Vecka 19 (18+0)

Jaha, ny vecka igen. Och det ska man glädjas åt? Det här är en mardröm :(

 Jag tänker lite som några andra av er, tänk om ett mirakel sker? Att allt är perfekt på måndag. Då är liksom 10 veckor av oro helt onödigt.

Men så är det ju så klart inte. Mirakel sker inte vår familj, det har faktiskt aldrig hänt mig. Jag tror inte på sånt, snarare motsatsen

Oj, vad bittert det var idag då. Lite trött och ledsen, ibland är det så jobbigt att leva.

Jag vill att det bara ska vara måndag, konstigt nog, så jag vet vad som komma skall. Att allt ska vara över så jag kan börja försöka leva lite. Hela min sommar har försvunnit i en stor skräckbubbla. 2 veckor tror jag allt var bra mellan blödningarna slutat och KUB-testet, resten har varit skit.

Fostervattensprovet del 1 visade inga kromosomavvikelse och nu ska det odlas vidare för prov nr 2.

****
Konstigt att alla räkningar kommer på en gång, alla utgifter och alla projekt? Helt plötsligt är vi lite fattiga och så ska vi satsa på nytt kök.

Hur tänkte vi nu?

Nåja, nu ska vi åka och spana på allt som kan behövas inköpas till köket.



Kommentarer

  1. Anonym24 augusti 2013 kl. 12:36

    Åh, det är ju jävligt för er! Skönt (?) att det inte var någon avvikelse, kanske är det då bara en missbildning? Ingenting man kan leva med, eller blir det bara lidande för barnet?

    På det igen, bara. Min kusin hade konstaterat igenväxta äggledare (ärrvävnad), men hon lyckades bli spontangravid efter två IVF-barn. 35 år. Inte att förringa er sorg, utan vill bara sända en solskenshistoria.

    Valt sjukhus än? KRAM

    SvaraRadera
  2. Anonym24 augusti 2013 kl. 14:23

    Tänker på er varje dag ♥♥
    Många kramar

    SvaraRadera
  3. LM24 augusti 2013 kl. 18:14

    Tänker också på er varje dag. Det gör så ont i mig och kan inte ens tänka mig hur fruktansvärt jobbigt det måste vara för er.
    Kram!

    SvaraRadera
  4. Anonym24 augusti 2013 kl. 22:53

    KRAM! Tänker på dig varje dag... På er alla tre.
    /jakteneftertotallycka

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

 I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte.  De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu.  Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem.  En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kärlek, lite svartsju
Läs mer

Prick del 2 (mystiska utslag)

Bild
Dom kliar och blir bara fler o fler. Magen, armar, ansikte ....Jag är ju atopiker. ... Eller var i alla fall (det har blivit bättre på äldre dar). Tycker inte riktigt det ser ut som nässelutslag.. När jag tänker efter så har vi bytt sköljmedel...
Läs mer

Uppdatering

 Jag fick en påminnelse att det var länge sen jag bloggade. Viljan finns men inte tiden och orken.  Både våren och sommaren har gått fort, jag fyllde jämt under våren och hade samlat till en ridresa i Spanien. Det var absolut bland det bästa och roligaste jag gjort i min ridkarriär, eller faktiskt på alla plan. Hela resan var perfekt, hästarna, boendet och maten. Inte minst ridsällskapet. Jag ville absolut inte åka hem och nu sparar jag pengar för att åka dit igen.  I övrigt har livet varit rätt slitsamt, jag har värderat huset och försökt räkna ut hur det fungerar om maken skulle köpa ut mig. Men jag fattar verkligen inte hur fasiken man ska räkna. Vad skulle jag ha råd med då? Var skulle jag bo och hur skulle livet bli? Jag är verkligen trött på att ha ett extra barn med honom, ju äldre han blir desto värre blir det.  Alfred kämpar, och vi med honom. Bup har stängt ner då alla sagt upp sig och är sjukskrivna. Så en vidare utredning verkar vi få vänta på, vårdgarantin får vi inte hell
Läs mer