åkte vi vidare till en galleria och fikade och lunchade. Jag verkar ha kommit in i någon ond cirk...

I går tog vi oss i väg till öppna förskolan och jag tog den lilla vagnen, den är ju 10 kg lättare så slipper jag komma inflåsandes som jag brukar. Det hjälpte föga. Jag var rödblommig och svettig ändå. Alla tittar så på mig, jag får ju springa flera gånger fram och tillbaka för att hämta barn osv. Sen tar jag liksom upp halva rummet. Gipstavlorna var klara. Åh så fina de blev! Nästa gång ska jag nog göra örngott med tryck. Jag kände igen några som var där, någon var där förra veckan och någon går i min mammagrupp. Genomsnittsåldern på öppna förskolan är väl typ...22. I alla fall de gånger jag varit där. I alla fall så fick jag i mig både både bulle, kaffe och smörgås. Fröknarna håller mer än gärna någon bebis även om jag mest använder babysittrarna eller mitt knä. Sen var det sångstund, vi var inte så många men Klara somnade mitt i sången och Alfred fick sitta i en frökens knä. Men han tycker det är lite läskigt så efter en stund åkte underläppen fram och vi gick ut. Efter en s...